onsdag 25 juni 2008

Existensminimum del 1: Vem kan leva på idealbudget?

Nu har jag fört noggrann kassabok på Buxfer under ett par månader. Då och då snubblar man över mallar för hushållsekonomi, antingen det är existensminimum eller bankernas typexempel. Jag har alltid undrat vem sjutton som kan leva med så minimala utgifter? Två vuxna ska kunna leva på knappt 7000 kronor i månaden enligt existensminimum, men jag vet inte hur de räknat mer i detalj på det. Enligt vår bank ska man kunna leva på drygt 10000 kronor i månaden, och där finns det mer detaljerat beskrivet. I deras budget ingår bilkostnader på 2600 kronor så om man räknar bort bil så är, intressant nog, bankens basbudget ungefärligen det samma som existensminimum, fast banken är faktiskt en hel femhundring mer generös.

Hur som helst har jag inte kunnat motstå att jämföra vår egen budget, samt kassaboken jag fört, med de här typmallarna. Att vår egen budget är betydligt större än idealet, det har jag ju insett långt innan jag ens började föra kassabok. Går det att leva sådär billigt? Bör vi satsa på att få ner utgifterna till ett minimum?


Eftersom vi bor och jobbar i storstan kan vi unna oss lyxen att inte ha någon bil, men andra människor som bor illa till har kanske svårare att avstå. Jag har förstått att just bilar är liksom ett svart hål i hushållsekonomin. Jag och maken har bestämt att unna oss taxi eller hyrbil i de få fall vi inte kan ta oss fram utan motorfordon. Årskostnaden för detta är bara en liten bråkdel av vad det skulle kostat oss att ha bil. Vi har flera vänner som gått med i en bilpool, det vill säga att man delar bil och därmed alla kostnader med flera andra personer. Ursmart!

Tv och telefon får kosta 450 kronor enligt bankens idealbudget. Det kan nog gå, ifall man enbart har varsin billig mobiltelefon med kontantkort och om man håller sig till basutbudet på tv. Förutsatt att man betalar tv-licensen, förstås. Och det gör man ju plikttroget, till skillnad från politikerna. Vi har även fast telefon som kostar cirka 300 kronor i månaden. Jag har funderat på att ta bort den, men å andra sidan har vi många släktingar och vänner som bor utomlands, och det är betydligt billigare att ringa dem via fast telefoni. Å tredje sidan skulle man förstås kunna Skypa dem alldeles gratis via datorn...

För att inte det här inlägget ska sätta någon sorts längdrekord i bloggosfären så har jag delat upp det i flera delar. Spännande fortsättning följer således imorgon! Då ska jag titta på vilket försäkringsutrymme som idealbudgeten medger.

1 kommentar:

Unknown sa...

Bra skrivet.
Jag är ensamstående mamma till en sextonårig son. Arbetar 75% på ett arbete som Arbetsmarknadsverket delfinansierar så det är deras lön som gäller: ca 12 200 kr FÖRE skatt, efter skatt ca 8 600 kr. Har bostadsbidrag 1800 kr vilket ger 4200 kr i reell hyra, sonen har studiebidrag under terminerna på 1050 kr samt att jag har 1300 kr i underhållsstöd för sonen från den f d maken/ pappan som gissningsvis har en månadsinkomst på kanske 50 000 kronor. Pappan arbetar utomlands och jag får ensam ta det mesta ansvaret för vår son utom under lov, och jag har svårt att få tiden att räcka till som det är nu så heltidsarbete kan jag knappast ta.
Fackföreningsavgiften är på ca 300 - 350 kr och csn-lånets avbetalning likaså, sedan försäkringar, el, telefoni, bredband etc etc
Att gå till läkare eller tandläkare är ej att tänka på, inte heller klippning. Hur räknar de egentligen som uppger de siffror du tog upp, är de sedan 70talet?