Vi svenskar gnäller en hel del, med rätta, på våra banker och deras avgifter. På di.se finns en artikel om JAK (Jord Arbete Kapital) som är en alldeles särskild sorts bank som jag haft ögonen på i många år och alltid tänkt att om jag en dag behöver låna så vore det kanske bra att sätta in sparkapitalet där. Di.se skriver om JAK som ett alternativ för bolån, men är det verkligen så lyckat om man tänker efter?
Banken bygger, liksom sparbankerna gjorde till att börja med, på kooperationstanken och ägs av medlemmarna som sparar OCH lånar nästan räntefritt! Helt räntefritt är det förstås inte. För det första betalar man en medlemsavgift på 250 kronor per år, så om man enbart sparar får man alltså betala för att spara utan att få någon ränta. För det andra betalar man en avgift på lånade pengar på 1,3%. Man kan ju låtsas att det inte är ränta genom att kalla det något annat. Genom att kalla det något annat är räntan heller inte avdragsgill, misstänker jag? Faktum kvarstår ändå att räntan är otroligt låg.
För att låna i JAK måste man också vara flitig sparare. Först behöver man spara för att få sparpoäng att låna för. När man sedan lånar måste man spara lika mycket som man amorterar (rak amortering i högst 30 år), och det sparandet är bundet tills lånet är betalt. Det är klart att om man ska köpa ett helt hus så blir det ganska mycket i amortering/sparande även om man har en försvarlig summa pengar på sparkontot när lånet är betalt.
Nu till ett par detaljer som di.se inte tar upp: Man måste ta med i beräkningen att sparkapitalet ligger på ett räntefritt konto, vilket gör att värdet urholkas på sikt. Inte bara på grund av räntefriheten utan också genom att du inte har möjlighet att placera pengarna med bättre avkastning. Huset i sig är förstås en bra investering som förhoppningsvis ger en bra värdeökning över tid, men det gör det ju oavsett vilket lån du har på huset.
Den statliga insättningsgarantin gäller även på JAK, men har ju alltid en gräns på 250 000 kronor och det räcker förstås inte långt om man håller på att spara ihop lika mycket pengar som man betalt för sitt hus. Det är en klart ökad risk man tar.
Det finns alltså mycket att ta hänsyn till ifall man funderar på att anlita JAK för sitt bolån. Jag skulle inte tveka att anlita JAK för mindre lån över kortare tid, till exempel för att köpa en bil eller för att bygga om köket, men gäller det större summor hoppas jag att jag kan placera mina sparpengar på ett mer lönsamt sätt. Själva grundidén för lånen är annars utmärkt - att spara lika mycket som man amorterar.
Så för min egen del är jag ambivalent. Jag gillar som sagt den kooperativa tanken och fokuset på sparande, men jag är aningen skeptisk till om upplägget lönar sig när man tar hänsyn till omvärldfaktorer. Och eftersom jag inte behövt ta några lån (förutom studielån) under det senaste decenniet så har det liksom inte blivit av att öppna konto i JAK heller. Därmed är det möjligt att jag diskvalificerar mig som JAK-kund direkt, eftersom jag uppenbarligen inte delar deras ideologi när det gäller pengar. Jag älskar nämligen att få bra avkastning på pengarna och har inga som helst problem med att tjäna pengar på pengar. Men som sagt, jag har spanat in dem i många år nu. Deras modell tilltalar min ekonomiska reptilhjärna på något vis.
Visar inlägg med etikett sparande. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett sparande. Visa alla inlägg
lördag 5 juli 2008
onsdag 2 juli 2008
Varför krångla till det med Allemanskonto?
På di.se står det att Mats Odell öppnar för avskaffandet av kapitalvinstskatten. Man ska kunna flytta pengar mellan olika aktier och fonder utan att skatta. Det låter ju bra, men riktigt så bra var det kanske inte?
I själva verket kommenterar han nämligen ett förslag från Aktiespararna: "I förra veckan lade Aktiespararna fram ett förslag om slopad skatt vid aktie- och fondbyten. Det går ut på att spararen inom ett konto, kallat Allemanskonto, kan flytta pengar mellan och inom olika sparformer, till exempel aktier och fonder – utan att utlösa reavinstskatt. I stället utgår en årlig avkastningsskatt." Den uppmärksamma läsaren konstaterar genast att det här kallas för kapitalförsäkring och finns redan. Aktiespararna har bara lagt till att man ska få flytta kapitalförsäkringen mellan olika finansinstitutioner samt att man själv ska stå som ägare till innehaven. Vilket i och för sig inte är fy skam.
