Den goda maten

Nu börjar den gröna matvågen komma igång på allvar. Efterfrågan på ekologisk mat rusar i höjden, skriven DN idag. Problemet är att tillgången är mindre än efterfrågan. Det ojas en del över att man måste importera, men import är inte på något sätt fel i sig. Om det verkar onödigt att frakta frukten ända från Italien till Sverige, så tänk på att det är väldigt långt att frakta varor från Skåne till norra Norrland också! Det kan vara bra att tänka lite utanför nationsgränserna ibland. Det optimala är förstås att frakta med tåg och båt - inte lastbil!


Själv beställer jag sedan ett par år tillbaka ekologisk frukt och grönt från Ekolådan. Det är en stiftelse som återinvesterar vinsterna i odlingar och i forskning kring ekologisk mat, vilket gör att det känns extra värt att betala lite mer för maten.

Det känns bra att äta mat som fått växa i lugn och ro (sådan mat önskar man sig verkligen även på kött-, fågel- och fiskfronten!) utan gifter och konstgödning. Visst, det blir mindre skördar och maten blir dyrare. Det är det värt både för hälsans och miljöns skull.

Popcorn!

Jag har nu börjat vår "man tager vad man haver"-kampanj för att tömma skafferi och kyl och spara matpengar. Kylskåpet ekar redan ganska halvtomt, men turligt nog får vi snart vår veckovisa påfyllning av ekologiska grönsaker och frukt. Frysen har vi aldrig varit mycket för att använda, så där finns bara lite glass och någon enstaka brödbit. Skafferiet är desto mer innehållsrikt med allt från sylt till konserverade tomater och en stor skål med lök. Och popcorn!


Jag har funnit en och halv påse med små hårda majskorn att poppa i lite olja. De ger säkert 15-20 liter färdiga popcorn. Och popcorn är ju inte godis egentligen, utan mer som mat, eller hur? Det blir perfekt som komplement till middagarna ifall man fortfarande känner sig lite hungrig, och det kostar i princip ingenting. Popcorn är så klart det man ska äta när man ska ha en minimal matbudget. Följaktligen blir det popcorn till Morden i Midsomer ikväll!

Min utmaning för juli: Skafferitömning

Sedan jag började bokföra varenda öre i min kassabok på Buxfer har jag drabbats av vissa ögonöppnare. Som att vår matbudget för juni blev fullkomligt skyskrapehög. Därför har maken och jag nu kommit överens om att i juli försöker vi begränsa fågel- och fiskintaget till helgerna (vi äter sällan nöt- och griskött). Vardagarna får bli mer vegetariska. Det bör spara en del pengar.

Det får bli minimala matinköp i juli.

Dessutom är skafferi och kylskåp fyllda av mat som behöver ätas upp, så i budgetutmaningen ingår att försöka utnyttja så mycket som möjligt av den mat vi redan köpt. Här är några exempel: Bönor, krossade tomater och lök kan bli en god gryta eller sås som vi kan äta till ris eller pasta. Mango chutney och konserverad ananas passar bra att hälla i grönsakswoken. Balsamvinäger och färska salladsgrönsaker är gott och smalt. Blåbärssylt och havregrynsgröt med färsk frukt är ju en supergod och nyttig frukost! Köper vi hem lite billig naturell yoghurt så kan vi äta upp muslin och på så sätt variera frukosten. Vi har en hel låda ekologiska äpplen som behöver ätas upp. Ett äpple och en handfull nötter är ju ett perfekt mellanmål. Makrill i tomatsås på knäckebröd är mer stabilt, till exempel efter träningen. Just nu har vi även ett stort vitkålshuvud samt ett par kålrötter i kylen. Frukt och grönsaker samt färskt bröd fylls på en gång i veckan med leveranser från Ekolådan, så där får vi ordentlig variation.

På det här sättet hoppas vi, kunna äta en smal, nyttig, billig och nästan uteslutande ekologisk kost under kommande veckor. Det som vi har i förråden just nu bör räcka minst en vecka. Även om vi behöver göra nyinköp senare i juli så är ju mat som krossade tomater och bönor väldigt billigt. Det ska bli riktigt intressant att se hur många procent vi kan minska vår matbudget på en månad. Och ifall midjemåtten också minskar någon procent?

Existensminimum del 6: Slutsatser

Här kommer sista delen i min granskning av idealbudgeten som banken planerat, och som på 500 kronor när ligger på existensminimum.

