Existensminimum del 2: Snålt med försäkringsutrymme i idealbudgeten!

Efter ett antal koppar starkt kaffe har nu denna husmoder börjat hämta sig från den estniska demokratichocken i EU, och vi kan återgå till dagordningen på bloggen. Som utlovat fortsätter här serien kring den ideala hushållsbudgeten.

Det första jag reagerade på när jag jämförde vår egen budget med bankens idealbudget var att
beloppet för försäkringar är ganska snålt tilltaget. Banken räknar endast med olycksfalls- och hemförsäkringar, och de har satt ett belopp på sammanlagt 230 kronor i månaden för dessa försäkringstyper. Det räcker faktiskt nästan för oss som har marknadens billigaste gruppförsäkringar på dessa områden. Sedan måste man ju ha a-kassa och inkomstförsäkring också, och här räknar banken på 1120 kronor, vilket kanske är realistiskt? Men med tanke på att existensminimum ligger 500 kronor lägre än bankbudgeten, så är risken att människor som tvingas leva på existensminimum inte anser sig ha råd med vare sig olycksfallsförsäkringar eller a-kasseavgifter. Skulle något hända blir dessa fattiga således ännu fattigare!


Det finns försäkringar som banken inte räknat med alls. Genom jobbet har man ju ofta grupplivförsäkringar som kan (och bör!) utökas så mycket det går. Vi har dessutom extra grupplivförsäkringar genom vårt försäkringsbolag. Totalt betalar vi cirka 2000 kronor per månad bara i försäkringar, vilket alltså är 650 kronor mer än vad banken räknat med. Då räknar vi inte in husdjursförsäkringarna, och inte heller de sjukvårdsförsäkringar vi står i begrepp att skaffa. Och vi har inte ens nämnt pensionsförsäkringar - många sparar ju i sådana.

Jag tycker det är en smula naivt att ha så låga typbelopp på försäkringssidan. I Sverige idag måste alla medborgare ta större privat ansvar för ekonomin vid oförutsedda händelser och se till att vara försäkrade för alla eventualiteter. Social- och vårdförsäkringarna får allt snävare, ibland näst intill omänskliga, villkor och de plockas i vissa fall bort helt och hållet. Vi kan inte längre räkna med att våra skattepengar ska fungera som försäkring, i alla fall inte individuellt. Då blir det särskilt viktigt att summor för a-kassa, grupplivförsäkringar, etc. finns inräknade i beloppet för existensminimum! Varken samhället eller den enskilde tjänar ju på att de fattiga blir ännu fattigare.