Varför krångla till det hela med en kapitalförsäkringsform där man ska betala årlig avkastningsskatt? Har vi inte tillräckligt med skatter och avgifter på placeringar? Varför inte helt enkelt slopa kapitalvinstskatten för småsparare, alltså upp till ett visst belopp? Att helt avveckla kapitalvinstskatten på precis allting skulle kanske vara en alltför skatteparadisisk dröm och jag är inte säker på att statskassan skulle ha råd med det, men de flesta människor gör inga storaffärer och skulle bli glada över slopad skatt på sitt småspekulerande. Samt bli överlyckliga över att slippa deklarationskrånglet!
Som sagt, kapitalförsäkringar har vi redan och även om Aktiespararna vill förbättra den modellen rent ägarmässigt så är det inte fler konstiga sparkonstruktioner som vi behöver, utan bara lägre skatt. Rätt och slätt.
I själva verket kommenterar han nämligen ett förslag från Aktiespararna: "I förra veckan lade Aktiespararna fram ett förslag om slopad skatt vid aktie- och fondbyten. Det går ut på att spararen inom ett konto, kallat Allemanskonto, kan flytta pengar mellan och inom olika sparformer, till exempel aktier och fonder – utan att utlösa reavinstskatt. I stället utgår en årlig avkastningsskatt." Den uppmärksamma läsaren konstaterar genast att det här kallas för kapitalförsäkring och finns redan. Aktiespararna har bara lagt till att man ska få flytta kapitalförsäkringen mellan olika finansinstitutioner samt att man själv ska stå som ägare till innehaven. Vilket i och för sig inte är fy skam.
Varför krångla till det hela med en kapitalförsäkringsform där man ska betala årlig avkastningsskatt? Har vi inte tillräckligt med skatter och avgifter på placeringar? Varför inte helt enkelt slopa kapitalvinstskatten för småsparare, alltså upp till ett visst belopp? Att helt avveckla kapitalvinstskatten på precis allting skulle kanske vara en alltför skatteparadisisk dröm och jag är inte säker på att statskassan skulle ha råd med det, men de flesta människor gör inga storaffärer och skulle bli glada över slopad skatt på sitt småspekulerande. Samt bli överlyckliga över att slippa deklarationskrånglet!
Som sagt, kapitalförsäkringar har vi redan och även om Aktiespararna vill förbättra den modellen rent ägarmässigt så är det inte fler konstiga sparkonstruktioner som vi behöver, utan bara lägre skatt. Rätt och slätt.
måndag 30 juni 2008
Min utmaning för juli: Skafferitömning
Sedan jag började bokföra varenda öre i min kassabok på Buxfer har jag drabbats av vissa ögonöppnare. Som att vår matbudget för juni blev fullkomligt skyskrapehög. Därför har maken och jag nu kommit överens om att i juli försöker vi begränsa fågel- och fiskintaget till helgerna (vi äter sällan nöt- och griskött). Vardagarna får bli mer vegetariska. Det bör spara en del pengar.
Det får bli minimala matinköp i juli.
Dessutom är skafferi och kylskåp fyllda av mat som behöver ätas upp, så i budgetutmaningen ingår att försöka utnyttja så mycket som möjligt av den mat vi redan köpt. Här är några exempel: Bönor, krossade tomater och lök kan bli en god gryta eller sås som vi kan äta till ris eller pasta. Mango chutney och konserverad ananas passar bra att hälla i grönsakswoken. Balsamvinäger och färska salladsgrönsaker är gott och smalt. Blåbärssylt och havregrynsgröt med färsk frukt är ju en supergod och nyttig frukost! Köper vi hem lite billig naturell yoghurt så kan vi äta upp muslin och på så sätt variera frukosten. Vi har en hel låda ekologiska äpplen som behöver ätas upp. Ett äpple och en handfull nötter är ju ett perfekt mellanmål. Makrill i tomatsås på knäckebröd är mer stabilt, till exempel efter träningen. Just nu har vi även ett stort vitkålshuvud samt ett par kålrötter i kylen. Frukt och grönsaker samt färskt bröd fylls på en gång i veckan med leveranser från Ekolådan, så där får vi ordentlig variation.