Till bankens basbudget kan man addera sådant som sparande, semester, studielån, nöjen, etc. Det kan man nog inte till existensminimum. Lever man så fattigt är det ju förstås inte meningen att man ska spara, ha semester eller ha roligt på något annat vis. Att man inte heller ska kunna betala sina studielån är förstås lite allvarligare, men jag förmodar att fattiga inte anses behöva någon utbildning? Och har man ändå gått på universitetet med studielån innan man blir fattig så är man ju dels van vid att leva under existensminimum redan under studietiden (eftersom studielånen inte hängt med i prisutvecklingen) och dels kan man säkert få nedsättning av återbetalningsbeloppet om man har tur.


Säg att vi skulle ge oss tusan på att leva på existensminimum. Det skulle kräva följande åtgärder. Maken skulle få lida svårt både av medhavd lunchlåda och enformig kost. Husmodern, som till skillnad från maken gärna står ut med samma mat dag ut och dag in samt matlåda, tänker sig ekologisk vitkål som basföda samt nolltolerans för kött och ost - ja i princip en vegankost, faktiskt. Helt okej för mig.

Kläder och skor bytes enbart när de är utom lagning och räddning, och inhandlas företrädesvis på Myrorna. Jodå, man kan skaffa sig en hypertrendig elegant stil i secondhandlådorna genom att leta upp gamla hippa 60-talskläder, särskilt om man är mager och det lär man ju bli av vitkålsdieten, vetja!). Klippning och schampo? Bah! Varför inte löpa linan ut och skaffa dreads på naturlig väg?

Husmodern skulle få hålla i glasögonen under löprundorna (kontaktlinser är för dyrt) och glasögonen bytes enbart när man verkligen inte ser något längre. Utgifterna för huvudvärkstabletterna torde förmodligen stiga i det fallet, men ändå. Gymet är förstås onödigt, även om det är billigast i landet. Vi kan träna gratis utomhus. Dessvärre verkar det som om vi måste behålla kostnaden för tandläkarbesöken. Låter man bli att gå till tandläkaren sparar man visserligen pengar på kort sikt, men på längre sikt kan utgifterna bli fullkomligt gigantiska. Bättre att betala några tusenlappar om året nu än hundratusentals kronor om tio år, eller hur?

Ingen tv, ingen fast telefon. Det skulle kunna gå i nödfall. Försäkringarna däremot, de släpper jag ogärna. Precis som med tandläkarbesöken finns det gränser för hur dumsnål man kan tillåta sig att vara. Studielånen lär väl inte gå att komma undan och det månatliga sparbeloppet hade säkert tredubblats vilket i och för sig låter trevligt, men å andra sidan blev det ingen semester och inga nöjen alls för vår del.

Som ni märker blir jag gnällig bara av tanken. Det hade varit för trist att bara spara och aldrig kosta på sig något kul. Jag tror inte det är meningen att mitt liv ska se ut på det viset. Däremot har de som inte har något val, utan tvingas leva så snålt, min fulla och djupa sympati! Att leva så knapert under en längre tid måste vara nedbrytande mentalt, i alla fall för de flesta.

Även om jag skulle ha svårt att helt frivilligt leva på existensminimum/bankbudget, så innebär det förstås inte att jag inte kan bättra mig alls. Det finns visst områden i våra utgifter som lätt skulle kunna vara snävare. Jag har dock svårt att motivera totalt köpstopp eller att jaga minsta lilla öre. För vissa personer kan säkert själva utgiftsjakten eller köpstoppet fungera som en sporre i sig, lite som en sport. Själv fungerar jag inte på det viset, men jag förespråkar förstås inte heller vettlös shopping av helt onödiga saker till helt onödigt dyra priser. Lagom är nog helt enkelt bäst för min del.

Existensminimum del 5: Somliga går i trasiga skor?

Kläder och skor ska enligt bankens idealbudget kosta 6000 kronor per person och år. Maken och jag har en nästan dubbelt så stor budget och då shoppar vi ändå mestadels på H&M, Skopunkten och andra lågpriskedjor. Det är inte direkt några Manolo Blahniks som husmodern sticker ner fossingarna i när hon ska till jobbet. Å andra sidan kan även billigare skor se propra ut med rätt skötsel. Träningsskor, promenadskor och underkläder är de enda områden där vi kostar på oss dyrare märken och bättre kvalitet, därav den högre totalsumman i klädbudgeten.

Dessa skodon duger icke på jobbet!

Min ömma moder har inpräntat att det inte går för sig att dyka upp på jobbet och se ut hur som helst. Det behöver inte vara dyrt, men det måste vara helt, rent, välborstat och av så god kvalitet som går att uppbringa för en ringa summa.

Även den som lever på existensminimum kan med benäget bistånd från dagens lågprisbutiker eller second hand-butiker se proper ut även om man kanske inte har möjlighet att köpa lika många ombyten som den som är stadd vid bättre kassa. Man får väl tvätta oftare, helt enkelt. Ingen behöver gå i trasiga kläder och skor - de går att laga! Framför allt finns det ingen anledning att gå omkring i smutsiga och dammiga skor. En liten tub eller svamp med skoputs kostar inte många kronor.

