Annakanna för vattenfiltrering

Efter att det framkommit att

1. vårt svenska kranvatten i största allmänhet innehåller rester från mediciner, bekämpningsmedel och andra gifter,
2. ledningen för staden och styrelsen för vattenverket vägrar att filtrera bort allt detta, trots att tekniken finns,
   
3. ledningen för staden och styrelsen för vattenverket vägrar att renovera det gamla vattenledningssystemet utan lappar bara ihop det på de ställen det är akut sönder vilket ger sämre kvalitet på vattnet,
4. klorerat vatten är skadligt för hälsan,

så har jag faktiskt hållit mig till ramlösa och annat källvatten.

Problemet är bara att det är dyrt, det är tungt att släpa hem och det är inte lika miljövänligt som att tappa vattnet ur kranen. Lösningen på dilemmat blev att köpa en Annakanna som kolfiltrerar vattnet. Detta hjälper mot klor, tungmetaller och bekämpningsmedel, men om det också tar hand om läkemedelsresterna förtäljer icke texten på förpackningen.


Maken arrangerade ett blindtest i helgen. Han hällde upp glas med Ramlösa utan kolsyra, vanligt kranvatten och filtrerat kranvatten och så fick jag agera avsmakare utan att veta vilket glas som innehöll vad. Efter en klunk av varje glas identifierade jag raskt kranvattnet som ärligt talat smakade gammalt träsk jämfört med de andra två. Ramlösan vann knappt över filtervattnet, och det var helt klart att filterkannan förbättrade smaken på kranvattnet avsevärt. Dock tycker jag att vattnet får en liten bismak av filtret? Jag kommer dock att ge Annakannan en chans, eftersom jag gärna vill spara både pengar och miljö.

Min utmaning för juli: Skafferitömning

Sedan jag började bokföra varenda öre i min kassabok på Buxfer har jag drabbats av vissa ögonöppnare. Som att vår matbudget för juni blev fullkomligt skyskrapehög. Därför har maken och jag nu kommit överens om att i juli försöker vi begränsa fågel- och fiskintaget till helgerna (vi äter sällan nöt- och griskött). Vardagarna får bli mer vegetariska. Det bör spara en del pengar.

Det får bli minimala matinköp i juli.

Dessutom är skafferi och kylskåp fyllda av mat som behöver ätas upp, så i budgetutmaningen ingår att försöka utnyttja så mycket som möjligt av den mat vi redan köpt. Här är några exempel: Bönor, krossade tomater och lök kan bli en god gryta eller sås som vi kan äta till ris eller pasta. Mango chutney och konserverad ananas passar bra att hälla i grönsakswoken. Balsamvinäger och färska salladsgrönsaker är gott och smalt. Blåbärssylt och havregrynsgröt med färsk frukt är ju en supergod och nyttig frukost! Köper vi hem lite billig naturell yoghurt så kan vi äta upp muslin och på så sätt variera frukosten. Vi har en hel låda ekologiska äpplen som behöver ätas upp. Ett äpple och en handfull nötter är ju ett perfekt mellanmål. Makrill i tomatsås på knäckebröd är mer stabilt, till exempel efter träningen. Just nu har vi även ett stort vitkålshuvud samt ett par kålrötter i kylen. Frukt och grönsaker samt färskt bröd fylls på en gång i veckan med leveranser från Ekolådan, så där får vi ordentlig variation.

På det här sättet hoppas vi, kunna äta en smal, nyttig, billig och nästan uteslutande ekologisk kost under kommande veckor. Det som vi har i förråden just nu bör räcka minst en vecka. Även om vi behöver göra nyinköp senare i juli så är ju mat som krossade tomater och bönor väldigt billigt. Det ska bli riktigt intressant att se hur många procent vi kan minska vår matbudget på en månad. Och ifall midjemåtten också minskar någon procent?

Existensminimum del 6: Slutsatser

Här kommer sista delen i min granskning av idealbudgeten som banken planerat, och som på 500 kronor när ligger på existensminimum.

Till bankens basbudget kan man addera sådant som sparande, semester, studielån, nöjen, etc. Det kan man nog inte till existensminimum. Lever man så fattigt är det ju förstås inte meningen att man ska spara, ha semester eller ha roligt på något annat vis. Att man inte heller ska kunna betala sina studielån är förstås lite allvarligare, men jag förmodar att fattiga inte anses behöva någon utbildning? Och har man ändå gått på universitetet med studielån innan man blir fattig så är man ju dels van vid att leva under existensminimum redan under studietiden (eftersom studielånen inte hängt med i prisutvecklingen) och dels kan man säkert få nedsättning av återbetalningsbeloppet om man har tur.


Säg att vi skulle ge oss tusan på att leva på existensminimum. Det skulle kräva följande åtgärder. Maken skulle få lida svårt både av medhavd lunchlåda och enformig kost. Husmodern, som till skillnad från maken gärna står ut med samma mat dag ut och dag in samt matlåda, tänker sig ekologisk vitkål som basföda samt nolltolerans för kött och ost - ja i princip en vegankost, faktiskt. Helt okej för mig.

Kläder och skor bytes enbart när de är utom lagning och räddning, och inhandlas företrädesvis på Myrorna. Jodå, man kan skaffa sig en hypertrendig elegant stil i secondhandlådorna genom att leta upp gamla hippa 60-talskläder, särskilt om man är mager och det lär man ju bli av vitkålsdieten, vetja!). Klippning och schampo? Bah! Varför inte löpa linan ut och skaffa dreads på naturlig väg?

Husmodern skulle få hålla i glasögonen under löprundorna (kontaktlinser är för dyrt) och glasögonen bytes enbart när man verkligen inte ser något längre. Utgifterna för huvudvärkstabletterna torde förmodligen stiga i det fallet, men ändå. Gymet är förstås onödigt, även om det är billigast i landet. Vi kan träna gratis utomhus. Dessvärre verkar det som om vi måste behålla kostnaden för tandläkarbesöken. Låter man bli att gå till tandläkaren sparar man visserligen pengar på kort sikt, men på längre sikt kan utgifterna bli fullkomligt gigantiska. Bättre att betala några tusenlappar om året nu än hundratusentals kronor om tio år, eller hur?

Ingen tv, ingen fast telefon. Det skulle kunna gå i nödfall. Försäkringarna däremot, de släpper jag ogärna. Precis som med tandläkarbesöken finns det gränser för hur dumsnål man kan tillåta sig att vara. Studielånen lär väl inte gå att komma undan och det månatliga sparbeloppet hade säkert tredubblats vilket i och för sig låter trevligt, men å andra sidan blev det ingen semester och inga nöjen alls för vår del.

Som ni märker blir jag gnällig bara av tanken. Det hade varit för trist att bara spara och aldrig kosta på sig något kul. Jag tror inte det är meningen att mitt liv ska se ut på det viset. Däremot har de som inte har något val, utan tvingas leva så snålt, min fulla och djupa sympati! Att leva så knapert under en längre tid måste vara nedbrytande mentalt, i alla fall för de flesta.

Även om jag skulle ha svårt att helt frivilligt leva på existensminimum/bankbudget, så innebär det förstås inte att jag inte kan bättra mig alls. Det finns visst områden i våra utgifter som lätt skulle kunna vara snävare. Jag har dock svårt att motivera totalt köpstopp eller att jaga minsta lilla öre. För vissa personer kan säkert själva utgiftsjakten eller köpstoppet fungera som en sporre i sig, lite som en sport. Själv fungerar jag inte på det viset, men jag förespråkar förstås inte heller vettlös shopping av helt onödiga saker till helt onödigt dyra priser. Lagom är nog helt enkelt bäst för min del.

Existensminimum del 5: Somliga går i trasiga skor?

Kläder och skor ska enligt bankens idealbudget kosta 6000 kronor per person och år. Maken och jag har en nästan dubbelt så stor budget och då shoppar vi ändå mestadels på H&M, Skopunkten och andra lågpriskedjor. Det är inte direkt några Manolo Blahniks som husmodern sticker ner fossingarna i när hon ska till jobbet. Å andra sidan kan även billigare skor se propra ut med rätt skötsel. Träningsskor, promenadskor och underkläder är de enda områden där vi kostar på oss dyrare märken och bättre kvalitet, därav den högre totalsumman i klädbudgeten.

Dessa skodon duger icke på jobbet!

Min ömma moder har inpräntat att det inte går för sig att dyka upp på jobbet och se ut hur som helst. Det behöver inte vara dyrt, men det måste vara helt, rent, välborstat och av så god kvalitet som går att uppbringa för en ringa summa.

Även den som lever på existensminimum kan med benäget bistånd från dagens lågprisbutiker eller second hand-butiker se proper ut även om man kanske inte har möjlighet att köpa lika många ombyten som den som är stadd vid bättre kassa. Man får väl tvätta oftare, helt enkelt. Ingen behöver gå i trasiga kläder och skor - de går att laga! Framför allt finns det ingen anledning att gå omkring i smutsiga och dammiga skor. En liten tub eller svamp med skoputs kostar inte många kronor.

Existensminimum del 4: God och nyttig mat kostar!

Matdelen i idealbudgetarna är det märkligaste av allt. Banken tycker att två personer bör klara sig på cirka 2500 kronor i månaden. Jag gissar att det skulle gå att nå målet om man enbart håller sig till prisdumpad skräpmat och godis? Själva kostar vi på oss ekologisk mat, väl medvetna om att det är en lyx som är få förunnat. Det är en prioritering som vi aktivt valt att göra. Utöver just de ekologiska grönsakerna och frukten så handlar vi billigt på närmaste stormarknad. Priserna där skiljer sig betydligt ifrån de dyrare livsmedelsbutikerna i innerstaden.


Vi äter aldrig gris- eller nötkött, vilket borde sänka våra matkostnader rejält. Å andra sidan äter vi kalkon och fisk, så det kanske inte är någon större prisskillnad? Jag har faktiskt inte jämfört. Summa summarum så går det inte att komma ifrån att vår matbudget är mer än dubbelt så stor som bankens. Även om vi slutade äta ekologiskt har jag svårt att se hur vi skulle kunna komma ner till 2500 kronor per månad i matkostnad.

Matpriserna har nu stigit under en tid och man tror tydligen att prisökningen kommer att bestå. Det gör det förstås ännu mer omöjligt att komma ner till idealmatbudgetens belopp.

