![](https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjXlwGa7DdrBzcyGnYKyNkB9WAI01KFCMz_TKerYdVkuLYYs4lWmq54q40O4xa-oHW4bsKMc363PCqPZmRbVkrV2eN3KDFOlr6bgoAtm8GTJ05xVfG5XYR3V9vLi8OTyu9IqF1iBN1ngdI/s320/parm.jpg)
Då slog det mig! Det låter mycket mer attraktivt att använda ordet investera istället för spara. Om jag investerar en del av min lön i exempelvis aktier, så låter det mer tungt och seriöst än att bara säga att jag sparar i aktier. Investerar jag så gör jag ett medvetet val på något sätt. Ett aktivt val av var jag ska placera mina pengar. Medan att spara känns som en mer omedveten handling. Något som man bara gör utan att tänka så mycket på saken. Eller vad tycker ni? Det är väl någon sorts "psykosemantisk" skillnad på de där orden, tror jag.
Visserligen brukar väl investerare placera miljoners miljoner med pengar, men även Joakim von Anka började med en enda liten turkrona, så då kan väl jag också börja i liten skala? Det låter också roligare att investera sina pengar än att bara spara dem. Så min sparpärm får helt enkelt heta Investeringar. Åh, man blir nästan lite stolt. Jag är en Investerare. :-)
PS! Haha, nu fick jag ett reklammail från Charlie Söderberg på Balansekonomi/Lyxfällan, och jag ser att han är inne på samma linje. Att man ska se sig själv som investerare snarare än småsparare. Förvånar mig inte. Det är ju just attityder som är deras huvudkoncept.
1 kommentar:
Det är mycket psykologiskt med det där, du har nog rätt i att det låter roligare att investera.
Skicka en kommentar