Den Hemliga Husmodern

Hemliga Husmodern slår till igen

2011-12-11T16:03:00.001+01:00

Funderar så smått på att sparka igång den här bloggen igen. Jag märker att det fattas en del husmorstips på nätet så jag tänkte vara så hygglig att jag postar dem här. :)
Detta har hänt sedan sist: Jag och käre maken har under året gift oss "på riktigt" - tidigare hade vi bara bytt ringar och löften på egen hand för vem behöver väl staten till sådant? Vi kände oss gifta ändå. Men med avskräckande exempel som Stieg Larsson och hans Eva samt andra liknande fall så insåg vi att juridiskt bindande äktenskapskontrakt kan vara en fördel i vissa prekära lägen. Så efter några minuters ceremoni (det var den långa varianten) i Stadshuset så är vi nu äkta makar även i lagens ögon.
Därefter har vi bytt till en större bostad och börjat renovera denna. Ack! Min gamla dröm om att köpa ett gammalt hus på landet har definitivt slocknat efter fåfänga försök att projektleda x antal hantverkare plus nyblivne maken till att fixa det mest elementära i en storstadslägenhet. Suck. Det lär ta tid innan allt är på plats.
De dagliga rutinerna blir också lidande av en flytt. Det är hopplöst att hålla städat och i ordning när det fortfarande ligger prylar i flyttlådor och man snubblar över diverse pinaler. Dags alltså för en omstart!!

Bloggpremiär

2009-03-17T19:39:00.011+01:00

Som ni märker är Den Hemliga Husmoderns blogg minst sagt vilande. Dels har jag haft fullt upp med annat och dels kändes det väl som om städredskap, hushållsbudgetar och ekomat är ganska uttömda ämnen för tillfället. Bloggen finns såklart kvar ändå, råden håller ju fortfarande. Det kan till och med hända att jag skriver fler inlägg här inom en snar framtid men framför allt har jag idag premiär för nya bloggen Disas debut. Där kan man följa mina nybörjarförsök till trading på stockholmsbörsen.

Har'e var't nå't?

2008-08-20T11:48:00.008+02:00

Tillbaka från alla härliga semestermål. Betydligt fattigare men rikare i anden, får man väl hoppas. Det är bara att börja om på buffertsparandet. Det blir en tripp till Paris i november också, men biljetten är i princip gratis och det är även boendet på brorsans bäddsoffa så den resan behöver inte tära på sparkapitalet.

På planet hem från Island häromdagen serverades Dagens Industri. Jag som varit långvarigt semesterbortkopplad från den ekonomiska världen slog med spänning upp tidningen för att se om det hänt något dramatiskt under min bortavaro. Men njä... nivåerna verkar vara ungefär desamma. Förutom att förut så poppis olje- och spannmålsaktier tycks ha sett sina bättre dagar. Tur man inte har några sådana då.

Nu gäller det att komma in i de gamla vanliga rutinerna igen. Jag ska inte sticka under stol med att det hade varit skönt med ytterligare ett par veckors ledighet. Istället slängs man in i värsta hetsen på jobbet. Det är helt otroligt mycket som ska hinnas med under de närmaste två månaderna så det lär bli långa arbetsdagar. Jag längtar redan till Paris...

Husmoderssemester (med checklista)

2008-07-30T09:47:00.020+02:00

Som ni kanske har märkt går bloggen på sparlåga. Jag har hunnit med en härlig och solig gotlandssemester och nu väntar inte mindre än två olika utlandsvistelser under augusti. Det är trevligt att semestra men baksidan är att merparten av den där lilla likvida sparbufferten, som jag och maken lyckats skrapa ihop under våren, kommer att försvinna på köpet. Å andra sidan sätter jag ju in pengar på buffertkontot varje månad så det är väl bara att börja bygga på bufferten igen när semestern är slut. Maken har just precis betalat av en gammal checkkredit, a-kasseavgifterna har sänkts en smula i sommar, och så var det ytterligare något ställe vi fick lägre kostnader på (minns ej vad det var på rak arm), så från och med nästa lön har vi cirka 2000 kronor extra att lägga på sparandet varje månad.

Inför utlandsresorna har jag blivit uppmärksammad på några förberedelser som jag faktiskt inte haft koll på förut. Jag är ju en före detta slarvmaja som nöjt mig med att greppa "pass, pengar och piljett" och försöka hinna till flyget i tid. Här är alltså en liten checklista som jag ska spara till kommande resor:

1) Kolla i god tid att passet är giltigt.
Både maken och brorsan har vid olika tillfällen tvingats åka utomlands utan giltiga pass. De kom lyckligtvis både dit och hem igen utan att ha behövt visa passet (Schengen-länder), men det var nog mer tur än skicklighet. Visserligen sägs det att det ska räcka med godkänt id-kort inom Schengen-länderna men å andra sidan kan vissa hotell kräva pass för att du ska få checka in. Så det är ändå bra att ha med sig passet även när man färdas inom EU. Själv har jag just satt upp en påminnelse till mig själv i min kalender att det är dags att söka nytt pass nästa vår när mitt går ut.

2) Beställ sjukförsäkringskort från Försäkringskassan.

Inom EU/EES-länder är det bra att ha med ett litet plastkort som förklarar att du har en svensk sjukförsäkring och därmed kan göra rätt för dig ifall du blir sjuk under resan. Detta kort beställer man hos Försäkringskassan och det går bra att beställa via webbplatsen eller via telefon. Men den svenska sjukförsäkringen omfattar inte hemtransport så därför måste du även:

3) Ta med resekortet från hemförsäkringen.

Jag hade ingen aning, men med en helt skum tajming damp mitt hemförsäkringsbrev ner i brevlådan häromdagen. För ovanlighetens skull tog jag mig tid att kolla igenom avtalet och såg att där fanns ett pappersark med något som kallades för "Resekort". Det visade sig att man själv får betala exempelvis ambulansflyg hem från utlandsorten ifall man blir sjuk. Tack vare hemförsäkringen, där en mindre reseförsäkring ingår, kan man få denna kostnad ersatt från försäkringsbolaget.

4) Köp extra reseförsäkring vid längre utlandsvistelse.

Det här stod också på det där resekortet, och jag hade som vanligt ingen koll: Hemförsäkringens resedel gäller bara i max 45 dagar. Är du borta längre måste du teckna en separat reseförsäkring. Bra att komma ihåg.

5) Växla pengar till lokal valuta.

Det här är bergis något som bara svårartade slarvmajor som jag själv kan råka glömma bort. Det är ju en ganska självklar sak, kan man tycka. Faktum är att jag i bästa fall inser att jag behöver lokala pengar i allra sista minuten och att jag i sämsta fall inte upptäcker något förrän jag står i utlandet och ska betala något litet som man inte vill dra upp plastkortet för. Men nu står det på min lista så förhoppningsvis kommer jag ihåg att växla pengar i framtiden.

6) Se till att fixa blom- och djurvakt i löjligt god tid före resan.
Att blomvakten backar ur i sista stund så att man får offra några krukväxter, det är väl en sak. Husdjuren är viktigare. Lita helst inte på att kompisar ställer upp som djurvakt, eftersom de kan drabbas av sjukdom eller sista-minuten-resor och så står du där så vackert utan hjälp fast resväskan redan är packad. Se åtminstone till att du har en backup-polare som kan rycka in om första kompisen får förhinder. Från och med i år ska exempelvis katter ha tillsyn minst 2 gånger per dag enligt Jordbruksverkets riktlinjer. Jag hörde om någon störd människa som tänkte lämna sina katter ensamma i två veckor medan hon åkte på utlandssemester! De hade dött om inte polisen och djurhälsoinspektören kommit och räddat dem! Har man så dålig koll på djurhållning ska man inte ha några djur!

Det klart bästa alternativet är att i god tid boka in älsklingen på djurpensionat. Det är faktiskt löjligt billigt att boka härbärge till fluffbollarna. Våra katter bor på pang för 200 kronor per natt i ett "dubbelrum". Det är mycket prisvärt. Då är man säker på att djuren blir väl omhändertagna och ompysslade. Fast är man extra misstänksam av sig (som jag själv är!) så bokar man bara hos välrenommerade pensionat med referenser. Bara det bästa är gott nog åt familjens husdjur.

7) Ska du resa långt bort är det värt att kolla om du behöver extra vaccinationer.

Själv reser jag sällan eller aldrig så långt österut eller söderut. Det kan bero på att jag är allergisk mot många vaccin och därför reser till avlägsna länder med livet som insats. Men ni som inte har detta problem bör kolla med närmaste vårdinrättning vilka sprutor och mediciner som ni bör ha innan avresan.

Hm. Har jag kommit ihåg allting nu? Om jag har glömt något på min lista så skulle jag uppskatta att få veta det. Ni som är mer organiserade resenärer är hemskt välkomna att höra av er.

En hederligare bank är inte gratis

2008-07-05T10:32:00.001+02:00

Vi svenskar gnäller en hel del, med rätta, på våra banker och deras avgifter. På di.se finns en artikel om JAK (Jord Arbete Kapital) som är en alldeles särskild sorts bank som jag haft ögonen på i många år och alltid tänkt att om jag en dag behöver låna så vore det kanske bra att sätta in sparkapitalet där. Di.se skriver om JAK som ett alternativ för bolån, men är det verkligen så lyckat om man tänker efter?

Banken bygger, liksom sparbankerna gjorde till att börja med, på kooperationstanken och ägs av medlemmarna som sparar OCH lånar nästan räntefritt! Helt räntefritt är det förstås inte. För det första betalar man en medlemsavgift på 250 kronor per år, så om man enbart sparar får man alltså betala för att spara utan att få någon ränta. För det andra betalar man en avgift på lånade pengar på 1,3%. Man kan ju låtsas att det inte är ränta genom att kalla det något annat. Genom att kalla det något annat är räntan heller inte avdragsgill, misstänker jag? Faktum kvarstår ändå att räntan är otroligt låg.

För att låna i JAK måste man också vara flitig sparare. Först behöver man spara för att få sparpoäng att låna för. När man sedan lånar måste man spara lika mycket som man amorterar (rak amortering i högst 30 år), och det sparandet är bundet tills lånet är betalt. Det är klart att om man ska köpa ett helt hus så blir det ganska mycket i amortering/sparande även om man har en försvarlig summa pengar på sparkontot när lånet är betalt.

Nu till ett par detaljer som di.se inte tar upp: Man måste ta med i beräkningen att sparkapitalet ligger på ett räntefritt konto, vilket gör att värdet urholkas på sikt. Inte bara på grund av räntefriheten utan också genom att du inte har möjlighet att placera pengarna med bättre avkastning. Huset i sig är förstås en bra investering som förhoppningsvis ger en bra värdeökning över tid, men det gör det ju oavsett vilket lån du har på huset.

Den statliga insättningsgarantin gäller även på JAK, men har ju alltid en gräns på 250 000 kronor och det räcker förstås inte långt om man håller på att spara ihop lika mycket pengar som man betalt för sitt hus. Det är en klart ökad risk man tar.

Det finns alltså mycket att ta hänsyn till ifall man funderar på att anlita JAK för sitt bolån. Jag skulle inte tveka att anlita JAK för mindre lån över kortare tid, till exempel för att köpa en bil eller för att bygga om köket, men gäller det större summor hoppas jag att jag kan placera mina sparpengar på ett mer lönsamt sätt. Själva grundidén för lånen är annars utmärkt - att spara lika mycket som man amorterar.

Så för min egen del är jag ambivalent. Jag gillar som sagt den kooperativa tanken och fokuset på sparande, men jag är aningen skeptisk till om upplägget lönar sig när man tar hänsyn till omvärldfaktorer. Och eftersom jag inte behövt ta några lån (förutom studielån) under det senaste decenniet så har det liksom inte blivit av att öppna konto i JAK heller. Därmed är det möjligt att jag diskvalificerar mig som JAK-kund direkt, eftersom jag uppenbarligen inte delar deras ideologi när det gäller pengar. Jag älskar nämligen att få bra avkastning på pengarna och har inga som helst problem med att tjäna pengar på pengar. Men som sagt, jag har spanat in dem i många år nu. Deras modell tilltalar min ekonomiska reptilhjärna på något vis.

Den goda maten

2008-07-02T14:44:00.001+02:00

Nu börjar den gröna matvågen komma igång på allvar. Efterfrågan på ekologisk mat rusar i höjden, skriven DN idag. Problemet är att tillgången är mindre än efterfrågan. Det ojas en del över att man måste importera, men import är inte på något sätt fel i sig. Om det verkar onödigt att frakta frukten ända från Italien till Sverige, så tänk på att det är väldigt långt att frakta varor från Skåne till norra Norrland också! Det kan vara bra att tänka lite utanför nationsgränserna ibland. Det optimala är förstås att frakta med tåg och båt - inte lastbil!

Själv beställer jag sedan ett par år tillbaka ekologisk frukt och grönt från Ekolådan. Det är en stiftelse som återinvesterar vinsterna i odlingar och i forskning kring ekologisk mat, vilket gör att det känns extra värt att betala lite mer för maten.

Det känns bra att äta mat som fått växa i lugn och ro (sådan mat önskar man sig verkligen även på kött-, fågel- och fiskfronten!) utan gifter och konstgödning. Visst, det blir mindre skördar och maten blir dyrare. Det är det värt både för hälsans och miljöns skull.

Varför krångla till det med Allemanskonto?

2008-07-02T11:01:00.001+02:00

På di.se står det att Mats Odell öppnar för avskaffandet av kapitalvinstskatten. Man ska kunna flytta pengar mellan olika aktier och fonder utan att skatta. Det låter ju bra, men riktigt så bra var det kanske inte?

I själva verket kommenterar han nämligen ett förslag från Aktiespararna: "I förra veckan lade Aktiespararna fram ett förslag om slopad skatt vid aktie- och fondbyten. Det går ut på att spararen inom ett konto, kallat Allemanskonto, kan flytta pengar mellan och inom olika sparformer, till exempel aktier och fonder – utan att utlösa reavinstskatt. I stället utgår en årlig avkastningsskatt." Den uppmärksamma läsaren konstaterar genast att det här kallas för kapitalförsäkring och finns redan. Aktiespararna har bara lagt till att man ska få flytta kapitalförsäkringen mellan olika finansinstitutioner samt att man själv ska stå som ägare till innehaven. Vilket i och för sig inte är fy skam.

Varför krångla till det hela med en kapitalförsäkringsform där man ska betala årlig avkastningsskatt? Har vi inte tillräckligt med skatter och avgifter på placeringar? Varför inte helt enkelt slopa kapitalvinstskatten för småsparare, alltså upp till ett visst belopp? Att helt avveckla kapitalvinstskatten på precis allting skulle kanske vara en alltför skatteparadisisk dröm och jag är inte säker på att statskassan skulle ha råd med det, men de flesta människor gör inga storaffärer och skulle bli glada över slopad skatt på sitt småspekulerande. Samt bli överlyckliga över att slippa deklarationskrånglet!

Som sagt, kapitalförsäkringar har vi redan och även om Aktiespararna vill förbättra den modellen rent ägarmässigt så är det inte fler konstiga sparkonstruktioner som vi behöver, utan bara lägre skatt. Rätt och slätt.

Popcorn!

2008-07-01T19:00:00.002+02:00

Jag har nu börjat vår "man tager vad man haver"-kampanj för att tömma skafferi och kyl och spara matpengar. Kylskåpet ekar redan ganska halvtomt, men turligt nog får vi snart vår veckovisa påfyllning av ekologiska grönsaker och frukt. Frysen har vi aldrig varit mycket för att använda, så där finns bara lite glass och någon enstaka brödbit. Skafferiet är desto mer innehållsrikt med allt från sylt till konserverade tomater och en stor skål med lök. Och popcorn!

Jag har funnit en och halv påse med små hårda majskorn att poppa i lite olja. De ger säkert 15-20 liter färdiga popcorn. Och popcorn är ju inte godis egentligen, utan mer som mat, eller hur? Det blir perfekt som komplement till middagarna ifall man fortfarande känner sig lite hungrig, och det kostar i princip ingenting. Popcorn är så klart det man ska äta när man ska ha en minimal matbudget. Följaktligen blir det popcorn till Morden i Midsomer ikväll!

Annakanna för vattenfiltrering

2008-06-30T16:10:00.001+02:00

Efter att det framkommit att

vårt svenska kranvatten i största allmänhet innehåller rester från mediciner, bekämpningsmedel och andra gifter,
ledningen för staden och styrelsen för vattenverket vägrar att filtrera bort allt detta, trots att tekniken finns,
ledningen för staden och styrelsen för vattenverket vägrar att renovera det gamla vattenledningssystemet utan lappar bara ihop det på de ställen det är akut sönder vilket ger sämre kvalitet på vattnet,
klorerat vatten är skadligt för hälsan,

så har jag faktiskt hållit mig till ramlösa och annat källvatten.

Problemet är bara att det är dyrt, det är tungt att släpa hem och det är inte lika miljövänligt som att tappa vattnet ur kranen. Lösningen på dilemmat blev att köpa en Annakanna som kolfiltrerar vattnet. Detta hjälper mot klor, tungmetaller och bekämpningsmedel, men om det också tar hand om läkemedelsresterna förtäljer icke texten på förpackningen.

Maken arrangerade ett blindtest i helgen. Han hällde upp glas med Ramlösa utan kolsyra, vanligt kranvatten och filtrerat kranvatten och så fick jag agera avsmakare utan att veta vilket glas som innehöll vad. Efter en klunk av varje glas identifierade jag raskt kranvattnet som ärligt talat smakade gammalt träsk jämfört med de andra två. Ramlösan vann knappt över filtervattnet, och det var helt klart att filterkannan förbättrade smaken på kranvattnet avsevärt. Dock tycker jag att vattnet får en liten bismak av filtret? Jag kommer dock att ge Annakannan en chans, eftersom jag gärna vill spara både pengar och miljö.

Min utmaning för juli: Skafferitömning

2008-06-30T11:43:00.001+02:00

Sedan jag började bokföra varenda öre i min kassabok på Buxfer har jag drabbats av vissa ögonöppnare. Som att vår matbudget för juni blev fullkomligt skyskrapehög. Därför har maken och jag nu kommit överens om att i juli försöker vi begränsa fågel- och fiskintaget till helgerna (vi äter sällan nöt- och griskött). Vardagarna får bli mer vegetariska. Det bör spara en del pengar.

Det får bli minimala matinköp i juli.

Dessutom är skafferi och kylskåp fyllda av mat som behöver ätas upp, så i budgetutmaningen ingår att försöka utnyttja så mycket som möjligt av den mat vi redan köpt. Här är några exempel: Bönor, krossade tomater och lök kan bli en god gryta eller sås som vi kan äta till ris eller pasta. Mango chutney och konserverad ananas passar bra att hälla i grönsakswoken. Balsamvinäger och färska salladsgrönsaker är gott och smalt. Blåbärssylt och havregrynsgröt med färsk frukt är ju en supergod och nyttig frukost! Köper vi hem lite billig naturell yoghurt så kan vi äta upp muslin och på så sätt variera frukosten. Vi har en hel låda ekologiska äpplen som behöver ätas upp. Ett äpple och en handfull nötter är ju ett perfekt mellanmål. Makrill i tomatsås på knäckebröd är mer stabilt, till exempel efter träningen. Just nu har vi även ett stort vitkålshuvud samt ett par kålrötter i kylen. Frukt och grönsaker samt färskt bröd fylls på en gång i veckan med leveranser från Ekolådan, så där får vi ordentlig variation.

På det här sättet hoppas vi, kunna äta en smal, nyttig, billig och nästan uteslutande ekologisk kost under kommande veckor. Det som vi har i förråden just nu bör räcka minst en vecka. Även om vi behöver göra nyinköp senare i juli så är ju mat som krossade tomater och bönor väldigt billigt. Det ska bli riktigt intressant att se hur många procent vi kan minska vår matbudget på en månad. Och ifall midjemåtten också minskar någon procent?

Existensminimum del 6: Slutsatser

2008-06-30T09:32:00.004+02:00

Här kommer sista delen i min granskning av idealbudgeten som banken planerat, och som på 500 kronor när ligger på existensminimum.

Till bankens basbudget kan man addera sådant som sparande, semester, studielån, nöjen, etc. Det kan man nog inte till existensminimum. Lever man så fattigt är det ju förstås inte meningen att man ska spara, ha semester eller ha roligt på något annat vis. Att man inte heller ska kunna betala sina studielån är förstås lite allvarligare, men jag förmodar att fattiga inte anses behöva någon utbildning? Och har man ändå gått på universitetet med studielån innan man blir fattig så är man ju dels van vid att leva under existensminimum redan under studietiden (eftersom studielånen inte hängt med i prisutvecklingen) och dels kan man säkert få nedsättning av återbetalningsbeloppet om man har tur.

Säg att vi skulle ge oss tusan på att leva på existensminimum. Det skulle kräva följande åtgärder. Maken skulle få lida svårt både av medhavd lunchlåda och enformig kost. Husmodern, som till skillnad från maken gärna står ut med samma mat dag ut och dag in samt matlåda, tänker sig ekologisk vitkål som basföda samt nolltolerans för kött och ost - ja i princip en vegankost, faktiskt. Helt okej för mig.

Kläder och skor bytes enbart när de är utom lagning och räddning, och inhandlas företrädesvis på Myrorna. Jodå, man kan skaffa sig en hypertrendig elegant stil i secondhandlådorna genom att leta upp gamla hippa 60-talskläder, särskilt om man är mager och det lär man ju bli av vitkålsdieten, vetja!). Klippning och schampo? Bah! Varför inte löpa linan ut och skaffa dreads på naturlig väg?

Husmodern skulle få hålla i glasögonen under löprundorna (kontaktlinser är för dyrt) och glasögonen bytes enbart när man verkligen inte ser något längre. Utgifterna för huvudvärkstabletterna torde förmodligen stiga i det fallet, men ändå. Gymet är förstås onödigt, även om det är billigast i landet. Vi kan träna gratis utomhus. Dessvärre verkar det som om vi måste behålla kostnaden för tandläkarbesöken. Låter man bli att gå till tandläkaren sparar man visserligen pengar på kort sikt, men på längre sikt kan utgifterna bli fullkomligt gigantiska. Bättre att betala några tusenlappar om året nu än hundratusentals kronor om tio år, eller hur?

Ingen tv, ingen fast telefon. Det skulle kunna gå i nödfall. Försäkringarna däremot, de släpper jag ogärna. Precis som med tandläkarbesöken finns det gränser för hur dumsnål man kan tillåta sig att vara. Studielånen lär väl inte gå att komma undan och det månatliga sparbeloppet hade säkert tredubblats vilket i och för sig låter trevligt, men å andra sidan blev det ingen semester och inga nöjen alls för vår del.

Som ni märker blir jag gnällig bara av tanken. Det hade varit för trist att bara spara och aldrig kosta på sig något kul. Jag tror inte det är meningen att mitt liv ska se ut på det viset. Däremot har de som inte har något val, utan tvingas leva så snålt, min fulla och djupa sympati! Att leva så knapert under en längre tid måste vara nedbrytande mentalt, i alla fall för de flesta.

Även om jag skulle ha svårt att helt frivilligt leva på existensminimum/bankbudget, så innebär det förstås inte att jag inte kan bättra mig alls. Det finns visst områden i våra utgifter som lätt skulle kunna vara snävare. Jag har dock svårt att motivera totalt köpstopp eller att jaga minsta lilla öre. För vissa personer kan säkert själva utgiftsjakten eller köpstoppet fungera som en sporre i sig, lite som en sport. Själv fungerar jag inte på det viset, men jag förespråkar förstås inte heller vettlös shopping av helt onödiga saker till helt onödigt dyra priser. Lagom är nog helt enkelt bäst för min del.

Existensminimum del 5: Somliga går i trasiga skor?

2008-06-29T10:45:00.001+02:00

Kläder och skor ska enligt bankens idealbudget kosta 6000 kronor per person och år. Maken och jag har en nästan dubbelt så stor budget och då shoppar vi ändå mestadels på H&M, Skopunkten och andra lågpriskedjor. Det är inte direkt några Manolo Blahniks som husmodern sticker ner fossingarna i när hon ska till jobbet. Å andra sidan kan även billigare skor se propra ut med rätt skötsel. Träningsskor, promenadskor och underkläder är de enda områden där vi kostar på oss dyrare märken och bättre kvalitet, därav den högre totalsumman i klädbudgeten.

Dessa skodon duger icke på jobbet!

Min ömma moder har inpräntat att det inte går för sig att dyka upp på jobbet och se ut hur som helst. Det behöver inte vara dyrt, men det måste vara helt, rent, välborstat och av så god kvalitet som går att uppbringa för en ringa summa.

Även den som lever på existensminimum kan med benäget bistånd från dagens lågprisbutiker eller second hand-butiker se proper ut även om man kanske inte har möjlighet att köpa lika många ombyten som den som är stadd vid bättre kassa. Man får väl tvätta oftare, helt enkelt. Ingen behöver gå i trasiga kläder och skor - de går att laga! Framför allt finns det ingen anledning att gå omkring i smutsiga och dammiga skor. En liten tub eller svamp med skoputs kostar inte många kronor.

Existensminimum del 4: God och nyttig mat kostar!

2008-06-28T14:29:00.001+02:00

Matdelen i idealbudgetarna är det märkligaste av allt. Banken tycker att två personer bör klara sig på cirka 2500 kronor i månaden. Jag gissar att det skulle gå att nå målet om man enbart håller sig till prisdumpad skräpmat och godis? Själva kostar vi på oss ekologisk mat, väl medvetna om att det är en lyx som är få förunnat. Det är en prioritering som vi aktivt valt att göra. Utöver just de ekologiska grönsakerna och frukten så handlar vi billigt på närmaste stormarknad. Priserna där skiljer sig betydligt ifrån de dyrare livsmedelsbutikerna i innerstaden.

Vi äter aldrig gris- eller nötkött, vilket borde sänka våra matkostnader rejält. Å andra sidan äter vi kalkon och fisk, så det kanske inte är någon större prisskillnad? Jag har faktiskt inte jämfört. Summa summarum så går det inte att komma ifrån att vår matbudget är mer än dubbelt så stor som bankens. Även om vi slutade äta ekologiskt har jag svårt att se hur vi skulle kunna komma ner till 2500 kronor per månad i matkostnad.

Matpriserna har nu stigit under en tid och man tror tydligen att prisökningen kommer att bestå. Det gör det förstås ännu mer omöjligt att komma ner till idealmatbudgetens belopp.

Rena rutschkanan på börsen

2008-06-27T17:53:00.001+02:00

Börsveckan avslutades med ett jätteras och Dagens Industris svarta rubriker stavar Forntid (vilket i det här fallet betyder år 2005) och Istid. Voj voj, är väl allt man kan säga. Fast för mig som är nybörjare känns även nedgångar intressanta. Vad ska hända nu? Det känns spännande att följa marknadens utveckling. Min coola inställning beror ju antagligen mest på att jag inte hunnit köpa några aktier ännu. Ja, utöver vårt sedvanliga månadssparande förstås, men det är placeringar på så lång sikt att det inte är mycket att oroa sig över. Enligt di.se är jag inte den enda småsparare som reagerar på det sättet.

Hade jag gett efter för mina inköpslustar och investerat sparpengarna i någon aktie så hade jag säkert inte varit lika glad just nu. Men än så länge står pengarna säkert på sparkontot, och själv avvaktar jag, spanar och läser och lär mig så mycket jag bara kan inför framtiden.