Rena rutschkanan på börsen

Börsveckan avslutades med ett jätteras och Dagens Industris svarta rubriker stavar Forntid (vilket i det här fallet betyder år 2005) och Istid. Voj voj, är väl allt man kan säga. Fast för mig som är nybörjare känns även nedgångar intressanta. Vad ska hända nu? Det känns spännande att följa marknadens utveckling. Min coola inställning beror ju antagligen mest på att jag inte hunnit köpa några aktier ännu. Ja, utöver vårt sedvanliga månadssparande förstås, men det är placeringar på så lång sikt att det inte är mycket att oroa sig över. Enligt di.se är jag inte den enda småsparare som reagerar på det sättet.

Hade jag gett efter för mina inköpslustar och investerat sparpengarna i någon aktie så hade jag säkert inte varit lika glad just nu. Men än så länge står pengarna säkert på sparkontot, och själv avvaktar jag, spanar och läser och lär mig så mycket jag bara kan inför framtiden.


Jag vill gärna rekommendera noggrann läsning den finansiella sommarkalender som di.se publicerat. Här finns alla viktiga datum för händelser som kan påverka börsen i sommar och artikeln innehåller även en jättefin översikt av de faktorer som påverkat de finansiella marknaderna. Mycket bra läsning och kunskaper för oss som är nybörjare på placeringar!

iPhonepriserna klara!

Nu har Telia offentliggjort priserna för iPhone. Eftersom Apples iPhone bygger på en revshare-modell ger man en enda operatör rätten att sälja telefonen. För att få köpa telefonen måste man inte bara låsa den till en operatör utan även till ett särskilt abonnemang där intäkterna alltså delas mellan Apple och i det här fallet Telia. En mycket smart affärsmodell för en hårdvaruproducent!


Om man binder sig för 18 månader och väljer den iPhone som har minst minne och det minsta abonnemanget iMini, så kostar telefonen 2495 kronor och själva abonnemanget 299 kronor/månad. Om man väljer den dyrare iPhonen och värstingabonnemanget iMaxi så kostar telefonen 2195 kronor och sedan betalar man 899 kronor per månad. Det går att använda iPhone för andra Teliaabonnemang, men då rekommenderas att man tecknar fastprisavtal för internet via mobilen till en kostnad av 199 kronor/månad. I annat fall kan fakturan för internettrafiken bli en obehaglig överraskning. I de särskilda iPhone-abonnemangen ingår internettrafik för mellan 100 MB och 1000 MB, beroende på vilket abonnemang man väljer. Surfar man något utöver denna gräns så gissar jag att det blir duktigt dyrt.

För den som är sugen på en iPhone går det att teckna sig och registrera sig redan nu på Telias webbplats. Jag kommer själv inte att teckna mig för en iPhone. Jag tycker att det är alldeles för dyrt för en telefon som saknar mms-funktion och som enbart har en gammal dålig kamera i sig. Istället väntar jag på konkurrenternas iPhone-alternativ som lär dyka upp till hösten. Jag gissar att de kommer att hålla bättre kvalitet och dessutom vara betydligt billigare.

Senaste nytt om bloggregistrering och annat

Igår kväll sändes ett helförvirrat pressmeddelande ut angående den registrering av bloggare inom EU som jag skrev om i går morse. Samtidigt slutade tydligen initiativtagaren Mikko att prata med media.

Så här skrev DN igår kväll och det här är Aftonbladets artikel. Rubriken lyder "Ingen avgift för bloggare". Jösses, så långt hade jag inte ens hängt med. Skulle vi beläggas med avgifter också? Nej, tydligen slipper vi nu betala avgifter enligt detta förslag. Istället ska vi betala "royalties". Hårfin skillnad, tycker ju jag, och inte så mycket till nyhet i sådana fall.

Man meddelar också att förslaget om klassificering av bloggar röstats ner, det vill säga förslaget om att alla bloggare ska ange vilket syfte bloggen har. Däremot står det ingenting om att utskottet röstat ner själva registreringsförslaget, så hur det blir med detta verkar ännu högst oklart.


Som jag tidigare sagt är inte syftet med min blogg att kommentera politikers förslag och beslut, för det finns det andra som gör mycket bättre. Här är en kille att hålla ögonen på i den här frågan: Henrik Alexandersson skriver mycket om det här förslaget, så genom hans blogg kan vi alla hålla oss uppdaterade.

När jag ändå gör ett politikerinlägg kan jag passa på att uppmana alla som är med i PKU-registret att gå ur snarast, medan detta ännu är tillåtet. Regeringen utreder nu ifall man kan stoppa utträde ur registret. Bland kommentarerna till artikeln på Dagens Medicin finns en brevmall för hur man ska skriva när man begär att det vävnadsprov man lämnat skall förstöras och vart brevet ska skickas.

Och här är ännu en bonus: En hel webbplats som ger praktiska och konkreta tips om hur man skyddar sig från FRAs massavlyssningar. Enjoy!

Existensminimum del 3: Man måste vara frisk för att ha råd att leva fattigt.

Här fortsätter nu min granskning av och funderingar kring bankens idealbudget för hushållet, som bara ligger 500 kronor över existensminimum om man räknar bort bilkostnader.

Friskvård: Hur två personer ska klara sig med knappt 300 kronor per månad för sport och fritid är mer jag begriper. Maken och jag går på Sveriges billigaste gym men det kostar ändå 400 kronor i månaden för två kort. Går man på Friskis och Svettis är kostnaden större än så. Jag antar att man även ska räkna in kostnader för exempelvis löparskor i beloppet? De måtte skämta! Med tanke på hur viktig daglig motion är för hälsan och för ett långt aktivt liv, så tycker jag nog att vi svenskar är värda en något mer generös budget för idrottsaktiviteter? Motion är faktiskt också en sorts "pensionsförsäkring".



Hygien och hälsovård är ett annat skojigt kapitel. Banken räknar med 900 kronor i månaden. Bara våra halvårsvisa profylaktiska besök hos tandhygienist och tandläkare tar hälften av det beloppet! Den kostnaden kommer att öka från 1 juli då man enbart får bidrag med 150 kronor per år och person för tandvård upp till 3000 kronor. Många tror att tandvårdsreformen innebär billigare tandvård, eftersom den framställts på det viset av politikerna och i media, men för den absoluta majoriteten av svenskar innebär reformen tvärtom ökade priser hos tandläkaren. Även vid dyrare ingrepp är det enbart vissa typer av ingrepp som ersätts. Därför är det viktigt att även fortsättningsvis lägga undan pengar för framtida tandvårdskostnader.

Lägg därefter till en närsynt och tilltagande astigmatisk husmoder och hennes tillika närsynte make som med jämna mellanrum (vart 4:e eller 5:e år) kräver glasögon i minst 5000-kronorsklassen. Husmodern använder också kontaktlinser vid sportutövning. Då blir det bara på sin höjd 1000 eller 2000 kronor kvar av årsbudgetbeloppet för vår del, beroende på hur ofta kontaktlinserna används. Dessa slantar ska räcka till enstaka läkar- och sjukgymnastbesök, huvudvärkstabletter, ev. medicin, tandborstar, schampo, tamponger, toapapper, husmoderns billiga Nivea ansiktscreme, etc. etc. Det blir svårt.

Räknar man bort tandvård och synkorrigering helt och hållet så kan dock 900 kronor i månaden räcka till, förutsatt att man har hälsan, alternativt kan utnyttja högkostnadsskyddet för läkarvård och medicin. Slutsatsen blir alltså att man måste vara väldigt frisk och ha god syn och urstarka tänder om man ska ha råd att vara fattig. Använd tandtråd varje dag!

Existensminimum del 2: Snålt med försäkringsutrymme i idealbudgeten!

Efter ett antal koppar starkt kaffe har nu denna husmoder börjat hämta sig från den estniska demokratichocken i EU, och vi kan återgå till dagordningen på bloggen. Som utlovat fortsätter här serien kring den ideala hushållsbudgeten.

Det första jag reagerade på när jag jämförde vår egen budget med bankens idealbudget var att
beloppet för försäkringar är ganska snålt tilltaget. Banken räknar endast med olycksfalls- och hemförsäkringar, och de har satt ett belopp på sammanlagt 230 kronor i månaden för dessa försäkringstyper. Det räcker faktiskt nästan för oss som har marknadens billigaste gruppförsäkringar på dessa områden. Sedan måste man ju ha a-kassa och inkomstförsäkring också, och här räknar banken på 1120 kronor, vilket kanske är realistiskt? Men med tanke på att existensminimum ligger 500 kronor lägre än bankbudgeten, så är risken att människor som tvingas leva på existensminimum inte anser sig ha råd med vare sig olycksfallsförsäkringar eller a-kasseavgifter. Skulle något hända blir dessa fattiga således ännu fattigare!


Det finns försäkringar som banken inte räknat med alls. Genom jobbet har man ju ofta grupplivförsäkringar som kan (och bör!) utökas så mycket det går. Vi har dessutom extra grupplivförsäkringar genom vårt försäkringsbolag. Totalt betalar vi cirka 2000 kronor per månad bara i försäkringar, vilket alltså är 650 kronor mer än vad banken räknat med. Då räknar vi inte in husdjursförsäkringarna, och inte heller de sjukvårdsförsäkringar vi står i begrepp att skaffa. Och vi har inte ens nämnt pensionsförsäkringar - många sparar ju i sådana.

Jag tycker det är en smula naivt att ha så låga typbelopp på försäkringssidan. I Sverige idag måste alla medborgare ta större privat ansvar för ekonomin vid oförutsedda händelser och se till att vara försäkrade för alla eventualiteter. Social- och vårdförsäkringarna får allt snävare, ibland näst intill omänskliga, villkor och de plockas i vissa fall bort helt och hållet. Vi kan inte längre räkna med att våra skattepengar ska fungera som försäkring, i alla fall inte individuellt. Då blir det särskilt viktigt att summor för a-kassa, grupplivförsäkringar, etc. finns inräknade i beloppet för existensminimum! Varken samhället eller den enskilde tjänar ju på att de fattiga blir ännu fattigare.