På det här sättet hoppas vi, kunna äta en smal, nyttig, billig och nästan uteslutande ekologisk kost under kommande veckor. Det som vi har i förråden just nu bör räcka minst en vecka. Även om vi behöver göra nyinköp senare i juli så är ju mat som krossade tomater och bönor väldigt billigt. Det ska bli riktigt intressant att se hur många procent vi kan minska vår matbudget på en månad. Och ifall midjemåtten också minskar någon procent?
Det får bli minimala matinköp i juli.Dessutom är skafferi och kylskåp fyllda av mat som behöver ätas upp, så i budgetutmaningen ingår att försöka utnyttja så mycket som möjligt av den mat vi redan köpt. Här är några exempel: Bönor, krossade tomater och lök kan bli en god gryta eller sås som vi kan äta till ris eller pasta. Mango chutney och konserverad ananas passar bra att hälla i grönsakswoken. Balsamvinäger och färska salladsgrönsaker är gott och smalt. Blåbärssylt och havregrynsgröt med färsk frukt är ju en supergod och nyttig frukost! Köper vi hem lite billig naturell yoghurt så kan vi äta upp muslin och på så sätt variera frukosten. Vi har en hel låda ekologiska äpplen som behöver ätas upp. Ett äpple och en handfull nötter är ju ett perfekt mellanmål. Makrill i tomatsås på knäckebröd är mer stabilt, till exempel efter träningen. Just nu har vi även ett stort vitkålshuvud samt ett par kålrötter i kylen. Frukt och grönsaker samt färskt bröd fylls på en gång i veckan med leveranser från Ekolådan, så där får vi ordentlig variation.
På det här sättet hoppas vi, kunna äta en smal, nyttig, billig och nästan uteslutande ekologisk kost under kommande veckor. Det som vi har i förråden just nu bör räcka minst en vecka. Även om vi behöver göra nyinköp senare i juli så är ju mat som krossade tomater och bönor väldigt billigt. Det ska bli riktigt intressant att se hur många procent vi kan minska vår matbudget på en månad. Och ifall midjemåtten också minskar någon procent?
onsdag 18 juni 2008
Varför har den galna människan lagt 80% på H&M?
Varför i hela friden lägger jag så mycket som 80% av mitt månatliga aktiesparande i H&M? Jag resonerar som Buffett: Jag har en hyfsad aning om vad företaget säljer och i vilken omvärld de agerar och vilka förutsättningar de har. Och jag tror stenhårt på bolaget på lång sikt. Här är min ödmjuka nybörjaranalys, som faktiskt är den första aktieanalys jag någonsin gjort:
Företagsledningen är utomordentligt kompetent och skiljer sig markant i förvaltning och ledarskap från de flesta andra börsbolagen. Jag skulle hellre vilja jämföra med IKEA, som har en liknande pragmatisk stil när det gäller ledarskap och affärsmannaskap samt en äkta platt organisation. Många företag låtsas att de har platta organisationer och korta beslutsvägar, bara för att det låter bra att ha det, men det är bara tomt prat. Så icke i H&Ms fall. Familjen Perssons tradition och anda har en enorm påverkan på H&M, och man har också lyckats hitta personer till ledning och styrelse som fungerar bra i denna atmosfär. Det ställer förstås också höga förväntningar på ett kommande generationsskifte.
Vinstmarginalen kan komma att sjunka något under de närmaste åren. En svag US dollar har nämligen gynnat H&M. Frågan är dock om dollarn fortsätter på denna låga nivå? Tillverkningskostnaderna kommer troligen att öka i takt med att den ekonomiska tillväxten i BRIC-länderna och omgivande länder till dessa ökar, även om man just idag gått ut och försäkrat att kostnaderna för tillverkningen i Kina inte förväntas öka den närmaste tiden. Å andra sidan tillför en allmän tillväxt i dessa länder även nya marknader för H&M.
Om tillverkningskostnaderna ändå skulle öka kan detta i viss mån tas igen på något högre priser, särskilt om priserna stiger generellt i samhället, men H&Ms priser får inte öka alltför mycket då en prisökning skulle få effekter på försäljningstillväxten. Högre priser på ordinarie sortiment skulle också förta effekten av nya konceptet COS som testas i Storbritannien och som säljer något dyrare kläder. H&Ms största chans till tillväxt borde därför främst ligga i expansion, dels genom klädbutiker på nya marknader och dels med nya koncept som exempelvis heminredning.