Existensminimum del 4: God och nyttig mat kostar!

Matdelen i idealbudgetarna är det märkligaste av allt. Banken tycker att två personer bör klara sig på cirka 2500 kronor i månaden. Jag gissar att det skulle gå att nå målet om man enbart håller sig till prisdumpad skräpmat och godis? Själva kostar vi på oss ekologisk mat, väl medvetna om att det är en lyx som är få förunnat. Det är en prioritering som vi aktivt valt att göra. Utöver just de ekologiska grönsakerna och frukten så handlar vi billigt på närmaste stormarknad. Priserna där skiljer sig betydligt ifrån de dyrare livsmedelsbutikerna i innerstaden.


Vi äter aldrig gris- eller nötkött, vilket borde sänka våra matkostnader rejält. Å andra sidan äter vi kalkon och fisk, så det kanske inte är någon större prisskillnad? Jag har faktiskt inte jämfört. Summa summarum så går det inte att komma ifrån att vår matbudget är mer än dubbelt så stor som bankens. Även om vi slutade äta ekologiskt har jag svårt att se hur vi skulle kunna komma ner till 2500 kronor per månad i matkostnad.

Matpriserna har nu stigit under en tid och man tror tydligen att prisökningen kommer att bestå. Det gör det förstås ännu mer omöjligt att komma ner till idealmatbudgetens belopp.

Existensminimum del 3: Man måste vara frisk för att ha råd att leva fattigt.

Här fortsätter nu min granskning av och funderingar kring bankens idealbudget för hushållet, som bara ligger 500 kronor över existensminimum om man räknar bort bilkostnader.

Friskvård: Hur två personer ska klara sig med knappt 300 kronor per månad för sport och fritid är mer jag begriper. Maken och jag går på Sveriges billigaste gym men det kostar ändå 400 kronor i månaden för två kort. Går man på Friskis och Svettis är kostnaden större än så. Jag antar att man även ska räkna in kostnader för exempelvis löparskor i beloppet? De måtte skämta! Med tanke på hur viktig daglig motion är för hälsan och för ett långt aktivt liv, så tycker jag nog att vi svenskar är värda en något mer generös budget för idrottsaktiviteter? Motion är faktiskt också en sorts "pensionsförsäkring".



Hygien och hälsovård är ett annat skojigt kapitel. Banken räknar med 900 kronor i månaden. Bara våra halvårsvisa profylaktiska besök hos tandhygienist och tandläkare tar hälften av det beloppet! Den kostnaden kommer att öka från 1 juli då man enbart får bidrag med 150 kronor per år och person för tandvård upp till 3000 kronor. Många tror att tandvårdsreformen innebär billigare tandvård, eftersom den framställts på det viset av politikerna och i media, men för den absoluta majoriteten av svenskar innebär reformen tvärtom ökade priser hos tandläkaren. Även vid dyrare ingrepp är det enbart vissa typer av ingrepp som ersätts. Därför är det viktigt att även fortsättningsvis lägga undan pengar för framtida tandvårdskostnader.

Lägg därefter till en närsynt och tilltagande astigmatisk husmoder och hennes tillika närsynte make som med jämna mellanrum (vart 4:e eller 5:e år) kräver glasögon i minst 5000-kronorsklassen. Husmodern använder också kontaktlinser vid sportutövning. Då blir det bara på sin höjd 1000 eller 2000 kronor kvar av årsbudgetbeloppet för vår del, beroende på hur ofta kontaktlinserna används. Dessa slantar ska räcka till enstaka läkar- och sjukgymnastbesök, huvudvärkstabletter, ev. medicin, tandborstar, schampo, tamponger, toapapper, husmoderns billiga Nivea ansiktscreme, etc. etc. Det blir svårt.

Räknar man bort tandvård och synkorrigering helt och hållet så kan dock 900 kronor i månaden räcka till, förutsatt att man har hälsan, alternativt kan utnyttja högkostnadsskyddet för läkarvård och medicin. Slutsatsen blir alltså att man måste vara väldigt frisk och ha god syn och urstarka tänder om man ska ha råd att vara fattig. Använd tandtråd varje dag!

Existensminimum del 2: Snålt med försäkringsutrymme i idealbudgeten!

Efter ett antal koppar starkt kaffe har nu denna husmoder börjat hämta sig från den estniska demokratichocken i EU, och vi kan återgå till dagordningen på bloggen. Som utlovat fortsätter här serien kring den ideala hushållsbudgeten.