Jag vill gärna rekommendera noggrann läsning den finansiella sommarkalender som di.se publicerat. Här finns alla viktiga datum för händelser som kan påverka börsen i sommar och artikeln innehåller även en jättefin översikt av de faktorer som påverkat de finansiella marknaderna. Mycket bra läsning och kunskaper för oss som är nybörjare på placeringar!

iPhonepriserna klara!

2008-06-27T12:18:00.001+02:00

Nu har Telia offentliggjort priserna för iPhone. Eftersom Apples iPhone bygger på en revshare-modell ger man en enda operatör rätten att sälja telefonen. För att få köpa telefonen måste man inte bara låsa den till en operatör utan även till ett särskilt abonnemang där intäkterna alltså delas mellan Apple och i det här fallet Telia. En mycket smart affärsmodell för en hårdvaruproducent!

Om man binder sig för 18 månader och väljer den iPhone som har minst minne och det minsta abonnemanget iMini, så kostar telefonen 2495 kronor och själva abonnemanget 299 kronor/månad. Om man väljer den dyrare iPhonen och värstingabonnemanget iMaxi så kostar telefonen 2195 kronor och sedan betalar man 899 kronor per månad. Det går att använda iPhone för andra Teliaabonnemang, men då rekommenderas att man tecknar fastprisavtal för internet via mobilen till en kostnad av 199 kronor/månad. I annat fall kan fakturan för internettrafiken bli en obehaglig överraskning. I de särskilda iPhone-abonnemangen ingår internettrafik för mellan 100 MB och 1000 MB, beroende på vilket abonnemang man väljer. Surfar man något utöver denna gräns så gissar jag att det blir duktigt dyrt.

För den som är sugen på en iPhone går det att teckna sig och registrera sig redan nu på Telias webbplats. Jag kommer själv inte att teckna mig för en iPhone. Jag tycker att det är alldeles för dyrt för en telefon som saknar mms-funktion och som enbart har en gammal dålig kamera i sig. Istället väntar jag på konkurrenternas iPhone-alternativ som lär dyka upp till hösten. Jag gissar att de kommer att hålla bättre kvalitet och dessutom vara betydligt billigare.

Senaste nytt om bloggregistrering och annat

2008-06-27T11:33:00.001+02:00

Igår kväll sändes ett helförvirrat pressmeddelande ut angående den registrering av bloggare inom EU som jag skrev om i går morse. Samtidigt slutade tydligen initiativtagaren Mikko att prata med media.

Så här skrev DN igår kväll och det här är Aftonbladets artikel. Rubriken lyder "Ingen avgift för bloggare". Jösses, så långt hade jag inte ens hängt med. Skulle vi beläggas med avgifter också? Nej, tydligen slipper vi nu betala avgifter enligt detta förslag. Istället ska vi betala "royalties". Hårfin skillnad, tycker ju jag, och inte så mycket till nyhet i sådana fall.

Man meddelar också att förslaget om klassificering av bloggar röstats ner, det vill säga förslaget om att alla bloggare ska ange vilket syfte bloggen har. Däremot står det ingenting om att utskottet röstat ner själva registreringsförslaget, så hur det blir med detta verkar ännu högst oklart.

Som jag tidigare sagt är inte syftet med min blogg att kommentera politikers förslag och beslut, för det finns det andra som gör mycket bättre. Här är en kille att hålla ögonen på i den här frågan: Henrik Alexandersson skriver mycket om det här förslaget, så genom hans blogg kan vi alla hålla oss uppdaterade.

När jag ändå gör ett politikerinlägg kan jag passa på att uppmana alla som är med i PKU-registret att gå ur snarast, medan detta ännu är tillåtet. Regeringen utreder nu ifall man kan stoppa utträde ur registret. Bland kommentarerna till artikeln på Dagens Medicin finns en brevmall för hur man ska skriva när man begär att det vävnadsprov man lämnat skall förstöras och vart brevet ska skickas.

Och här är ännu en bonus: En hel webbplats som ger praktiska och konkreta tips om hur man skyddar sig från FRAs massavlyssningar. Enjoy!

Existensminimum del 3: Man måste vara frisk för att ha råd att leva fattigt.

2008-06-27T10:01:00.005+02:00

Här fortsätter nu min granskning av och funderingar kring bankens idealbudget för hushållet, som bara ligger 500 kronor över existensminimum om man räknar bort bilkostnader.

Friskvård: Hur två personer ska klara sig med knappt 300 kronor per månad för sport och fritid är mer jag begriper. Maken och jag går på Sveriges billigaste gym men det kostar ändå 400 kronor i månaden för två kort. Går man på Friskis och Svettis är kostnaden större än så. Jag antar att man även ska räkna in kostnader för exempelvis löparskor i beloppet? De måtte skämta! Med tanke på hur viktig daglig motion är för hälsan och för ett långt aktivt liv, så tycker jag nog att vi svenskar är värda en något mer generös budget för idrottsaktiviteter? Motion är faktiskt också en sorts "pensionsförsäkring".

Hygien och hälsovård är ett annat skojigt kapitel. Banken räknar med 900 kronor i månaden. Bara våra halvårsvisa profylaktiska besök hos tandhygienist och tandläkare tar hälften av det beloppet! Den kostnaden kommer att öka från 1 juli då man enbart får bidrag med 150 kronor per år och person för tandvård upp till 3000 kronor. Många tror att tandvårdsreformen innebär billigare tandvård, eftersom den framställts på det viset av politikerna och i media, men för den absoluta majoriteten av svenskar innebär reformen tvärtom ökade priser hos tandläkaren. Även vid dyrare ingrepp är det enbart vissa typer av ingrepp som ersätts. Därför är det viktigt att även fortsättningsvis lägga undan pengar för framtida tandvårdskostnader.

Lägg därefter till en närsynt och tilltagande astigmatisk husmoder och hennes tillika närsynte make som med jämna mellanrum (vart 4:e eller 5:e år) kräver glasögon i minst 5000-kronorsklassen. Husmodern använder också kontaktlinser vid sportutövning. Då blir det bara på sin höjd 1000 eller 2000 kronor kvar av årsbudgetbeloppet för vår del, beroende på hur ofta kontaktlinserna används. Dessa slantar ska räcka till enstaka läkar- och sjukgymnastbesök, huvudvärkstabletter, ev. medicin, tandborstar, schampo, tamponger, toapapper, husmoderns billiga Nivea ansiktscreme, etc. etc. Det blir svårt.

Räknar man bort tandvård och synkorrigering helt och hållet så kan dock 900 kronor i månaden räcka till, förutsatt att man har hälsan, alternativt kan utnyttja högkostnadsskyddet för läkarvård och medicin. Slutsatsen blir alltså att man måste vara väldigt frisk och ha god syn och urstarka tänder om man ska ha råd att vara fattig. Använd tandtråd varje dag!

Existensminimum del 2: Snålt med försäkringsutrymme i idealbudgeten!

2008-06-26T12:42:00.001+02:00

Efter ett antal koppar starkt kaffe har nu denna husmoder börjat hämta sig från den estniska demokratichocken i EU, och vi kan återgå till dagordningen på bloggen. Som utlovat fortsätter här serien kring den ideala hushållsbudgeten.

Det första jag reagerade på när jag jämförde vår egen budget med bankens idealbudget var att
beloppet för försäkringar är ganska snålt tilltaget. Banken räknar endast med olycksfalls- och hemförsäkringar, och de har satt ett belopp på sammanlagt 230 kronor i månaden för dessa försäkringstyper. Det räcker faktiskt nästan för oss som har marknadens billigaste gruppförsäkringar på dessa områden. Sedan måste man ju ha a-kassa och inkomstförsäkring också, och här räknar banken på 1120 kronor, vilket kanske är realistiskt? Men med tanke på att existensminimum ligger 500 kronor lägre än bankbudgeten, så är risken att människor som tvingas leva på existensminimum inte anser sig ha råd med vare sig olycksfallsförsäkringar eller a-kasseavgifter. Skulle något hända blir dessa fattiga således ännu fattigare!

Det finns försäkringar som banken inte räknat med alls. Genom jobbet har man ju ofta grupplivförsäkringar som kan (och bör!) utökas så mycket det går. Vi har dessutom extra grupplivförsäkringar genom vårt försäkringsbolag. Totalt betalar vi cirka 2000 kronor per månad bara i försäkringar, vilket alltså är 650 kronor mer än vad banken räknat med. Då räknar vi inte in husdjursförsäkringarna, och inte heller de sjukvårdsförsäkringar vi står i begrepp att skaffa. Och vi har inte ens nämnt pensionsförsäkringar - många sparar ju i sådana.

Jag tycker det är en smula naivt att ha så låga typbelopp på försäkringssidan. I Sverige idag måste alla medborgare ta större privat ansvar för ekonomin vid oförutsedda händelser och se till att vara försäkrade för alla eventualiteter. Social- och vårdförsäkringarna får allt snävare, ibland näst intill omänskliga, villkor och de plockas i vissa fall bort helt och hållet. Vi kan inte längre räkna med att våra skattepengar ska fungera som försäkring, i alla fall inte individuellt. Då blir det särskilt viktigt att summor för a-kassa, grupplivförsäkringar, etc. finns inräknade i beloppet för existensminimum! Varken samhället eller den enskilde tjänar ju på att de fattiga blir ännu fattigare.

EU-förslag om registrering av alla bloggare

2008-06-26T09:59:00.003+02:00

Jag hade hoppats att hålla politiken utanför den här bloggen efter det korta inlägget efter FRA-besvikelsen, för det här är ingen politisk blogg, men politikerna tycks göra den saken omöjlig. Jag hade hoppats att Lex Orwell var en enskild svensk företeelse som skulle möta motstånd i EU. Istället läggs nu ett EU-förslag om registrering av bloggare i september. Förslaget har röstats igenom i EU-parlamentets utskott för kultur och utbildning, och har därmed kommit ganska långt i beredning och nått konsensus inom denna grupp EU-parlamentariker.

Alla bloggare ska alltså registreras med namn och bild. Anledningen: En bloggare kan "förorena cyberrymden". "Om en bloggare förolämpar eller manipulerar så kommer vi att veta vem som står bakom bloggen, säger (initiativtagaren) Marianne Mikko till Ekot." Utskottets förslag ska "värna om den mediala mångfalden" och om yttrandefriheten. Jamen eller hur?!

För om arbetsgivare kan ha järnkoll på vad medarbetarna skriver i sina bloggar så lär ju ingen berätta om något negativt, vilket till exempel sätter lex Sarah ur spel. Så skönt för arbetsgivarna! Om om politiker och myndigheter får full insyn i exakt vem som kritiserar deras maktutövning så kan man ju helt enkelt eliminera dessa stackare, inte sant? Till exempel genom att dra in sjukförsäkring eller a-kassa. Smidigt! Och om någon sprider "felaktig information" i största allmänhet så kan man ju pressa den personen att ta bort information. Fasen, vad smutt! Ja, med namn och bild och uppgifter om bostadsadress och arbetsgivare så behöver myndigheterna kanske inte ens ingripa i saken? Det finns helt säkert någon vänlig människa där ute som känner för att plocka fram brännbollsträn och hagelgevär och sköta om vedergällningen alldeles utan någon myndighetsinblandning?

Vad vi sett är hur internet, och framför allt den så kallade bloggosfären, har inneburit en demokratisering av gigantiska mått. Små aktieägare kan påverka börskurser, konsumenter kan bevaka företag som inte sköter sig, arbetstagare kan bevaka arbetsgivare som bryter mot lagar och regler, väljare kan påverka politiken. Tanken svindlar, och den förfärar självklart också många av dessa makthavare. De kan inte längre komma undan, utan måste ta ansvar för sina handlingar. Tack vare internet. Därför agerar nu mörkermakterna för att släcka nätet genom åsiktsregistrering och andra åtgärder.

En skojig parentes: Jag tror att J K Rowlings inte riktigt förstod vad det var för barnböcker hon skrev egentligen, om Harry Potter, men faktum är att västvärldens politiker just nu agerar exakt som the Ministry of Magic! Man måste få le lite mitt eländet också. :)

Existensminimum del 1: Vem kan leva på idealbudget?

2008-06-25T17:52:00.001+02:00

Nu har jag fört noggrann kassabok på Buxfer under ett par månader. Då och då snubblar man över mallar för hushållsekonomi, antingen det är existensminimum eller bankernas typexempel. Jag har alltid undrat vem sjutton som kan leva med så minimala utgifter? Två vuxna ska kunna leva på knappt 7000 kronor i månaden enligt existensminimum, men jag vet inte hur de räknat mer i detalj på det. Enligt vår bank ska man kunna leva på drygt 10000 kronor i månaden, och där finns det mer detaljerat beskrivet. I deras budget ingår bilkostnader på 2600 kronor så om man räknar bort bil så är, intressant nog, bankens basbudget ungefärligen det samma som existensminimum, fast banken är faktiskt en hel femhundring mer generös.

Hur som helst har jag inte kunnat motstå att jämföra vår egen budget, samt kassaboken jag fört, med de här typmallarna. Att vår egen budget är betydligt större än idealet, det har jag ju insett långt innan jag ens började föra kassabok. Går det att leva sådär billigt? Bör vi satsa på att få ner utgifterna till ett minimum?

Eftersom vi bor och jobbar i storstan kan vi unna oss lyxen att inte ha någon bil, men andra människor som bor illa till har kanske svårare att avstå. Jag har förstått att just bilar är liksom ett svart hål i hushållsekonomin. Jag och maken har bestämt att unna oss taxi eller hyrbil i de få fall vi inte kan ta oss fram utan motorfordon. Årskostnaden för detta är bara en liten bråkdel av vad det skulle kostat oss att ha bil. Vi har flera vänner som gått med i en bilpool, det vill säga att man delar bil och därmed alla kostnader med flera andra personer. Ursmart!

Tv och telefon får kosta 450 kronor enligt bankens idealbudget. Det kan nog gå, ifall man enbart har varsin billig mobiltelefon med kontantkort och om man håller sig till basutbudet på tv. Förutsatt att man betalar tv-licensen, förstås. Och det gör man ju plikttroget, till skillnad från politikerna. Vi har även fast telefon som kostar cirka 300 kronor i månaden. Jag har funderat på att ta bort den, men å andra sidan har vi många släktingar och vänner som bor utomlands, och det är betydligt billigare att ringa dem via fast telefoni. Å tredje sidan skulle man förstås kunna Skypa dem alldeles gratis via datorn...

För att inte det här inlägget ska sätta någon sorts längdrekord i bloggosfären så har jag delat upp det i flera delar. Spännande fortsättning följer således imorgon! Då ska jag titta på vilket försäkringsutrymme som idealbudgeten medger.

Aktiebolagen Bluff & Båg

2008-06-24T12:01:00.001+02:00

Hittills i år har cirka 200 nya företag tillkommit på Finansinspektionens varningslista över företag som utan erforderliga tillstånd erbjuder finansiella tjänster till privata konsumenter (läs: företag som tar dina sparpengar och drar). Totalt varnas för nästan 1200 företag. Det oroande och i viss mån roande med den här typen av företag är deras val av firmanamn. Jag tycker mig urskilja två huvudtyper.

Pengarna i sjön?

Den ena typen tar sig ett firmanamn som egentligen är totalt intetsägande, men som innehåller välkända ord som ofta ingår i namn på olika finansiella produkter. Vad sägs om: Bull and Bear Advisory, Capital Venture, Capital Access Limited, Global Capital Equities, Globe Trade Services, Diversified Investments Group, etc. etc. Ord som ligger bra i munnen och som hjärnan snabbt associerar med seriösa investeringar, men som egentligen inte säger ett smack. Förstapriset för intetsägande firmanamn får nog ges till Concepts Solutions.

Den andra typen tar ett firmanamn som nästan låter som ett av de stora seriösa bolagen på marknaden, alternativt någon känd historisk person. Ren och skär namnsnyltning, helt enkelt. Åter igen associerar hjärnan med de seriösa företagen och de historiska personerna. Vem skulle inte låta sig luras av: Finanzas Forex (finns 2 st. med detta namn på varningslistan) eller HK Forex (särskilt om loggorna för dessa bolag är svart på forex-gult?), Knobel Lynch, Rothman Goldstein, Scott Fitzgerald Group, Churchill Capital, Morgan Franklin International, Kennedy & Lang Limited, Thatcher & Thatcher Limited, etc. etc.

På tal om namnsnyltning var jag en gång för många år sedan på en småföretagarkurs där en dam frankt deklarerade att hon döpt sitt konsultföretag till typ (jag minns faktiskt inte alls det riktiga namnet på firman) Clarington & Steinwell. Det var ju ingen "riktig" namnsnyltning eftersom firmanamnet var "påhittat", tyckte hon själv. Hon var riktigt belåten med att storföretagschefer ringde upp för att anlita hennes tjänster i tron att hennes lilla enskilda firma var ett sverigekontor för någon multinationell amerikansk drake där det faktiskt satt en Mr. Clarington och en Mr. Steinwell. Inte talade hon om för kunderna hur det verkligen låg till, såvida de inte frågade förstås. Och det gjorde de väl sällan. Så enkelt är det alltså att få affärer på ett namn som ger positiva associationer till seriösa internationella företag, även om man får hoppas att just denna dam var kompetent och att kunderna fick valuta för sina pengar i det här fallet. Egentligen är det väl märkligt att man får registrera firma som innehåller andra människors namn, som inte har någon koppling till företaget eller verksamheten?

En gullig bonustyp jag hittat på FIs lista är företag som uppenbarligen vänder sig till romantiska småsparare av den drömmande nybörjartypen. Fantasin flödar när man får erbjudanden från företag som Atlantis Financial, Golden Purse Fund, Golden Medallion Trading, Unicorn Ventures, Dolphin and Bradbury eller Olympia King Wealth Group. Ni ser väl nu framför er hur ni sitter bland allt guld och alla juveler i ert slott i Atlantis medan enhörningarna betar på ängarna och de kloka delfinerna simmar omkring... Javisstja, Atlantis sjönk visst i havet enligt legenden. Det gjorde nog sparpengarna också i det här fallet.

Finansinspektionen har även en sida med olika dokument om hur man avslöjar och skyddar sig mot investeringsbedrägerier. Nyttig läsning!

Chatta upp en börskurs?

2008-06-24T09:20:00.002+02:00

På di.se och på Affärsvärlden spekulerar man om att chatt- och blogginlägg kan påverka börsbolagens kurser. C2Sat tros ha påverkats negativt medan Eurocine tvärtom tycks ha fått en skjuts av ett chattinlägg. I C2Sats fall kan ett utförligt inlägg om bolagets dåliga ledning, produkter och service ha kostat företaget 78 miljoner kronor i minskat börsvärde.

Personligen tror jag att internet har en allt större inverkan på det här området. Allt fler personer på olika forum och bloggar kan komma att betraktas som en form av "gurus" med egna baser av "fans". Det är säkert helt möjligt för sådana personer att påverka börskurserna i någon mån. Likaså kan många negativa inlägg från kunder och investerare få en kurs att sjunka.

Det här förändrar förstås världsbilden för många företag. Kundvård, relationshantering och produktkvalitet är faktorer som helt säkert kommer att få större betydelse för det enskilda företaget. Utrymmet för misstag blir betydligt snävare än förut när en missnöjd relation snabbt kan sprida negativ publicitet till en stor publik. Att i det läget gå ut och dementera och försöka släta över, kommer inte att vara till så stor hjälp när skadan redan är skedd. Istället blir det nödvändigt med förebyggande strategier.

Hm. Jag anar ett nytt lukrativt område för management- och pr-konsulterna...

Rik eller lurad?

2008-06-23T16:59:00.001+02:00

Jag har under våren lagt märke till flitig tv-reklam för så kallade CFDs (Contract for Difference). I slutet står det finstilt att sådana " innebär en hög riskexponering och att du kan förlora mer än investerat kapital". Vilken galning skulle köpa något sådant? Jag var tvungen att ta reda på mer.

De som gör reklam heter CMC Markets och tycks vara ett multinationellt bolag med kontor i många länder. Just idag damp det ner ett massutskick från detta företag i samtliga brevlådor här i grannskapet. Man blir erbjuden att gå på gratis seminarium inklusive lunch för att lära sig att använda deras produkter. Uppenbarligen driver företaget en ganska aggressiv marknadsföring för att locka kunder. Men är det här något för "vanliga Svenssons" som jag? Eller går det hela bara ut på att lura av oss newbies så mycket pengar som möjligt och sätta oss i skuld?

Informationen på webbplatsen är minst sagt luddig. Men så här funkar det tydligen: Du handlar med derivat, det vill säga att du spekulerar i om aktie-, valuta- eller råvarukurser ska gå upp eller ned med hjälp av terminer, utan att handla med några riktiga aktie-, valuta- eller råvaruposter. CMC Markets begär bara att du ska betala en liten del (1-10%) av de derivat du spekulerar med. Resten av pengarna är de så himla jättebussiga och lånar ut till dig mot en avgift om det skulle behövas. Om din spekulation händelsevis skulle gå åt pipsvängen så måste du pröjsa beloppet du "förlorat" och blir alltså av med massor av mer pengar än vad du lagt som insats. Absolut minsta insats är, om jag förstått det rätt, 200 USD alltså cirka 1200 kronor. Säg att du spekulerar på USA-marknaden, som kräver 5% som säkerhetskrav/insats. Går det riktigt illa kan du, vad jag förstår, plötsligt bli skyldig CMC Markets upp till 22 800 kronor plus ränta plus courtage och avgifter, om du ligger långt. Ligger du kort kan du förlora ännu mer än så. Låter det lockande?

Att bolaget utan att blinka betalar en premie på hela 2500 kronor per värvad medlem säger ju en del om hur mycket pengar de förväntar sig att ta in. Så stora premier brukar inte ens spelbolagen ge. Upplägget på såväl marknadsföring som affärsmodell påminner spöklikt mycket om just spelbranschen. Problemet är kanske inte så mycket modellen i sig som att den uppenbarligen marknadsförs till människor som inte har en aning om vad det här innebär. När sedan informationen på företagets webbplats är luddig och svår att förstå så känns det ju inte direkt seriöst.

Den här typen av derivatinstrument är tydligen förbjudna i USA och amerikanska medborgare får inte handla med sådana. Det kan hända att jag missuppfattat någon detalj i upplägget (rätta mig gärna i så fall) men hur man än vrider och vänder på konceptet så blir man minst sagt misstänksam. Det har tydligen även Konsumentverket blivit. Man vill granska reklamen för att se om den möjligen är otydlig när det gäller konsekvenserna, enligt en artikel i DI i februari. För någon vecka sedan såg jag att det varnas ytterligare för den här typen av handel.

Så nu är frågan, ska man gå till CMC Markets och få en gratis lunch? Eller är priset för just denna måltid alldeles för högt? Någon som har en åsikt?

Långtråkig semester? Lek Gordon Gekko med svenska småbolag!

2008-06-23T09:12:00.001+02:00

Jag måste tipsa om en skojig artikel på di.se idag. De har spanat in börsens billigaste bolag och hur mycket (eller rättare sagt hur lite) det kostar att ta makten i bolagen. Tanken kittlar onekligen min fantasi. Vilka möjligheter: Om du har långtråkigt på semestern och händelsevis har några miljoner till övers så kan du roa dig med ett fientligt övertagande av något passande svenskt bolag. Vem vet, du kanske faktiskt kan få företaget på fötter, bli hjälte (aah, kan du se triumfmarschen framför dig?) och dessutom göra en bra slant på aktierna? Köp till sillen och sälj till kräftorna, alltså. Have fun!

Så här års ekar styrelserummen semestertomma. Tag plats!

Glad midsommar!

2008-06-20T10:36:00.000+02:00

Jag önskar alla en härlig midsommarafton!

Husmodern har läst: Aktiemarknadens psykologi

2008-06-19T15:55:00.003+02:00

Nu har jag läst ut Aktiemarknadens psykologi av Carl-Gustav Gyllenram. Fantastiskt bra bok. Inte för att man lär sig så mycket rena fakta, för det gör man inte, utan för att författaren beskriver de känslor som dyker upp vid aktieaffärer på ett så bra och pedagogiskt sätt. Man förstår varför de olika personerna i boken reagerar som de gör och man förstår varför det blir fel.

Den slutsats man leds fram till är att försöka handla mer rationellt i sina placeringar. Att sätta en stop loss från början och att även bestämma i god tid vad vinstmålet är och sedan ta hem denna vinst och vara nöjd. Att glädjas åt den vinsten oavsett om kursen sedan tuffar vidare uppåt. Att inte leva på hoppet om att en tvärdöd aktiekurs en vacker dag ska gå upp igen, utan att sälja av och begränsa förlusten och satsa på en bättre placering istället. Att vara glad för de pengar man faktiskt tjänat och tagit hem, istället för att gräma sig över alla pengar man rent hypotetiskt möjligen kanske kunde ha tjänat om man hade haft perfekt tajming (vilket det sällan någon som har).

Bokens budskap blir ett värdefullt bidrag till den handlingsplan som jag arbetar med just nu. Där kommer definitivt att finnas regler för maxförlust och för vilken vinst jag förväntar mig. Gyllenram har också varnat mig för att prata vitt och brett om aktieaffärer på jobbet. Den där stackars skrytmånsen Jan Bengtsson, som är en av bokens huvudpersoner, har det inte alltför lätt i fikarummet, haha.

Börspsykologen tror på fortsatt sval sommar

2008-06-19T12:21:00.001+02:00

Carl-Gustav Gyllenram, vars bok Aktiemarknadens psykologi jag just läst ut (recension kommer senare idag) har uttalat sig om börsläget i ett par artiklar i Dagens Industri. "Det blir värre innan det blir bättre", säger Gyllenram. Och "Så tacklar du oron på börsen". Precis vad jag behövde höra idag. Så nu ska jag ta det lugnt, sluta fundera på placeringar och ta itu med att förbereda midsommarfirandet istället.

Tålamodet tryter

2008-06-19T10:50:00.001+02:00

Åh meh, hur länge ska börsen vara så här trist? Jag brinner av iver att få testa alla mina nyvunna kunskaper som jag lärt mig ur böcker, artiklar och av bloggkollegor. Men inte går det att köpa aktier när merparten av siffrorna bara blir rödare och rödare? Å andra sidan är det ju positivt för att jag får tid att lära mig ännu mer om aktiemarknaden och börja arbeta på en mer konkret och strategisk handlingsplan.

Godnatt, Sverige

2008-06-18T23:32:00.022+02:00

Tidningsrubrikerna kvällen den 18 juni 2008:

Godnatt, Sverige

och

Kravet: Avgå!

Jag hade nog faktiskt önskat att de rubrikerna hade syftat på att Sverige, med i princip samtliga riksdagspartiers goda minne (det var ju sossarnas förslag från början och de röstade nej igår enbart för syns skull), nu fått en lag som strider mot såväl grundlagen som Europakonventionen, och inte om att Sverige förlorat en futtig fotbollsmatch. Men men, (terrorist)krig är fred, frihet är slaveri och okunnighet är styrka som Orwell skrev i 1984 redan 1948. Godnatt, Sverige.

Lite mera H&M

2008-06-18T17:39:00.005+02:00

Sälj aldrig H&M! utropar Jonas Bernhardsson från Redeye på di.se. Björn Hedensjö konstaterar att alla hade fel om H&M. Som sagt, det känns bra för mig som så bergfast trott på H&M, men som såklart börjat undra ifall jag ändå inte varit för optimistisk. Några ögonblick började jag till och med vackla. Tänk om H&M nu bara skulle gå ner och ner i eviga tider och jag var den sista att inse det? Nervöst. Ibland kan man ju bli nästan religiös i sin övertygelse och då är man förstås ute på väldigt hal is. Idag fick jag alltså svar. Jag är inte galen. I alla fall inte helt och hållet.