H&M har därutöver gång på gång genom åren visat sig vara pionjärer när det gäller att anamma allt från jämställdhet, arbetsrätt och miljömedvetenhet till att visa att det går att sälja ekologiska kläder till bra priser. Man har varit snabb att börja arbeta med och redovisa CSR. Det finns alltså en fräsch trendmedvetenhet som går utanför själva området mode, och som bygger in goda värden i varumärket.
När det gäller utdelad vinst har jag räknat med att den åtminstone förblir oförändrad. Tillväxten kommer att fortsätta. I höst öppnar H&M butiker i Japan och till våren i Ryssland, men det finns många fler marknader kvar att erövra. H&M är ett koncept som går hem överallt, som IKEA (även om man turligen slipper sy ihop kläderna själv, hihi).
Den 10 juni gjorde Aktiespararna en teknisk analys av aktien som stöder mitt beslut att köpa mer H&M-aktier just nu. Alldeles nyss såg jag att även placera.nu gjort en analys idag, där de även påpekar ett faktum jag själv glömt nämna: H&M tycks klara sig bättre i konjunkturnedgångar än andra.
När kursen når över 360 kronor ska jag göra en ny analys för att se om det fortfarande är motiverat att lägga en så stor del av sparandet på H&M. Men fram tills dess är det bara att passa på att köpa på sig så många aktier som kassan tillåter. Frågan är dock om dagens kursrusning håller sommaren ut även ifall börsen fortsätter svaja?
Företagsledningen är utomordentligt kompetent och skiljer sig markant i förvaltning och ledarskap från de flesta andra börsbolagen. Jag skulle hellre vilja jämföra med IKEA, som har en liknande pragmatisk stil när det gäller ledarskap och affärsmannaskap samt en äkta platt organisation. Många företag låtsas att de har platta organisationer och korta beslutsvägar, bara för att det låter bra att ha det, men det är bara tomt prat. Så icke i H&Ms fall. Familjen Perssons tradition och anda har en enorm påverkan på H&M, och man har också lyckats hitta personer till ledning och styrelse som fungerar bra i denna atmosfär. Det ställer förstås också höga förväntningar på ett kommande generationsskifte.
Vinstmarginalen kan komma att sjunka något under de närmaste åren. En svag US dollar har nämligen gynnat H&M. Frågan är dock om dollarn fortsätter på denna låga nivå? Tillverkningskostnaderna kommer troligen att öka i takt med att den ekonomiska tillväxten i BRIC-länderna och omgivande länder till dessa ökar, även om man just idag gått ut och försäkrat att kostnaderna för tillverkningen i Kina inte förväntas öka den närmaste tiden. Å andra sidan tillför en allmän tillväxt i dessa länder även nya marknader för H&M.
Om tillverkningskostnaderna ändå skulle öka kan detta i viss mån tas igen på något högre priser, särskilt om priserna stiger generellt i samhället, men H&Ms priser får inte öka alltför mycket då en prisökning skulle få effekter på försäljningstillväxten. Högre priser på ordinarie sortiment skulle också förta effekten av nya konceptet COS som testas i Storbritannien och som säljer något dyrare kläder. H&Ms största chans till tillväxt borde därför främst ligga i expansion, dels genom klädbutiker på nya marknader och dels med nya koncept som exempelvis heminredning.
H&M har därutöver gång på gång genom åren visat sig vara pionjärer när det gäller att anamma allt från jämställdhet, arbetsrätt och miljömedvetenhet till att visa att det går att sälja ekologiska kläder till bra priser. Man har varit snabb att börja arbeta med och redovisa CSR. Det finns alltså en fräsch trendmedvetenhet som går utanför själva området mode, och som bygger in goda värden i varumärket.
När det gäller utdelad vinst har jag räknat med att den åtminstone förblir oförändrad. Tillväxten kommer att fortsätta. I höst öppnar H&M butiker i Japan och till våren i Ryssland, men det finns många fler marknader kvar att erövra. H&M är ett koncept som går hem överallt, som IKEA (även om man turligen slipper sy ihop kläderna själv, hihi).
Den 10 juni gjorde Aktiespararna en teknisk analys av aktien som stöder mitt beslut att köpa mer H&M-aktier just nu. Alldeles nyss såg jag att även placera.nu gjort en analys idag, där de även påpekar ett faktum jag själv glömt nämna: H&M tycks klara sig bättre i konjunkturnedgångar än andra.
När kursen når över 360 kronor ska jag göra en ny analys för att se om det fortfarande är motiverat att lägga en så stor del av sparandet på H&M. Men fram tills dess är det bara att passa på att köpa på sig så många aktier som kassan tillåter. Frågan är dock om dagens kursrusning håller sommaren ut även ifall börsen fortsätter svaja?