EU-förslag om registrering av alla bloggare

Jag hade hoppats att hålla politiken utanför den här bloggen efter det korta inlägget efter FRA-besvikelsen, för det här är ingen politisk blogg, men politikerna tycks göra den saken omöjlig. Jag hade hoppats att Lex Orwell var en enskild svensk företeelse som skulle möta motstånd i EU. Istället läggs nu ett EU-förslag om registrering av bloggare i september. Förslaget har röstats igenom i EU-parlamentets utskott för kultur och utbildning, och har därmed kommit ganska långt i beredning och nått konsensus inom denna grupp EU-parlamentariker.

Alla bloggare ska alltså registreras med namn och bild. Anledningen: En bloggare kan "förorena cyberrymden". "Om en bloggare förolämpar eller manipulerar så kommer vi att veta vem som står bakom bloggen, säger (initiativtagaren) Marianne Mikko till Ekot." Utskottets förslag ska "värna om den mediala mångfalden" och om yttrandefriheten. Jamen eller hur?!

För om arbetsgivare kan ha järnkoll på vad medarbetarna skriver i sina bloggar så lär ju ingen berätta om något negativt, vilket till exempel sätter lex Sarah ur spel. Så skönt för arbetsgivarna! Om om politiker och myndigheter får full insyn i exakt vem som kritiserar deras maktutövning så kan man ju helt enkelt eliminera dessa stackare, inte sant? Till exempel genom att dra in sjukförsäkring eller a-kassa. Smidigt! Och om någon sprider "felaktig information" i största allmänhet så kan man ju pressa den personen att ta bort information. Fasen, vad smutt! Ja, med namn och bild och uppgifter om bostadsadress och arbetsgivare så behöver myndigheterna kanske inte ens ingripa i saken? Det finns helt säkert någon vänlig människa där ute som känner för att plocka fram brännbollsträn och hagelgevär och sköta om vedergällningen alldeles utan någon myndighetsinblandning?

Vad vi sett är hur internet, och framför allt den så kallade bloggosfären, har inneburit en demokratisering av gigantiska mått. Små aktieägare kan påverka börskurser, konsumenter kan bevaka företag som inte sköter sig, arbetstagare kan bevaka arbetsgivare som bryter mot lagar och regler, väljare kan påverka politiken. Tanken svindlar, och den förfärar självklart också många av dessa makthavare. De kan inte längre komma undan, utan måste ta ansvar för sina handlingar. Tack vare internet. Därför agerar nu mörkermakterna för att släcka nätet genom åsiktsregistrering och andra åtgärder.

En skojig parentes: Jag tror att J K Rowlings inte riktigt förstod vad det var för barnböcker hon skrev egentligen, om Harry Potter, men faktum är att västvärldens politiker just nu agerar exakt som the Ministry of Magic! Man måste få le lite mitt eländet också. :)

Existensminimum del 1: Vem kan leva på idealbudget?

Nu har jag fört noggrann kassabok på Buxfer under ett par månader. Då och då snubblar man över mallar för hushållsekonomi, antingen det är existensminimum eller bankernas typexempel. Jag har alltid undrat vem sjutton som kan leva med så minimala utgifter? Två vuxna ska kunna leva på knappt 7000 kronor i månaden enligt existensminimum, men jag vet inte hur de räknat mer i detalj på det. Enligt vår bank ska man kunna leva på drygt 10000 kronor i månaden, och där finns det mer detaljerat beskrivet. I deras budget ingår bilkostnader på 2600 kronor så om man räknar bort bil så är, intressant nog, bankens basbudget ungefärligen det samma som existensminimum, fast banken är faktiskt en hel femhundring mer generös.

Hur som helst har jag inte kunnat motstå att jämföra vår egen budget, samt kassaboken jag fört, med de här typmallarna. Att vår egen budget är betydligt större än idealet, det har jag ju insett långt innan jag ens började föra kassabok. Går det att leva sådär billigt? Bör vi satsa på att få ner utgifterna till ett minimum?


Eftersom vi bor och jobbar i storstan kan vi unna oss lyxen att inte ha någon bil, men andra människor som bor illa till har kanske svårare att avstå. Jag har förstått att just bilar är liksom ett svart hål i hushållsekonomin. Jag och maken har bestämt att unna oss taxi eller hyrbil i de få fall vi inte kan ta oss fram utan motorfordon. Årskostnaden för detta är bara en liten bråkdel av vad det skulle kostat oss att ha bil. Vi har flera vänner som gått med i en bilpool, det vill säga att man delar bil och därmed alla kostnader med flera andra personer. Ursmart!

Tv och telefon får kosta 450 kronor enligt bankens idealbudget. Det kan nog gå, ifall man enbart har varsin billig mobiltelefon med kontantkort och om man håller sig till basutbudet på tv. Förutsatt att man betalar tv-licensen, förstås. Och det gör man ju plikttroget, till skillnad från politikerna. Vi har även fast telefon som kostar cirka 300 kronor i månaden. Jag har funderat på att ta bort den, men å andra sidan har vi många släktingar och vänner som bor utomlands, och det är betydligt billigare att ringa dem via fast telefoni. Å tredje sidan skulle man förstås kunna Skypa dem alldeles gratis via datorn...

För att inte det här inlägget ska sätta någon sorts längdrekord i bloggosfären så har jag delat upp det i flera delar. Spännande fortsättning följer således imorgon! Då ska jag titta på vilket försäkringsutrymme som idealbudgeten medger.

Aktiebolagen Bluff & Båg

Hittills i år har cirka 200 nya företag tillkommit på Finansinspektionens varningslista över företag som utan erforderliga tillstånd erbjuder finansiella tjänster till privata konsumenter (läs: företag som tar dina sparpengar och drar). Totalt varnas för nästan 1200 företag. Det oroande och i viss mån roande med den här typen av företag är deras val av firmanamn. Jag tycker mig urskilja två huvudtyper.

Pengarna i sjön?

Den ena typen tar sig ett firmanamn som egentligen är totalt intetsägande, men som innehåller välkända ord som ofta ingår i namn på olika finansiella produkter. Vad sägs om: Bull and Bear Advisory, Capital Venture, Capital Access Limited, Global Capital Equities, Globe Trade Services, Diversified Investments Group, etc. etc. Ord som ligger bra i munnen och som hjärnan snabbt associerar med seriösa investeringar, men som egentligen inte säger ett smack. Förstapriset för intetsägande firmanamn får nog ges till Concepts Solutions.

Den andra typen tar ett firmanamn som nästan låter som ett av de stora seriösa bolagen på marknaden, alternativt någon känd historisk person. Ren och skär namnsnyltning, helt enkelt. Åter igen associerar hjärnan med de seriösa företagen och de historiska personerna. Vem skulle inte låta sig luras av: Finanzas Forex (finns 2 st. med detta namn på varningslistan) eller HK Forex (särskilt om loggorna för dessa bolag är svart på forex-gult?), Knobel Lynch, Rothman Goldstein, Scott Fitzgerald Group, Churchill Capital, Morgan Franklin International, Kennedy & Lang Limited, Thatcher & Thatcher Limited, etc. etc.

På tal om namnsnyltning var jag en gång för många år sedan på en småföretagarkurs där en dam frankt deklarerade att hon döpt sitt konsultföretag till typ (jag minns faktiskt inte alls det riktiga namnet på firman) Clarington & Steinwell. Det var ju ingen "riktig" namnsnyltning eftersom firmanamnet var "påhittat", tyckte hon själv. Hon var riktigt belåten med att storföretagschefer ringde upp för att anlita hennes tjänster i tron att hennes lilla enskilda firma var ett sverigekontor för någon multinationell amerikansk drake där det faktiskt satt en Mr. Clarington och en Mr. Steinwell. Inte talade hon om för kunderna hur det verkligen låg till, såvida de inte frågade förstås. Och det gjorde de väl sällan. Så enkelt är det alltså att få affärer på ett namn som ger positiva associationer till seriösa internationella företag, även om man får hoppas att just denna dam var kompetent och att kunderna fick valuta för sina pengar i det här fallet. Egentligen är det väl märkligt att man får registrera firma som innehåller andra människors namn, som inte har någon koppling till företaget eller verksamheten?

En gullig bonustyp jag hittat på FIs lista är företag som uppenbarligen vänder sig till romantiska småsparare av den drömmande nybörjartypen. Fantasin flödar när man får erbjudanden från företag som Atlantis Financial, Golden Purse Fund, Golden Medallion Trading, Unicorn Ventures, Dolphin and Bradbury eller Olympia King Wealth Group. Ni ser väl nu framför er hur ni sitter bland allt guld och alla juveler i ert slott i Atlantis medan enhörningarna betar på ängarna och de kloka delfinerna simmar omkring... Javisstja, Atlantis sjönk visst i havet enligt legenden. Det gjorde nog sparpengarna också i det här fallet.

Finansinspektionen har även en sida med olika dokument om hur man avslöjar och skyddar sig mot investeringsbedrägerier. Nyttig läsning!

Chatta upp en börskurs?

På di.se och på Affärsvärlden spekulerar man om att chatt- och blogginlägg kan påverka börsbolagens kurser. C2Sat tros ha påverkats negativt medan Eurocine tvärtom tycks ha fått en skjuts av ett chattinlägg. I C2Sats fall kan ett utförligt inlägg om bolagets dåliga ledning, produkter och service ha kostat företaget 78 miljoner kronor i minskat börsvärde.

Personligen tror jag att internet har en allt större inverkan på det här området. Allt fler personer på olika forum och bloggar kan komma att betraktas som en form av "gurus" med egna baser av "fans". Det är säkert helt möjligt för sådana personer att påverka börskurserna i någon mån. Likaså kan många negativa inlägg från kunder och investerare få en kurs att sjunka.


Det här förändrar förstås världsbilden för många företag. Kundvård, relationshantering och produktkvalitet är faktorer som helt säkert kommer att få större betydelse för det enskilda företaget. Utrymmet för misstag blir betydligt snävare än förut när en missnöjd relation snabbt kan sprida negativ publicitet till en stor publik. Att i det läget gå ut och dementera och försöka släta över, kommer inte att vara till så stor hjälp när skadan redan är skedd. Istället blir det nödvändigt med förebyggande strategier.

Hm. Jag anar ett nytt lukrativt område för management- och pr-konsulterna...

Rik eller lurad?