Varför har den galna människan lagt 80% på H&M?

2008-06-18T16:02:00.001+02:00

Varför i hela friden lägger jag så mycket som 80% av mitt månatliga aktiesparande i H&M? Jag resonerar som Buffett: Jag har en hyfsad aning om vad företaget säljer och i vilken omvärld de agerar och vilka förutsättningar de har. Och jag tror stenhårt på bolaget på lång sikt. Här är min ödmjuka nybörjaranalys, som faktiskt är den första aktieanalys jag någonsin gjort:

Företagsledningen är utomordentligt kompetent och skiljer sig markant i förvaltning och ledarskap från de flesta andra börsbolagen. Jag skulle hellre vilja jämföra med IKEA, som har en liknande pragmatisk stil när det gäller ledarskap och affärsmannaskap samt en äkta platt organisation. Många företag låtsas att de har platta organisationer och korta beslutsvägar, bara för att det låter bra att ha det, men det är bara tomt prat. Så icke i H&Ms fall. Familjen Perssons tradition och anda har en enorm påverkan på H&M, och man har också lyckats hitta personer till ledning och styrelse som fungerar bra i denna atmosfär. Det ställer förstås också höga förväntningar på ett kommande generationsskifte.

Vinstmarginalen kan komma att sjunka något under de närmaste åren. En svag US dollar har nämligen gynnat H&M. Frågan är dock om dollarn fortsätter på denna låga nivå? Tillverkningskostnaderna kommer troligen att öka i takt med att den ekonomiska tillväxten i BRIC-länderna och omgivande länder till dessa ökar, även om man just idag gått ut och försäkrat att kostnaderna för tillverkningen i Kina inte förväntas öka den närmaste tiden. Å andra sidan tillför en allmän tillväxt i dessa länder även nya marknader för H&M.

Om tillverkningskostnaderna ändå skulle öka kan detta i viss mån tas igen på något högre priser, särskilt om priserna stiger generellt i samhället, men H&Ms priser får inte öka alltför mycket då en prisökning skulle få effekter på försäljningstillväxten. Högre priser på ordinarie sortiment skulle också förta effekten av nya konceptet COS som testas i Storbritannien och som säljer något dyrare kläder. H&Ms största chans till tillväxt borde därför främst ligga i expansion, dels genom klädbutiker på nya marknader och dels med nya koncept som exempelvis heminredning.

H&M har därutöver gång på gång genom åren visat sig vara pionjärer när det gäller att anamma allt från jämställdhet, arbetsrätt och miljömedvetenhet till att visa att det går att sälja ekologiska kläder till bra priser. Man har varit snabb att börja arbeta med och redovisa CSR. Det finns alltså en fräsch trendmedvetenhet som går utanför själva området mode, och som bygger in goda värden i varumärket.

När det gäller utdelad vinst har jag räknat med att den åtminstone förblir oförändrad. Tillväxten kommer att fortsätta. I höst öppnar H&M butiker i Japan och till våren i Ryssland, men det finns många fler marknader kvar att erövra. H&M är ett koncept som går hem överallt, som IKEA (även om man turligen slipper sy ihop kläderna själv, hihi).

Den 10 juni gjorde Aktiespararna en teknisk analys av aktien som stöder mitt beslut att köpa mer H&M-aktier just nu. Alldeles nyss såg jag att även placera.nu gjort en analys idag, där de även påpekar ett faktum jag själv glömt nämna: H&M tycks klara sig bättre i konjunkturnedgångar än andra.

När kursen når över 360 kronor ska jag göra en ny analys för att se om det fortfarande är motiverat att lägga en så stor del av sparandet på H&M. Men fram tills dess är det bara att passa på att köpa på sig så många aktier som kassan tillåter. Frågan är dock om dagens kursrusning håller sommaren ut även ifall börsen fortsätter svaja?

Upprensning i portföljen

2008-06-18T12:28:00.001+02:00

Nu har jag äntligen kommit mig för med att rensa upp i mitt månadssparande i aktier. Detta månadssparande står för närvarande för cirka 28% av vårt totala sparande varje månad, så det har ju en viss betydelse. Månadssparandet ska vara oerhört långsiktigt. 5 år är liksom en kort horisont här. Därför spelar den fundamentala analysen ganska stor roll för valet av aktier. Merparten av aktierna är Large Cap vilket gör risken lägre och därmed även avkastningen men, som sagt, det här ska vara långsiktiga investeringar som man inte behöver tänka så mycket på. Vilket förstås inte hindrar att man möblerar om i portföljen då och då.

Mid Cap-bolagen har nu åkt ut från mitt sparande. Björn Borg ströks eftersom klädföretagen (exkl. H&M förstås) har hamnat i bakvattnet. Det som övertygade mig var DIs podcast om sommarens aktier. Intrum Justitia som i och för sig verkar i en evigt lönsam bransch men som nu tycks ha fått bättre skickade konkurrenter, fick också stryka på foten. SSAB tycks vara rena berg- och dalbanan på alla plan, så jag avvaktar med dem än så länge.

Istället satsar jag 20% på verkstadsaktier. Jag är inte på något sätt övertygad om att det är en bra idé men nåja, på lång sikt ska väl SKF och Sandvik tuffa uppåt ändå? Det är ju köprekommendation på de båda just nu så jag chansar på att analytikerna har rätt. Även om jag just lånat en bok på bibblan som visar att analytiker och ekonomijournalister rent allmänt har fel för det mesta, hehe.

Resterande 80% av månadssparandet går tills vidare till H&M! Jag har länge haft H&M på 50% av månadspengen, men nu känns det dags att öka. Jag hade hoppats på att få köpa en del aktier på "rea" i sommar, men som H&Ms kurs stuckit iväg idag vete sjutton hur det blir med det. Hur som helst. Det är det enda Large Cap-bolag jag tror benhårt på långsiktigt, och som jag känner att jag har bästa insikten om och i. En mer utförlig motivering för detta val kommer i ett senare inlägg.

H&M glädjerusar

2008-06-18T10:00:00.002+02:00

H&M, som är min alla tiders favoritaktie på Large Cap-listan, har fått en del smäll de senaste dagarna. Det har pratats om blankningsläge och att dagens rapport skulle vara dålig så att det är dags att göra sig av med aktierna. Stackars ni som var på väg att blanka, för idag kom kvartalsrapporten som var bättre än förväntat och H&Ms kurs fullkomligt glädjerusar nu på förmiddagen. Senast jag tittade hade den gått upp hela 20 kronor till 340 kronor, men den var visst upp i 344 kronor ett tag. Nu lär den väl falla tillbaka lite mer under dagen, men ändå. Kul för mig som för någon dag sedan ökat H&Ms andel av mitt aktiemånadssparande till 80%. Jupp, ni läste rätt. 80%. Mer om ommöbleringarna i min månadssparportfölj lite senare...

Goda råd är gratis på bibblan

2008-06-17T16:54:00.001+02:00

Snål som jag blivit på sistone så har jag nu letat reda på ett någorlunda välförsett bibliotek som har en del finans- och investeringsböcker i hyllorna. Så nu har jag lånat eller satt upp mig på kö till en rad böcker. Främst Kiyosakis böcker i serien Rich Dad Poor Dad (inklusive boken han skrivit tillsammans med Donald Trump). En typ av böcker där jag är tveksam ifall de är värda pengarna. Säkrare att bara låna.

Jag hittade även, till min stora glädje, Safe strategies för financial freedom av Van K. Tharp (tack för tipset om den killen, onsdagsfonden!), som jag kanske kan tänka mig att betala för men som jag på detta sätt kan spana in gratis innan jag slår till med ett köp.

Det är i sådana stunder som man verkligen uppskattar inrättningen bibliotek. Där finns ju inte bara böcker, utan även tidningar som kostar en hel förmögenhet att köpa lösnummer av och en halv förmögenhet att prenumera på. Häromdagen slog jag mig ner i tidskriftsalen och läste Fortune och BusinessWeek, som alltid har intressanta artiklar. Tack bibblan! Jag har lugnt sparat mer än en tusenlapp på er fina service bara under denna vecka!

Goda råd är gratis på iTunes

2008-06-17T08:43:00.001+02:00

Jag har gått till iTunes och laddat hem deras programvara. Via programmet kan jag nämligen ladda ner och/eller prenumerera på gratis podcasts (radio- eller tvprogram på webben) med goda råd för alla möjliga områden i livet. Visst kan man hitta programmen på respektive utgivares webbplats, men iTunes fördel är att de samlar alla på ett ställe. Nyligen har jag hittat den del finanspodcasts. Man går in i iTunes Store, väljer Podcasts, Business och till sist Investing.

Det bästa med podcasts är att man kan ladda över dem i sin mp3-spelare eller mobiltelefon och då kan man passa på att lyssna medan motionerar, städar eller något annat som inte kräver så mycket intellektuell närvaro (det finns ju gränser för hur mycket man kan vara Här och Nu under en rejäl dammsugning). Jag brukar ta med podcasts på joggingturen eller de dagar jag promenerar till jobbet.

Rich Dad (Robert Kiyosaki med den berömda boken) åkte ur mp3-spelaren ganska snabbt. Jag tycker inte han har något särskilt att säga utan att han mest tar upp gamla självklara råd som ärligt talat känns ganska dammiga. Nu har jag förstås inte läst boken Rich Dad Poor Dad, så det är svårt att uttala sig om vad Kiyosaki skriver i den. Kanske är den ett mästerverk, vad vet jag?

Mad Money Machine är ett vilt och crazy program med goda råd kring investeringar. En del råd tycker jag är bra, andra kanske lite väl i fas med sponsorföretagets produkter (indexfonder), men Paul Douglas Boyer är så otroligt underhållande i sig att enbart hans sköna stil gör programmen väl värda att lyssna på. Man blir på gott humör.

Stora tidningar som Wall Street Journal, BusinessWeek och Time har podcasts som man kan prenumerera på via iTunes. Tyvärr är det ont om svenska podcasts i ämnet, men di.se (Dagens Industri) lägger då och då ut program med analytiker som diskuterar den svenska aktiemarknaden.

Drömma kan man ju alltid

2008-06-16T17:38:00.002+02:00

Häromnatten drömde jag att jag fick tips om ett ursmart sätt att tjäna pengar. En tjej berättade att hon köpte hela partier av gamla fina smycken billigt på auktion och sedan sålde hon dem med bra vinst på eBay. Men du milde så listigt, tänkte jag i drömmen. Det ska jag minsann också göra! När jag vaknade blev jag full i skratt, för vad var det där?! Lektion 1A i hur man gör affärer, eller? Uppfunnet på stenåldern helt klart. Men visst - det funkar ju i alla väder!

Jag fick ett déja vu på den där drömmen häromdagen, fast den här gången i verkligheten, när min make talade om för mig att han hittat ett parti coola grejor i USA och eftersom dollarn är svag var det extra billigt. Så han hade beställt hem sakerna och planen är nu att sälja dem vidare på Tradera. Ska bli riktigt spännande att se om han får någon vinst på investeringen. Det kanske kan bli en hel business av det hela så småningom?

Auktioner är rent generellt ett bra sätt att göra affärer på, och det är ju extra aktuellt så här i sommartider då alla traditionella bondauktioner har säsong. Med antikrundans stigande popularitet så lär det blir folkligt och fullsatt på dessa evenemang.

Ett tips: Åk på bondauktion när vädret är riktigt dåligt. Man skulle kunna tro att det är fullt med folk på auktion när regnet öser ner, medan människor tvärtom föredrar stranden när solen gassar. Min egen erfarenhet är det rakt motsatta. När solen skiner är det riktigt mycket folk på plats och priserna stiger i takt med hettan, men när regnet står som spön i backen så går det att göra riktigt fina fynd på folktomma bondauktioner. Så på med regnstället och fynda!

Fondsparplan

2008-06-16T09:17:00.003+02:00

Nu har jag lagt upp planen för ett litet månadssparande i fonder också. Visserligen kommer detta sparande enbart att utgöra max 17% av vårt totala sparande varje månad, men det kan ju ha viss betydelse ändå.

Vinnare blev Skagen Kon-Tiki och East Capital Rysslandsfonden. Bara för att dessa gått "minst sämst" av det tiotal fonder jag spanade på. Jag blev egentligen ganska paff när jag började jämföra olika tillväxtfonder och såg att flera fonder som ofta omnämns som välskötta och framgångsrika har gått rejält back. Inte bara i år eller under förra året, vilket ju är fullt förståeligt, utan även om man tittar tre år bakåt. Ibland till och med fem år bakåt. Otur? Dålig förvaltning? Eller är det så att fondsparande helt enkelt inte lönar sig rent generellt?

De två tillväxtfonder som jag nu valt har egentligen en ganska hög risk, även om båda baserar sina investeringar främst på fundamental analys vilket jag tror är bra när man placerar på lång sikt. Trots risken har de inte gått så mycket back utan har till och med en liten positiv utveckling. Jag jämförde också med vanliga indexfonder och då var det ingen tvekan - högre risk tycks löna sig fint om man har lite längre placeringshorisont. Så fick det bli.

Jag hoppas nu att det här sparandet lönar sig på några års sikt. Jag tror knappast att BRIC-länderna sett slutet på sin ekonomiska tillväxt ännu, så vi håller tummarna att detta kan ge lite pengar i kassan till mig och maken.

43 mappar

2008-06-15T13:29:00.002+02:00

Här kommer en fortsättning på inlägget om David Allens organisationsmetod GTD, som beskrivs i boken Få det gjort! När man beslutat vad som är nästa steg och behöver skjuta upp själva handlingen så kan man skriva in uppgiften i sin kalender, ifall det är ett möte eller en bokning eller en deadline som kommer att ske i framtiden. Men ofta har man även fysiskt underlag för det som ska göras längre fram. Det kan vara dokument som ska läsas in innan ett möte, broschyrer med erbjudanden som man behöver ta ställning till före sista datum, blanketter som ska fyllas i och skickas iväg senast en särskild dag, och mycket annat. För detta material finns det nämligen ett system som ofta kallas för 43 mappar. Systemet består av 43 st. hängmappar.

12 hängmappar märks upp med årets månader. 31 mappar märks upp med nummer 1-31, alltså datum i månaden. Saker i inkorgen som måste åtgärdas längre fram, placeras i aktuell mapp. En blankett som måste skickas senast den 10 i månaden placeras således i mapp 10. Ett dokument som ska läsas in till ett möte den 28 i månaden placeras lämpligen i mapp 26 så att du har gott om tid att läsa och sätta dig in i ärendet. När du läst klart placeras dokumentet i mapp 28 som ju är den dag då mötet äger rum, ifall du vill ha med dig papperet till sammanträdet.

Om det är oktober och ett pm inte är aktuellt förrän i december så placeras detta helt enkelt i decembermappen. 1 december (eller kanske helst senast dagen före) går du så igenom decembermappen och placerar ut innehållet på de datum, eller rättare sagt i de datummappar, som respektive material skall åtgärdas.

Om det är den 3 oktober har du alltså "oktober"-mappen längst fram i lådan och därefter nummer 3. Inför nästa dag placerar du 3an längst bak i ordningen bakom mappen "november" och får på så sätt mapp 4 längst fram, för den 4 oktober samtidigt som du ju flyttat 3an till nästa gång den inträffar, nämligen i november. Den 1 november flyttar du mappen "oktober" längst bak bland mapparna. Systemet blir alltså rullande där dagens datum och innevarande månad alltid finns längst fram i lådan. Det är egentligen inte så krångligt.

I mapparna kan du, utöver konkreta dokument och papper, lägga små lappar eller post-its med uppgifter som du kanske inte har några särskilda dokument kopplade till. Varje morgon tar du fram dagens mapp och får på så sätt både en att göra-lista samt allt underlag du behöver för dagens uppgifter.

I Sverige är det ganska ovanligt att använda sig av hängmappar, i synnerhet i hemmen, men hängmappar är faktiskt ett oslagbart system för pappersförvaring. Jag blev helt hooked när vi skaffade ett enkelt och billigt arkivskåp till vårt arbetsrum här hemma. Jag har märkt upp innehållet på varje mapp och har sedan sorterat dem i bokstavordning i lådorna. "Avtal och kontrakt", "Deklarationer", "Försäkringsbrev", "Pension och PPM", med mera. Superbra sätt att hålla reda på alla papper som måste sparas för framtiden. Våra katter har en egen hängmapp där vi förvarar alla papper som har att göra med dem; försäkringsbrev, vaccinationsintyg, avtalen från katthemmet, med mera. Bara att greppa mappen och ta med till veterinärbesök, och en trygghet för kattvakten ifall något skulle hända med ögonstenarna medan vi är bortresta. Mapparna i arkivskåpet går man lämpligen igenom en gång om året för att sortera ut och slänga papper som inte längre behövs arkiveras.

Eftersom vårt arkivskåp är menat att vara just arkiv, så har jag i nu helgen köpt en fristående låda med hängmappar från Granit som har butiker i flera städer i både Sverige och Norge. Den modellen som är på bilden här ovanför kostar 199 kronor inkl. 8 hängmappar. Den modell jag själv köpte finns tyvärr inte på bild, men det är en större och rejälare box för 299 kronor, också inkl. 8 hängmappar. Man kan förstås köpa till extra hängmappar, men de är av standardformat så om man har hängmappar redan tidigare, eller kan hitta billigare alternativ än på Granit, så behöver man egentligen inte köpa några speciella mappar för de här lådorna.

Min nya mappbox ska stå bredvid datorn på mitt skrivbord, så att jag har hela systemet bekvämt tillhands medan jag arbetar. Jag funderar på att ha en sådan här box på jobbet och en hemma, och skilja på privat- och jobbuppgifter. Alternativt att ha en enda box hemma och bara plocka med mig dagens mapp till jobbet. Det blir förstås en hel del papper som släpas fram och tillbaka mellan hem och jobb, så det är kanske ändå bäst med en box på varje ställe.

Vad är nästa steg?

2008-06-14T16:54:00.009+02:00

Jag gillar David Allens effektiva organisationsmetod Get Things Done (GTD), som blivit en hel folkrörelse i USA. Metoden beskrivs i boken Få det gjort! Huvudfrågan i metoden är Vad är nästa steg? vilket är en fråga som alltid leder till handling och beslut. Metoden är främst utformad för att användas på jobbet men funkar förstås precis lika bra hemma.

Grunden är att du har en fysisk inkorg där du lägger saker du får på ditt bord. Post, tidningar, pm från kollegor, rapporter etc. Du tar upp en sak i taget och ställer den avgörande frågan: Vad är nästa steg? har alltså tre olika svar:
1) Släng!
2) Arkivera som referens (exempelvis kontrakt).
3) Agera!

Väljer du punkt 3 ställer du åter igen frågan: Vad är nästa steg?
1) Agera genast! Allt som tar under ett par minuter att genomföra bör du göra direkt.
2) Delegera det, ifall det är någon annan som bör agera på saken.
3) Skjut upp handlingen till ett bestämt tillfälle.

Inga fler pappershögar på skrivbordet.

Genom att följa några enkla regler slipper du således växande pappershögar på skrivbordet. Fiffigt nog kan man även hålla inboxen i mailprogrammet helt ren genom att applicera samma metod för e-mail. Så fort man får ett mail beslutar man sig genast för vad man ska göra med det. Slänga? Arkivera? Agera genast (till exempel svara på mailet) och sedan slänga eller arkivera? Spara för senare beslut eller handling?

Uppskjutna saker har en tendens att bli liggande i all evighet. Inte med GTD. Du måste nämligen bestämma ett datum då du åter måste ta ett beslut om vad som ska göras. Det finns ett särskilt uppföljningssystem för detta (mer om det i kommande bloggposter).

Min erfarenhet är också att denna avgörande fråga: Vad är nästa steg? är helt oumbärlig i möten med kollegor och kunder. Kanske sitter man och planerar ett projekt. När man kommit fram till vad som är målet med det hela så kommer frågan naturligt: Vad är nästa steg? Vad kan föra oss ett steg närmare målet? Vad behöver göras rent konkret? Då kommer man överens något påtagligt (oftast kommer svaret helt spontant och naturligt) som ska utföras och man kan genast delegera uppgiften till lämplig person. Nästa möte följer man upp och ställer frågan igen: Vad är nu det nästa steget vi kan ta? Jag har aldrig känt mig så handlingskraftig som när jag började införa den här frågan på våra möten.

Gapar jag över för mycket?

2008-06-13T17:10:00.012+02:00

Jag läser ju den spännande boken Aktiemarknadens pyskologi av Carl-Gustav Gyllenram, och jag har snart hunnit läsa halva boken. Den handlar ju om hur olika människor reagerar när aktiekurserna förändras och vilka konsekvenser detta får. Med inspiration av bland andra Vägen ut ur ekorrhjulet och Onsdagsfonden funderar jag nu på en egen handlingsplan där det bland annat ingår riskhantering. En del i detta är ju stop loss-funktionen, det vill säga att man sätter en gräns för hur mycket förlust man är beredd att bära och låter sin mäklare sälja aktierna när kursen når ner till en viss nivå, men också att besluta sig för när det är dags att ta hem vinsten.

Så här har jag tänkt: Säg att man köper en aktie för 100 kronor och är beredd att ta en viss förlust och alltså sätter stop loss vid 90 kronor. Går det illa förlorar man 10% av kapitalet. Å andra sidan bestämmer man sig för att sälja vid 15% uppgång, alltså när kursen når 115 kronor. Det är ju en minst sagt schysst avkastning.

Nu händer det att kursen går upp till 115 och jag får ett kurslarm att jag bör sälja. Det är då girigheten slår till, enligt boken Aktiemarknadens psykologi. Man vill gärna ligga kvar och se om aktien går upp ytterligare så att man tjänar ännu mer pengar. Det är förstås svårt frestande. Fatta hur surt det är att ha sålt vid 115 när kursen tuffar upp till 140!

Frågan är om dilemmat går att lösa på följande sätt: Man bestämmer sig på dagen när kursen når 115 kronor att man är beredd att släppa på vinstkravet en liten smula. Man sätter en ny stop loss-kurs på 110 kronor. Då har man hur som helst tjänat 10% på affären, men man ger sig samtidigt en ny chans att tjäna ännu mer. Säg att man då kan höja ribban för vinsthemtagning till en kurs på 130 kronor. Och om aktien går upp och allt ser bra ut så borde man kunna fortsätta på det viset, alltså att succesivt säkra en viss vinstnivå uppåt istället för att sälja innehavet oavsett åt vilket håll det går?

Nu är frågan till er läsare som har mer erfarenhet? Är det här en framkomlig väg? Eller slutar det med att man gapar över för mycket? Det vore intressant att höra era tankar om saken.

Bye Bye Dubai? Hello Africa?

2008-06-13T10:55:00.002+02:00

Franska Société Générale lanserar nu Mellanösternfonder i Sverige och går därför ut i pressen och tror att Mellanöstern kommer att bli en fin tillväxtzon framöver. Detta är förstås oavsett oljepriset, eftersom oljebolagen inte är noterade på börserna där. Personligen tycker jag ändå att oljepriset har med saken att göra eftersom det påverkar dessa ekonomier så pass mycket?

Själv är jag alltså inte lika övertygad om Mellanösterns framgångspotential på sikt. Afrika känns faktiskt betydligt mer på gång än Mellanöstern. Intressant nog verkar de där Mellanösternfonderna gå bättre ju närmare Afrika de investerar, enligt listan i DIs artikel. De som inkluderar Nordafrika i fonderna har gått hyfsat medan Turkietfonderna har gått katastrofalt dåligt. Någon som tror på Mellanösternfonderna där ute? Hör gärna av er med argument för och emot!

Inte precis lättklädd

2008-06-13T09:08:00.001+02:00

Liksom många kvinnliga aktieägare har jag en portfölj som är tung i H&M-aktier. Jag har även en liten yttepyttedel av Björn Borg. Då förstår ni att mitt innehav inte ser så positivt ut just nu. Klädaktier har sjunkit rejält i år. H&M har klarat sig jämförelsevis fint med -15% i år medan Björn Borg rasat rejält och ligger på hela -49% för året. (Här finns en lista med siffror för klädbolagen.) Frågan är vad man ska göra? H&M är jag inte ett dugg orolig för på lite sikt. Där är det sannerligen sommarrea på aktien, och de flesta analytiker rekommenderar att köpa. Men vad händer med Björn Borg-aktierna i framtiden? Mitt eget BB-innehav har visserligen "bara" backat 23% efter som jag köpt pytteposter över lång tid, men ändå.

Klädaktier väger lätt i år.

I helgen ska jag arbeta vidare på min strategi och handlingsplan, och därmed försöka bestämma mig för vilka aktier i min månadsspararportfölj som jag ska fortsätta köpa, vilka jag ska behålla och vilka jag ska sälja av. Det blir ett tufft jobb för en osäker nybörjare, men jag börjar komma överens med datorprogrammet Hitta Kursvinnare och jag läser böcker med goda råd så fort jag bara hinner samt försöker hänga med i all information från finanstidningar, ekonomibloggare, etc. Jag kommer främst att basera besluten på fundamental analys eftersom det känns tryggast att bygga beslut på en substantiell verklighet, men man kan ju ändå inte helt bortse från teknisk analys och marknadsrörelser? Det är ungefär så långt jag kommit i mina funderingar. Stressig period på jobbet hindrar mig tyvärr från att lägga så mycket tid som jag skulle behöva för att lära mig mer om aktiemarknaden. Oerhört frustrerande. Men jag ska försöka att inte ställa så höga krav på mig själv utan måste få tid på mig att ta ett steg i taget. Här och Nu.

Trendigt te

2008-06-12T11:25:00.004+02:00

Min trendkänsliga näsa sniffar just nu på te. Te är det nya vinet, om man så får travestera på ett känt modecitat. Teprovningar. Exklusiva teer plockade från särskilda träd, lagrade i grottor eller nedgrävda i jorden i åratal. (Bilden nedan föreställer alltså inte knark utan pu'er, te som lagrats.) Teauktioner. Tebjudningar. Teceremonier. Te. Te. Te. Bättre restauranger slänger nu ut espressomaskinerna och satsar på kvalitetsteer istället. Lika väl som man kostar på sig ett bra vin så lägger man numera gärna ut pengar på ett bra och intressant te. Och ni vet väl att många teer passar att dricka kalla så här i sommarhettan?

En butik som ligger läskande rätt i tiden är In the Mood for Tea på Norrtullsgatan i Vasastan, Stockholm. De två bröder som äger butiken importerar själva en del från Kina. Det är oh, så trevligt, och även en smula kostsamt - det får väl erkännas, att besöka denna exklusiva inrättning vid Odenplan, men ni måste ju förstå att köpa te är faktiskt ungefär som att adoptera en bebis. Det är icke bara att rusa in på lunchen och greppa en påse te i flykten. Oh nej, i teköpet ingår en intressant föreläsning, en förevisning, en kontroll från säljarens sida att man verkligen kan brygga teet på vederbörligt vis och att man som köpare till fullo inser sitt ansvar när det gäller denna ädla dryck. Och har man extra mycket tur kan man dessutom få en provsmakning samt en titt i fotoalbumet med bilder från den underbara plats där teet har växt upp. Ååå, det finns många vackra platser i Kina. Man vill verkligen åka dit när man ser de där läckra landskapsbilderna. Så ta er nu till In the Mood for Tea. Bered er på en köpupplevelse utöver det vanliga.