Det första jag reagerade på när jag jämförde vår egen budget med bankens idealbudget var att
beloppet för försäkringar är ganska snålt tilltaget. Banken räknar endast med olycksfalls- och hemförsäkringar, och de har satt ett belopp på sammanlagt 230 kronor i månaden för dessa försäkringstyper. Det räcker faktiskt nästan för oss som har marknadens billigaste gruppförsäkringar på dessa områden. Sedan måste man ju ha a-kassa och inkomstförsäkring också, och här räknar banken på 1120 kronor, vilket kanske är realistiskt? Men med tanke på att existensminimum ligger 500 kronor lägre än bankbudgeten, så är risken att människor som tvingas leva på existensminimum inte anser sig ha råd med vare sig olycksfallsförsäkringar eller a-kasseavgifter. Skulle något hända blir dessa fattiga således ännu fattigare!


Det finns försäkringar som banken inte räknat med alls. Genom jobbet har man ju ofta grupplivförsäkringar som kan (och bör!) utökas så mycket det går. Vi har dessutom extra grupplivförsäkringar genom vårt försäkringsbolag. Totalt betalar vi cirka 2000 kronor per månad bara i försäkringar, vilket alltså är 650 kronor mer än vad banken räknat med. Då räknar vi inte in husdjursförsäkringarna, och inte heller de sjukvårdsförsäkringar vi står i begrepp att skaffa. Och vi har inte ens nämnt pensionsförsäkringar - många sparar ju i sådana.

Jag tycker det är en smula naivt att ha så låga typbelopp på försäkringssidan. I Sverige idag måste alla medborgare ta större privat ansvar för ekonomin vid oförutsedda händelser och se till att vara försäkrade för alla eventualiteter. Social- och vårdförsäkringarna får allt snävare, ibland näst intill omänskliga, villkor och de plockas i vissa fall bort helt och hållet. Vi kan inte längre räkna med att våra skattepengar ska fungera som försäkring, i alla fall inte individuellt. Då blir det särskilt viktigt att summor för a-kassa, grupplivförsäkringar, etc. finns inräknade i beloppet för existensminimum! Varken samhället eller den enskilde tjänar ju på att de fattiga blir ännu fattigare.

Existensminimum del 1: Vem kan leva på idealbudget?

Nu har jag fört noggrann kassabok på Buxfer under ett par månader. Då och då snubblar man över mallar för hushållsekonomi, antingen det är existensminimum eller bankernas typexempel. Jag har alltid undrat vem sjutton som kan leva med så minimala utgifter? Två vuxna ska kunna leva på knappt 7000 kronor i månaden enligt existensminimum, men jag vet inte hur de räknat mer i detalj på det. Enligt vår bank ska man kunna leva på drygt 10000 kronor i månaden, och där finns det mer detaljerat beskrivet. I deras budget ingår bilkostnader på 2600 kronor så om man räknar bort bil så är, intressant nog, bankens basbudget ungefärligen det samma som existensminimum, fast banken är faktiskt en hel femhundring mer generös.

Hur som helst har jag inte kunnat motstå att jämföra vår egen budget, samt kassaboken jag fört, med de här typmallarna. Att vår egen budget är betydligt större än idealet, det har jag ju insett långt innan jag ens började föra kassabok. Går det att leva sådär billigt? Bör vi satsa på att få ner utgifterna till ett minimum?


Eftersom vi bor och jobbar i storstan kan vi unna oss lyxen att inte ha någon bil, men andra människor som bor illa till har kanske svårare att avstå. Jag har förstått att just bilar är liksom ett svart hål i hushållsekonomin. Jag och maken har bestämt att unna oss taxi eller hyrbil i de få fall vi inte kan ta oss fram utan motorfordon. Årskostnaden för detta är bara en liten bråkdel av vad det skulle kostat oss att ha bil. Vi har flera vänner som gått med i en bilpool, det vill säga att man delar bil och därmed alla kostnader med flera andra personer. Ursmart!

Tv och telefon får kosta 450 kronor enligt bankens idealbudget. Det kan nog gå, ifall man enbart har varsin billig mobiltelefon med kontantkort och om man håller sig till basutbudet på tv. Förutsatt att man betalar tv-licensen, förstås. Och det gör man ju plikttroget, till skillnad från politikerna. Vi har även fast telefon som kostar cirka 300 kronor i månaden. Jag har funderat på att ta bort den, men å andra sidan har vi många släktingar och vänner som bor utomlands, och det är betydligt billigare att ringa dem via fast telefoni. Å tredje sidan skulle man förstås kunna Skypa dem alldeles gratis via datorn...

För att inte det här inlägget ska sätta någon sorts längdrekord i bloggosfären så har jag delat upp det i flera delar. Spännande fortsättning följer således imorgon! Då ska jag titta på vilket försäkringsutrymme som idealbudgeten medger.