Jag har under våren lagt märke till flitig tv-reklam för så kallade CFDs (Contract for Difference). I slutet står det finstilt att sådana " innebär en hög riskexponering och att du kan förlora mer än investerat kapital". Vilken galning skulle köpa något sådant? Jag var tvungen att ta reda på mer.

De som gör reklam heter CMC Markets och tycks vara ett multinationellt bolag med kontor i många länder. Just idag damp det ner ett massutskick från detta företag i samtliga brevlådor här i grannskapet. Man blir erbjuden att gå på gratis seminarium inklusive lunch för att lära sig att använda deras produkter. Uppenbarligen driver företaget en ganska aggressiv marknadsföring för att locka kunder. Men är det här något för "vanliga Svenssons" som jag? Eller går det hela bara ut på att lura av oss newbies så mycket pengar som möjligt och sätta oss i skuld?


Informationen på webbplatsen är minst sagt luddig. Men så här funkar det tydligen: Du handlar med derivat, det vill säga att du spekulerar i om aktie-, valuta- eller råvarukurser ska gå upp eller ned med hjälp av terminer, utan att handla med några riktiga aktie-, valuta- eller råvaruposter. CMC Markets begär bara att du ska betala en liten del (1-10%) av de derivat du spekulerar med. Resten av pengarna är de så himla jättebussiga och lånar ut till dig mot en avgift om det skulle behövas. Om din spekulation händelsevis skulle gå åt pipsvängen så måste du pröjsa beloppet du "förlorat" och blir alltså av med massor av mer pengar än vad du lagt som insats. Absolut minsta insats är, om jag förstått det rätt, 200 USD alltså cirka 1200 kronor. Säg att du spekulerar på USA-marknaden, som kräver 5% som säkerhetskrav/insats. Går det riktigt illa kan du, vad jag förstår, plötsligt bli skyldig CMC Markets upp till 22 800 kronor plus ränta plus courtage och avgifter, om du ligger långt. Ligger du kort kan du förlora ännu mer än så. Låter det lockande?

Att bolaget utan att blinka betalar en premie på hela 2500 kronor per värvad medlem säger ju en del om hur mycket pengar de förväntar sig att ta in. Så stora premier brukar inte ens spelbolagen ge. Upplägget på såväl marknadsföring som affärsmodell påminner spöklikt mycket om just spelbranschen. Problemet är kanske inte så mycket modellen i sig som att den uppenbarligen marknadsförs till människor som inte har en aning om vad det här innebär. När sedan informationen på företagets webbplats är luddig och svår att förstå så känns det ju inte direkt seriöst.

Den här typen av derivatinstrument är tydligen förbjudna i USA och amerikanska medborgare får inte handla med sådana. Det kan hända att jag missuppfattat någon detalj i upplägget (rätta mig gärna i så fall) men hur man än vrider och vänder på konceptet så blir man minst sagt misstänksam. Det har tydligen även Konsumentverket blivit. Man vill granska reklamen för att se om den möjligen är otydlig när det gäller konsekvenserna, enligt en artikel i DI i februari. För någon vecka sedan såg jag att det varnas ytterligare för den här typen av handel.

Så nu är frågan, ska man gå till CMC Markets och få en gratis lunch? Eller är priset för just denna måltid alldeles för högt? Någon som har en åsikt?

Långtråkig semester? Lek Gordon Gekko med svenska småbolag!

Jag måste tipsa om en skojig artikel på di.se idag. De har spanat in börsens billigaste bolag och hur mycket (eller rättare sagt hur lite) det kostar att ta makten i bolagen. Tanken kittlar onekligen min fantasi. Vilka möjligheter: Om du har långtråkigt på semestern och händelsevis har några miljoner till övers så kan du roa dig med ett fientligt övertagande av något passande svenskt bolag. Vem vet, du kanske faktiskt kan få företaget på fötter, bli hjälte (aah, kan du se triumfmarschen framför dig?) och dessutom göra en bra slant på aktierna? Köp till sillen och sälj till kräftorna, alltså. Have fun!

Så här års ekar styrelserummen semestertomma. Tag plats!

Glad midsommar!

Jag önskar alla en härlig midsommarafton!

Husmodern har läst: Aktiemarknadens psykologi

Nu har jag läst ut Aktiemarknadens psykologi av Carl-Gustav Gyllenram. Fantastiskt bra bok. Inte för att man lär sig så mycket rena fakta, för det gör man inte, utan för att författaren beskriver de känslor som dyker upp vid aktieaffärer på ett så bra och pedagogiskt sätt. Man förstår varför de olika personerna i boken reagerar som de gör och man förstår varför det blir fel.

Den slutsats man leds fram till är att försöka handla mer rationellt i sina placeringar. Att sätta en stop loss från början och att även bestämma i god tid vad vinstmålet är och sedan ta hem denna vinst och vara nöjd. Att glädjas åt den vinsten oavsett om kursen sedan tuffar vidare uppåt. Att inte leva på hoppet om att en tvärdöd aktiekurs en vacker dag ska gå upp igen, utan att sälja av och begränsa förlusten och satsa på en bättre placering istället. Att vara glad för de pengar man faktiskt tjänat och tagit hem, istället för att gräma sig över alla pengar man rent hypotetiskt möjligen kanske kunde ha tjänat om man hade haft perfekt tajming (vilket det sällan någon som har).

Bokens budskap blir ett värdefullt bidrag till den handlingsplan som jag arbetar med just nu. Där kommer definitivt att finnas regler för maxförlust och för vilken vinst jag förväntar mig. Gyllenram har också varnat mig för att prata vitt och brett om aktieaffärer på jobbet. Den där stackars skrytmånsen Jan Bengtsson, som är en av bokens huvudpersoner, har det inte alltför lätt i fikarummet, haha.

Börspsykologen tror på fortsatt sval sommar

Carl-Gustav Gyllenram, vars bok Aktiemarknadens psykologi jag just läst ut (recension kommer senare idag) har uttalat sig om börsläget i ett par artiklar i Dagens Industri. "Det blir värre innan det blir bättre", säger Gyllenram. Och "Så tacklar du oron på börsen". Precis vad jag behövde höra idag. Så nu ska jag ta det lugnt, sluta fundera på placeringar och ta itu med att förbereda midsommarfirandet istället.

Tålamodet tryter

Åh meh, hur länge ska börsen vara så här trist? Jag brinner av iver att få testa alla mina nyvunna kunskaper som jag lärt mig ur böcker, artiklar och av bloggkollegor. Men inte går det att köpa aktier när merparten av siffrorna bara blir rödare och rödare? Å andra sidan är det ju positivt för att jag får tid att lära mig ännu mer om aktiemarknaden och börja arbeta på en mer konkret och strategisk handlingsplan.

Godnatt, Sverige

Tidningsrubrikerna kvällen den 18 juni 2008:

Godnatt, Sverige

och

Kravet: Avgå!

Jag hade nog faktiskt önskat att de rubrikerna hade syftat på att Sverige, med i princip samtliga riksdagspartiers goda minne (det var ju sossarnas förslag från början och de röstade nej igår enbart för syns skull), nu fått en lag som strider mot såväl grundlagen som Europakonventionen, och inte om att Sverige förlorat en futtig fotbollsmatch. Men men, (terrorist)krig är fred, frihet är slaveri och okunnighet är styrka som Orwell skrev i 1984 redan 1948. Godnatt, Sverige.

Lite mera H&M

Sälj aldrig H&M! utropar Jonas Bernhardsson från Redeye på di.se. Björn Hedensjö konstaterar att alla hade fel om H&M. Som sagt, det känns bra för mig som så bergfast trott på H&M, men som såklart börjat undra ifall jag ändå inte varit för optimistisk. Några ögonblick började jag till och med vackla. Tänk om H&M nu bara skulle gå ner och ner i eviga tider och jag var den sista att inse det? Nervöst. Ibland kan man ju bli nästan religiös i sin övertygelse och då är man förstås ute på väldigt hal is. Idag fick jag alltså svar. Jag är inte galen. I alla fall inte helt och hållet.

Varför har den galna människan lagt 80% på H&M?

Varför i hela friden lägger jag så mycket som 80% av mitt månatliga aktiesparande i H&M? Jag resonerar som Buffett: Jag har en hyfsad aning om vad företaget säljer och i vilken omvärld de agerar och vilka förutsättningar de har. Och jag tror stenhårt på bolaget på lång sikt. Här är min ödmjuka nybörjaranalys, som faktiskt är den första aktieanalys jag någonsin gjort:

Företagsledningen är utomordentligt kompetent och skiljer sig markant i förvaltning och ledarskap från de flesta andra börsbolagen. Jag skulle hellre vilja jämföra med IKEA, som har en liknande pragmatisk stil när det gäller ledarskap och affärsmannaskap samt en äkta platt organisation. Många företag låtsas att de har platta organisationer och korta beslutsvägar, bara för att det låter bra att ha det, men det är bara tomt prat. Så icke i H&Ms fall. Familjen Perssons tradition och anda har en enorm påverkan på H&M, och man har också lyckats hitta personer till ledning och styrelse som fungerar bra i denna atmosfär. Det ställer förstås också höga förväntningar på ett kommande generationsskifte.

Vinstmarginalen kan komma att sjunka något under de närmaste åren. En svag US dollar har nämligen gynnat H&M. Frågan är dock om dollarn fortsätter på denna låga nivå? Tillverkningskostnaderna kommer troligen att öka i takt med att den ekonomiska tillväxten i BRIC-länderna och omgivande länder till dessa ökar, även om man just idag gått ut och försäkrat att kostnaderna för tillverkningen i Kina inte förväntas öka den närmaste tiden. Å andra sidan tillför en allmän tillväxt i dessa länder även nya marknader för H&M.

Om tillverkningskostnaderna ändå skulle öka kan detta i viss mån tas igen på något högre priser, särskilt om priserna stiger generellt i samhället, men H&Ms priser får inte öka alltför mycket då en prisökning skulle få effekter på försäljningstillväxten. Högre priser på ordinarie sortiment skulle också förta effekten av nya konceptet COS som testas i Storbritannien och som säljer något dyrare kläder. H&Ms största chans till tillväxt borde därför främst ligga i expansion, dels genom klädbutiker på nya marknader och dels med nya koncept som exempelvis heminredning.