I butiken kan man även investera i de allra vackraste tekannor (olika typer för olika sorters te). Och självklart kan man inte dricka sitt te ur vilken sketen porslinsmugg som helst, utan måste införskaffa i en gaiwan för att slippa skämmas på fikarasterna.

Vill ni läsa mer om te måste ni absolut besöka Tefascistens blogg. Hon skriver så otroligt underhållande. Läs allt om te i Petter Bjerkes bok. Den är både intressant och vacker.

Aj aj iPhone! Inte bra alls.

2008-06-11T10:32:00.003+02:00

Nu är det klart - iPhone kommer till Sverige 11 juli. En ny 3G-modell som alla väntat på. Jag var positiv och förväntansfull ända tills jag såg den recenseras i DNs podcast - den har inte stöd för mms! Hur kan man skapa en modern mobiltelefon utan mms?? Att man kan köpa till ett tredjepartsprogram som gör mms möjligt hjälper knappast när kameran tydligen är gammal och dålig. Den enda stora fördelen är tydligen att nya iPhone har en bra gps-funktion. Det här är så typiskt Apple. Att göra något som ser fräckt ut på ytan men som är hafsigt genomtänkt. Sorry - det räcker inte för mig. Det blir förmodligen ingen iPhone denna gång. Jag väntar på nästa modell istället, eller på att Blackberryn tar sig in på marknaden. Jag måste ha grejor som funkar i alla lägen. Inte bara sådana som har ett snyggt skal.

Aktieindexobligationer istället för sparkonto?

2008-06-11T08:51:00.001+02:00

Jag har ju lagt upp en likvid och lättåtkomlig buffert åt familjen. Just nu står den på ett e-sparkonto som ger 3.60% ränta. Inte dåligt, men inte så jättebra avkastning heller, förstås. Målet med sparandet är att på kortare sikt få ihop tre månadslöner och på längre sikt en hel årslön netto. Det vill säga minsta möjliga summa pengar som vi nödvändigtvis måste ha för att betala räkningarna och därefter leva på havregrynsgröt. En minimilön, alltså.

Det skulle vara en trygghet för oss ifall någon blir arbetslös eller långtidssjuk och inte får ut full ersättning för lönen eller tvingas bråka med Försäkringskassa/A-kassa som håller inne med ersättning. Situationer som är ganska vanliga nuförtiden, och som vi själva och flera av våra vänner har personliga erfarenheter av.

En buffert handlar ju om relativt kortsiktiga pengar, eftersom de ska finnas tillgängliga för oförutsedda utgifter. Därför kommer mer långsiktiga placeringar som aktier och fonder absolut inte på fråga eftersom man riskerar att göra trista förluster bara för att man måste sälja snabbt. Aktiesparandet ser jag mer som pensionssparande. Jag har ändå funderat på alternativ till bankboken. Det är ju så att när kontantbufferten har växt, säg till en månadslön, så känns det ju lite korkat att låta så mycket pengar bara stå stilla på sparkontot. Allt utöver den här månadslönen kan man tänka sig att binda upp på lite längre tid. Jag funderade först på premieobligationer, men för att vara garanterad en minimiränta/vinst måste man sätta in minst 50 000 kronor och det har jag inte just nu. Då dök alternativet aktieindexobligationer upp. Där räcker det oftast med en minsta insats på 5 000 kronor, man binder pengarna 1-5 år och man är garanterad mot förlust. Pengarna är alltså säkra, men man har chans till god avkastning.

En annan kul sak med aktieindexobligationer är att man kan investera i lite mer spännande marknader och branscher där man kanske inte skulle våga satsa på en enskild aktie. Så på det hela taget tycker jag att sparformen verkar vara attraktiv. Jag har googlat och läst en del och har väl inte direkt sett några negativa tongångar. Visst blir avkastningen förmodligen högre om man satsar lite långsiktigare i aktier och fonder, men nu var det ju precis det jag ville undvika. Och visst är det så att instituten som ställer ut dessa obligationer tjänar en slant på modellen, och avgifterna kostar lite grann, men här handlar det ju ändå om våra buffertpengar som jag inte vill riskera!

Här har jag exempelvis hittat en bra magisteruppsats om aktieindexobligationer, skriven av två studenter vid Stockholms Universitet år 2005. Ur sammanfattningen: "Är man beredd att betala för den begränsande förlustrisken kan aktieindexobligationer vara ett bra investeringsalternativ, i synnerhet för investerare som inte aktivt följer marknaden. Vid en jämförelse mellan fem utestående aktieindexobligationer och direkta investeringar i index, visade studien att aktieindexobligationerna korrelerade väl med index och i förhållande till dess risk gav en rimlig avkastning. Aktieindexobligationer kan således fungera väl som komplement i en väldiversifierad portfölj."

Jamen, det låter väl ändå som ett hyfsat alternativ till sparkontot? Eller vad tycker ni?

Sommarläsning och snabbdepression

2008-06-10T20:42:00.003+02:00

Som jag tidigare berättat håller jag på att läsa The Warren Buffett Way. På köp- och läslistan står även Buffetts egen favvobok The Intelligent Investor. Men att köpa böcker blir dyrt, så idag nyttjade jag istället biblioteket för att skaffa semesterläsning. Det visade sig inte vara helt enkelt när man är på jakt efter böcker om aktiemarknaden. Vårt lokala bibliotek tycks inte frekventeras av särskilt många småsparare? Jag hittade i alla fall Carl-Gustav Gyllenrams Aktiemarknadens psykologi. Jag har inte kunnat låta bli att tjuvkika och det verkar vara synnerligen underhållande och pedagogisk läsning. Den boken kommer jag nog att sluka i ett nafs!

Annars var det sorgligt tunnsått med böcker för en nybliven aktiesparare. Ska det vara på det viset i ett välsorterat bibliotek? Borde inte biblioteken inse sin plikt att förse medborgarna med kloka böcker om hur man bäst placerar sparkapitalet? Nåväl, det finns ju för all del fler bibliotek i stan. Kanske har de bättre sortiment.

I övrigt har jag lyckats vara Här och Nu under nästan hela marathonmötet idag. Kanske mest beroende på att en hel del av de strategiska beslut som togs inte precis gick min väg. Då sitter man ju inte direkt och somnar till. En hel rad av dagens beslut gick stick i stäv med förutsättningarna för mina framtida karriärplaner. Således skall jag nu dränka mina sorger en liten stund och sedan raskt resa mig från eländesträsket och justera min plan en smula så att den funkar med de nya förutsättningarna. Ah, jag känner mig redan riktigt upplivad av tanken på en ny fin plan. Ett av mina karaktärsdrag är nämligen att jag aldrig lyckas deppa i mer än ett par timmar. Sedan är eviga optimisten i mig igång med nya fräscha planer igen. För det är ett annat av mina karaktärsdrag: Jag älskar att fundera ut planer! Egentligen är det ju bara roligt att makthavarna håller spänningen uppe så att man tvingas vara på alerten, eller hur?
;-)

Här och Nu

2008-06-10T08:03:00.001+02:00

Jag är en total virrpanna. Om ni nu ser framför er en disträ gammal professor som virrar omkring i ett kaotiskt arbetsrum, så är det en bra bild av mitt inre. Jag är förvisso varken gammal eller professor. Inte än så länge, i alla fall. Men ändå, ni fattar poängen. Jag har ett minne som en guldfisk. Jag kan gå till ett rum för att hämta något och när jag väl kommer dit efter tre sekunder så har jag totalt glömt bort vad det var! Eftersom jag gick omkring och tänkte på något helt annat. Jag känner pressen att försöka hantera min inre hönshjärna och försöka framstå för omvärlden som ett under av organisation och skarpsinne. Förunderligt nog verkar det vara på det sättet andra människor uppfattar mig. Men det är som sagt bara en illusion.

Jag använder en rad tricks som hjälper mig att hantera och organisera olika delar av livet, och jag kommer att ta upp en del av dem i bloggen framöver. Ett grundkoncept i den här strategin går ut på att vara Här och Nu. Människor kan i princip delas upp i två läger. Här och Nu-människorna som alltid tycks leva i ögonblicket sällan bekymrar sig för några konsekvenser, och Där och Då-människorna som inte ser att Här och Nu är mitt framför näsan på dem om man så står och viftar med röda schalar framför deras vakanta drömmande blickar. Jag är det sistnämnda.

Mitt naturliga tillstånd är att befinna mig Där och Då eller möjligtvis Där och Sedan. Jag har ytterst svårt för att vara Här och Nu. Därför har jag i ett par år tränat på att vara just Här och Nu. Att vara Här och Nu, att ta ett djupt andetag och försöka ta in med alla sinnen det som faktiskt händer i realiteten just i detta ögonblick, är en stor hjälp för mig i hanteringen av vardagen, och det är dessutom otroligt avstressande att slippa gräma sig över det som var Där och Då och att slippa oroa sig för det som blir Där och Sedan.

Här och Nu betraktar jag en gullig sovande katt. Här och Nu diskar jag en vacker tallrik och vinnlägger mig om att hantera den försiktigt så att den inte går sönder. Här och Nu kramar jag min älskade. Här och Nu sätter jag ena foten framför den andra när jag tar en promenad. Här och Nu vispar jag ihop en sås.

Så här års finns det extra anledningar att stanna upp, vara stilla och bara njuta av stunden. Här och Nu drar jag in den goda blomdoften i näsborrarna. Här och Nu sitter jag och känner solen värma huden. Här och Nu betraktar jag en vacker fjäril. För tillfället är det dessutom lite trendigt att vara Här och Nu. Det kallas Mindfulness, och är från början en buddhistisk meditationsteknik men används numera i en enklare form inom exempelvis kognitiva terapier.

Nu ska jag sätta mig i möte hela långa dagen och försöka vara Här och Nu. Rena marathonövningen för min del.

Jag är otrogen

2008-06-09T13:56:00.001+02:00

Det har länge gått en reklamfilm på teve där det uppmanas att vänstra mot sin bank. Nu vänstrar jag mot min nätmäklare, och inte lite heller. Jag har nu inte mindre än tre stycken. Aktieinvest, där jag började, och där jag tänker fortsätta med månadssparandet i aktier eftersom det är enda stället där man kan köpa in sig på delar av aktier i Aktieinvests lager. Lysande idé! Dessutom får man Redeyes veckobrev Trends på köpet om man är medlem i Aktiespararna. Också finemang! Men dessa två saker är i princip det enda positiva jag kan komma på med Aktieinvest.

Jag har även öppnat konto på Avanza. Där kommer jag främst att lägga fondsparandet. Anledningen till detta val var att jag gillar deras webbplats bäst av alla, främst att man kan bygga sin egen översiktssida/börsskärm och lägga upp egna bevakningsportföljer, och så hoppas jag förstås på en Avanzadag även nästa år - det lät som en höjdartillställning. Men för mig som gör småaffärer i aktier blir courtaget på Avanza aningen kostsamt så nu har jag slagit till och öppnat depå hos Aktiespar.se, som för övrigt är en bifirma till just Avanza. Där är minimiavgiften för courtage 0 kronor, vilket passar mig bättre när det gäller just aktieaffärerna.

Det är mycket möjligt att jag slår ihop allt på ett konto i framtiden, men just nu känns det bra att prova sig fram och testa lite olika ställen för sparandet.

Favoriter på TV 8

2008-06-09T07:41:00.001+02:00

Förra veckan skrev Mera Kosing ett inlägg om TV8, och jag kan inte annat än att stämma in i lovsången. Först nu i vår har jag upptäckt TV8 ordentligt, efter att ha fått flera tips från vänner och bekanta om att det är en högkvalitetskanal. En av mina stora favoriter just nu är Dragon's Den, där vanliga småföretagare får presentera sina idéer för en liten grupp riskkapitalister. Verkligen lärorikt att höra hur de resonerar. VD mot väggen låter studenter på USAs bästa handelsskolor ställa vassa frågor till CEOs för multinationella företag. Även där kan man lära sig mycket, och om inte annat få en bild av de olika storföretagen och deras ledare. Apprentice UK, som just avslutat säsongen, är ett annat program jag tycker mycket om. Den elake kocken med Gordon Ramsay visas också på kanalen. Samt en hel massa svenska program kopplade till olika tidningar som Dagens Industri, SvD, Resumé, Metro, med flera. Jag tycker Virtanen är ganska okej och underhållande, men jag har däremot svårt att tåla Adakutsson eftersom han inger en obestämd känsla av undfallenhet. Som om han hellre vill bli polare med den han intervjuar än att pressa personen med följdfrågor.

En spann kallt vatten

2008-06-08T17:07:00.002+02:00

Uff! Min shoppinglusta på börsen fick sig en rejäl avkylning idag, tack vare bloggen Vägen ut ur ekorrhjulet som i helgens inlägg länkade till en artikelserie av Gyllenram/Ugrinas om vikten att upprätta en handlingsplan för sina investeringar. Men vänta nu här, tänkte jag efter att ha läst, har jag den minsta lilla riktning på mitt sparande? Näpp. Har jag en susning om vad jag pysslar med över huvud taget? Nix. Denna insikt hade effekten att det var som om någon kastat en spann med kallt vatten över mig. Ouch! Ska nog låta pengarna stå på sparkontot och ticka 3,60% ränta tills jag får lite mer kompetens att välja vad jag ska investera i. Jag ska genast börja fila på min handlingsplan.

När jag hämtat mig från kylchocken och plockat bort isbitarna ur tröjan såg jag att Markus i Ekorrhjulet även länkade till en webbsida för Avanza-dagen där man kan se och lyssna på de olika talarna. Vilken tur! Det verkar ha varit ett toppenevenemang. Verkligen kul att kunna ta del av alla kloka ord så här i efterhand.

AMF Pensions rapport övertygar inte

2008-06-08T12:24:00.001+02:00

Jag har ju tidigare skrivit att jag tycker att pensionssparande är olönsamt jämfört med eget sparande i fonder och aktier, i synnerhet för låginkomsttagare. Skattekonstruktionen, och eventuella framtida politiska beslut gällande skatten, gör att man tar en risk att förlora på avdragsgillt pensionssparande. Idag bygger systemet mycket på att höginkomsttagare får ett högre skatteavdrag men förmodligen kommer att betala lägre skatt som pensionärer. Dessutom binder man ju upp pengarna i en himla massa år, vilket är helt vansinnigt för yngre sparare.

Nu har AMF Pension tydligen gjort en undersökning som säger att det ändå lönar sig att binda pensionspengar och spara avdragsgillt även för låginkomsttagare. Kanske. Förmodligen. På något sätt. Ifall man sparar väldigt lång tid (alltså börjar när man är ung) och tar höga risker. Då kan det möjligen löna sig. Lite grann. I alla fall om man jämför med att sätta pengarna i räntefonder, säger AMF Pension. (?!) Vad som helst kan väl slå räntefonder, trodde då jag?

Rapportens resultat låter alltså inte särskilt imponerande i mina öron även om jag ännu inte hunnit detaljgranska rapporten i sig, det får väl erkännas. Det låter snarare som om AMF Pension är oroliga att förlora sparare och därför lite halvdesperat slänger fram en rapport, som alltså inte lyckas vara särskilt övertygande?

Finansfilmkväll

2008-06-08T10:32:00.001+02:00

Igår hade jag en riktig filmkväll med finansiell inriktning. Jag såg Wall Street och Rouge Trader. Wall Street var inte riktigt så bra som jag minns den från 80-talet men Michael Douglas som Gordon Gekko är ju helt oslagbar. Kul att se alla skådespelare i biroller som man känner igen från andra håll nuförtiden. Exempelvis John C. McGinley som ju spelar den stenhårde läkaren Dr. Cox i Scrubs! Han var sig precis lik 20 år tidigare!

Rouge Trader, med Ewan McGregor i huvudrollen, är en sann historia som handlar om hur tradern Nick Leeson krossar sin arbetsgivare, anrika Barings Bank i London, genom alltför vidlyftiga derivataffärer i Singapore. Jag kommer ihåg nyheterna i mitten av 90-talet, men inte detaljerna. Det var intressant att se filmen, men själva storyn var mest tragisk och nedslående. Man skulle kunna tro att Leeson var en sådan där player som utnyttjade systemet till max. Istället verkar han ha varit en lätt klantig typ vars försök att täcka upp förluster bara förvärrade läget och till slut sprack ju bubblan. Han kom inte ut med en massa pengar på andra sidan utan åkte till slut fast och dömdes till fängelse. Som sagt, man tyckte mest synd om den där tafatte killen. Idag är han tydligen VD för ett fotbollslag.

Alltid redo med internetförvaring

2008-06-07T15:44:00.001+02:00

Jag föredrar att ha sådant som information, dokument och planering i digitalt format. Helst lagrat på externa webbtjänster istället för på den egna datorn. Ligger informationen externt kan jag nämligen komma åt den från vilken dator som helst, vilket är helt lysande när man är på möte hos en kund och inser att man glömt att skriva ut och ta med viktiga papper. Större externa webbtjänster har dessutom automatisk back-up varje dygn, vilket jag själv inte har möjlighet till. Och om någon skulle norpa min laptop är det lugnt - jag har allt det viktigaste på internet! Inklusive all min e-post.

Google tar hand om de flesta av mina behov. E-post, kalender, anteckningsbok, Word- och Exceldokument, foton (genom Picasa). Det jag saknar mest är ett ställe där jag skulle kunna ladda upp mina pdf-dokument. Google documents har tyvärr inte stöd för det ännu. Det vore också fint med ett ställe för förvaring av multimediafiler, typ film och ljud. Jag har inte hunnit ladda upp alla mina filer till nätet ännu, men målet på sikt är att bli helt oberoende av vilken dator jag sitter vid.

Hamster style!

2008-06-07T09:04:00.004+02:00

Den som är lika galen som jag är i små obskyra amerikanska filmer, och därmed har sett Orgazmo av Trey Parker (som senare gjorde South Park), vet vad rubriken refererar till. I denna underbart crazy film om en missionerande mormon som av en ödets nyck blir porrfilmsuperhjälten Orgazmo, nämns "Hamster style" som en kung fu-riktning.

Kung Fu Hamster In Action!

Jag känner mig lite som en stolt hamster idag när jag plötsligt insåg att vi har så mycket som en och halv månadslön sparat. Redan. Och då har vi knappt börjat spara än. Visserligen kommer lite av pengarna att gå åt till semestern, men ändå.

Mitt mål är att kortsiktigt få ihop 3 månadslöner och på längre sikt ha 12 månadslöner sparade. Det är förstås inte "riktiga" månadslöner vi pratar om här, utan en sorts "minilön" vars summa ska täcka våra räkningar samt ett synnerligen frugalt leverne med bara det allra nödvändigaste. En "minilön" i vårt fall är cirka 2/3 av vår "riktiga" lön. Om ni förstår.

Jag sparar främst för att känna mig trygg. Om någon av oss blir arbetslös eller sjukskriven vill jag inte behöva oroa mig för att inte kunna betala hyra eller räkningar. I ett sådant läge har man säkert nog med helt andra bekymmer. Det ska finnas ett ekonomiskt backup-system för oss ifall huvudsystemet går ner, för att använda IT-metaforer. Själva sparandet (vägen till målet) betraktar jag som lite av en "sport". Jag har under de senaste månaderna upptäckt att det är kul att se hur mycket man samla till sitt sparande varje månad, och det är jättespännande att se hur fort man sedan kan få kapitalet att växa. Men det stora slutmålet som hägrar där framme är definitivt Trygghet.

Jag undrar om det är drivkraften även för hamsterns samlande av mat? Förmodligen. Så då är jag väl en hamster då. :)

PS! För alla digitala hamsterälskare där ute: The Original Hampsterdance! Minns ni? :)

Julafton OCH midsommarafton på min nationaldag

2008-06-06T18:15:00.004+02:00

Tjoho! Inte för att jag någonsin har firat nationaldagen - som svensk är jag ju förstås usel på att uppmärksamma slika patriotiska kalas - men just idag känns det faktiskt extra festligt. Solen lyser och värmer och har gett mig en skön dag i det oklippta gröngräset på vår bakgård (jag gillar vildvuxna trädgårdar, så jag tänker inte göra något åt det). Med jordgubbar, glass och saft till fika och med hägrande sill, färskpotatis och nubbe längre fram ikväll, så känns det sannerligen som midsommarafton!

Julaftonskänslan infann sig för en timme sedan då jag åter igen satt och roddade runt på måfå i Aktiespararnas datorprogram Hitta Kursvinnare Pro. Jag köpte programmet redan förra året när jag gick med i Aktiespararna men har aldrig tagit mig tid att begripa mig på hur det fungerar. Istället har jag fipplat runt bäst jag kan och mestadels använt programmet till att sortera aktier efter olika nyckeltal. Nu när jag ska börja köpa aktier på allvar, det vill säga utöver vårt sedvanliga månadssparande i Large Cap-aktier, så stiger ju också motivationen att lära mig mer. Som förvaltare av familjens pengar känner jag ett visst ansvar att göra bra val, och då måste jag ju ha ordentliga beslutsunderlag.

Jag letade således på min dator efter en manual till det här knepiga programmet, eftersom sådana vanligtvis ligger som pdf-filer i programmappen. Så icke här. Jag erinrade mig att en manual sades ha medföljt programpaketet, så jag sträckte mig efter detta paket i bokhyllan. Det kändes tungt och bra i handen så där fanns nog en manual, tänkte jag och slängde en blick på paketet. Va? Oöppnat? Javisstja, jag hade ju laddat ner programmet från webben och därför inte behövt öppna lådan för att ta fram CDn.

Nu öppnade jag paketet och där fanns minsann inte bara en manual, utan dessutom en hel bok om aktieanalys plus en onlinekurs i programmet. Det ska visst också finnas en utbildningsfilm på den medföljande CDn. Wow! Vad glad jag blev! Här fanns ju all information jag kunde önska mig. Så nu ska jag ägna kvällen åt att börja sätta mig in i olika analysmetoder och Hitta Kursvinnare. Jaa, det känns verkligen som julafton. Fast på midsommarafton. Eller nationaldagen var det visst.

Jag är köpgalen!

2008-06-05T13:02:00.000+02:00

Ååååh, det suger svårt i shoppingtarmen. Men den här gången är det inte kläder eller heminredning som drar, utan aktier! Det är som om jag har flyttat över mitt habegär från galleriorna till börsen. Vårt buffertsparande börjar se välmående ut och en liten del av dessa pengar kan gott flyttas över till det längre sparandet. Jag har funderat på att öka risken lite och köpa en post i något spännande litet bolag. Men vilken bransch? Råvaror? Miljövänlig energi eller olja? Det finns så många att välja på och jag är helt nybörjare på det här. En apa hade förmodligen kunnat göra ett bättre jobb.

Och här ser ni min placeringsrådgivare fundera noga över det bästa aktievalet.

Så jag ska försöka lugna mig lite nu, och lära mig mer om de här företagen istället för att bara rusa iväg och impulsköpa aktier som en crazy shopaholic. Warren Buffett, min finansguru, säger att när man köper aktier ska man bete sig som om man skulle köpa hela företaget. Och om jag skulle köpa ett helt bolag så skulle jag ju knappast impulsköpa det, utan noga ta reda på allt jag kan om bolagets ekonomi, ledning, framtidsutsikter, etc. Med andra ord har jag ett styvt jobb framför mig, för sådant där tar sin lilla tid. Under tiden hoppas jag att börsen förblir sval i sommarvärmen så att mina eventuella placeringar hinner bli ännu billigare innan jag tar beslut och slår till.

Utan skyddsnät på gränsen till hemlös. Vem äger DIN bostad?

2008-06-05T09:31:00.002+02:00

En sak jag reagerade på när jag såg dokumentären In Debt We Trust var inslaget där en man påpekar att man förr hade möjlighet att köpa ett hem och amortera av skulden på 20-25 år. Efter denna tid ägde man alltså sitt hem helt och hållet. Idag är priserna på många orter sådana att det inte finns skuggan av en chans för en vanlig löntagare att betala av hela skulden på sitt bostadslån. Så i själva verket äger man inte sin egen bostad, och många brukar också lite skämtsamt säga att det är "banken som äger huset". Sant!

Och om det är låneinstitutet som äger huset, vad händer vid en kris? Om fastighetspriserna sjunker som en sten? Om räntan skjuter iväg till onämnbara höjder så att du inte längre har råd med månadsbetalningarna? Kanske i samband med en allmän recession med högre arbetslöshet så att du blir av med jobbet? Om till och med, som nu i USA, ditt låneinstitut säljer vidare lånet till någon annan institution? Har du ditt hem kvar då?

En liknande situation inträffade vid skiftet mellan 1980- och 1990-tal, om ni minns? Jag minns. Och lär inte glömma det i första taget. Jag hade nämligen just köpt en dyr bostadsrätt med ett lån med rörlig ränta och eftersom jag var ung och oerfaren hade jag inget backupsystem på den affären, inga sparpengar eller ens den minsta buffert. När räntan gick upp med sisådär 500% och jag dessutom blev av med jobbet, och inte hade försäkring för det heller, så var loppet kört. Låneinstitutet skulle ju ha in sina räntor i vilket fall som helst. Det hela slutade med att jag hals över huvud fick sälja bostadsrätten med en förlust som bestod av lån som jag fick betala av i flera år framöver. Turligt nog kunde jag , genom mäklarkontakten, få tag på en hyresrätt. Annars hade jag blivit hemlös! Det var en riktigt hård erfarenhet.

Det senaste året har jag funderat på ifall jag kanske skulle vilja köpa bostadsrätt igen. Tankarna föddes när jag läste en insändare i lokaltidningen. En bitter pensionär beklagade sig över att hon inte ens ägde så mycket som handtaget till sin hyresrätt, medan vännerna som köpt lägenhet på 1970-talet nu hade betalat av sina lån och kunde belåna hur mycket som helst på sina bostadsrätter för att göra långresor, köpa in sig i lyxiga äldreboenden, etc. Jag tänker som så att ifall jag och maken får högre löner i en inte alltför avlägsen framtid, så att vi med god marginal har råd med en sådan investering så vore det kanske en idé? Jag känner mig långt bättre förberedd med såväl sparande som försäkringsskydd, och skulle knappast försätta mig i samma situation som för 15 år sedan.

Men ändå. Den där dokumentären fick mig att tänka efter. Är det vettigt att sätta sig med en skuld som man inte under sin livstid kommer att kunna betala av? Visst har man chans att tjäna miljontals kronor på lång sikt, genom den ständigt uppåtgående priskurvan på bostäder. Men kan man vara säker på att prisutvecklingen kommer att se ut på det sättet även i framtiden? Tänk om den inte gör det och allt man har är en upp över taknocken skuldsatt bostad? Som banken kan tvinga till försäljning om det blir kris? Pensionären med insändaren hade ju vänner som köpt sina bostadsrätter till priser som vi idag bara kan fantisera om, och det var också summor som ju faktiskt var möjliga att helt betala av under en livstid! Läget är väldigt annorlunda nu.

Jag kom fram till att jag för tillfället faktiskt är nöjd med att bo i en hyfsat billig hyresrätt och investera mina pengar i andra placeringsformer än bostaden. Skulle vi få marknadshyror som ligger i fas med kostnaden för bostadsrätter, inklusive räntekostnader för en sådan, så kommer ju saken i ett något annat läge. I så fall skulle jag förstås vara beredd att ta risken med att bo i bostadsrätt och skänka pengarna till banken istället för till hyresvärden. Ett sådant scenario känns ändå ganska otroligt. Visst kommer hyrorna så småningom att marknadsanpassas men kanske ändå inte till sådana utopiska nivåer?

