Husmoderssemester (med checklista)

Som ni kanske har märkt går bloggen på sparlåga. Jag har hunnit med en härlig och solig gotlandssemester och nu väntar inte mindre än två olika utlandsvistelser under augusti. Det är trevligt att semestra men baksidan är att merparten av den där lilla likvida sparbufferten, som jag och maken lyckats skrapa ihop under våren, kommer att försvinna på köpet. Å andra sidan sätter jag ju in pengar på buffertkontot varje månad så det är väl bara att börja bygga på bufferten igen när semestern är slut. Maken har just precis betalat av en gammal checkkredit, a-kasseavgifterna har sänkts en smula i sommar, och så var det ytterligare något ställe vi fick lägre kostnader på (minns ej vad det var på rak arm), så från och med nästa lön har vi cirka 2000 kronor extra att lägga på sparandet varje månad.


Inför utlandsresorna har jag blivit uppmärksammad på några förberedelser som jag faktiskt inte haft koll på förut. Jag är ju en före detta slarvmaja som nöjt mig med att greppa "pass, pengar och piljett" och försöka hinna till flyget i tid. Här är alltså en liten checklista som jag ska spara till kommande resor:

1) Kolla i god tid att passet är giltigt.
Både maken och brorsan har vid olika tillfällen tvingats åka utomlands utan giltiga pass. De kom lyckligtvis både dit och hem igen utan att ha behövt visa passet (Schengen-länder), men det var nog mer tur än skicklighet. Visserligen sägs det att det ska räcka med godkänt id-kort inom Schengen-länderna men å andra sidan kan vissa hotell kräva pass för att du ska få checka in. Så det är ändå bra att ha med sig passet även när man färdas inom EU. Själv har jag just satt upp en påminnelse till mig själv i min kalender att det är dags att söka nytt pass nästa vår när mitt går ut.

2) Beställ sjukförsäkringskort från Försäkringskassan.

Inom EU/EES-länder är det bra att ha med ett litet plastkort som förklarar att du har en svensk sjukförsäkring och därmed kan göra rätt för dig ifall du blir sjuk under resan. Detta kort beställer man hos Försäkringskassan och det går bra att beställa via webbplatsen eller via telefon. Men den svenska sjukförsäkringen omfattar inte hemtransport så därför måste du även:

3) Ta med resekortet från hemförsäkringen.

Jag hade ingen aning, men med en helt skum tajming damp mitt hemförsäkringsbrev ner i brevlådan häromdagen. För ovanlighetens skull tog jag mig tid att kolla igenom avtalet och såg att där fanns ett pappersark med något som kallades för "Resekort". Det visade sig att man själv får betala exempelvis ambulansflyg hem från utlandsorten ifall man blir sjuk. Tack vare hemförsäkringen, där en mindre reseförsäkring ingår, kan man få denna kostnad ersatt från försäkringsbolaget.

4) Köp extra reseförsäkring vid längre utlandsvistelse.

Det här stod också på det där resekortet, och jag hade som vanligt ingen koll: Hemförsäkringens resedel gäller bara i max 45 dagar. Är du borta längre måste du teckna en separat reseförsäkring. Bra att komma ihåg.

5) Växla pengar till lokal valuta.

Det här är bergis något som bara svårartade slarvmajor som jag själv kan råka glömma bort. Det är ju en ganska självklar sak, kan man tycka. Faktum är att jag i bästa fall inser att jag behöver lokala pengar i allra sista minuten och att jag i sämsta fall inte upptäcker något förrän jag står i utlandet och ska betala något litet som man inte vill dra upp plastkortet för. Men nu står det på min lista så förhoppningsvis kommer jag ihåg att växla pengar i framtiden.

6) Se till att fixa blom- och djurvakt i löjligt god tid före resan.
Att blomvakten backar ur i sista stund så att man får offra några krukväxter, det är väl en sak. Husdjuren är viktigare. Lita helst inte på att kompisar ställer upp som djurvakt, eftersom de kan drabbas av sjukdom eller sista-minuten-resor och så står du där så vackert utan hjälp fast resväskan redan är packad. Se åtminstone till att du har en backup-polare som kan rycka in om första kompisen får förhinder. Från och med i år ska exempelvis katter ha tillsyn minst 2 gånger per dag enligt Jordbruksverkets riktlinjer. Jag hörde om någon störd människa som tänkte lämna sina katter ensamma i två veckor medan hon åkte på utlandssemester! De hade dött om inte polisen och djurhälsoinspektören kommit och räddat dem! Har man så dålig koll på djurhållning ska man inte ha några djur!

Det klart bästa alternativet är att i god tid boka in älsklingen på djurpensionat. Det är faktiskt löjligt billigt att boka härbärge till fluffbollarna. Våra katter bor på pang för 200 kronor per natt i ett "dubbelrum". Det är mycket prisvärt. Då är man säker på att djuren blir väl omhändertagna och ompysslade. Fast är man extra misstänksam av sig (som jag själv är!) så bokar man bara hos välrenommerade pensionat med referenser. Bara det bästa är gott nog åt familjens husdjur.

7) Ska du resa långt bort är det värt att kolla om du behöver extra vaccinationer.