H&M har därutöver gång på gång genom åren visat sig vara pionjärer när det gäller att anamma allt från jämställdhet, arbetsrätt och miljömedvetenhet till att visa att det går att sälja ekologiska kläder till bra priser. Man har varit snabb att börja arbeta med och redovisa CSR. Det finns alltså en fräsch trendmedvetenhet som går utanför själva området mode, och som bygger in goda värden i varumärket.

När det gäller utdelad vinst har jag räknat med att den åtminstone förblir oförändrad. Tillväxten kommer att fortsätta. I höst öppnar H&M butiker i Japan och till våren i Ryssland, men det finns många fler marknader kvar att erövra. H&M är ett koncept som går hem överallt, som IKEA (även om man turligen slipper sy ihop kläderna själv, hihi).

Den 10 juni gjorde Aktiespararna en teknisk analys av aktien som stöder mitt beslut att köpa mer H&M-aktier just nu. Alldeles nyss såg jag att även placera.nu gjort en analys idag, där de även påpekar ett faktum jag själv glömt nämna: H&M tycks klara sig bättre i konjunkturnedgångar än andra.

När kursen når över 360 kronor ska jag göra en ny analys för att se om det fortfarande är motiverat att lägga en så stor del av sparandet på H&M. Men fram tills dess är det bara att passa på att köpa på sig så många aktier som kassan tillåter. Frågan är dock om dagens kursrusning håller sommaren ut även ifall börsen fortsätter svaja?

Upprensning i portföljen

Nu har jag äntligen kommit mig för med att rensa upp i mitt månadssparande i aktier. Detta månadssparande står för närvarande för cirka 28% av vårt totala sparande varje månad, så det har ju en viss betydelse. Månadssparandet ska vara oerhört långsiktigt. 5 år är liksom en kort horisont här. Därför spelar den fundamentala analysen ganska stor roll för valet av aktier. Merparten av aktierna är Large Cap vilket gör risken lägre och därmed även avkastningen men, som sagt, det här ska vara långsiktiga investeringar som man inte behöver tänka så mycket på. Vilket förstås inte hindrar att man möblerar om i portföljen då och då.


Mid Cap-bolagen har nu åkt ut från mitt sparande. Björn Borg ströks eftersom klädföretagen (exkl. H&M förstås) har hamnat i bakvattnet. Det som övertygade mig var DIs podcast om sommarens aktier. Intrum Justitia som i och för sig verkar i en evigt lönsam bransch men som nu tycks ha fått bättre skickade konkurrenter, fick också stryka på foten. SSAB tycks vara rena berg- och dalbanan på alla plan, så jag avvaktar med dem än så länge.

Istället satsar jag 20% på verkstadsaktier. Jag är inte på något sätt övertygad om att det är en bra idé men nåja, på lång sikt ska väl SKF och Sandvik tuffa uppåt ändå? Det är ju köprekommendation på de båda just nu så jag chansar på att analytikerna har rätt. Även om jag just lånat en bok på bibblan som visar att analytiker och ekonomijournalister rent allmänt har fel för det mesta, hehe.

Resterande 80% av månadssparandet går tills vidare till H&M! Jag har länge haft H&M på 50% av månadspengen, men nu känns det dags att öka. Jag hade hoppats på att få köpa en del aktier på "rea" i sommar, men som H&Ms kurs stuckit iväg idag vete sjutton hur det blir med det. Hur som helst. Det är det enda Large Cap-bolag jag tror benhårt på långsiktigt, och som jag känner att jag har bästa insikten om och i. En mer utförlig motivering för detta val kommer i ett senare inlägg.

H&M glädjerusar

H&M, som är min alla tiders favoritaktie på Large Cap-listan, har fått en del smäll de senaste dagarna. Det har pratats om blankningsläge och att dagens rapport skulle vara dålig så att det är dags att göra sig av med aktierna. Stackars ni som var på väg att blanka, för idag kom kvartalsrapporten som var bättre än förväntat och H&Ms kurs fullkomligt glädjerusar nu på förmiddagen. Senast jag tittade hade den gått upp hela 20 kronor till 340 kronor, men den var visst upp i 344 kronor ett tag. Nu lär den väl falla tillbaka lite mer under dagen, men ändå. Kul för mig som för någon dag sedan ökat H&Ms andel av mitt aktiemånadssparande till 80%. Jupp, ni läste rätt. 80%. Mer om ommöbleringarna i min månadssparportfölj lite senare...

Goda råd är gratis på bibblan

Snål som jag blivit på sistone så har jag nu letat reda på ett någorlunda välförsett bibliotek som har en del finans- och investeringsböcker i hyllorna. Så nu har jag lånat eller satt upp mig på kö till en rad böcker. Främst Kiyosakis böcker i serien Rich Dad Poor Dad (inklusive boken han skrivit tillsammans med Donald Trump). En typ av böcker där jag är tveksam ifall de är värda pengarna. Säkrare att bara låna.

Jag hittade även, till min stora glädje, Safe strategies för financial freedom av Van K. Tharp (tack för tipset om den killen, onsdagsfonden!), som jag kanske kan tänka mig att betala för men som jag på detta sätt kan spana in gratis innan jag slår till med ett köp.


Det är i sådana stunder som man verkligen uppskattar inrättningen bibliotek. Där finns ju inte bara böcker, utan även tidningar som kostar en hel förmögenhet att köpa lösnummer av och en halv förmögenhet att prenumera på. Häromdagen slog jag mig ner i tidskriftsalen och läste Fortune och BusinessWeek, som alltid har intressanta artiklar. Tack bibblan! Jag har lugnt sparat mer än en tusenlapp på er fina service bara under denna vecka!

Goda råd är gratis på iTunes

Jag har gått till iTunes och laddat hem deras programvara. Via programmet kan jag nämligen ladda ner och/eller prenumerera på gratis podcasts (radio- eller tvprogram på webben) med goda råd för alla möjliga områden i livet. Visst kan man hitta programmen på respektive utgivares webbplats, men iTunes fördel är att de samlar alla på ett ställe. Nyligen har jag hittat den del finanspodcasts. Man går in i iTunes Store, väljer Podcasts, Business och till sist Investing.

Det bästa med podcasts är att man kan ladda över dem i sin mp3-spelare eller mobiltelefon och då kan man passa på att lyssna medan motionerar, städar eller något annat som inte kräver så mycket intellektuell närvaro (det finns ju gränser för hur mycket man kan vara Här och Nu under en rejäl dammsugning). Jag brukar ta med podcasts på joggingturen eller de dagar jag promenerar till jobbet.


Rich Dad (Robert Kiyosaki med den berömda boken) åkte ur mp3-spelaren ganska snabbt. Jag tycker inte han har något särskilt att säga utan att han mest tar upp gamla självklara råd som ärligt talat känns ganska dammiga. Nu har jag förstås inte läst boken Rich Dad Poor Dad, så det är svårt att uttala sig om vad Kiyosaki skriver i den. Kanske är den ett mästerverk, vad vet jag?

Mad Money Machine är ett vilt och crazy program med goda råd kring investeringar. En del råd tycker jag är bra, andra kanske lite väl i fas med sponsorföretagets produkter (indexfonder), men Paul Douglas Boyer är så otroligt underhållande i sig att enbart hans sköna stil gör programmen väl värda att lyssna på. Man blir på gott humör.

Stora tidningar som Wall Street Journal, BusinessWeek och Time har podcasts som man kan prenumerera på via iTunes. Tyvärr är det ont om svenska podcasts i ämnet, men di.se (Dagens Industri) lägger då och då ut program med analytiker som diskuterar den svenska aktiemarknaden.

Drömma kan man ju alltid

Häromnatten drömde jag att jag fick tips om ett ursmart sätt att tjäna pengar. En tjej berättade att hon köpte hela partier av gamla fina smycken billigt på auktion och sedan sålde hon dem med bra vinst på eBay. Men du milde så listigt, tänkte jag i drömmen. Det ska jag minsann också göra! När jag vaknade blev jag full i skratt, för vad var det där?! Lektion 1A i hur man gör affärer, eller? Uppfunnet på stenåldern helt klart. Men visst - det funkar ju i alla väder!

Jag fick ett déja vu på den där drömmen häromdagen, fast den här gången i verkligheten, när min make talade om för mig att han hittat ett parti coola grejor i USA och eftersom dollarn är svag var det extra billigt. Så han hade beställt hem sakerna och planen är nu att sälja dem vidare på Tradera. Ska bli riktigt spännande att se om han får någon vinst på investeringen. Det kanske kan bli en hel business av det hela så småningom?


Auktioner är rent generellt ett bra sätt att göra affärer på, och det är ju extra aktuellt så här i sommartider då alla traditionella bondauktioner har säsong. Med antikrundans stigande popularitet så lär det blir folkligt och fullsatt på dessa evenemang.

Ett tips: Åk på bondauktion när vädret är riktigt dåligt. Man skulle kunna tro att det är fullt med folk på auktion när regnet öser ner, medan människor tvärtom föredrar stranden när solen gassar. Min egen erfarenhet är det rakt motsatta. När solen skiner är det riktigt mycket folk på plats och priserna stiger i takt med hettan, men när regnet står som spön i backen så går det att göra riktigt fina fynd på folktomma bondauktioner. Så på med regnstället och fynda!

Fondsparplan

Nu har jag lagt upp planen för ett litet månadssparande i fonder också. Visserligen kommer detta sparande enbart att utgöra max 17% av vårt totala sparande varje månad, men det kan ju ha viss betydelse ändå.

Vinnare blev Skagen Kon-Tiki och East Capital Rysslandsfonden. Bara för att dessa gått "minst sämst" av det tiotal fonder jag spanade på. Jag blev egentligen ganska paff när jag började jämföra olika tillväxtfonder och såg att flera fonder som ofta omnämns som välskötta och framgångsrika har gått rejält back. Inte bara i år eller under förra året, vilket ju är fullt förståeligt, utan även om man tittar tre år bakåt. Ibland till och med fem år bakåt. Otur? Dålig förvaltning? Eller är det så att fondsparande helt enkelt inte lönar sig rent generellt?


De två tillväxtfonder som jag nu valt har egentligen en ganska hög risk, även om båda baserar sina investeringar främst på fundamental analys vilket jag tror är bra när man placerar på lång sikt. Trots risken har de inte gått så mycket back utan har till och med en liten positiv utveckling. Jag jämförde också med vanliga indexfonder och då var det ingen tvekan - högre risk tycks löna sig fint om man har lite längre placeringshorisont. Så fick det bli.