Warren Buffett - min guldgubbe

2008-06-04T19:17:00.003+02:00

Jag vill lära mig mer om investeringar och finansmarknad och har därför börjat läsa Robert G. Hagstroms The Warren Buffett Way. Jag gillar Buffett starkt. Det är nå't särskilt med de där gamla ringrävarna som varit med så länge, som Buffett och Soros. De vet hur marknaden funkar. De har sett det mesta förut. Warren Buffett är således min nya placeringsidol och jag slukar nu hans visdomsord med tindrande ögon. Jag återkommer kanske mer en mer utförlig recension när jag läst färdigt boken.

Out of Africa

2008-06-04T16:40:00.001+02:00

Ja se det var en romantisk film som hette duga, det. Filmen om Karen Blixen med Robert Redford och Meryl Streep. Men nu funderar jag på vad jag möjligen kan få ut av Afrikafonder. Afrika borde vara nästa stora tillväxtkontinent, så om man går in i Afrikafonder nu och har en placeringshorisont på några år så borde man väl få bra avkastning? HQs Afrikafond gick som tåget förra året - ett tåg jag uppenbarligen missade. Frågan är hur det blir i år.

Idag är det ju främst Sydafrika som driver starkast, men fler länder är bra på gång med tillväxt och sprudlande storstadsregioner. Afrika är ju gigantiskt stort, och inte minst fullt av både råvarutillgångar och härliga affärsmöjligheter. Jag tror att ganska många länder på den afrikanska kontinenten kommer att bli riktiga toppenställen, och det skulle inte förvåna mig alls ifall det blir trendigt i västvärlden att bo, jobba och investera i afrikanska länder. Så Afrika lockar mig väldigt mycket, faktiskt. Jag ska nog lägga en peng där.

No more nopps

2008-06-04T09:44:00.001+02:00

Igår gjorde jag ett impulsköp - en noppborttagare från OBH Nordica. Eller... egentligen har jag tänkt köpa en noppbortagare i ganska många år, och just den här specifika från OBH Nordica har jag spanat på i flera månader nu. Men varje gång jag gått förbi butiken där jag vet att den säljs så har jag tänkt att asch jag orkar inte gå in dit. Och så var det med det. Vissa kläder i min garderob fick således behålla sitt kroniskt noppiga tillstånd.

Att detta överkontemplerade inköp äntligen inträffade just precis igår beror mest på att ett skyltställ med noppborttagare råkade ställas mitt under näsan på mig och att detta skyltställ dessutom var försett med en gul lapp som deklarerade det attraktiva priset 99 kronor. Ta-da!

Jag provade genast nyinköpet på vinterkappan som är en ursnygg sak inköpt för en spottstyver på H&M i höstas. Problemet är bara att kappan noppade sig något så grymt! Stor besvikelse, förstås. Tyget var helt enkelt allt för poröst. Min erfarenhet av H&M är annars att det oftast går att hitta nästan spöklikt bra kvalitet på deras kläder. Ja, det är spöklikt, för nu för tiden tillverkas ingenting för att hålla längre än en vecka. Dyra märkeskläder på fina gatan brukar vara i så dåligt skick att jag inte skulle betala ens en femtilapp för ett par designerslacks. Trådarna hänger, sömmarna är urusla, tyget skrynklar sig och tillskärningen är uppenbarligen gjord av en blind höna. Designermärkena idag är intäktsmaskiner som kräks sin dyrbara logotype på vad skit som helst - och folk köper som galningar. Det kommer nog inte att bestå särskilt länge. Redan nu har flera gamla varumärken blivit rejält nedsolkade och det hippa rika folket har hittat nya nischer där de kan markera sin exklusivitet från hoi polloi.

H&M däremot... Jag köpte en grå klassisk duffel där 1996 och fick 10 år senare med sorg i hjärtat konstatera att den var så sliten att trådarna syntes på vissa ställen. 10 år! Trots slitaget var formen fortfarande perfekt!

Så jag shoppar på H&M. Ja, för man måste ju självklart "stödköpa"! Som kvinnlig aktiesparare ligger jag förstås tung i H&M. Och hur skulle det se ut om jag köper aktier i H&M men inte bär deras kläder? För det mesta lyckas jag hitta snygga kläder av bra kvalitet som ser betydligt dyrare ut än de är. Jag upptäckte just att mina arbetskamrater (som tydligen inte handlar på H&M) var totalt övertygade om att min nya sommarkappa och min nya sommarportfölj hade kostat mig tusentals kronor, medan kappan i själva verket kostat 498 kronor och portföljen 198.

Min mamma skulle bli stolt! Det är nämligen hon som sedan barnsben drillat mig stenhårt i hur man skaffar en garderob full av stil och klassisk elegans, samt hur man avgör vilken kvalitet olika plagg har både vad gäller textilier, tillskärning, sömmar, etc. Med sådana kunskaper i bagaget under shoppingturen kan man alltså komma undan snorbilligt och ändå se ut som a million dollars. Ovärderligt.

Hur det gick med vinterkappan? Som ny! Så noppborttagaren har redan första dagen betalat sig flera gånger om eftersom jag slipper köpa ny kappa till hösten.

Lovad vare Gud! Här kommer skatteåterbäringen!

2008-06-03T19:09:00.001+02:00

för att citera Broder Tuck ur Disney's Robin Hood. (Iiiih, jaaaa jag vet - vilken töntig rubrik, haha!) Idag kan man logga in på skattekontot och spana efter sin skatteåterbäring. Får man tillbaka pengar i juni ska de finnas på kontot nu i veckan.

Jag har funderat på att köpa lite mer aktier, så idag var spänningen stor huruvida jag skulle få tillbaka mina tusenlappar redan denna vecka för lite investeringar på börsen. Typiskt nog har min dag varit superstressig och fylld av möten från tidig morgon till sen kväll. Först nu har jag haft tid att sätta mig framför datorn. Döm om min förvåning när jag inte ens hann logga in på skattekontot utan noterade redan på bankkontoutdraget att pengarna var där. Det var ju en skön avslutning på en hektisk dag.

Jag hängde på låset till Systemet i morse

2008-06-02T12:31:00.001+02:00

Idag släpper Systembolaget sina tillfälliga nyheter för juni. Då hängde jag på låset vid öppningsdags för att få chansen att köpa de bästa vinerna man kan få till det modesta pris jag har möjlighet att betala per flaska. Vanligtvis är det jag plus ett par äldre distinguerade gentlemän som styr stegen mot nyhetshyllan på introduktionsdagarna. Ibland blir det riktigt gemytlig stämning och man byter ett par ord och lite tips om vilka viner som bör provas.

De tillfälliga nyheterna köps oftast in i mindre kvantiteter av Vin & Sprit, helt enkelt för att det inte går att uppbringa några större partier. Att köpa in viner till hela svenska folket kräver ju enorma kvantiteter och få producenter kan leverera så mycket av ett enda vin och en årgång. Vinerna i det ordinarie sortimentet, åtminstone de som är överkomliga i pris för oss vanliga dödliga, kommer från alltså från så stora partier att de sällan kommer upp i någon jättebra kvalitet. Därför blir tillfällighetsvinerna extra spännande, för att de kan vara extra bra och otroligt prisvärda. Det är förstås också en viss känsla att veta att nu dricker jag här vinet en gång i livet, eller två, och sedan aldrig mer.

Det är dessutom ganska spännande att, medan man avsmaker vinet, slå upp information om region, druvsorter, jordkvalitet och annat i vinlexikon och böcker. Jag är nybörjare på vinprovning och känner mig fortfarande helt obildad på området, men jag har börjat kunna skilja ut smakerna på olika druvsorter i alla fall.

Hur vet man då exakt vilka viner man ska köpa av alla dem som släpps vid månadsskiftet? Förslagsvis spanar man in någon lämplig vinexpert (nej men inte på det sättet, flickor!) som kan tipsa om vilka viner som är bäst. Själv prenumererar jag på nyhetsbrev per e-post från BK Wine där det för närvarande är Jack Jakobsson som provar och kommenterar de nya vinerna. Nyhetsbrevet är gratis men helt ovärderligt kring nyhetssläppen då recensionerna finns med i mailet. Här hittar ni recensionerna av juni månads viner på BKWines webbplats.

Jag håller mig som sagt till viner som kostar max 120-130 kronor. I något undantagsfall (en riesling jag inte kunde motstå) har jag betalt runt 160 kronor. Vid varje nyhetssläpp går det dock att hitta väldigt prisvärda viner för mellan 60 och 90 kronor, och det är ju överkomligt för de flesta. Vi är lite bortskämda i Sverige tack vare vårt monopol. I andra länder tar vinhandlarna betalt för vinet efter hur bra det anses smaka. Så kommer det en bra recension från en vinprovare så får man betala mer pengar för vinet. Mer marknadsanpassat, således. Här i Sverige går Systembolaget på inköpspris, lägger på skatten och sedan är vinet prissatt och klart nästan oavsett smak och kvalitet. Man är ju inte vinstdrivande.

Jag och maken funderar på att någon gång hyra plats i en vinkällare och låta vår hobby bli lite mer seriös. Det vore roligt att kunna lägga ner lite bra viner och behålla dem på några års sikt. Men än så länge har vi inte ansett oss ha råd. Det är ju inte bara vinkällarhyran som kostar, utan även vinerna man vill lagra där. :)

Varför finns inga kvinnliga vinexperter, förresten? Var är brudarna?? De finns säkert där ute, men verkar inte figurera så mycket i media? Jag har då aldrig sett en tjej ha en vinkrönika i en tidskrift, prova vin i tv, eller ge ut vinrecensioner. Där är det bara gubbs som syns. Britt Karlsson som har BKWine är förvisso kvinna, men har väl inte ork att både driva sitt vinföretag och recensera samtidigt? Är kvinnor så dåliga på att sälja in sig själva som experter? Tjejer, ta plats där ute i mediasurret!

Hjälp mig att välja!

2008-06-01T15:48:00.002+02:00

Näää, nu är jag hjärtligt trött på min nätmäklare Aktieinvest. Visst, det är låga avgifter när man är medlem i Aktiespararna, men deras webbplats funkar enbart i Internet Explorer och hur 1990-tal är inte det?! Den är dessutom grymt buggig. Ibland lägger vissa funktioner bara av. Som exempelvis att kunna se sina kontoutdrag. Jag funderar på att köpa aktier i veckan men så läser jag att deras direktbetalningsfunktion är ur funktion för tillfället. Okej, andra mäklare har väl ingen direktbetalningsfunktion alls, men faktum är att det här var en bugg för mycket i min bok. Om man har hand om människors pengar och sparande så ser man väl för tusan till att servicen fungerar? Även i Mozilla Firefox, tack.

Jag gillar att man kan köpa delposter i aktier, så jag kommer säkert att fortsätta månadsspara i Andelsorder hos Aktieinvest, men för andra affärer är jag nu öppen för att möjligen vända mig till en ny aktör. Jag väljer mellan Aktiespar.se, Avanza och Nordnet och lusläser nu deras webbplatser för att få en uppfattning om vad de har att erbjuda.

Aktiespar.se verkar vara billiga (inget minimicourtage vid handel i hela börsposter) men tråkiga och tycks inte erbjuda så mycket över själva tjänsten. Avanza verkar ha supernöjda kunder och jag gillar verkligen deras webbplats, Nordnet verkar ha många bra kurser och seminarier, vilket är oerhört värdefullt för mig som håller på att lära mig den här branschen. Har de andra också det? Samtliga tar 0,15% i courtage vid aktiehandel och de två sistnämnda har minimicourtage på 39 kronor. Detta skall alltså jämföras med Aktieinvests 0,10% men minst 29 kronor, vilket ju är en bra deal. Om nu deras förjämrade webb kunde fungera som den ska...

Nåväl. Vilken av dessa tre kandidater är bäst, snabbast och billigast för en småsparare som jag? Eller ska jag fortsätta att uthärda Aktieinvest bara på grund av det låga priset? Ni som har erfarenheter - hör av er och kommentera!

Snoddar och spännen på plats

2008-06-01T09:45:00.001+02:00

Sommar. Sol. Håret i tofs. Snoddar och spännen strödda över hela huset. Inte nu längre. Här är min lösning: En liten korg med lock i badrumshyllan och ett fint långt band från Panduro (ett ställe jag knappt vågar besöka, för uj vad det går åt pengar där om man som jag har grandiosa pysselvisioner). I korgen ligger hårsnoddarna och på bandet clipsar jag fast alla mina hårspännen i en lång rad, så slipper man rota efter dem i korgen och försöka pussla ihop jämna par. Det är bara att dra ut bandet från korgen och ta de hårspännen man vill bära för dagen.

Lägg märke till att alla mina saker i badrumshyllorna står i låga plastkorgar som är ungefär lika stora som själva hyllan. Det är enkelt att dra ut korgen för att nå det som står längst in i hyllan och det är bekvämt när man ska damma själva hyllan. Allt kladd från burkar och flaskor hamnar dessutom i plastkorgen, som är lätt att diska, istället för på hyllans laminat som är betydligt krångligare att få rent.

Nu ska jag sätta upp håret med snoddar och spännen - jag vet var jag hittar dem! - och gå ut i solskenet. Ha en skön dag!

Ka-ching! Min kreditkorts-historia.

2008-05-31T18:35:00.001+02:00

Häromdagen läste jag i Dagens Industri att svenskarnas kreditskuld är större än någonsin. Mycket är givetvis bolån, men en hel del är också konsumentkrediter. Jag tror att alla som är födda på 1940-talet och framåt är uppväxta med att det är ganska okej att låna, särskilt till bostad, bil, köksinredning och andra kapitalvaror. De yngre generationerna tycker även det är okej att låna till elektronik, märkeskläder och annat roligt som man i ärlighetens namn egentligen inte behöver. Ren konsumtion alltså. De äldre generationerna fick tvärtemot lära sig att lån var fel och att man måste spara innan man kunde konsumera. Mycket har hänt på några få decennier.

För egen del har jag kreditkort, men använder dem numera som betalkort så att man slipper betala några räntor och avgifter. Jag tycker det är bekvämt ibland, som exempelvis när man måste göra ett oväntat större inköp och kanske inte har tillräckligt med lönepengar kvar. Visst skulle jag istället kunna ta av mina sparade buffertpengar för oväntade utgifter, men på något vis bär det mig emot rent mentalt att ta av sparpengarna. Då är det liksom enklare att vispa fram kreditkortet och betala kalaset nästa lön istället. Det kostar ju inget, så länge man vet att man kan betala hela beloppet vid nästa lön. Jag tycker det här är en knepig fråga. Vad tycker ni? Är jag för mentalt bunden vid mina kreditkort? Borde jag klippa dem?

Det roliga är förresten att jag får höjd kredit hela tiden. Kortföretagen är tydligen skitsura för att de inte tjänar några pengar på mig så de skickar på mig mer och mer kredit, haha. Det har de inte mycket för.

Annat var det i mitt slarviga förflutna. Faktum är att jag förköpte mig på kreditkort de första åren jag bodde hemifrån. Det var på 1980-talet och banker och företag slängde kreditkort och lån efter alla. Det var helt sjukt. Som korkad gröngöling med egen ekonomi och egen bostad försökte man ju leva upp till alla samhällets förväntningar om ett vackert hem och märkeskläder och dyra ansiktscremer och långresor. Så man tackade och tog emot så fort någon erbjöd kredit. Jösses! Jag och min dåvarande pojkvän lyckades till slut betala av de där korten och lånen vi tagit, men det var seeeegt. Vi klippte alla kort utom det som var knutet till bankkontot och det dröjde många långa år innan jag tackade ja till kreditkort igen. Jag fick mig verkligen en ordentlig läxa och är numera mycket medveten om att det som köps på kort skall betalas i sin helhet vid nästa lön. Som sannerligen icke är en obegränsad källa att ösa ur. Men förr i tiden när jag handlade med de där korten så var det precis som om man aldrig skulle behöva betala tillbaka pengarna. Så kändes det åtminstone. Stackars lilla dumma flicka, det är tur att du lär av misstagen.

Finanskvinnans Funderingar uppmärksammade mig på en mycket tänkvärd film kring USAs uppbyggnad kring just konsumentkrediter och lån. Samma sak gäller ju för hela västvärlden. Vi är helt enkelt upplärda att handla på kreditkort för att hålla ekonomin och tillväxten igång. Filmen heter In Debt We Trust, och här är länken till första avsnittet av filmen.

Märklig folkhemslogik straffar PPM-sparare

2008-05-31T11:23:00.002+02:00

Här kommer en uppföljare apropå PPM-sparandet som jag skrev om i förrgår, där jag berättade hur man kan få fondråd billigt eller helt gratis: Vi som är aktiva förvaltare av våra PPM-pengar har fått långt bättre avkastning än soffliggarna. Ju fler fondbyten man gjort, desto mer har kapitalet växt. Den som inte gjort något alls har i genomsnitt fått en värdeökning på 5,2% på sitt PPM-konto medan vi som bytt mer än 11 gånger sedan starten i genomsnitt har fått 7,8% avkastning på pensionskontot. Det visar en undersökning som redovisas i Dagens industri. Undersökningen är gjord av PPM och här är en länk till det pdf-dokument som innehåller hela rapporten.

Det här sticker förstås i ögonen i jantelagens land, eftersom de aktiva PPM-spararnas byten även kostar mer än soffliggarnas. Här ska ju allt vara så "rättvist" som möjligt, och om alla inte ids byta fonder och ha det lika bra och tjäna lika mycket pengar så ska alla istället ha det lika dåligt och tjäna lika lite pengar. Med denna förtjusande folkhemslogik har det således lagts ett politiskt förslag att fondbyten inom PPM ska kosta 20 kronor/gång, men "generöst" nog får man åtminstone 4 fria byten per år. Förslaget ska upp i riksdagen i höst.

Vi som byter fonder ofta är förvisso väldigt få av det totala antalet PPM-sparande. Det är i själva verket inte mer än 14% av alla PPM-sparare som byter fond en gång eller flera gånger per år. Jag har därför svårt att se att de indirekta kostnaderna (påverkan på de fonder de aktiva spararna lämnar, PPMs administration, etc.) skulle vara en sådan gigantisk belastning för soffliggarna. I själva verket belastas de aktiva fondbytarna av större avgifter än soffliggarna eftersom de som byter ofta föredrar att i större utsträckning köpa högriskfonder på tillväxtmarknader som ofta tar ut högre avgifter än de tryggare lågriskfonderna. Trots detta går alltså de aktiva fondbytarnas PPM-konton bättre än soffliggarnas!

Courtagekostnaden är ju förvisso en direkt kostnad som för all del skulle kunna belastas bytena, men förslaget är istället att man ska betala en fast kostnad istället för den lilla courtageprocent (PPM är en gigantisk aktör på marknaden och bör ha en duktigt bra deal på courtagen) som bytet faktiskt kostar. Det innebär ju i så fall också en orättvisa eftersom den som bara flyttar en liten summa får betala samma kostnad som den med mycket pengar på PPM-kontot. Eller?

Det som är mest häpnadsväckande är, åter igen, det underliggande resonemanget. Istället för att tycka att det är positivt att de sparare som bytt ofta tjänat så mycket mer pengar än soffliggarna så vill man införa en avgift som gör att de aktiva spararna inte får lika mycket avkastning på sina pengar och därmed närmar sig soffliggarnas lägre avkastning. Att vara en god förvaltare av sin egen pension anses alltså negativt!

Den rätta andan skulle väl istället vara att sparka slöfockarna ur soffan! "Kolla här vad mycket pengar du missar bara för att du är helt passiv i ditt PPM-sparande. Sätt igång och tjäna pengar till pensionen. Nu!" Det är väl detta budskap man borde föra fram? Staten skulle tjäna så väldigt mycket på en sådan inställning eftersom man får rikare pensionärer i framtiden, vilket ger mindre tryck på framtidens stats- och kommunkassor. Win-win. Ta och fundera på det, alla politiker och myndigheter och lata avundsjuka soffliggare.

Låt golvmoppen stå i helgen!

2008-05-30T09:49:00.001+02:00

De säger att det ska bli uppåt 30 grader varmt i södra Sverige i helgen, och mycket solsken. Just den här helgen blommar liljekonvaljerna för fullt i skogarna, och utanför mitt fönster blommar syrenerna. Det här är två av mina favoritblommor och jag har gjort det till en regel att minst ett par gånger om dagen släppa allt jag har för händer och bara stanna upp och sniffa ordentligt på denna underbara doft de få försommarveckor det varar. Ungefär som skomakaren som stängde sin verkstad mellan hägg och syren, ni vet.

Så nu uppmanar jag alla som bor i en växtzon med doftande blommor och sommarvärme - släpp dammtrasan och golvmoppen. Sluta för ett par dagar att bekymra dig om framtiden och hur dina aktiefonder utvecklas. Ge tusan i allt du 'måste' göra i helgen. Bara var Här och Nu! Gå ut och snusa på all god blomdoft och njut av solen. Umgås med familj och vänner. Passa på att stressa av och ladda batterierna. Men kom ihåg solskyddscremen, fast låt bli de giftiga varianterna med zinkoxid som de pratade om på nyheterna häromdagen.

Själv tänker jag bege mig ut på en riktig långpromenad i naturen idag. See ya later!

Lej ut ditt PPM-val till en som vet mer

2008-05-29T20:19:00.000+02:00

Många fasar för det där mystiska PPM-sparandet vars fondplaceringar man förväntas ta hand om själv. Faktum är att jag hört människor som varit helt emot att själva ta ansvar för den här lilla delen av pensionsavgifterna. För att "det är ju så jobbigt att välja". Personligen älskar jag valmöjligheter och eget ansvar, så därför skulle jag gärna lägga vantarna på samtliga mina pensionsavgifter så att jag fick total kontroll över pengarna själv.

Nå, nu undrar ni förstås varför just lilla moi är så hejjans haj på att välja fonder till mitt premiepensionssparande. Det är jag inte! Jag lejer ut jobbet! För en årlig spottstyver betalar jag en vänlig och vis man som en gång varje månad mailar och talar om för mig vilka fonder jag ska köpa och när det är dags att placera om. Jag loggar själv in på mitt PPM-konto och fixar hela bytet på en minut. Häpp! Och jag kan meddela att avkastningen på mitt lilla PPM-sparande vida överstiger kostnaden för placeringstipsen. Och detta i ett riktigt trist placeringläge med slokande börs och kriser här och där.

Min PPM-guru heter Magnus Kölgran och hans företag heter FondSmart, men jag vet att det finns flera liknande tjänster där ute. Jag tjuvkikar nämligen även på PPM-doktorn som inte kostar något alls att prenumerera på. Och som dessutom ligger i topp när det gäller avkastning under de två senaste åren enligt en jämförelse som Dagens Nyheter gjort. Fondsmart ligger trea, vilket förmodligen beror på att Kölgran inte kastar sig handlöst över riskerna. Jag brukar därför lita mer på tvåor och treor i sådana jämförelser. Min erfarenhet är att de tuffar på bättre över lång tid, som ju ett pensionssparande är. PPM-doktorns ingenjörer erkänner också att de går emot traditionella råd och satsar på lite högre risk, vilket alltså även ger chansen till högre avkastning. Själv är jag inte så mycket för att ta risker, vilket ni kanske redan listat ut. ;-)

Jag får väl erkänna att jag snyltar på Fondsmart-tipsen när jag ska välja fonder till mitt vanliga fondsparande också. Inte bara till PPM-pengarna, alltså. "Elitfonderna", som man får tips om en gång i halvåret, är riktigt fina och välskötta fonder där man med förtroende kan placera sina sparpengar.

Vill du bli riktigt deprimerad kan du logga in på Minpension.se (du använder samma kod som du har till PPM) och skåda hur fnuttigt ynklig din pension kommer att bli i verkligheten. Det är sannerligen motivation nog att lägga undan någon tusenlapp i månaden inför ålderdomen och att försöka krama ur så mycket man bara kan ur de stackars PPM-pengarna. När jag själv loggade in där kunde jag konstatera att jag och min käre make kommer att få en pension som räcker precis till räkningarna men vi kommer inte att ha råd att köpa så mycket som en bit gårdagens bröd ens en gång. Så sparar vi inte nu så får vi svälta.

Blir det en iPhone för mig i höst?

2008-05-28T13:23:00.002+02:00

Telia Sonera har fått avtal om att lansera iPhone i Norden och Baltikum under hösten 2008. Jag råkar ha ett Teliaavtal för mobiltelefonen, vars bindningstid så lämpligt går ut i slutet av sommaren, vilket kan ge rabatt på en ny mobbe om jag binder avtalet än en gång. Blir det en iPhone för mig då, månntro? Jag ska helt klart sätta upp iPhone som ett alternativ när jag shoppar ny telefon. Det är klart att jag även spanar in vad nu Nokia och SonyEricsson kan hitta på för att mota Apple i grind. Och vi har ännu inte sett den mycket prisade Blackberry inta den svenska marknaden?

Hurra! Jag har ingen pensionsförsäkring!

2008-05-28T08:55:00.001+02:00

En av fördelarna med mitt tidigare och betydligt slarvigare jag är att jag undkom de privata pensionsförsäkringarna. För 10-20 år sedan krängdes det pensionsförsäkringar så det stod härliga till. Alla försäkringsbolag limmade på en som små nyutspottade tuggummin under en skosula, och ville till varje pris sälja en sån där försäkring. Många av mina, mer ordningssamma, vänner köpte sig privata pensionsförsäkringar vid den här tiden. Det var ju så bra för man fick dra av en himla massa premiepengar och då kostade inte premien så mycket. Att dessa stackars små ynkliga avdrag verkligen inte stod i någon som helst proportion till de enorma inkomstskatter man en gång i en avlägsen framtid skulle bli tvungen att betala för att få ta ut pengarna igen - nähämen, det var det minsann ingen som påpekade. Det var heller ingen kompis som klagade över att få sina sparpengar inlåsta i sisådär 40 år framåt utan möjlighet till omplacering eller påverkan av placeringarna (den möjligheten kom visserligen senare). Och de stackare som började pensionsspara strax före kraschen som följde på IT-boomen fick se de utlovade gröna skogarna blåsa omkull som i en Gudrun-storm och satt där i chock med sina kantstötta försäkringar.

Som tårta på moset har nuvarande regering dessutom i princip tagit bort premierabatten, och de enda som möjligtvis kanske eventuellt till äventyrs skulle kunna ha nytta av att köpa en privat pensionsförsäkring i dagsläget är det fåtal människor som tjänar en jämrans massa pengar och därmed måste betala statlig skatt, men det lönar sig ändå enbart under förutsättning att man betalar minst lika hög skatt när man blir pensionär och det är det ju faktiskt inte så många som gör. Summa summarum är pensionsförsäkringar rena förlustaffären. Ja, utom för bolagen som tjänar på förvaltningen och staten som alltså över en livstid får nöjet att dra in extra extra mycket skatt från den stackars medborgarens sparslantar.

Ni förstår att jag är hemskt belåten med min situation och tackar min tidigare inre slarvmaja för att hon aldrig hoppade på det där pensionsförsäkringståget. Istället sparar jag nu till min pension för egen maskin. I aktier och fonder. Med skattade pengar. Och har jag en rackarns tur så är kapitalvinstskatten borttagen den dag jag blir pensionär och ska ta ut pengarna.