Själv reser jag sällan eller aldrig så långt österut eller söderut. Det kan bero på att jag är allergisk mot många vaccin och därför reser till avlägsna länder med livet som insats. Men ni som inte har detta problem bör kolla med närmaste vårdinrättning vilka sprutor och mediciner som ni bör ha innan avresan.

Hm. Har jag kommit ihåg allting nu? Om jag har glömt något på min lista så skulle jag uppskatta att få veta det. Ni som är mer organiserade resenärer är hemskt välkomna att höra av er.

Existensminimum del 2: Snålt med försäkringsutrymme i idealbudgeten!

Efter ett antal koppar starkt kaffe har nu denna husmoder börjat hämta sig från den estniska demokratichocken i EU, och vi kan återgå till dagordningen på bloggen. Som utlovat fortsätter här serien kring den ideala hushållsbudgeten.

Det första jag reagerade på när jag jämförde vår egen budget med bankens idealbudget var att
beloppet för försäkringar är ganska snålt tilltaget. Banken räknar endast med olycksfalls- och hemförsäkringar, och de har satt ett belopp på sammanlagt 230 kronor i månaden för dessa försäkringstyper. Det räcker faktiskt nästan för oss som har marknadens billigaste gruppförsäkringar på dessa områden. Sedan måste man ju ha a-kassa och inkomstförsäkring också, och här räknar banken på 1120 kronor, vilket kanske är realistiskt? Men med tanke på att existensminimum ligger 500 kronor lägre än bankbudgeten, så är risken att människor som tvingas leva på existensminimum inte anser sig ha råd med vare sig olycksfallsförsäkringar eller a-kasseavgifter. Skulle något hända blir dessa fattiga således ännu fattigare!


Det finns försäkringar som banken inte räknat med alls. Genom jobbet har man ju ofta grupplivförsäkringar som kan (och bör!) utökas så mycket det går. Vi har dessutom extra grupplivförsäkringar genom vårt försäkringsbolag. Totalt betalar vi cirka 2000 kronor per månad bara i försäkringar, vilket alltså är 650 kronor mer än vad banken räknat med. Då räknar vi inte in husdjursförsäkringarna, och inte heller de sjukvårdsförsäkringar vi står i begrepp att skaffa. Och vi har inte ens nämnt pensionsförsäkringar - många sparar ju i sådana.

Jag tycker det är en smula naivt att ha så låga typbelopp på försäkringssidan. I Sverige idag måste alla medborgare ta större privat ansvar för ekonomin vid oförutsedda händelser och se till att vara försäkrade för alla eventualiteter. Social- och vårdförsäkringarna får allt snävare, ibland näst intill omänskliga, villkor och de plockas i vissa fall bort helt och hållet. Vi kan inte längre räkna med att våra skattepengar ska fungera som försäkring, i alla fall inte individuellt. Då blir det särskilt viktigt att summor för a-kassa, grupplivförsäkringar, etc. finns inräknade i beloppet för existensminimum! Varken samhället eller den enskilde tjänar ju på att de fattiga blir ännu fattigare.

Hurra! Jag har ingen pensionsförsäkring!

En av fördelarna med mitt tidigare och betydligt slarvigare jag är att jag undkom de privata pensionsförsäkringarna. För 10-20 år sedan krängdes det pensionsförsäkringar så det stod härliga till. Alla försäkringsbolag limmade på en som små nyutspottade tuggummin under en skosula, och ville till varje pris sälja en sån där försäkring. Många av mina, mer ordningssamma, vänner köpte sig privata pensionsförsäkringar vid den här tiden. Det var ju så bra för man fick dra av en himla massa premiepengar och då kostade inte premien så mycket. Att dessa stackars små ynkliga avdrag verkligen inte stod i någon som helst proportion till de enorma inkomstskatter man en gång i en avlägsen framtid skulle bli tvungen att betala för att få ta ut pengarna igen - nähämen, det var det minsann ingen som påpekade. Det var heller ingen kompis som klagade över att få sina sparpengar inlåsta i sisådär 40 år framåt utan möjlighet till omplacering eller påverkan av placeringarna (den möjligheten kom visserligen senare). Och de stackare som började pensionsspara strax före kraschen som följde på IT-boomen fick se de utlovade gröna skogarna blåsa omkull som i en Gudrun-storm och satt där i chock med sina kantstötta försäkringar.

Som tårta på moset har nuvarande regering dessutom i princip tagit bort premierabatten, och de enda som möjligtvis kanske eventuellt till äventyrs skulle kunna ha nytta av att köpa en privat pensionsförsäkring i dagsläget är det fåtal människor som tjänar en jämrans massa pengar och därmed måste betala statlig skatt, men det lönar sig ändå enbart under förutsättning att man betalar minst lika hög skatt när man blir pensionär och det är det ju faktiskt inte så många som gör. Summa summarum är pensionsförsäkringar rena förlustaffären. Ja, utom för bolagen som tjänar på förvaltningen och staten som alltså över en livstid får nöjet att dra in extra extra mycket skatt från den stackars medborgarens sparslantar.

Ni förstår att jag är hemskt belåten med min situation och tackar min tidigare inre slarvmaja för att hon aldrig hoppade på det där pensionsförsäkringståget. Istället sparar jag nu till min pension för egen maskin. I aktier och fonder. Med skattade pengar. Och har jag en rackarns tur så är kapitalvinstskatten borttagen den dag jag blir pensionär och ska ta ut pengarna.