Jag hoppas nu att det här sparandet lönar sig på några års sikt. Jag tror knappast att BRIC-länderna sett slutet på sin ekonomiska tillväxt ännu, så vi håller tummarna att detta kan ge lite pengar i kassan till mig och maken.

43 mappar

Här kommer en fortsättning på inlägget om David Allens organisationsmetod GTD, som beskrivs i boken Få det gjort! När man beslutat vad som är nästa steg och behöver skjuta upp själva handlingen så kan man skriva in uppgiften i sin kalender, ifall det är ett möte eller en bokning eller en deadline som kommer att ske i framtiden. Men ofta har man även fysiskt underlag för det som ska göras längre fram. Det kan vara dokument som ska läsas in innan ett möte, broschyrer med erbjudanden som man behöver ta ställning till före sista datum, blanketter som ska fyllas i och skickas iväg senast en särskild dag, och mycket annat. För detta material finns det nämligen ett system som ofta kallas för 43 mappar. Systemet består av 43 st. hängmappar.

12 hängmappar märks upp med årets månader. 31 mappar märks upp med nummer 1-31, alltså datum i månaden. Saker i inkorgen som måste åtgärdas längre fram, placeras i aktuell mapp. En blankett som måste skickas senast den 10 i månaden placeras således i mapp 10. Ett dokument som ska läsas in till ett möte den 28 i månaden placeras lämpligen i mapp 26 så att du har gott om tid att läsa och sätta dig in i ärendet. När du läst klart placeras dokumentet i mapp 28 som ju är den dag då mötet äger rum, ifall du vill ha med dig papperet till sammanträdet.

Om det är oktober och ett pm inte är aktuellt förrän i december så placeras detta helt enkelt i decembermappen. 1 december (eller kanske helst senast dagen före) går du så igenom decembermappen och placerar ut innehållet på de datum, eller rättare sagt i de datummappar, som respektive material skall åtgärdas.

Om det är den 3 oktober har du alltså "oktober"-mappen längst fram i lådan och därefter nummer 3. Inför nästa dag placerar du 3an längst bak i ordningen bakom mappen "november" och får på så sätt mapp 4 längst fram, för den 4 oktober samtidigt som du ju flyttat 3an till nästa gång den inträffar, nämligen i november. Den 1 november flyttar du mappen "oktober" längst bak bland mapparna. Systemet blir alltså rullande där dagens datum och innevarande månad alltid finns längst fram i lådan. Det är egentligen inte så krångligt.

I mapparna kan du, utöver konkreta dokument och papper, lägga små lappar eller post-its med uppgifter som du kanske inte har några särskilda dokument kopplade till. Varje morgon tar du fram dagens mapp och får på så sätt både en att göra-lista samt allt underlag du behöver för dagens uppgifter.

I Sverige är det ganska ovanligt att använda sig av hängmappar, i synnerhet i hemmen, men hängmappar är faktiskt ett oslagbart system för pappersförvaring. Jag blev helt hooked när vi skaffade ett enkelt och billigt arkivskåp till vårt arbetsrum här hemma. Jag har märkt upp innehållet på varje mapp och har sedan sorterat dem i bokstavordning i lådorna. "Avtal och kontrakt", "Deklarationer", "Försäkringsbrev", "Pension och PPM", med mera. Superbra sätt att hålla reda på alla papper som måste sparas för framtiden. Våra katter har en egen hängmapp där vi förvarar alla papper som har att göra med dem; försäkringsbrev, vaccinationsintyg, avtalen från katthemmet, med mera. Bara att greppa mappen och ta med till veterinärbesök, och en trygghet för kattvakten ifall något skulle hända med ögonstenarna medan vi är bortresta. Mapparna i arkivskåpet går man lämpligen igenom en gång om året för att sortera ut och slänga papper som inte längre behövs arkiveras.


Eftersom vårt arkivskåp är menat att vara just arkiv, så har jag i nu helgen köpt en fristående låda med hängmappar från Granit som har butiker i flera städer i både Sverige och Norge. Den modellen som är på bilden här ovanför kostar 199 kronor inkl. 8 hängmappar. Den modell jag själv köpte finns tyvärr inte på bild, men det är en större och rejälare box för 299 kronor, också inkl. 8 hängmappar. Man kan förstås köpa till extra hängmappar, men de är av standardformat så om man har hängmappar redan tidigare, eller kan hitta billigare alternativ än på Granit, så behöver man egentligen inte köpa några speciella mappar för de här lådorna.

Min nya mappbox ska stå bredvid datorn på mitt skrivbord, så att jag har hela systemet bekvämt tillhands medan jag arbetar. Jag funderar på att ha en sådan här box på jobbet och en hemma, och skilja på privat- och jobbuppgifter. Alternativt att ha en enda box hemma och bara plocka med mig dagens mapp till jobbet. Det blir förstås en hel del papper som släpas fram och tillbaka mellan hem och jobb, så det är kanske ändå bäst med en box på varje ställe.

Vad är nästa steg?

Jag gillar David Allens effektiva organisationsmetod Get Things Done (GTD), som blivit en hel folkrörelse i USA. Metoden beskrivs i boken Få det gjort! Huvudfrågan i metoden är Vad är nästa steg? vilket är en fråga som alltid leder till handling och beslut. Metoden är främst utformad för att användas på jobbet men funkar förstås precis lika bra hemma.

Grunden är att du har en fysisk inkorg där du lägger saker du får på ditt bord. Post, tidningar, pm från kollegor, rapporter etc. Du tar upp en sak i taget och ställer den avgörande frågan: Vad är nästa steg? har alltså tre olika svar:
1) Släng!
2) Arkivera som referens (exempelvis kontrakt).
3) Agera!

Väljer du punkt 3 ställer du åter igen frågan: Vad är nästa steg?
1) Agera genast! Allt som tar under ett par minuter att genomföra bör du göra direkt.
2) Delegera det, ifall det är någon annan som bör agera på saken.
3) Skjut upp handlingen till ett bestämt tillfälle.

Inga fler pappershögar på skrivbordet.

Genom att följa några enkla regler slipper du således växande pappershögar på skrivbordet. Fiffigt nog kan man även hålla inboxen i mailprogrammet helt ren genom att applicera samma metod för e-mail. Så fort man får ett mail beslutar man sig genast för vad man ska göra med det. Slänga? Arkivera? Agera genast (till exempel svara på mailet) och sedan slänga eller arkivera? Spara för senare beslut eller handling?

Uppskjutna saker har en tendens att bli liggande i all evighet. Inte med GTD. Du måste nämligen bestämma ett datum då du åter måste ta ett beslut om vad som ska göras. Det finns ett särskilt uppföljningssystem för detta (mer om det i kommande bloggposter).

Min erfarenhet är också att denna avgörande fråga: Vad är nästa steg? är helt oumbärlig i möten med kollegor och kunder. Kanske sitter man och planerar ett projekt. När man kommit fram till vad som är målet med det hela så kommer frågan naturligt: Vad är nästa steg? Vad kan föra oss ett steg närmare målet? Vad behöver göras rent konkret? Då kommer man överens något påtagligt (oftast kommer svaret helt spontant och naturligt) som ska utföras och man kan genast delegera uppgiften till lämplig person. Nästa möte följer man upp och ställer frågan igen: Vad är nu det nästa steget vi kan ta? Jag har aldrig känt mig så handlingskraftig som när jag började införa den här frågan på våra möten.

Gapar jag över för mycket?

Jag läser ju den spännande boken Aktiemarknadens pyskologi av Carl-Gustav Gyllenram, och jag har snart hunnit läsa halva boken. Den handlar ju om hur olika människor reagerar när aktiekurserna förändras och vilka konsekvenser detta får. Med inspiration av bland andra Vägen ut ur ekorrhjulet och Onsdagsfonden funderar jag nu på en egen handlingsplan där det bland annat ingår riskhantering. En del i detta är ju stop loss-funktionen, det vill säga att man sätter en gräns för hur mycket förlust man är beredd att bära och låter sin mäklare sälja aktierna när kursen når ner till en viss nivå, men också att besluta sig för när det är dags att ta hem vinsten.


Så här har jag tänkt: Säg att man köper en aktie för 100 kronor och är beredd att ta en viss förlust och alltså sätter stop loss vid 90 kronor. Går det illa förlorar man 10% av kapitalet. Å andra sidan bestämmer man sig för att sälja vid 15% uppgång, alltså när kursen når 115 kronor. Det är ju en minst sagt schysst avkastning.

Nu händer det att kursen går upp till 115 och jag får ett kurslarm att jag bör sälja. Det är då girigheten slår till, enligt boken Aktiemarknadens psykologi. Man vill gärna ligga kvar och se om aktien går upp ytterligare så att man tjänar ännu mer pengar. Det är förstås svårt frestande. Fatta hur surt det är att ha sålt vid 115 när kursen tuffar upp till 140!

Frågan är om dilemmat går att lösa på följande sätt: Man bestämmer sig på dagen när kursen når 115 kronor att man är beredd att släppa på vinstkravet en liten smula. Man sätter en ny stop loss-kurs på 110 kronor. Då har man hur som helst tjänat 10% på affären, men man ger sig samtidigt en ny chans att tjäna ännu mer. Säg att man då kan höja ribban för vinsthemtagning till en kurs på 130 kronor. Och om aktien går upp och allt ser bra ut så borde man kunna fortsätta på det viset, alltså att succesivt säkra en viss vinstnivå uppåt istället för att sälja innehavet oavsett åt vilket håll det går?

Nu är frågan till er läsare som har mer erfarenhet? Är det här en framkomlig väg? Eller slutar det med att man gapar över för mycket? Det vore intressant att höra era tankar om saken.

Bye Bye Dubai? Hello Africa?

Franska Société Générale lanserar nu Mellanösternfonder i Sverige och går därför ut i pressen och tror att Mellanöstern kommer att bli en fin tillväxtzon framöver. Detta är förstås oavsett oljepriset, eftersom oljebolagen inte är noterade på börserna där. Personligen tycker jag ändå att oljepriset har med saken att göra eftersom det påverkar dessa ekonomier så pass mycket?