Svart guld frestar mitt samvete

2008-05-27T12:57:00.001+02:00

Nu när oljepriset sticker i höjden börjar många så smått fundera på hur man kan göra pengar på detta faktum. Priset antas fortsätta vara högt tack vare en kombination av begränsad produktion och ökad efterfrågan. Den goda och änglalika sidan av mitt samvete har varit högst skeptisk till att investera i oljerelaterade papper eftersom miljöpåverkan är så negativ, men den girigare sidan av mig själv kan ändå inte låta bli att följa utvecklingen och rapporteringen i media. Tänk om det finns massor att tjäna och världen kommer ju att gå under i vilket fall som helst, right? Säger alltså den där lilla samvetsfrestande djävulen med horn i pannan och treudd, som sitter på min ena axel.

Det mest självklara för de flesta vore förstås att köpa oljerelaterade aktier. En krönika i Dagens Industri igår uppmärksammade mig på att saken inte alls är så enkel. "Med högre oljepriser borde oljebolagen tjäna mer, allt annat lika. Problemet är att allt annat inte är lika. De höga oljepriserna är inte bara ett resultat av stor efterfrågan, utan minst lika mycket resultatet av ett skralt utbud." skriver Bård Bjerkholt. Han fortsätter apropå bolag i länder utanför Opec: "Bolagen kämpar med minskande produktion på mogna fält, brist på manskap och utrustning, och akut avsaknad av fyndigheter som enkelt går att utvinna. Därför har investeringar i oljeaktier under de senaste åren inte nödvändigtvis återspeglat den extrema uppgången i oljepriset."

Bjerkholt rekommenderar istället att handla med terminskontrakt på råvaror eller strukturerade börsindexprodukter. För en småsparare och nybörjare på börsen verkar det här lite väl riskabelt och komplicerat. Min egen slutsats är att jag skulle kunna tänka mig att köpa aktieindexobligationer/spaxar med inriktning mot olja, eftersom där har man åtminstone insatsen garanterat tillbaka. Men som sagt, så har vi ju det moraliska dilemmat med att investera i en så miljöförstörande bransch. Mja, jag tror jag håller i mina pengar än så länge. Mitt änglasamvete håller ännu ståndaktigt emot den lille rödglödgade djävulen.

Och tur är väl det, för jag såg precis nyss i dagens DI att George Soros varnar för oljebubbla. Och Soros är ju en farbror med koll. "Oljepriset kommer dock inte att rasa förrän både USA och Storbritannien har nått recession, anser han. Därefter kan fallet bli drastiskt." Och ännu värre: "Det stigande priset på olja och mat kommer att bli en börda och förvärra recessionen." Soros spår alltså mörka tider framöver, främst för den brittiska ekonomin där han anser att riksbankchefen har skött sitt jobb illa. Huga.

Wiiiiiiiiiiiiiiii

2008-05-27T08:50:00.002+02:00

För drygt ett år sedan köpte jag en Nintendo Wii, ni vet den där spelkonsolen där man får röra på sig medan man spelar. Först tyckte jag att namnet var urdumt. Vadå Wii? Men jag upptäckte snabbt att det är precis så man låter när man spelar: Wiiiiiiiii. Med konsolen följde Wii Sports där man kan spela tennis, boxas, bowla, med mera. Ett annat älskat favoritspel är Rayman Raving Rabbids där man lätt får träningsvärk i biceps av allt intensivt viftande bland de skvatt galna men gulliga kaninerna.

Nyligen har Wii kommit med ett mer utstuderat träningsprogram - Wii Fit. Med spelet följer en sorts tryckkänslig våg/balansbräda som man använder i träningen. Den blev en riktig aha-upplevelse för mig. Efter att ha blivit ordentligt invägd och analyserad meddelade Wiin att jag väger över på vänsterfoten när jag står stilla, att jag har tyngden alltför mycket på hälarna och att jag sätter ner högerfoten hårdare än vänsterfoten när jag går. Jag använder alltså min kropp ganska obalanserat, vilket kan leda till skador på sikt. På bara ett par veckor har jag fått bättre hållning och bättre balans, och det är nog det som är den stora vinsten med Wii Fit. Bättre kroppskontroll, helt enkelt.

Spelet innehåller muskelövningar, yogaövningar, aerobics och balansövningar i form av små söta spel. Nästan alla delar har olika svårighetsnivåer som låses upp allt eftersom du blir bättre. Yogaövningarna är mer balansövningar än riktig yoga, men det är ju alltså inte fel. Aerobicsspelen (step up, rytmboxning, rockringar, med mera) är en ansträngning motsvarande en rask promenad, men även där är största vinsten andra områden som koordinations- och taktträning. Muskelövningarna är nyttiga, men det gäller att ha bra form och vara stark i mage och rygg under utförandet så att man inte skadar sig som nybörjare. Nintendo kunde gott ha varit tydligare på den punkten!

Det allra skojigaste är dock balansspelen. Här kan man åka slalom och snowboard, hoppa backhoppning, försöka nicka fotbollar som kommer flygande från olika håll, gå på lina och mycket annat kul. Mina absoluta favoriter är ett spel där man (utklädd till pingvin) ska fånga fisk på ett isflak, ett annat spel där man färdas längs en flod i en såpbubbla och man ska undvika att såpbubblan spricker så man hamnar i vattnet, samt ett spel som påminner lite om ett labyrintspel där man ska vicka på en bräda så att kulorna trillar ner i hålet.

Wii Fit är alltså en hit här hemma, och både jag och maken inleder numera dagen med invägning och testning och lite spelande. Wii- träningen ska nog helst kompletteras med mer traditionell styrke- och konditionsträning, men den balans- och koordinationsträning som Wiin ger är helt oslagbar och otroligt värdefull för människor i alla åldrar.

Igår upptäckte jag ännu en intressant spelegenskap, när näst sista aerobicsövningen låstes upp. Det hette Free Step och går till så att du kan träna Step Up medan du tittar på tv-program. Du följer bara takten och de glada tillropen som kommer ur högtalaren på Wiimoten (fjärrkontrollen). Smart! Och precis det hade önskat mig. Så synd att balansbrädan är alldeles för låg för Step Up-träning. En lite högre bräda hade gett mer motion. Vi får hoppas att Nintendo utvecklar en sådan, nu när de äntligen har insett att det är främst motion och inte tv-spel som deras stora målgrupp önskar sig.

Wii-konsolen är rent allmänt den bästa tv-spelskonsolen, tycker jag. Givetvis fick den extra pluspoäng i min bok när jag upptäckte att man kan köpa och ladda ner gamla älskade spel från Nintendo64 och Sega. Wiin kan nämligen kopplas upp mot trådlöst internet och då når man Wii Shopping Channel där dessa gamla dyrgripar alltså kan införskaffas för 50-80 kronor stycket. Så nu kan jag åter spela gamla vintage Super Mario Bros., Mario Kart och Bubble Bobble. Mycket underbarare än så blir det ju helt enkelt inte!

Veckopeng

2008-05-26T09:43:00.001+02:00

Jag har tidigare skrivit om nyttan med spargris även för vuxna. Den senaste månaden har jag och maken provat att återinföra veckopengen - för oss själva! Det visade sig vara ett ursmart drag. Förut kunde jag köpa kläder och småprylar till hemmet utan att tänka så värst mycket på saken. Fanns pengar på kontot och jag bedömde att inköpet låg inom budget så var det bara att slå till på impuls och försöka rättfärdiga inköpet för den andra äkta hälften vid hemkomsten. Å andra sidan kunde jag tycka att maken var lite väl slösig när han föredrog att gå ut och äta lunch istället för att, som jag själv, ta med matlåda. Våra olika prioriteringar med pengarna har aldrig lett till någon konflikt eftersom vi lyckligtvis aldrig gjort några inköp som vi inte haft råd med, men det har ändå känts som om pengar kan rinna iväg utan koll. Veckopengen har löst problemet!

Varje fredag tar vi alltså ut vår respektive veckopeng kontant. Vi har valt en femhundring vardera i veckan. Maken föredrar som sagt att äta lunch ute flera dagar i veckan och lägger en hel del av fickpengarna på detta. Är han ensam hemma någon kväll blir det gärna hämtpizza också. Själv lägger jag alltså pengar på kläder och småsaker till hemmet, men märker att jag blivit betydligt snålare och sparsammare när jag har en begränsad veckopeng än förut när jag kunde handla mer obegränsat. Häromdagen köpte vi presenter (Mors dag och annat) och då delade vi på kostnaden från våra respektive veckopengar. Samma sak när vi köpte några öl och en flaska fransk cider på systemet inför helgen. En femtilapp var.

Detta med att lägga ihop till inköp är något helt nytt för oss som haft en sammanblandad ekonomi från start. Vi resonerar som så att vi är en familj, en enhet, och då är alla inkomster gemensamma, oavsett vem av oss som dragit in pengarna. Det är skönt, tycker jag, för då slipper man hamna i sitsen att den som har högst lön alltid har mest pengar kvar när räkningarna är betalda. Det blir lätt så att den högavlönade har råd att resa, festa, shoppa kläder och till och med spara, medan den som har mindre pengar att röra sig med ständigt får kämpa för att budgeten ska gå ihop och kanske till och med får avstå från semestern. Jag har en lågavlönad bekant som är "skyldig" sin högavlönade sambo uppåt hundratusen kronor, bara för att hon skulle ha "råd" att följa med på gemensamma semestrar och göra andra saker gemensamt med sin sambo. Jag kan inte tycka att det är schysst. Sådant där måste obönhörligen tära på relationen i längden, och så slutar det med skilsmässa där ena parten har en stor skuld till den andra för gemensamma utgifter under förhållandet. Nä, fy. Med gemensam ekonomi slipper man åtminstone gräla om pengar.

Men den här veckopengen är en annan sak. Den ger oss nämligen en fast budget för alla sådana där utgifter som inte är helt nödvändiga. Äta ute, gå på pub eller bio med polarna, kläder och skor, heminredning, presenter, alkohol, godis, dvd-filmer, musik, dataspel, med mera. Istället för att låta dessa utgifter bara rinna iväg helt okontrollerat under månadens gång så har vi numera en fast summa avsatt för detta, vilket dessutom ger mer pengar över av lönen som vi kan använda för vårt sparande. Blir det händelsevis något över av själva den kontanta veckopengen så deponeras detta i spargrisen. Och det blir ofta en slant över, eftersom vi blivit så mycket snålare med fickpengarna och tänker efter noga innan vi köper något.

Bot mot sura disktrasor

2008-05-25T10:45:00.001+02:00

Lagt märke till hur disktrasan liksom är i vägen hela tiden? Man kan ju hänga den på kranen, men då riskerar man att få sitt dricksvatten filtrerat genom trasan (urk!) eller så lägger man den på diskbänken men där blir den ofta sur och möglig (dubbelt urk!). Jag hittade världens bästa disktrasehållare på Designtorget. Den ser ut som en liten ihålig puck och har en självhäftande baksida så att den kan sättas upp var som helst.

Pluringen kan även användas för att hänga upp handdukar och städtrasor, så jag har just hamstrat ett helt litet gäng pluringar som jag tänkte installera i städskåpet och i badrummet. Man trycker bara in ett hörn av trasan i pucken så sitter den snyggt och prydligt på plats. Just nu är mitt städskåp fullt av städ- och torktrasor som är slarvigt instoppade i förvaringslådorna. Med en hängare kan man dessutom hänga en fuktig städtrasa på plats i städskåpet och låta torka där. Fatta så praktiskt. Jag är helt kär.

Det visade sig att underverket är formgivet av unga designern Camilla Ljunggren och heter Pluring. Pluring har en egen webbplats där även inköpsställena finns listade (går att köpa via ett antal webbutiker för er som har långt till närmsta fysiska butik). När jag spanade in webbsidan upptäckte jag att det även finns lyxigare varianter än den jag hittat. Bland annat en kökspluring som har hängare för diskborste också. Min diskborste hänger just nu på en något osäker sugproppshängare över diskbänken så den här kökspluringen vore verkligen perfekt för mig.

Här är min egen lilla installation. Lägg märke till den vrålsnygga wettextrasan från Vileda.

Kom ihåg att byta till ny disktrasa ofta!

Spara eller investera?

2008-05-24T14:40:00.003+02:00

Jag har en pärm där jag sätter in kontoutdrag och transaktionsnotor från min aktiedepå samt artiklar och information jag hittar om företag som jag köpt aktier i, eller om företag och branscher som jag funderar på att köpa aktier i. Nu när jag för kassabok över alla våra inkomster och utgifter så behöver jag en pärm även för detta och då behöver jag märka upp pärmarna på utsidan för att kunna skilja dem åt. Jag tänkte att en skulle heta Kassabok och den andra skulle få heta Aktier? Sparande? Eller vad?

Då slog det mig! Det låter mycket mer attraktivt att använda ordet investera istället för spara. Om jag investerar en del av min lön i exempelvis aktier, så låter det mer tungt och seriöst än att bara säga att jag sparar i aktier. Investerar jag så gör jag ett medvetet val på något sätt. Ett aktivt val av var jag ska placera mina pengar. Medan att spara känns som en mer omedveten handling. Något som man bara gör utan att tänka så mycket på saken. Eller vad tycker ni? Det är väl någon sorts "psykosemantisk" skillnad på de där orden, tror jag.

Visserligen brukar väl investerare placera miljoners miljoner med pengar, men även Joakim von Anka började med en enda liten turkrona, så då kan väl jag också börja i liten skala? Det låter också roligare att investera sina pengar än att bara spara dem. Så min sparpärm får helt enkelt heta Investeringar. Åh, man blir nästan lite stolt. Jag är en Investerare. :-)

PS! Haha, nu fick jag ett reklammail från Charlie Söderberg på Balansekonomi/Lyxfällan, och jag ser att han är inne på samma linje. Att man ska se sig själv som investerare snarare än småsparare. Förvånar mig inte. Det är ju just attityder som är deras huvudkoncept.

Min kropp - mer en ruin än ett tempel

2008-05-23T12:20:00.001+02:00

Det är ju inte bara hemmet och ekonomin som ska tas om hand. Kroppen behöver också ha underhåll om den ska ha lång hållbarhet. Puh! Det är underligt att man får tid att ha ett jobb också, med allt som måste hinnas med på en dag. Det sägs att kroppen är ett tempel (själens tempel närmare bestämt), men jag måste medge att på senare år har min kropp snarare känts som mer som en gammal ruin än som ett guldglänsande palats. Med ökat tryck från studier och karriär så har träningen helt enkelt fått prioriteras ner och jag är inte alls så flitig besökare på gymet eller i löparspåret som förut. Det är självklart helt vansinnigt. Ju mer stressad och upptagen man är, desto mer behöver man sin träning! Nu försöker jag därför göra en omstart i motionslivet.

Inför denna omstart så har jag hittat ett alldeles utmärkt och ekonomiskt alternativt gym: Fitness24Seven, heter det. Pris: 199 kronor/månad (studenter och pensionärer betalar bara 149 kronor). Dessa gym finns för närvarande på olika platser i Skåne och i Stockholm, men växer snabbt och kommer säkert att synas på fler platser i landet. Anledningen till den låga månadsavgiften är att man bara har personal på plats några timmar om dagen. Resten av dygnet är gymet obemannat, men välbevakat genom kameror och vaktbolag. Ja, gymet har öppet dygnet runt vilket är helt fantastiskt bekvämt för oss som vill träna i arla morgonstund eller sent på kvällen!

När Fitness24Seven öppnade ett gym i närheten av oss så köpte både jag och maken kort, och vi trivs alldeles utmärkt som kunder. Det är ett basic gym, helt enkelt, med gott om konditionsmaskiner och de viktigaste styrketräningsmaskinerna och fria vikter. That's it. Eftersom jag sällan deltar i någon gruppträning och eftersom jag inte ens är speciellt social av mig när jag tränar (jag gillar effektiv fokuserad träning som går snabbt framför att stå och såsa i ett hörn med en kompis) så passar det här konceptet bra för mig. Jag går dessutom ofta och tränar på lite konstiga tider då det inte är så fullt med folk, så det händer att jag har hela gymet nästan för mig själv!

Tidigare gick jag på ett litet privat gym som kostade mig nästan 400 kronor/månad, så jag lyckades alltså sänka månadskostnaden med hälften genom att byta! Det förra gymet var förvisso också ett trevligt ställe och de hade lite mer styrketräningsmaskiner och en receptionist på plats under hela öppettiden, men detta motiverade inte det högre priset för min personliga del. En viktig poäng var också att mitt förra gym inte öppnade förrän kl. 7 på morgonen och det är lite för sent för att jag ska hinna träna, duscha, äta frukost och därefter ta mig till jobbet i tid. Detta fick till följd att gymbesöken blev väldigt sällsynta och jag vill verkligen inte räkna efter hur många tusenlappar som bara stått och tickat iväg på det där onödiga månadskortet.

Tillhör du dem som gillar att träna i grupp eller i alla fall tillsammans med andra, som inte är så mycket för att nöta på löpbandet? Då passar nog Friskis & Svettis bättre. Den kedjan finns också över hela landet, ja till och med i utlandet, och är relativt billig om än inte lika billig som Fitness24Seven. Jag provade F&S gym under ett halvår i början av 2000-talet, men det passade mig inte alls. Man fick bara använda konditionsmaskiner som löpband och cyklar i max 10 minuter, vilket ju är löjligt lite. Jag blev till och med tillsagd av personalen när ingen stod på kö! 10-minutersregeln var viktigare än att maskinerna användes, tydligen. Konditionsträningen skulle nämligen skötas på F&S-passen, fick jag veta. Att jag bara köpt kort till själva gymet och att jag minst av allt var intresserad av deras friskispass, det spelade ingen roll. Själva gymet var litet och trångt - man kunde knappt röra sig mellan styrketräningsmaskinerna, och det var också ganska mycket folk. Inget för mig, alltså. Men jag har hört många, särskilt i äldre generationer, som älskar sitt Friskis. Smaken är ju olika. Och kanske har de bättrat sig på gymsidan nu. Det var ju några år sedan jag tränade där.

Lyxigt nog har jag själv inga små barn att ta hänsyn till, och jag är full av beundran inför alla er duktiga småbarnsföräldrar. Hur sjutton får ni tiden att räcka till? Här kommer i alla fall ett litet tips som kanske kan hjälpa. För er stressade småbarnsföräldrar med ont om barnvakt kan det vara värt att betala lite mer (runt femhundringen per månad) för gymkortet och gå med i S.A.T.S. gym. Flera av deras anläggningar har nämligen MiniSats där ungar mellan 3 månader och 10 år får rasa loss medan föräldrarna gymmar. Perfekt! På det här sättet blir ett gymbesök en rolig familjeutflykt, och ungarna får lära sig goda motionsvanor som de kanske lyckas behålla resten av livet!

I samband med omstart i träningen så reggade jag mig också på en webbsajt där jag kan hålla reda på min träning och få lite motivation. Platsen heter FunBeat. Det finns många liknande ställen på webben, och jag har testat flera av dem, men FunBeat är överlägset snyggast, bäst fungerande, peppigast och roligast av dem alla. Webbplatsen byggs och drivs av en träningfanatiker som heter Olle. Bra gjort, Olle! Där finns forum, du kan blogga om din träning och du kan som sagt få ut statistik och grafer både på längden och tvären när det gäller din träning och dina framsteg. Du kan till och med spara in din löprunda/promenadväg på en karta och kolla exakt hur långt du tagit dig under passet. FunBeat har blivit en riktig internetfavvis!

Du är aldrig för gammal för en spargris

2008-05-21T09:57:00.001+02:00

När jag var barn fick man ibland en spargris vid föräldrarnas bankbesök, där man kunde spara sin surt förvärvade veckopeng. Idag har jag hört ryktas att bankerna inte tillhandahåller spargrisar längre. Det finns måhända helt enkelt ingen efterfrågan? Får dagens kids allt de pekar på direkt och lär sig inte spara? Skaffar föräldrarna ytterligare ett kreditkort för att kunna tillgodose barnens omättliga behov av märkeskläder och prylar istället för att spara? Nä, det ska vi väl inte tro.

Faktum är (enligt gårdagens DN som citerar en sparundersökning från SBAB) att sparandet tydligen har ökat sedan vi fick borgelig regering, särskilt bland unga. Oh, här försöker jag intensivt undvika att tänka på hur mycket sparat jag skulle haft vid det här laget om jag varit en klok ung dam redan när jag flyttade hemifrån istället för en hopplös slarvmaja fram tills nu. Som Carrie i Sex and the City, som konstaterar att hon har passerat 35 och allt hon har är en hög Manola Blahnik-skor medan hennes kompisar har sparkapital och pensionsförsäkringar. Precis så känner jag mig.

Buffertsparandet har tydligen ökat särskilt mycket. Tro det ja, när de skattefinansierade försäkringarna är på utfasning. Även om regeringen oftast hummar och mumlar i skägget så har vi alla fått meddelandet loud and clear: Om det händer dig något måste du själv betala. De enda som inte fattat, utan fortfarande shoppar järnet, är tydligen 45-59-åringarna. De skulle behöva en spargris!

För faktum är att alla, oavsett ålder, har nytta av en spargris eller två därhemma. Hur tung är din plånbok just nu? Hur mycket skrot ligger och skräpar i handväskan, jackfickorna, på köksbänken och andra ställen? Ta för vana att lägga alla småmynt du får i spargrisen. Det har jag och min man gjort i flera år, och inte nog med att det blir mindre skräpigt på bord, bänkar och i fickor och handväskor - rätt vad det är har man en försvarlig extra slant. Vi brukar tömma spargrisarna sisådär en gång om året. Det är egentligen alldeles för sällan. Sist hade vi skramlat ihop till över 3 000 kronor! Istället för att göra av med pengarna satte vi denna gång in dem på e-sparkontot och vårt buffertsparande. Det var så oerhört trevligt att se pengarna växa på sparkontot så nu har jag bestämt mig för att tömma spargrisen oftare. Det ger liksom mer ränta på det viset.

Idén till detta myntsparande fick jag från Oprah för en rad år sedan. En man som gästade programmet berättade hur han alltid lade alla växelpengar i en burk, och de hade sedan blivit grundplåten i sparandet för dotterns college-utbildning. Varje gång de frågade efter växel i butiken sa han: "Nähädu! De där mynten är mitt sparande!" Jag har börjat med samma taktik, så när expediten frågar: "Har du en krona?" så korsar jag fingrarna bakom ryggen och säger "Nej du, tyvärr..." med en beklagande och högst oskyldig min. Vips får jag en hel drös småpengar i handen och de går direkt i spargrisen när jag kommer hem.

Sorgligt nog har jag förstått att allt färre banker tar emot mynt för räkning och insättning på kontot. Jag skulle kunna säga mycket om bankernas galopperande avgifter som tycks korrelera med deras ständigt sjunkande servicegrad, men... Det har ni säkert redan hört till leda. Själv är jag lyckligt lottad som har ett Swedbank-kontor alldeles i närheten, där det finns en fiffig maskin där man kan sätta in såväl mynt som sedlar.

Iväg med er och skaffa spargrisar nu! Era växelpengar behöver ett hem. :)

Svårt att komma in i skafferiet? Lista!

2008-05-20T09:15:00.001+02:00

Jag ser dem varje gång jag handlar mat. De där kunderna som virrar från hylla till hylla och inte har en aning om vad de ska ha till middag. De plockar lite här och lite där och hej hopp så kommer de ur butiken med en massa saker att stoppa i kylskåp och skafferi varav uppåt 20% så småningom kommer att hamna i sophinken. Ingen bra strategi, hörni. Det är gräver djupa hål i plånboken och det är dåligt för miljön. Fundera i förväg på vad du behöver köpa hem, skriv en lista och följ den slaviskt. Inga desperata sidoblickar på godishyllorna!

Själv har jag mina inköpslistor på Remember the Milk. Det är en utmärkt bra sajt för att-göra-listor, där man kan tagga varje deluppgift, förutom att man kan lägga dem under olika flikar. Behöver vi köpa hem något kan jag tagga produkterna med vart de går att köpa: PrisXtra, Ikea, med mera. Därefter kan listorna sorteras butiksvis. Det bästa är att mina listor är tillgängliga i mobilen så det är alls ingen katastrof att glömma den handskrivna eller utskrivna lappen hemma. Bara att surfa in till listan via mobiltelefonen. Och man kan dela listor med andra, så maken kommer inte heller undan, haha.

Jag använder RtM till alla mina att-göra-listor numera, och delar upp dem under flikar som Jobb, Hem, Handla, Ekonomi, etc. RtM går väldigt bra att använda i linje med GTD (Get Things Done) som är ett alla tiders rutinsystem för att få saker gjort. Det bygger på Dave Allens bok som finns i svensk pocket. Jag får skriva mer om det en annan gång.

På tal om livsmedel som bara står och tar plats i kyl och skafferi, så utlyser min älskade FlyLady med jämna mellanrum en utmaning för alla oss FlyBabies. Den går ut på att försöka leva så länge som möjligt på det man redan har hemma i skåpen. Vissa små kompletteringsköp får väl göras (det är ju jobbigt att bli utan mjölk till kaffet - det klarar jag bara inte av) men i det stora hela ska man basera sina måltider på det man redan köpt. Det kan bli ganska skojiga maträtter på sluttampen. Pasta med cornflakes och salladsdressing till frukost och så. Dessutom "sparar" man ju pengar på att faktiskt utnyttja det man redan betalt för. Perfekt grej att ta till "i slutet av lönen".

:-)

Och förresten. Se till att alltid vara proppmätt när du handlar mat! Man är aldrig så benägen att köpa godis och onyttigheter som när man befinner sig i matbutiken med kurrande mage. Håll dig till listan!

Kapitalförsäkringar - en fri lunch?

2008-05-19T10:00:00.001+02:00

Som nybliven småsparare kan man knappast undvika all mördande reklam och pr för kapitalförsäkringar. Idén är att man genom en "försäkrings"-lösning ska kunna undkomma skatter och avgifter på aktie- och fondsparande. Det låter ju superbt bra! Tänk att kunna göra aktieaffärer utan avgifter och skatter. Man har full förståelse för att svenska folket genast rusar iväg och skaffar sig kapitalförsäkringskonton. Men vänta nu. Som min psykolog-idol Dr. Phil brukar säga: Om det låter för bra för att vara sant så är det nog det också.

Jag har lärt mig att fria luncher sällan är gratis. Genom att läsa in mig på kapitalförsäkringskonceptet och studera både positiva och negativa artiklar om fenomenet så har jag till slut kommit fram till att jag inte ska skaffa någon kapitalförsäkring. Slutsummeringen säger nämligen att en kapitalförsäkring enbart lönar sig om man gör många och stora aktieaffärer på kort sikt som alla går med god vinst. Well, jag är inte någon daytrader direkt, så för mig passar således kapitalförsäkringen illa. Småsparare som gör sådana pytteaffärer som jag gör, och som dessutom sparar på lång sikt och inte tänker sig att sälja aktierna på kortare horisonter och därmed plocka ut reavinsterna, betalar faktiskt mer pengar i en kapitalförsäkring än i en vanlig depå. Dessutom bör man betänka att eventuella förluster som görs inom kapitalförsäkringen inte är avdragsgilla!

Att själva grundkonceptet baserar sig på vår nuvarande skattelagstiftning är också ett orosmoment. Skulle regeringen förenkla deklaration av aktieaffärer och kanske sänka eller avskaffa reavinstskatten så är kapitalförsäkringsmodellen plötsligt ganska värdelös. Och skattereglerna är det väl bara Gud och Borg som råder över. Jag bedömer således att det är för stor risk att lägga pengarna i en kapitalförsäkring.