Själv är jag alltså inte lika övertygad om Mellanösterns framgångspotential på sikt. Afrika känns faktiskt betydligt mer på gång än Mellanöstern. Intressant nog verkar de där Mellanösternfonderna gå bättre ju närmare Afrika de investerar, enligt listan i DIs artikel. De som inkluderar Nordafrika i fonderna har gått hyfsat medan Turkietfonderna har gått katastrofalt dåligt. Någon som tror på Mellanösternfonderna där ute? Hör gärna av er med argument för och emot!

Inte precis lättklädd

Liksom många kvinnliga aktieägare har jag en portfölj som är tung i H&M-aktier. Jag har även en liten yttepyttedel av Björn Borg. Då förstår ni att mitt innehav inte ser så positivt ut just nu. Klädaktier har sjunkit rejält i år. H&M har klarat sig jämförelsevis fint med -15% i år medan Björn Borg rasat rejält och ligger på hela -49% för året. (Här finns en lista med siffror för klädbolagen.) Frågan är vad man ska göra? H&M är jag inte ett dugg orolig för på lite sikt. Där är det sannerligen sommarrea på aktien, och de flesta analytiker rekommenderar att köpa. Men vad händer med Björn Borg-aktierna i framtiden? Mitt eget BB-innehav har visserligen "bara" backat 23% efter som jag köpt pytteposter över lång tid, men ändå.

Klädaktier väger lätt i år.

I helgen ska jag arbeta vidare på min strategi och handlingsplan, och därmed försöka bestämma mig för vilka aktier i min månadsspararportfölj som jag ska fortsätta köpa, vilka jag ska behålla och vilka jag ska sälja av. Det blir ett tufft jobb för en osäker nybörjare, men jag börjar komma överens med datorprogrammet Hitta Kursvinnare och jag läser böcker med goda råd så fort jag bara hinner samt försöker hänga med i all information från finanstidningar, ekonomibloggare, etc. Jag kommer främst att basera besluten på fundamental analys eftersom det känns tryggast att bygga beslut på en substantiell verklighet, men man kan ju ändå inte helt bortse från teknisk analys och marknadsrörelser? Det är ungefär så långt jag kommit i mina funderingar. Stressig period på jobbet hindrar mig tyvärr från att lägga så mycket tid som jag skulle behöva för att lära mig mer om aktiemarknaden. Oerhört frustrerande. Men jag ska försöka att inte ställa så höga krav på mig själv utan måste få tid på mig att ta ett steg i taget. Här och Nu.

Trendigt te

Min trendkänsliga näsa sniffar just nu på te. Te är det nya vinet, om man så får travestera på ett känt modecitat. Teprovningar. Exklusiva teer plockade från särskilda träd, lagrade i grottor eller nedgrävda i jorden i åratal. (Bilden nedan föreställer alltså inte knark utan pu'er, te som lagrats.) Teauktioner. Tebjudningar. Teceremonier. Te. Te. Te. Bättre restauranger slänger nu ut espressomaskinerna och satsar på kvalitetsteer istället. Lika väl som man kostar på sig ett bra vin så lägger man numera gärna ut pengar på ett bra och intressant te. Och ni vet väl att många teer passar att dricka kalla så här i sommarhettan?



En butik som ligger läskande rätt i tiden är In the Mood for Tea på Norrtullsgatan i Vasastan, Stockholm. De två bröder som äger butiken importerar själva en del från Kina. Det är oh, så trevligt, och även en smula kostsamt - det får väl erkännas, att besöka denna exklusiva inrättning vid Odenplan, men ni måste ju förstå att köpa te är faktiskt ungefär som att adoptera en bebis. Det är icke bara att rusa in på lunchen och greppa en påse te i flykten. Oh nej, i teköpet ingår en intressant föreläsning, en förevisning, en kontroll från säljarens sida att man verkligen kan brygga teet på vederbörligt vis och att man som köpare till fullo inser sitt ansvar när det gäller denna ädla dryck. Och har man extra mycket tur kan man dessutom få en provsmakning samt en titt i fotoalbumet med bilder från den underbara plats där teet har växt upp. Ååå, det finns många vackra platser i Kina. Man vill verkligen åka dit när man ser de där läckra landskapsbilderna. Så ta er nu till In the Mood for Tea. Bered er på en köpupplevelse utöver det vanliga.

I butiken kan man även investera i de allra vackraste tekannor (olika typer för olika sorters te). Och självklart kan man inte dricka sitt te ur vilken sketen porslinsmugg som helst, utan måste införskaffa i en gaiwan för att slippa skämmas på fikarasterna.



Vill ni läsa mer om te måste ni absolut besöka Tefascistens blogg. Hon skriver så otroligt underhållande. Läs allt om te i Petter Bjerkes bok. Den är både intressant och vacker.

Aj aj iPhone! Inte bra alls.

Nu är det klart - iPhone kommer till Sverige 11 juli. En ny 3G-modell som alla väntat på. Jag var positiv och förväntansfull ända tills jag såg den recenseras i DNs podcast - den har inte stöd för mms! Hur kan man skapa en modern mobiltelefon utan mms?? Att man kan köpa till ett tredjepartsprogram som gör mms möjligt hjälper knappast när kameran tydligen är gammal och dålig. Den enda stora fördelen är tydligen att nya iPhone har en bra gps-funktion. Det här är så typiskt Apple. Att göra något som ser fräckt ut på ytan men som är hafsigt genomtänkt. Sorry - det räcker inte för mig. Det blir förmodligen ingen iPhone denna gång. Jag väntar på nästa modell istället, eller på att Blackberryn tar sig in på marknaden. Jag måste ha grejor som funkar i alla lägen. Inte bara sådana som har ett snyggt skal.

Aktieindexobligationer istället för sparkonto?

Jag har ju lagt upp en likvid och lättåtkomlig buffert åt familjen. Just nu står den på ett e-sparkonto som ger 3.60% ränta. Inte dåligt, men inte så jättebra avkastning heller, förstås. Målet med sparandet är att på kortare sikt få ihop tre månadslöner och på längre sikt en hel årslön netto. Det vill säga minsta möjliga summa pengar som vi nödvändigtvis måste ha för att betala räkningarna och därefter leva på havregrynsgröt. En minimilön, alltså.

Det skulle vara en trygghet för oss ifall någon blir arbetslös eller långtidssjuk och inte får ut full ersättning för lönen eller tvingas bråka med Försäkringskassa/A-kassa som håller inne med ersättning. Situationer som är ganska vanliga nuförtiden, och som vi själva och flera av våra vänner har personliga erfarenheter av.


En buffert handlar ju om relativt kortsiktiga pengar, eftersom de ska finnas tillgängliga för oförutsedda utgifter. Därför kommer mer långsiktiga placeringar som aktier och fonder absolut inte på fråga eftersom man riskerar att göra trista förluster bara för att man måste sälja snabbt. Aktiesparandet ser jag mer som pensionssparande. Jag har ändå funderat på alternativ till bankboken. Det är ju så att när kontantbufferten har växt, säg till en månadslön, så känns det ju lite korkat att låta så mycket pengar bara stå stilla på sparkontot. Allt utöver den här månadslönen kan man tänka sig att binda upp på lite längre tid. Jag funderade först på premieobligationer, men för att vara garanterad en minimiränta/vinst måste man sätta in minst 50 000 kronor och det har jag inte just nu. Då dök alternativet aktieindexobligationer upp. Där räcker det oftast med en minsta insats på 5 000 kronor, man binder pengarna 1-5 år och man är garanterad mot förlust. Pengarna är alltså säkra, men man har chans till god avkastning.

En annan kul sak med aktieindexobligationer är att man kan investera i lite mer spännande marknader och branscher där man kanske inte skulle våga satsa på en enskild aktie. Så på det hela taget tycker jag att sparformen verkar vara attraktiv. Jag har googlat och läst en del och har väl inte direkt sett några negativa tongångar. Visst blir avkastningen förmodligen högre om man satsar lite långsiktigare i aktier och fonder, men nu var det ju precis det jag ville undvika. Och visst är det så att instituten som ställer ut dessa obligationer tjänar en slant på modellen, och avgifterna kostar lite grann, men här handlar det ju ändå om våra buffertpengar som jag inte vill riskera!

Här har jag exempelvis hittat en bra magisteruppsats om aktieindexobligationer, skriven av två studenter vid Stockholms Universitet år 2005. Ur sammanfattningen: "Är man beredd att betala för den begränsande förlustrisken kan aktieindexobligationer vara ett bra investeringsalternativ, i synnerhet för investerare som inte aktivt följer marknaden. Vid en jämförelse mellan fem utestående aktieindexobligationer och direkta investeringar i index, visade studien att aktieindexobligationerna korrelerade väl med index och i förhållande till dess risk gav en rimlig avkastning. Aktieindexobligationer kan således fungera väl som komplement i en väldiversifierad portfölj."

Jamen, det låter väl ändå som ett hyfsat alternativ till sparkontot? Eller vad tycker ni?

Sommarläsning och snabbdepression

Som jag tidigare berättat håller jag på att läsa The Warren Buffett Way. På köp- och läslistan står även Buffetts egen favvobok The Intelligent Investor. Men att köpa böcker blir dyrt, så idag nyttjade jag istället biblioteket för att skaffa semesterläsning. Det visade sig inte vara helt enkelt när man är på jakt efter böcker om aktiemarknaden. Vårt lokala bibliotek tycks inte frekventeras av särskilt många småsparare? Jag hittade i alla fall Carl-Gustav Gyllenrams Aktiemarknadens psykologi. Jag har inte kunnat låta bli att tjuvkika och det verkar vara synnerligen underhållande och pedagogisk läsning. Den boken kommer jag nog att sluka i ett nafs!


Annars var det sorgligt tunnsått med böcker för en nybliven aktiesparare. Ska det vara på det viset i ett välsorterat bibliotek? Borde inte biblioteken inse sin plikt att förse medborgarna med kloka böcker om hur man bäst placerar sparkapitalet? Nåväl, det finns ju för all del fler bibliotek i stan. Kanske har de bättre sortiment.

I övrigt har jag lyckats vara Här och Nu under nästan hela marathonmötet idag. Kanske mest beroende på att en hel del av de strategiska beslut som togs inte precis gick min väg. Då sitter man ju inte direkt och somnar till. En hel rad av dagens beslut gick stick i stäv med förutsättningarna för mina framtida karriärplaner. Således skall jag nu dränka mina sorger en liten stund och sedan raskt resa mig från eländesträsket och justera min plan en smula så att den funkar med de nya förutsättningarna. Ah, jag känner mig redan riktigt upplivad av tanken på en ny fin plan. Ett av mina karaktärsdrag är nämligen att jag aldrig lyckas deppa i mer än ett par timmar. Sedan är eviga optimisten i mig igång med nya fräscha planer igen. För det är ett annat av mina karaktärsdrag: Jag älskar att fundera ut planer! Egentligen är det ju bara roligt att makthavarna håller spänningen uppe så att man tvingas vara på alerten, eller hur?
;-)

Här och Nu

Jag är en total virrpanna. Om ni nu ser framför er en disträ gammal professor som virrar omkring i ett kaotiskt arbetsrum, så är det en bra bild av mitt inre. Jag är förvisso varken gammal eller professor. Inte än så länge, i alla fall. Men ändå, ni fattar poängen. Jag har ett minne som en guldfisk. Jag kan gå till ett rum för att hämta något och när jag väl kommer dit efter tre sekunder så har jag totalt glömt bort vad det var! Eftersom jag gick omkring och tänkte på något helt annat. Jag känner pressen att försöka hantera min inre hönshjärna och försöka framstå för omvärlden som ett under av organisation och skarpsinne. Förunderligt nog verkar det vara på det sättet andra människor uppfattar mig. Men det är som sagt bara en illusion.

Jag använder en rad tricks som hjälper mig att hantera och organisera olika delar av livet, och jag kommer att ta upp en del av dem i bloggen framöver. Ett grundkoncept i den här strategin går ut på att vara Här och Nu. Människor kan i princip delas upp i två läger. Här och Nu-människorna som alltid tycks leva i ögonblicket sällan bekymrar sig för några konsekvenser, och Där och Då-människorna som inte ser att Här och Nu är mitt framför näsan på dem om man så står och viftar med röda schalar framför deras vakanta drömmande blickar. Jag är det sistnämnda.

Mitt naturliga tillstånd är att befinna mig Där och Då eller möjligtvis Där och Sedan. Jag har ytterst svårt för att vara Här och Nu. Därför har jag i ett par år tränat på att vara just Här och Nu. Att vara Här och Nu, att ta ett djupt andetag och försöka ta in med alla sinnen det som faktiskt händer i realiteten just i detta ögonblick, är en stor hjälp för mig i hanteringen av vardagen, och det är dessutom otroligt avstressande att slippa gräma sig över det som var Där och Då och att slippa oroa sig för det som blir Där och Sedan.


Här och Nu betraktar jag en gullig sovande katt. Här och Nu diskar jag en vacker tallrik och vinnlägger mig om att hantera den försiktigt så att den inte går sönder. Här och Nu kramar jag min älskade. Här och Nu sätter jag ena foten framför den andra när jag tar en promenad. Här och Nu vispar jag ihop en sås.

Så här års finns det extra anledningar att stanna upp, vara stilla och bara njuta av stunden. Här och Nu drar jag in den goda blomdoften i näsborrarna. Här och Nu sitter jag och känner solen värma huden. Här och Nu betraktar jag en vacker fjäril. För tillfället är det dessutom lite trendigt att vara Här och Nu. Det kallas Mindfulness, och är från början en buddhistisk meditationsteknik men används numera i en enklare form inom exempelvis kognitiva terapier.

Nu ska jag sätta mig i möte hela långa dagen och försöka vara Här och Nu. Rena marathonövningen för min del.

Jag är otrogen

Det har länge gått en reklamfilm på teve där det uppmanas att vänstra mot sin bank. Nu vänstrar jag mot min nätmäklare, och inte lite heller. Jag har nu inte mindre än tre stycken. Aktieinvest, där jag började, och där jag tänker fortsätta med månadssparandet i aktier eftersom det är enda stället där man kan köpa in sig på delar av aktier i Aktieinvests lager. Lysande idé! Dessutom får man Redeyes veckobrev Trends på köpet om man är medlem i Aktiespararna. Också finemang! Men dessa två saker är i princip det enda positiva jag kan komma på med Aktieinvest.


Jag har även öppnat konto på Avanza. Där kommer jag främst att lägga fondsparandet. Anledningen till detta val var att jag gillar deras webbplats bäst av alla, främst att man kan bygga sin egen översiktssida/börsskärm och lägga upp egna bevakningsportföljer, och så hoppas jag förstås på en Avanzadag även nästa år - det lät som en höjdartillställning. Men för mig som gör småaffärer i aktier blir courtaget på Avanza aningen kostsamt så nu har jag slagit till och öppnat depå hos Aktiespar.se, som för övrigt är en bifirma till just Avanza. Där är minimiavgiften för courtage 0 kronor, vilket passar mig bättre när det gäller just aktieaffärerna.

Det är mycket möjligt att jag slår ihop allt på ett konto i framtiden, men just nu känns det bra att prova sig fram och testa lite olika ställen för sparandet.

Favoriter på TV 8

Förra veckan skrev Mera Kosing ett inlägg om TV8, och jag kan inte annat än att stämma in i lovsången. Först nu i vår har jag upptäckt TV8 ordentligt, efter att ha fått flera tips från vänner och bekanta om att det är en högkvalitetskanal. En av mina stora favoriter just nu är Dragon's Den, där vanliga småföretagare får presentera sina idéer för en liten grupp riskkapitalister. Verkligen lärorikt att höra hur de resonerar. VD mot väggen låter studenter på USAs bästa handelsskolor ställa vassa frågor till CEOs för multinationella företag. Även där kan man lära sig mycket, och om inte annat få en bild av de olika storföretagen och deras ledare. Apprentice UK, som just avslutat säsongen, är ett annat program jag tycker mycket om. Den elake kocken med Gordon Ramsay visas också på kanalen. Samt en hel massa svenska program kopplade till olika tidningar som Dagens Industri, SvD, Resumé, Metro, med flera. Jag tycker Virtanen är ganska okej och underhållande, men jag har däremot svårt att tåla Adakutsson eftersom han inger en obestämd känsla av undfallenhet. Som om han hellre vill bli polare med den han intervjuar än att pressa personen med följdfrågor.

En spann kallt vatten

Uff! Min shoppinglusta på börsen fick sig en rejäl avkylning idag, tack vare bloggen Vägen ut ur ekorrhjulet som i helgens inlägg länkade till en artikelserie av Gyllenram/Ugrinas om vikten att upprätta en handlingsplan för sina investeringar. Men vänta nu här, tänkte jag efter att ha läst, har jag den minsta lilla riktning på mitt sparande? Näpp. Har jag en susning om vad jag pysslar med över huvud taget? Nix. Denna insikt hade effekten att det var som om någon kastat en spann med kallt vatten över mig. Ouch! Ska nog låta pengarna stå på sparkontot och ticka 3,60% ränta tills jag får lite mer kompetens att välja vad jag ska investera i. Jag ska genast börja fila på min handlingsplan.


När jag hämtat mig från kylchocken och plockat bort isbitarna ur tröjan såg jag att Markus i Ekorrhjulet även länkade till en webbsida för Avanza-dagen där man kan se och lyssna på de olika talarna. Vilken tur! Det verkar ha varit ett toppenevenemang. Verkligen kul att kunna ta del av alla kloka ord så här i efterhand.

AMF Pensions rapport övertygar inte

Jag har ju tidigare skrivit att jag tycker att pensionssparande är olönsamt jämfört med eget sparande i fonder och aktier, i synnerhet för låginkomsttagare. Skattekonstruktionen, och eventuella framtida politiska beslut gällande skatten, gör att man tar en risk att förlora på avdragsgillt pensionssparande. Idag bygger systemet mycket på att höginkomsttagare får ett högre skatteavdrag men förmodligen kommer att betala lägre skatt som pensionärer. Dessutom binder man ju upp pengarna i en himla massa år, vilket är helt vansinnigt för yngre sparare.

Nu har AMF Pension tydligen gjort en undersökning som säger att det ändå lönar sig att binda pensionspengar och spara avdragsgillt även för låginkomsttagare. Kanske. Förmodligen. På något sätt. Ifall man sparar väldigt lång tid (alltså börjar när man är ung) och tar höga risker. Då kan det möjligen löna sig. Lite grann. I alla fall om man jämför med att sätta pengarna i räntefonder, säger AMF Pension. (?!) Vad som helst kan väl slå räntefonder, trodde då jag?

Rapportens resultat låter alltså inte särskilt imponerande i mina öron även om jag ännu inte hunnit detaljgranska rapporten i sig, det får väl erkännas. Det låter snarare som om AMF Pension är oroliga att förlora sparare och därför lite halvdesperat slänger fram en rapport, som alltså inte lyckas vara särskilt övertygande?

Finansfilmkväll

Igår hade jag en riktig filmkväll med finansiell inriktning. Jag såg Wall Street och Rouge Trader. Wall Street var inte riktigt så bra som jag minns den från 80-talet men Michael Douglas som Gordon Gekko är ju helt oslagbar. Kul att se alla skådespelare i biroller som man känner igen från andra håll nuförtiden. Exempelvis John C. McGinley som ju spelar den stenhårde läkaren Dr. Cox i Scrubs! Han var sig precis lik 20 år tidigare!


Rouge Trader, med Ewan McGregor i huvudrollen, är en sann historia som handlar om hur tradern Nick Leeson krossar sin arbetsgivare, anrika Barings Bank i London, genom alltför vidlyftiga derivataffärer i Singapore. Jag kommer ihåg nyheterna i mitten av 90-talet, men inte detaljerna. Det var intressant att se filmen, men själva storyn var mest tragisk och nedslående. Man skulle kunna tro att Leeson var en sådan där player som utnyttjade systemet till max. Istället verkar han ha varit en lätt klantig typ vars försök att täcka upp förluster bara förvärrade läget och till slut sprack ju bubblan. Han kom inte ut med en massa pengar på andra sidan utan åkte till slut fast och dömdes till fängelse. Som sagt, man tyckte mest synd om den där tafatte killen. Idag är han tydligen VD för ett fotbollslag.