Är man misstänksam av sig (och det är jag!) inser man dock att det finns vissa skumma fördelar med kapitalförsäkringar. Så här ligger det till: Köper du aktier genom kapitalförsäkringen är det inte du själv som syns som aktieägare, utan den nätmäklare som står för kapitalförsäkringen. Vilket har medfört att stora populära nätmäklare som Avanza och Nordnet plötsligt syns som storägare i börsbolagens ägarlistor. Vem har nytta av att vara doldis i aktieaffärer? I Dagens Industri den 17 maj 2008 skriver Martin Blomgren: "Den konspiratoriskt lagde misstänker förstås att det bakom kapitalförsäkringarna döljer sig insiderregistrerade personer som vill kringgå reglerna. Det är troligtvis inte fallet, men bara att möjligheten finns är illa nog. Alla som inte har något att dölja skulle vinna på att ägarfördelningen inom kapitalförsäkringarna blir offentlig."

Och så hoppas jag till sist att ingen småsparare inbillar sig att kapitalförsäkringen är en försäkring på riktigt. Du kan förlora hela din insats. Kapitalförsäkringen är i själva verket en form av depå eller som en fond där du själv bestämmer innehållet.

Och nu har de förstört Lactacyd också!

2008-05-18T11:03:00.001+02:00

Lactacyd tvål är ett varumärke jag använt i decennier. Döm om min häpnad och besvikelse när jag häromveckan insåg att de gjort om hela receptet. Ny konsistens, nya ingredienser och en ny "doft" som luktar ättika!! Tvi vale. Jaha, så gick det märket i graven för min del och den nyinköpta flaskan fick vila i frid i soptunnan. På sin webbplats visar de fortfarande den gamla tvålflaskan men i butikerna och på Apoteket står bara den här nya läskiga "skin care"-tvålen.

Lyckligtvis hittade jag ett par små flaskor med gammal Lactacyd, men de räcker ju inte så länge och därefter är det obönhörligen slut. Vad ska jag nu använda för tvål med hudnära pH-värde? Tips mottages tacksamt.

Vad är det förresten för olycklig trend att göra om gamla kära varumärken till nya läskiga produkter? Samma sak har ju hänt med Yes, som jag bloggade om i april. Lactacyd var ett svenskt litet varumärke från ett familjeföretag i Gnesta som köptes upp av multisen Glaxo Smith Kline. Det var väl förstås inte att räkna med att storbolaget skulle kunna hålla tassarna borta från originalreceptet...

Nu till något helt annat: Jag kan meddela att allergitabletterna funkar (såvida det inte är sockerpillereffekt, vem vet?) och min energinivå har höjts betydligt. Det var helt gudomligt att trippa barfota på nymoppade golv igår! Fönsterputsandet får dock vänta till nästa helg - det regnar! En nackdel med medicinen är att den tycks ge mig finnar! Så vad ska man välja? Trött och orkeslös eller dålig hy? Turligt nog har jag inga viktiga möten inbokade den närmaste veckan så jag kan stänga in mig på mitt arbetsrum där ingen ser mina blemmor, och så kan jag jobba järnet med all tablett-förvärvad energi.

Föra kassabok

2008-05-17T12:11:00.008+02:00

Varje ansvarsfull husmoder bör förstås föra nogrann kassabok över hushållets inkomster och utgifter. Jag inbillar mig verkligen inte att jag kommer att orka föra kassabok i all framtid, men det är nyttigt att göra det periodvis i alla fall så att man ser vart pengarna tar vägen.

Vanligtvis greppar jag en vanlig liten anteckningsbok och en penna och så börjar jag samla kvitton. Problemet är bara att när kvittohögen blir för stor så orkar jag inte längre föra in utgifterna i kassaboken och det hela rinner ut i sanden. Trixet denna gång är att avsätta två minuter varje kväll för att snabbt föra in dagens kvitton. Då slipper de växa till det där berömda pappersberget som brukar materialisera sig på köksbordet varje gång jag får för mig att bokföra alla pengar som går in och ut här hemma.

Denna gång har jag hittat en busbra kassabok på internet! Det finns en hel drös kassaböcker på nätet, men jag har provat de flesta och de är alla relativt värdelösa. Utom Buxfer, som alltså är min favorit. Man kan dessutom logga in på Buxfer via sitt vanliga konto på Google-mail, så det gör det hela extra bekvämt. Jag kan dessutom hålla järnkoll på siffrorna genom min iGoogle-sida som följer med e-postkontot, på vilken man kan lägga till en rad små smarta apps, varav en alltså är sin Buxfer-kassabok. Varje lördag morgon så ligger det dessutom en snygg och prydlig veckorapport från min kassabok i min mail.

Faktum är att Buxfer gör mig sugen på att permanenta kassabokföringen. Om du matar in rätt och exakta siffror från början så har du nämligen järnkoll på hur mycket pengar familjen har på olika konton, inklusive sparkonton och aktiedepåer vid varje tillfälle. Exakt på öret. Jag behöver alltså inte längre logga in på respektive bank och konto för att komma åt saldot. Jag har även lagt in min och makens plånbok som "account" och vet därmed precis hur mycket kontanter som vi har i plånkorna.

Ett extra plus är att man kan registrera till vem man lånar ut en slant, eller när man lånar pengar av någon annan. Ingen risk att småskulder glöms bort - de syns på kassabokens förstasida! Det är särskilt bra för oss som ibland lägger ut pengar för avdragsgilla kostnader i den egna lilla firman. Vi vet hela tiden hur mycket pengar vi har att hämta ur företagets kassa, även om vi inte hunnit lämna in kvittona till bokföringshjälpen än. Även kostnader som man lägger ut för arbetsgivaren (konferensavgifter, tågbiljetter, med mera) kan registreras här.

Buxfer är en liten kalifornisk start-up, skapad av två it-killar från Bombay som flyttat till Kalifornien för att gå forskarutbildning. De har redan hittat affärsänglar som investerat i deras lilla bolag och målet är att göra den bästa privatekonomi-appen för webb. Det har de baske mig lyckats med också! Jag ser fram emot kommande utveckling. En klar favorit!

Min attityd till pengar har fått en make-over

2008-05-16T13:08:00.023+02:00

Det visade sig att det var Kestine jag skulle ha, eftersom Clarityn tydligen medför dåsighet och det var ju precis det jag ville undvika. Jag vet inte ännu ifall det hjälper, men så vet jag ju inte heller om det är pollenallergi jag har eller om det är något annat fel. Det är i alla fall helt klart att jag blir förlamande trött varje vår. Så nu testar jag att poppa piller och det vete tusan om jag inte känner mig både piggare och raskare idag. Nåväl, nog om mina små krämpor.

Anledningen till att jag aldrig haft en stabil ekonomi är ganska enkel. Fel attityd! Egentligen gillar jag att spara och jag gillar att kolla in olika sparformer, så det är ju underligt att jag aldrig lyckats behålla något sparkapital någon längre tid. Jag har tyvärr fått med mig lite konstiga föreställningar om pengar hemifrån. Det här har jag fått lära mig:

1) Man måste vara rik för att ha råd att spara.

Men om jag är rik så behöver jag ju inte direkt spara? Det är väl när jag är fattig och har taskiga inkomster som jag verkligen behöver lägga undan en buffert till en regnig dag?! Har man låga marginaler i sin privatekonomi så kan minsta bakslag ruinera hela livet. Arbetslöshet eller sjukdom - boom! så kan du inte betala hyran. Det känns faktiskt inte så bra att vara så beroende av ödet. Det känns däremot mycket bättre om du har någon månadslön på banken så att du är säker på att klara dig även om något oförutsett händer.

Min nya vuxna slutsats blir alltså: Ju mindre med pengar du har, desto viktigare är det att du verkligen sätter undan en del till sparande.

2) Människor med pengar på banken är onda, giriga, egoistiska och otrevliga.

Jag har förvissor träffat en del folk vars enda och stora intresse i livet är de egna pengarna. Sådana som hellre har en fet summa pengar än goda sociala relationer. Ååååå andra sidan så har jag faktiskt vänner och bekanta som sparat regelbundet hela livet och som är hur genomtrevliga som helst.

Min nya vuxna slutsats blir: Människor har olika personligheter. En del trivs jag med och andra inte. Det har inte ett smack att göra med pengar. De otrevliga sparsamma människorna skulle vara exakt lika otrevliga utan pengar och de trevliga hade varit lika snälla och glada oavsett summan på sparandet.

3) Det ordnar sig alltid med pengar.

Det här är en attityd jag faktiskt gillar. För tänk att det ordnar sig alltid med pengar. Får man helt överraskande en stor utgift så brukar det fixa sig ändå.

Min slutsats: Tillit är bra och utmärkt. Vilket faktiskt inte hindrar att man lägger undan lite buffert i alla fall. Även om just mina föräldrar råkar tycka att det inte är någon sport om man sparar. Mitt eget mål med sparandet är att kunna känna ökad trygghet. Jag är inte så mycket för spänning i tillvaron, om man säger så.

När jag nu kommit till insikt om allt detta i mitt nya vuxna alldeles egna liv, så inser jag hur viktigt det är för mig att spara för att jag ska kunna vara trygg. Tidigare, när jag var yngre, litade jag på att min familj, alltså mina föräldrar och kanske också syskon, skulle finnas där för mig och idka någon form av skadekontroll ifall det strulade till sig i mitt liv. Plötsligt inser jag att de inte alltid kommer att finnas där. Jag måste själv vara mitt eget stöd. I det stödet ingår en sund ekonomi och en buffert att luta sig mot när det blåser.

Så jag sparar! Och det är roligt! Jag började januari 2007 med att lägga undan 2000 kronor varje månad i aktiesparande, men kom av mig helt framåt våren när jag råkade nämna för min mamma att jag börjat spara. Det tyckte hon inte om alls, hon blev rentav lite sur. Hon antydde att vi inte hade råd att spara och vips kändes det som om vi inte hade råd. Jag slutade därför att sätta in mer pengar i sparandet. Det var ju synd, men jag tog i alla fall inte ut sparkapitalet som jag alltid gjort förut, utan lät det stå kvar. Det var åtminstone ett steg i rätt riktning. Istället tog jag helt enkelt nya tag med vårt sparandet vid det här årsskiftet. Och den här gången talar jag inte om något för mamma, haha.

Jag har gått med i Aktiespararna, och det kan jag verkligen rekommendera alla gröngölingar på aktiesparande. Man får massor av stöd och tips. Genom Aktiespararna har jag depå i Aktieinvest där medlemmar kan månadsspara utan att behöva betala depåavgift och dessutom får man rabatt på andra avgifter.

Det bästa med Aktieinvest är att det är enda stället, mig veterligen, där man kan månadsspara småsummor i aktier. De håller ett lager av börsposter i olika aktier och som småsparare kan man alltså köpa små andelar av deras lager. Supersmart! Annars är jag ganska missnöjd med deras webbplats som bara funkar i Internet Explorer och som ofta har små buggar och fel. Inte så förtroendeingivande precis. Hade det inte varit för det avgiftsfria månadssparandet och småhandlandet i aktier så hade jag helt säkert bytt nätmäklare vid det här laget.

Utöver aktiesparandet så lägger vi även undan pengar på ett enkelt e-sparkonto på Swedbank. Det är hyfsad ränta på kontot (just nu 3.60%), men pengarna är ändå direkt tillgängliga som buffert. Aktierna vill jag nämligen inte röra om jag inte är absolut tvungen, så det gäller att ha likvida medel för det där oförutsedda. Aktiesparandet betraktar jag som någon slags svart hål, alltså som ett pensionssparande egentligen. För den dag som vi yngre generationer går i pension räknar jag nämligen inte med någon av oss får en enda krona från staten. Förutom PPM-sparandet då, som faktiskt är personligt och påverkbart.

Min man lägger sig inte i det direkta sparandet utan låter mig sköta businessen åt oss båda. Men han låter meddela att hans placeringstips är att vi köper guld och åkermark samt en mindre arsenal av vapen ifall jorden går under och medeltiden kommer tillbaka. Han är alltså liiite mer pessimistiskt lagd än vad jag är.... ehrm. Vi får väl hoppas att undergången inte är riktigt så nära.

Guld och åkermark har annars rusat som raketer i pris under 2000-talet, så hans investeringstips är inte alls dumt. Spannmålspriserna är så höga nu att bönderna letar med ljus och lykta efter mer odlingsbar jord - äntligen lönar det sig att vara jordbrukare! Men med priser på över 200 000 kronor per hektar (fattar ni så dyrt!) i bördiga områden så är svensk åkermark ingenting som den här familjen kommer att köpa i brådrasket. Och skulle vi någon gång köpa jord så är nog det smartaste att arrendera ut den. Så slipper vi ju sitta där personligen och vakta morötterna med bössa när medeltiden kommer. Mycket mer praktiskt.

Guld är däremot en mer rimlig investering. Särskilt som priserna tycks vara i ständigt stigande över tid. Det ligger definitivt i min långsiktiga sparplan. Tydligen är svenskarna synnerligen dåliga och ovana på att spara i guld medan det är tradition bland exempelvis kineser. Kan det bero på att vi har haft det så tryggt och lyxigt under så lång tid här i Sverige att vi har en övertro till de politiska och ekonomiska systemen?

Mer om sparande och pengar next time. Nu när jag fått allergimedicin känner jag mig nämligen pigg och energisk nog för ett ordentligt städpass! Jippie!

Schack och helt matt av vårluften

2008-05-12T19:28:00.004+02:00

Tiden flyr! Jag har varit tyst här i flera veckor nu. Det var väl inte riktigt meningen, men ni vet hur det är... Mycket på jobbet och, nu i maj, dessutom en alldeles bedövande vårtrötthet som såklart är pollenallergi som jag ihärdigt försöker förneka. Jag vet att jag borde gå till apoteket och köpa Clarityn men det bär liksom emot. Därför dråsar jag ner på sängen var och varannan dag, så fort jag kommer innanför dörren efter jobbet, och där blir jag sedan liggande som förlamad medan jag ihärdigt funderar på allting jag borde göra istället. Städa till exempel. Under de senaste veckorna har jag bara lyckats hålla undan det värsta. Men vårsolen lyser obarmhärtigt upp de ännu oputsade fönstren och mitt samvete säger mig att det vore på sin plats att torka golven. Träning och motion är en annan sak som klart hamnat på efterkälken under den senaste månaden. Kanske ska jag ändå göra som doktorn säger: Poppa piller och se om jag blir piggare?

All tid som spenderats i sängen har ändå inte varit helt bortkastad, för nu har jag funderat lite mer över den här husmodersbloggen. Jag har bestämt mig för att inte enbart skriva om städning, utan om "life management", eller vad det nu kan heta för tjusigt, sådär i största allmänhet. Mina tankar går som vanligt till allt som FlyLady har gett mig. Ni kanske minns att hon även lär ut sitt koncept FACE (Financial Awareness Continually Empowers) och att detta lärde mig att äntligen hantera pengar på ett ansvarsfullt - eller nåja, mindre ansvarslöst - sätt. På senare tid har jag tagit ytterligare ett steg mot ekonomiskt ansvar genom vissa insikter om orsaken till att jag ständigt misshandlat min stackars privatekonomi. Mer om detta kommer snart. Promise!

Jag har unnat mig en Ergorapido

2008-04-15T08:57:00.003+02:00

Electrolux nya handdammsugare Ergorapido säger i sin reklam att man ska "unna sig" en extra dammsugare, så nu har jag gjort precis det. Det var ett impulsköp som jag gjorde i pur frustration en lördag och man ska ju inte shoppa när man är upprörd och särskilt inte prylar som kostar över tusenlappen. Men nu hände det i alla fall.

Det som avgjorde köpbeslutet var för det första att man ta loss mittendelen och få en bordsdammsugare, vilket jag önskat mig väldigt länge nu, och för det andra att den är så otroligt snygg och färgglad. Min har färgen tangerine som går fint ihop med väggfärgen i de flesta rum här hemma. Priset var också överkomligt. Jag betalade 1395 kronor, men hade jag orkat springa lite längre bort på stan hade jag kunnat köpa den för ett par hundralappar billigare.

Nu var jag som sagt på lite dåligt humör och brydde mig därför inte om att vara småsnål. Istället sprang jag in i närmsta butik som visade sig vara en sån där Hemma-butik. Jag hade aldrig varit i en sådan förut. De hade massor av roliga hushållsapparater och jag var nära att komma ut med en ny govldammsugare och en riskokare också, men lyckades hejda mig i sista stund. Riktigt så stor budget har jag nämligen inte att röra mig med.

Butiken kändes väldigt hemtrevlig på ett sätt men servicen var minst sagt slö. Konstigt, med tanke på att Hemma-butikerna inte direkt hör till lågprisskiktet. På OnOff förväntar man sig liksom att bli ignorerad, men när jag betalar någon hundring extra så vill jag nog faktiskt ha lite uppmärksamhet! Nåväl, till slut kom hjälpen.

När jag monterat Ergorapidon och satt den på laddning upptäckte jag att laddningsstället hade blå lysande ufo-ljus på sidorna, vilket fick maskinen att kännas ännu mer som familjen Jetssons husrobot. Enligt uppgift på produktbladet ska 15-20 timmars laddning ge 20 minuters gångtid. Hade jag vetat det före inköpet hade jag förmodligen inte köpt någon. Va? 20 minuter! Det låter ju störtlöjligt lite. Men å andra sidan visar det sig att den där dryga kvarten räcker gott och väl. Ergorapido är ju ingen huvuddammsugare, utan mer en grej man greppar när det ska dammsugas upp en och annan liten råtta eller lite smulor från bordet och det tar ju faktiskt inte många sekunder i taget. Jag har svårt att tänka mig att jag skulle behöva köra den så länge som 20 minuter. Häromdagen när jag fick kort förvarning om gäster så använde jag min nya maskin över hela lägenheten för att ta upp synliga dammråttor och det tog då inte mer än på sin höjd 6-7 minuters användningstid för att gå igenom nästan 90 kvadrat.

Okej, hur funkar den då? Eftersom maskinen var ett impulsköp hade jag inte varit min vana trogen och läst på fakta först. Alltså var det först när jag kom hem som jag började leta recensioner. De var minst sagt motsägelsefulla. En person sa att det var den bästa dammsugare han haft. En annan sa att det var den sämsta och att den bara skjuter smutsen framför sig och enbart dög att slänga på skroten. En recensent sa att den var helt värdelös att suga upp kattsand med, medan en annan påstod att den var en hejare på att suga upp kattsand. Återstod alltså bara för mig att tålmodigt vänta på att den första 24-timmarsuppladdningen skulle bli klar så att jag kunde prova själv. Det var hemskt nervöst, ska jag säga. Tänk om de negativa recensionerna hade rätt och jag hade köpt en värdelös dammsugare? För en massa pengar. *gulp*

Min käre make "tjuvstartade" efter bara 15 timmar med att suga upp ett par dammråttor och lite ludd. Han påstod att det gick fint. Jag testade några timmar senare med att ta mig an ytterligare dammråttor (de förökar sig misstänkt fort i just vårt hem, tror jag) och kunde häpet konstatera att jag bara behövde hålla Ergorapidon på sådär en decimeters avstånd från råtteländet för att den utan nåd skulle dras till sugmunstycket och försvinna upp i dammbehållaren! Den var ju bra ju!

Nästa dag råkade jag lyfta på ett hörn av mattan under matsalsbordet och trampade i en hel hög med små smulor. Snabbt dit med nya maskinen och suga runt lite. Smulfritt! Häpp!

Jag tog loss bordsmaskindelen och testade att dammsuga bort katthår från gardinerna. Nä, funkade inte ett dugg. Det gick bättre när jag satte på det lilla borstmunstycket men då var det ärligt talat själva borsten som gjorde rent och inte dammsugaren. Jag kunde konstatera att bästa medlet mot djurhår fortfarande är en duktigt klistrig roller.

Jag smulade ner bordsduken med flit för att testa bordsdammsugaren och det fungerade som en dröm. Jag testade även bordsdelen på soffan och den sög upp damm och smulor men inte katthåren. Där måste jag fortfarande ta till vår vanliga dammsugare (en gammal halvbra Electrolux Clario Z1910) med möbelmunstycket för att få rent, vilket jag brukar göra en gång i veckan. Där emellan är det roller som gäller.

Slutsatsen blir att Ergorapidon är superbekväm när det gäller att fånga dammråttor och ta upp smulor. Den är ändå enbart ett komplement, man ska nog inte ha den som huvuddammsugare. Man ska nog heller inte ha alltför smutsigt och tro att den här maskinen gör samma jobb som en "riktig" dammsugare. Jag kan tänka mig att den som skrev att Ergorapido skjuter smutsen framför sig inte hade dammsugit med en rejäl dammsugare på bra ett tag dessförinnan?

Det bästa är att förut tänkte man bara "Jag borde dammsuga upp det där", men det är mer omständligt att ta fram stora dammsugaren ur garderoben, dra ur sladden ur vindan, plugga in kontakten och släpa dammsugaråbäket fram till den lilla plätt där smulorna eller råttorna befinner sig. Nu är det bara att greppa den trådlösa dammsugarbetjänten och slå på. Vips är problemet fixat och det tar bara några sekunder.

Däremot är Ergorapidon komplett värdelös på djurhår, vilket ju är en stor nackdel för oss djurägare. Kattsand har jag inte ens testat, för i och med att maskinen är påslös (och sprillans ny!) så tycker jag det är lite väl äckligt och kladdigt att ge sig på spillet kring kattlådan. Främst använder jag ett dedikerat vanligt hederligt sopborste-set för den uppgiften och torkar efter med Viledas stora våtservetter för golvrengöring med mopp.

Påslösa maskiner är generellt sett jobbiga att tömma eftersom man riskerar att alla smulor och allt damm trillar ut igen när man försöker tömma dem i sophinken. Ergorapidon har en liten lucka framför ett hål där man kan sätta huvuddammsugarens slang och alltså dammsuga ur skräpbehållaren. Det funkade inte helt bra, den gång jag försökte. Det var svårt att få ut alla smulor och dammtussar den vägen. Så det bästa är nog att försiktigt tömma skräpet i soppåsen ändå.

En annan nackdel är borstvalsen som sitter i golvmunstycket. Vem kom på den idiotiska idén? Kommer man för nära mattfransarna eller något annat snöre eller garn så fastnar de såklart i den där roterande borstvalsen. Tack och lov går borstvalsen att lyfta ur munstycket om man inte vill ha det där. Jag kan inte tänka mig att de där roterande borsten gör någon som helst nytta.

Slutbetyget blir alltså att Ergorapido är mycket bekväm för snabb hjälp med smulor och damm mellan de ordinarie huvuddammsugningarna med riktig dammsugare, men förvänta dig inga underverk. Och fastna inte i mattfransarna! Har man goda inkomster kan det helt klart vara värt att lägga en dryg tusenlapp på att slippa sladdar och otympliga åbäken så fort det blir lite smuligt på golvet.

En skojig sidoeffekt som jag upptäckte häromnatten var att de där starkt lysande blå ufo-ljusen i laddstationen ger mig ledljus på toa när jag behöver göra ett besök nattetid! Placeringen av Ergorapidon en bit utanför toan ger alltså lyse om man låter bli att stänga dörren. Kul! Och lite skrämmande på samma gång, haha.

Jag börjar också bli lite sugen på att byta ut golvdammsugaren (Clarion) mot en ny, men då vill jag helst ha en lyxig Nilfisk Extreme och de är ingenting man köper på impuls direkt. En sådan maskin kostar åtskilliga tusenlappar. Det är en investering som kan jämföras med den mina föräldrar gjorde i slutet av 60-talet när de köpte en rackarns fin ljusgrön Electrolux-dammsugare som på den tiden var någon slags state-of-the-art-maskin för hushållet. Även om jag var väldigt liten då så har jag ett svagt minne av själva inköpet. Jag kommer ihåg den lätta nervositet som ett så viktigt och stort inköp förde med sig och hur dammsugaren högtidligen bars till bilen för hemtransporten. Den höll vad den lovade i uppåt 20 års tid faktiskt. Jämförbar med min mormors gamla Volta-dammsugare som tjänstgjorde i åtminstone 30 år, om inte längre. Mitt eget hushåll har redan sett en hel rad av billiga golvdammsugare passera i revy, så just därför lutar jag åt en dyrare och mer rejäl variant nästa gång. Om det är någon med erfarenhet av Nilfisks dammsugare så hör gärna av er. Vi har aldrig haft det dammsugarmärket i familjen så jag har ingen egen erfarenhet.

Swish så blir badrummet rent - och du också!

2008-04-14T09:27:00.001+02:00

FlyLady har lärt mig att det är mycket enklare att städa ett par minuter om dagen än att låta smutsen gro in så man måste städa dubbelt så mycket, sammanlagt, när man väl tar tag i skiten. Ett ställe hon tillämpar denna princip på är badrummet. Så här gör jag själv:

På morgonen när jag ändå befinner mig i badrummet för att duscha så börjar jag med att hälla rengöringsmedel i toalettstolen som får stå och verka under duschtiden. Jag passar också på att ta upp damm och hårstrån från klinkergolvet med en engångs antistatduk. Under tiden jag duschar passar jag på att helt snabbt torka av kakel och badkar. Det är inte fråga om någon jobbig och långvarig skrubbning utan bara en enkel och blixtsnabb avtorkning med en svamp.

När jag duschat färdigt och stängt av vattnet så torkar jag kakel, badkar, kran och dusch med linnehanddukar eller Vileda tea towels (mikroduk som blankar upp och tar bort de tvålavlagringar som hamnat på kakel och badkar under duschandet). Jag använder samma sorts dukar till att torka av tvättstället (även undertill om jag har tid, men huvudsaken är att ovansidan glänser) med kran och blandare samt kaklet ovanför tvättstället. Viledas gröna skrubbsvampar är bra ifall det samlats avlagringar. Ibland sprutar jag på lite SE fönsterputs, och den använder jag även till badrumsspegeln som sedan torkas med en Vileda Windows Fönsterduk som har sämskskinnskänsla. Med den putsar jag även kromdetaljer som toapappershållaren och locket till den lilla skräptunnan.

SE fönsterputs är förresten en sån där gammal favorit som jag "ärvt" av mamma och mormor. Det känns extra fint att produkten kommer från ett gammalt svenskt familjeföretag, Herdins, och inte från någon stor amerikansk drake. Tänk att något så gammaldags och lokalt kan överleva i dagens stenhårda konkurrens!

Jag borstar ur toastolen och gör rent kant och sits med Prefect allrengöringsmedel om det behövs lite starkare grejor, annars duger en sprayflaska där jag blandat lite vanlig Grumme såpa med vatten. Om det bor en karl i huset (och det gör det) behöver man även ta ett svep på golvet nedanför toalettstolen och lite runt om. Rengöringen av toan är för läskig för att slösa dukar på - använd toapapper. De handdukar och rengöringsdukar du använder för badrumsrengöringen kan du gärna byta varje dag. Tvätta i 60 grader, precis som de vanliga handdukarna.

Hela rengöringen tar inte ens fem minuter sammanlagt, och eftersom dessa minuter spenderas när man ändå tillbringar tid i badrummet för egen del, så är det en städning som inte påverkar dagsschemat. Faktum är att det tar betydligt längre tid att skriva ner hur jag gör än att faktiskt utföra det. Tack vare denna dagliga "avswishning" så är badrummet alltid fräscht nog för gäster och veckostädningen går desto smidigare eftersom smutsen aldrig hinner gro in. En gång i veckan kan man putsa lite extra, kanske städa under badkaret och toastolens baksida och självklart skura golvet ordentligt.

Trixet med det hela är att göra badrumsstädningen till en del av duschrutinen. Det är helt naturligt att tvåla in sig i duschen, eller hur? Gör det lika naturligt att torka ur duschen/badkaret när du klar, som en självklar del av duschandet.

Byt toaborste ofta! Gärna lika ofta som tandborsten. En lustig sak: När jag flyttade hemifrån så köpte jag en toaborste för att jag visste att man "borde" ha en sådan. Det hade ju alltid stått en dylik pinal på varje wc hemma i föräldrarnas hus. Men jag såg nog toaborsten mest som en snygg inredningsdetalj, tror jag. Jag var åtminstone fullkomligt övertygad om att man bara behövde köpa toaborste en enda gång i livet och aldrig mer.

Det hade nog nästan kunnat stämma för min del eftersom det tog minst ett år innan det plötsligen slog mig att man kanske borde använda den där toaborsten till något. Det berodde på att fastighetsskötaren kommit för att fixa ett stopp i avloppet, kikade ner i toan och muttrade: "Men öh, städar du aldrig den där eller?". Döm om min oerhörda förvåning när jag plötsligt fick en fräsch toalett genom att borsta runt lite!!

Visst hade jag städat toaletten förut, i mitt barndomshem, men där var det så många andra som städade toan, så den blev aldrig smutsig egentligen. Därför satte jag aldrig mitt eget oregelbundna vispande med toaborsten i samband med att det verkligen skulle bli rent också, eftersom jag egentligen inte såg någon skillnad i toan efter just min borstning. Men när toan var riktigt smutsig så märktes det ju när jag städade den. Och nu fattar ni kanske hur illa min hjärna fungerar, och hur totalt opraktisk jag är! Det där med fysisk orsak och verkan är inte riktigt min grej. Jag kan bara förstå teoretiska resonemang, inte applicera dessa i praktiken.

Att man skulle byta toaborsten mot en ny då och då tog mig bergis flera år att inse, och denna djupa levnadsinsikt inträffade när min första toaborste var typ beyond rescue och till slut nådde en nivå på äcklighetsskalan som inte ens jag kunde ignorera. Underligt nog finns det toaborstar i min färgaffär som kostar 400 spänn! Visserligen bor det förmöget folk häromkring men ändå... hallå! Att lägga flera hundra på tjusiga metallplastiga toaborstar varje månad verkar lite för mycket Paris Hilton, va? Köp billiga i färgglad plast på stormarknaden istället. Den på bilden (dock inte så färglad) kommer från Ikea och kostar under tian!

Förresten. När du byter en annan borste, nämligen tandborsten, kan du passa på att använda den gamla tandborsten med lite rengöringsmedel för att skrubba runt kranar och blandare där det gärna bildas kalkavlagringar.

P.S. Det här är ett smart tips jag lärt mig av min mamma: Varje gång du gått på toa tvättar du ju händerna (för det hoppas jag verkligen att du gör!! eller hur??) och då kan du passa på att putsa av kran och blandare i tvättstället med dina blöta händer och skölja av dem med lite kallt vatten så att de blänker igen.

Hipp hipp hurra för Swiffer!

2008-04-13T10:15:00.001+02:00

Kommer ni ihåg den glada och efterhängsna trallen från reklamfilmerna? Swiffer, som jag inköpte på Konsum (en sån som på bilden), var nog min första städrelaterade aha-upplevelse. Man får helt enkelt inte upp allt damm i alla vinklar och vrår hur mycket man än dammsuger. Swiffern tar upp det där sista. Men vart tog Swiffer vägen??

Numera verkar Swiffer bara saluföras i USA och nere på kontinenten, typ Spanien och Österrike. Lyckligtvis har jag kvar själva Swiffer-moppen, men de där utmärkta dammdukarna har jag inte hittat någonstans. Istället använder jag Viledas antistatdukar till Swiffer-moppen. Jag har även provat Vileda-moppen som hör till (AttrActive), men den är för hög och går inte att skjuta under väldigt låga möbler (som gammaldags kistor) där den plattare Swiffern däremot går bra. Jag är heller inte helförtjust i Viledas dammdukar för ändamålet. Swiffers dukar var inte så tättvävda och tog lättare upp dammet på så sätt. Men *snyft* Swiffer tycks ha dragit bort från den svenska marknaden.

Jag swiffar golven åtminstone varannan dag, men egentligen skulle jag behöva dra över dem varje dag. Det är helt enkelt ofattbart så mycket damm det blir när man har ett hem med många textilier och ett par fluffiga pälsdjur. Det mesta dammet man får upp är förstås supermjukt och mysigt så till största delen består det nog faktiskt av katthår. Man är ju förundrad över att kissekatterna har ett hårstrå kvar på kroppen när de fäller så oerhört.

Jag är onormalt Vileda-beroende

2008-04-12T11:25:00.001+02:00

Jag hatar verkligen Viledas reklamfilmer. Fyyy, de är hemska. Kommer ni ihåg den där när Viledas VetenskapsMan hade uppfunnit en ny mopp och lämnade ut varsitt exemplar till ett gäng läskiga tyska Hausfraus (de gav intrycket av att komma direkt från filmen Stepford Wives!) som sedan vägrade att lämna ifrån sig mopparna när Vileda-männen återvände? *ryyyys* När jag såg den reklamfilmen svor jag att aldrig i livet köpa något från Vileda. Hhha-hha-ha... Well...

Det råkar vara så att jag älskar Vileda-produkter. Jag har tydligen muterat till att bli en sådan där Stepford Wife som vägrar släppa Vileda-moppen. Deras prylar funkar nämligen alldeles lysande fantastiskt.

Min stormarknad har en hel vägg full av Vileda-produkter, och varje gång jag är där för att handla så dras jag till den där Vileda-exposén som en fluga till en sockerbit. Det känns faktiskt lite sjukt och onormalt och skämmigt att gilla Vileda-produkter så där mycket. Men jag bara måste dit och kolla ifall det ändå inte är något jag behöver köpa hem, fast jag har ett helt städskåp sprängfyllt av pinaler från Vileda.

Jag är inte ensam, det har jag förstått. Vid minst två tillfällen de senaste veckorna har jag sett andra tjejer hovra runt den där Vileda-väggen, precis som jag, lite generade. Man försöker se ut som om man egentligen är intresserad av tvättmedelsdisken bredvid. Eller som om man bara råååkade gå förbi (look casual tralalalla...) för att i hastigheten plocka upp ett paket disktrasor. Men man dröjer lite i extra i varje steg. Man låter blicken nervöst flacka över hyllorna. Finns det nåt nytt? Man harklar sig lite besvärat. (Ånej, det kommer nån! Se ut som om du inte bryr dig.)

När det gäller mopparna så kan jag meddela att jag äger alla varianterna utom en. Jag kan inte förmå mig att köpa den där sista för alla mina andra moppar gör redan jobbet. Jag har också ett onormalt stort förråd av de där rosa hushållshandskarna, för att rosa gör mig glad när jag städar.

Mitt beroende började faktiskt med de där vita Miraclean-svamparna som jag kallar för magiska suddsvampar. Min vita köksbänk har aldrig varit så vit och fläckfri någonsin, det var ett veritabelt hallelujah moment. Jag hade även provat de där gröna skrubbsvamparna med gott resultat på envisa avlagringar i badkaret. Detta fick mig att misstänka att Viledas andra städprodukter fungerade lika mirakulöst, och så kom det sig att jag valde vägen till fördärv och fördömelse. Som sagt, minst två gånger i veckan smyger jag runt Vileda-hyllorna som den värsta heroinist! Jag skäms! Jag misstänker starkt att stormarknaden är kameraövervakad och jag är helt övertygad om att Securitas-vakterna vet vem jag är och vad jag gör vid Vileda-utställningen. *help!*

Senaste veckorna har jag tvångsmässigt handlat tea towels, alltså mirakeldukar i handduksform. De finns i tre färger och jag har onormalt många av alla. De rosa använder jag för att torka disk, främst glas för att de glänser så fint efter torkningen med tea towels. De gula har jag sedan för att putsa på spisen och på diskbänken så att allting blänker. De blå använder jag slutligen i badrummet eftersom jag vill testa ifall det gick att få tvättställ och kakel lika skinande som allt i köket. Det gick! Men oh, jag vill verkligen inte räkna ihop hur många hundringar jag har lagt på dessa tea towels sammanlagt. Jag måste ju ha en tea towel för varje dag, av varje färg. Eller hur? Det är ju fräscht. Och så tvättar jag hela rasket i 60 grader en gång i veckan.

I förrgår fick jag syn på vårens Wettextrasor från Vileda. Sååå fina färger och så gulligt med blommorna. Riktigt vårigt! Jag köpte raskt två paket och känner nu väldigt starkt att det är säkrast att köpa upp ett helt lager av blommiga disktrasor inför sommaren. Tänk om de tar slut? Och jag står där utan? Det känns inte bra. Det känns inte alls bra. Ni hör ju hur illa däran jag är!!

Marmeladmöss och andra bortglömda bakteriehärdar

2008-04-11T10:42:00.002+02:00

När gjorde du senast rent fjärrkontrollen? Jag fick en sån där viktig insikt och ställde mig just den frågan en dag när jag som vanligt satt och stoppade i mig kladdiga saker framför teven (ja, jag vet att man inte ska äta framför teven men det är svårt att låta bli), hjälpligt slickade av fingrarna och började zappa.

Aldrig! Jag hade aldrig gjort rent fjärrkontrollen i hela mitt liv. Inte en gång. Men urk! Turligt nog byter man ju apparater och fjärrkontroller ibland för annars hade det helt säkert växt mossa på mina vid det här laget. Huga. Men nu när jag satt där med mina kladdiga fingrar tappade jag plötsligt aptiten. Hur många magsjukor satt just nu fästa på min fjärrkontroll? Den måste vara rena nöjesparken för alla elaka bakterier.

Så jag tog en trasa och lite milt rengöringsmedel och började putsa på alla dessa fjärrkontroller. Tops är bra att använda mellan knapparna om det är trångt. Det gäller att det inte blir för fuktigt, det är ju ändå elektronik vi pratar om. När fjärrkontrollerna var rengjorda passade jag på att torka av alla telefoner och mobiltelefoner också. Jag hade ju läst de där larmrapporterna i tidningarna om hur mycket bakterier och guck som finns på en normal mobiltelefon. Och jag kan meddela att min såg lite kladdig ut, faktiskt.

Därefter var det tangentbordens tur. Även där är tops bra som hjälpmedel för att få bort damm mellan tangenterna. Och kom ihåg att torka av datormössen också - de är minst lika skitiga som fjärrkontrollerna. Själv äter jag sällan framför datorn, men min käre make har en förkärlek för att intaga marmeladmackor framför skärmen. Ni kan ju förstå vad som trivs kring hans dator - rena marmeladmusen! (Oh, det lät nästan gulligt.)

På tal om datorskärmar så upptäckte jag att våra var såväl fläckiga som dammiga och måste putsas. Min man har också fått mig att inse hur dammigt det snabbt blir inuti en dator (själv skulle jag aldrig fått för mig att öppna burken). Det är bra att öppna den där stora plåtlådan och försiktigt dammsuga ur den ibland, men se upp för statisk elektricitet som är döden för en pc. Inga katter runt datorn när den är öppen!

När man väl har börjat obsessa över små bakteriehärdar så kan man liksom inte sluta. Jag kom att tänka på dörrhandtag, till exempel. Yikes! Fram med putsmedel och trasa. Förmodligen tycker ni som är såna där naturliga städare att jag är mer än lovligt korkad, men det är såna här saker som vi stackars förvirrade nördar inte har en tanke på i vanliga fall.

Linda Skugge verkar vara en sån där naturlig städare och ordentlig människa. Jag gillar henne verkligen skarpt, även om hon ibland är lite lite skrämmande också, på ett sätt. Hon skrev en jättebra krönika i Expressen en gång, om just bakteriehärdar. Den var inspirerande, tycker jag, även om jag inte är fullt lika neurotisk när det gäller bakteriesanering som Skugge verkar vara. Men så har jag heller inga små barn att skydda från magsjukor.

Yes? No, thanks!

2008-04-10T07:03:00.004+02:00

I hela mitt liv har familjen använt Yes diskmedel (från Procter&Gamble). Det har varit toppen! Precis så bra som reklamen talat om för oss. Minns ni den där långköraren där en (Manlig, såklart) säljare försökte kränga på svenska Hausfraus två flaskor diskmedel utan märke mot en flaska Yes? De vägrade lika envist och bestämt som tyska Viledamopps-Hausfraus. Yes var helt enkelt bäst!

För några veckor sedan hände något ofattbart. Jag köpte Yes citron som vanligt men plötsligt luktade den jätteilla! Förut hade den doftat citron, men nu luktade det helt syntetiskt (är det citronestrar som det heter?). Uck! Och min käre make reagerade direkt och sa att det luktade som sån där plast som han blev allergisk mot i tonåren när de gjort ett kemiexperiment i skolan och han korkat nog gick ut och rökte precis efteråt med kemiska ämnen kvar på fingrarna. Han hade känt hur det började klia när han diskade och tvärvägrade att diska någonsin mer ifall vi inte bytte ut diskmedlet.

Jag provade att gå tillbaka till Yes original som vi alltid använde under min uppväxt. Tänkte att det var just citronvarianten som de ändrat på. Orginalet luktade inte heller som det skulle och konsistensen var inte den samma. Även den flaskan fick gå i sopen. Nu blev jag riktigt orolig, för så indoktrinerad som jag varit av Yes så fattade jag bara inte vilket diskmedel som jag skulle kunna använda nu när Yes var förstört.

Då hände något underbart (infoga fågelkvitter och stråkar här) och det var att jag upptäckte Grummes diskmedel. Detta diskmedel har bra konsistens och bubblighet, är drygt och luktar alldeles gudomligt av smultron. I alla fall den sorten som heter Äng, och ja, jag fattar att den doften också är syntetisk men den känns inte lika omedelbart giftig som det där nya Yes. No more Yes-monster! Jag har hittat rätt.

Gordon Ramsay is da Man!

2008-04-09T09:02:00.000+02:00

Det tog ett långt tag innan jag upptäckte programmet men numera missar jag sällan Elake kocken Gordon Ramsay på tv. Yuck! vilka äckelkök han besöker. Gordons aggressiva tell-it-like-it-is-stil (lite som min favvispsykolog Dr. Phil) har fått mig att inse vikten av kökshygien.

En spis full av gamla matrester kan leda till magsjuka. Kylskåpet måste hållas rent och fräscht! Numera torkar jag ur hyllorna med en trasa innan jag lägger in maten som jag veckohandlat. Jag menar, tänk om man lägger gurkan i en fläck gammal sur mjölk! Yeeew! Va, äckligt.

Jag är även noga med att byta disktrasa flera gånger i veckan. Skärbrädorna av plast byts också ut så fort de börjar se slitna ut. Ni vet när det börjar se lite misstänkt brunt ut i skårorna efter knivdragen. Lyckligtvis går det att köpa sådana skärbrädor i 2-pack för 19 kronor på Ikea, så där kan man passa på att köpa ett helt litet lager de gånger man besöker möbelvaruhuset.

Av en bror i restaurangbranschen har jag även lärt mig att man bör ha gott om "slängar" i köket, det vill säga rena fräscha kökshanddukar som används flitigt och sedan slängs i tvätten när maten är lagad och disken är klar. Tvätta i minst 60 grader.

FlyLady gjorde mig vuxen

2008-04-08T07:28:00.000+02:00

Som jag skrev senast så var det FlyLady som sent omsider fick mig att bli vuxen. Hon är den enda städgurun i världen som begriper sig på sådana som mig. Folk som är BO ("Born organized" som FlyLady kallar dem) fattar inte problemet. Det är väl bara att bestämma sig och sätta igång att städa. Men för oss som inte är BO så fungerar inte det. Vi är nämligen SHEs, "Sidetracked Home Executives", människor som impulsivt låter sig föras med av vad som än råkar dyka upp i deras väg.

Sådan är jag. Jag kan sätta igång att göra en sak, men om något då stör mig mitt i arbetet så är det jättesvårt att återfå fokus. Istället följer jag den nya impulsen och jag kan associera och byta aktivitet i det oändliga. Det medför att jag aldrig avslutar något. Jag får aldrig någonting gjort. Vad nyttar det till att jag bestämmer mig för att sätta igång med något när det beslutet är glömt efter tjugo minuter och jag har gått vidare till något helt annat? Värdelöst.

FlyLady gav mig lösningen på problemet: Rutiner! Sluta med Projekt som ändå aldrig slutförs. Börja med Rutiner istället. Det var nyckeln! Nu får jag äntligen massor gjort och jag slutför det jag påbörjar (i alla fall för det mesta). Jag har gått från CHAOS (Can't Have Anyone Over Syndrome) där en ringande dörrklocka förorsakar panik på grund av röran innanför dörren, till en fridfull tillvaro där man gör saker en kvart i taget. Det är en känsla som måste upplevas. Jag är så stolt över mig själv!

Du kan göra vad som helst i 15 minuter, säger FlyLady. Det är ett superbt knep, för om du sätter din timer på 15 minuter och sätter igång (med att städa, plugga, deklarera eller vad du nu inte kan förmå dig att göra) så visar det sig garanterat att när timern ringer så är du så inne i aktiviteten att du gärna fortsätter en kvart eller två extra.

En annan viktig sak som FlyLady har insett är att vi slarvmajor ofta är Perfektionister. Vi tänker som så att det är förstås ingen idé att sätta igång att städa om vi redan på förhand vet att vi ändå inte kommer att hinna med att göra jobbet Perfekt. Helt vansinnigt! Ingen och inget är Perfekt. Den inställningen medför bara en förlamande känsla av otillräcklighet och så blir ingenting gjort! Ta 15 minuter och gör så långt du hinner istället. "Babysteps, babysteps!" manar FlyLady.

"Spotta på en sten..." tänker jag numera och torkar av spisen hjälpligt istället för att försöka få den helt fläckfri. Jag tänker som så att om jag putsar lite på den varje dag så kanske de där inbrända bruna fläckarna runt kokplattorna går bort en vacker dag. Eller så gör de inte det och det är också okej. Någon gång får jag kanske en ny fräsch spis som inte bär minnen från en slarvigare period i mitt liv?

FlyLady har också hjälpt mig att göra en budget och hantera min ekonomi bättre. Det programmet heter FACE: Financial Awareness Continually Empowers. Och det senaste är FlyLady Personal Trainer, en rutin som hjälper dig att komma iväg till träningen! FlyLady har alltså rutiner som hjälper dig på de flesta områden i livet. Och det mest underbara är att all hennes hjälp är GRATIS! De är ett helt gäng amerikanska kvinnor som jobbar på projektet, och de drar in pengar för driften genom att sälja städgrejor. En halv miljon människor över hela världen prenumererar på FlyLadys e-postlista med påminnelser! Jag blir nästan tårögd när jag tänker på hur snälla FlyLady-tjejerna är som hjälper så många av oss att hantera våra liv utan att ta en enda krona i arvode.

För alla hopplösa slarvmajor där ute - det finns således hjälp även för oss som inte passar in i den normala mallen för hur man bör fungera. Efter fem år med FlyLady och hennes 15-minutersrutiner har jag inte bara ett mer välstädat hem och en sundare ekonomi, utan även en bättre karriär och en ljusare framtid. Det låter som ett mirakel, och det känns faktiskt som ett sådant också.

P.S. Jag vet inte ifall FlyLady är något för Born Organized-människor, men det borde funka för alla? Ni som är sådana där ordentliga människor kan väl skriva och berätta vad ni tycker om FlyLady?

Städning är emot min natur

2008-04-07T08:35:00.005+02:00

Mitt intresse för städning och hushållsarbete beror förmodligen på att det är något så fullkomligt onaturligt för mig. Ni vet, vissa människor är sådär helt naturligt ordningsamma och praktiska av sig. De dammsuger ett par gånger i veckan utan att ens tänka på saken och torkar av spisen efter varje disk. Jag för min del har bara plockat fram dammsugaren när dammråttorna vuxit till gigantiska dammelefanter och inte längre går att ignorera. Eller jo, de går att ignorera men man väntar besök eller nåt och "måste" städa för att inte skämmas ihjäl. Jag sitter helst med näsan i en bok eller surfar på nätet, sådana aktiviteter ägnar jag mig åt helt intuitivt, men städa är något jag aktivt måste bestämma mig för att göra.

Förr städade jag bara när min hemmiljö blev komplett outhärdlig, och då gjorde jag det till ett stort Projekt som innebar att städningen skulle vara Perfekt. För att veta hur man skulle städa Perfekt förberedde jag mig gärna genom att läsa gamla Husmodersböcker från 1930- och 1950-talen. Eller bläddra i min tummade gamla Hemkunskapsbok som jag storögt studerat ända sedan högstadietiden.

För några år sedan kom Estrid Bengtsdotter ut med sin färgglada bok Städa!, formgiven av Lotta Kühlhorn. Där skrev Estrid om hur mycket hon älskade att städa. Jag tyckte inte människan var riktigt klok i huvudet. Hur tusan kunde städning någonsin vara kul?! För när jag noggrant läst in mig på ämnet och lagt upp en tjusig projektplan för hur mitt Perfekta städProjekt skulle genomföras, så var jag ju helt slut bara av den mentala ansträngningen. Om jag mot förmodan genomförde städplanen rent fysiskt så tog det hela minst 3 dagar och det var jättejobbigt att få rent eftersom allt var så ingrott.

När jag var liten såg mitt rum ut som hej kom och hjälp mig - jämt. Golvet var dolt av grejor och skräp och gamla smutsiga kläder. Någon gång om året lyckades föräldrarnas tjat nå en styrka som förmådde penetrera min fluffiga hjärna och så vidtog ett sådant där jobbigt Städprojekt. Min mamma suckade och beklagade sig över sin slarvmaja till dotter och de äldre Tanterna tröstade henne med att "Äh, det där växer bort med tiden...".

Det växte inte bort. Det har bara fortsatt och fortsatt. Ända tills för något år sedan då jag råkade snubbla över FlyLady på internet. FlyLady har lärt mig allt det som min mamma BORDE ha lärt mig, men som hon inte förmådde lära mig eftersom hon inte hade kunskapen själv (så hon är såklart väldigt förlåten, min kära mamma). Jag ska berätta mer om FlyLady och vad hon har betytt för mitt liv i nästa inlägg.

P.S. Jag har även fått en ökad förståelse för människor som Estrid Bengtsdotter, alltså intuitivt naturliga städare. Jag har också insett jag inte tillhör den kategorin. Men boken Städa! kan faktiskt verka riktigt inspirerande numera - inte bara tröttande. :)

"Die Geheime Hausfrau" eller Tyska och genusregler

2008-04-06T10:42:00.002+02:00

Egentligen hade jag tänkt kalla den här bloggen för Die Geheime Hausfrau. Inte för att jag behärskar tyska (själva det tänkta bloggnamnet kan mycket väl vara fyllt av grava grammatiska fel, who knows - inte jag i alla fall), men hushållsarbete känns så väldigt... tyskt! Och så totalt politiskt inkorrekt. Därav det hemliga smygandet med de husliga sysslorna.

Skälet till varför hushållsarbete associeras med Tyskland beror ju delvis på den berömda myten om den tyska ordningen som man nästan kan misstänka har någon sorts genetisk bakgrund, men har även att göra med den hushållsreklam vi ständigt utsätts för. Marknadsföringen är likadan i hela EU, men den tycks härröra från just tyska reklambyråer.

Vi har alla skådat och kräkts över den förfärliga tyska reklamen som vill få oss att köpa diverse hushållsprodukter. Jag vet inte vilken version som är värst - den där med hemmafrun som med ett enda tjusigt svep torkar bort makens och barnens och hundens leriga spår på det blänkande vita klinkergolvet eller den där med "vetenskapsMannen" som just uppfunnit ett sprillans nytt städredskap som gör alla tüska hemmafrüar så wünderbart lückliga. Uck! helt enkelt. Genusvetenskapliga rön har helt klart inte nått de stora reklambyråer som marknadsför dagligvaror och hygienprodukter. Genusdiskursen har för all del inte nått själva Tyskland heller, för där är det fortfarande straffskatt på kvinnor som har fräckheten att fortsätta yrkesarbeta efter att ha ingått äktenskap. Det landet verkar vara en stor isolerad efterkrigszon när det gäller genusfrågor. Annars inget ont om Tyskland - de tyskar jag träffat har alla varit übertrevliga och vettiga människor.

Den här bloggen handlar visserligen icke om genusfrågor i huvudsak, men man kan ändå inte undgå att notera att det är helt okej för en kille att vara pedant. Ja, inte bara okej, utan rentav positivt! Oh, en så ordentlig och fin karl som städar undan sin egen smuts. För en kvinna är det inte lika klädsamt att gilla hushållsarbete. Det är tvärtom djupt suspekt. En tjej som plockar fram swiffern varje dag ger sin omgivning bekymmersrynkor. Vad är det för fel på henne? Använder hon månne det myckna städandet för att förtrycka negativa känslor och gamla trauman som istället tvingas ligga och sjuda i det undermedvetna? Eller har hon helt enkelt bara internaliserat det patriarkala förtrycket? Det står helt klart att här har vi en kvinna på väg mot sitt eget fördärv. Hon kan aldrig bli något stort i livet utan verkar fördömd till ett underbetalt lågstatusyrke, grå hy, stripigt hår och minst tre tjutande ungar i hasorna.

Det riktigt underliga är att det betraktas som synnerligen skumt om man INTE har städat och i ordning där hemma. Så om man är tjej och singel ska väl städandet ske med hjälp av magi, kan man tänka? Är man tjej och sambo eller gift är det företrädesvis den där idealiske pedantiske maken som ska tillbringa lördagarna med att göra rent hemmet. Självklart! Haha, killar - nu vet ni varför det alltid är ni som får diska! :)

Nå, jag är alltså kvinna och akademiker. Om jag avslöjade på jobbet att jag faktiskt tycker det är riktigt roligt att städa - tja, då skulle nog min status omedelbart sjunka som en sten och min karriär gå åt pipsvängen. Ty kvinnor i karriären skall akta sig väldigt noga för att ens antyda att de håller på med kvinnosysslor, särskilt sådana sysslor som har låg status i största allmänhet. Därför städar jag mitt hem i tysthet, och låter denna blogg bli min ventil där jag skriva av mig mina funderingar om hem och hushåll. Men jag vill vara anonym.

P.S. för er som undrar: Jodå, jag har en make. Han är sådär hyfsat pedantisk (inte överdrivet, utan lagom) men han är definitivt maniskt ordningsam. Han lever alltså upp till det där fina moderna mansidealet ganska bra. Han diskar nästan varje dag, och lagar mat, men städar sällan numera. Det beror på att när han städar så gör han städningen till ett gigantiskt Projekt där alla våra ägodelar tvunget måste vändas upp och ner och gås igenom och sorteras. Vilket tar några veckors tid i anspråk. Det är ganska utmattande eftersom man aldrig ser slutet på Projektet. Till på köpet leder detta Projekt till att han under hela Projekttiden är fullkomligt rasande och ursinnig. Då låter han väldigt mycket, och morrar värre än dammsugaren. Jag står inte ut. JAG städar. Tack. Lugn och ro. Tyst och fint. Lite i taget. My way.