Upprensning i portföljen
Nu har jag äntligen kommit mig för med att rensa upp i mitt månadssparande i aktier. Detta månadssparande står för närvarande för cirka 28% av vårt totala sparande varje månad, så det har ju en viss betydelse. Månadssparandet ska vara oerhört långsiktigt. 5 år är liksom en kort horisont här. Därför spelar den fundamentala analysen ganska stor roll för valet av aktier. Merparten av aktierna är Large Cap vilket gör risken lägre och därmed även avkastningen men, som sagt, det här ska vara långsiktiga investeringar som man inte behöver tänka så mycket på. Vilket förstås inte hindrar att man möblerar om i portföljen då och då.
Mid Cap-bolagen har nu åkt ut från mitt sparande. Björn Borg ströks eftersom klädföretagen (exkl. H&M förstås) har hamnat i bakvattnet. Det som övertygade mig var DIs podcast om sommarens aktier. Intrum Justitia som i och för sig verkar i en evigt lönsam bransch men som nu tycks ha fått bättre skickade konkurrenter, fick också stryka på foten. SSAB tycks vara rena berg- och dalbanan på alla plan, så jag avvaktar med dem än så länge.
Istället satsar jag 20% på verkstadsaktier. Jag är inte på något sätt övertygad om att det är en bra idé men nåja, på lång sikt ska väl SKF och Sandvik tuffa uppåt ändå? Det är ju köprekommendation på de båda just nu så jag chansar på att analytikerna har rätt. Även om jag just lånat en bok på bibblan som visar att analytiker och ekonomijournalister rent allmänt har fel för det mesta, hehe.
Resterande 80% av månadssparandet går tills vidare till H&M! Jag har länge haft H&M på 50% av månadspengen, men nu känns det dags att öka. Jag hade hoppats på att få köpa en del aktier på "rea" i sommar, men som H&Ms kurs stuckit iväg idag vete sjutton hur det blir med det. Hur som helst. Det är det enda Large Cap-bolag jag tror benhårt på långsiktigt, och som jag känner att jag har bästa insikten om och i. En mer utförlig motivering för detta val kommer i ett senare inlägg.
Mid Cap-bolagen har nu åkt ut från mitt sparande. Björn Borg ströks eftersom klädföretagen (exkl. H&M förstås) har hamnat i bakvattnet. Det som övertygade mig var DIs podcast om sommarens aktier. Intrum Justitia som i och för sig verkar i en evigt lönsam bransch men som nu tycks ha fått bättre skickade konkurrenter, fick också stryka på foten. SSAB tycks vara rena berg- och dalbanan på alla plan, så jag avvaktar med dem än så länge.
Istället satsar jag 20% på verkstadsaktier. Jag är inte på något sätt övertygad om att det är en bra idé men nåja, på lång sikt ska väl SKF och Sandvik tuffa uppåt ändå? Det är ju köprekommendation på de båda just nu så jag chansar på att analytikerna har rätt. Även om jag just lånat en bok på bibblan som visar att analytiker och ekonomijournalister rent allmänt har fel för det mesta, hehe.
Resterande 80% av månadssparandet går tills vidare till H&M! Jag har länge haft H&M på 50% av månadspengen, men nu känns det dags att öka. Jag hade hoppats på att få köpa en del aktier på "rea" i sommar, men som H&Ms kurs stuckit iväg idag vete sjutton hur det blir med det. Hur som helst. Det är det enda Large Cap-bolag jag tror benhårt på långsiktigt, och som jag känner att jag har bästa insikten om och i. En mer utförlig motivering för detta val kommer i ett senare inlägg.
måndag 16 juni 2008
Fondsparplan
Nu har jag lagt upp planen för ett litet månadssparande i fonder också. Visserligen kommer detta sparande enbart att utgöra max 17% av vårt totala sparande varje månad, men det kan ju ha viss betydelse ändå.
Vinnare blev Skagen Kon-Tiki och East Capital Rysslandsfonden. Bara för att dessa gått "minst sämst" av det tiotal fonder jag spanade på. Jag blev egentligen ganska paff när jag började jämföra olika tillväxtfonder och såg att flera fonder som ofta omnämns som välskötta och framgångsrika har gått rejält back. Inte bara i år eller under förra året, vilket ju är fullt förståeligt, utan även om man tittar tre år bakåt. Ibland till och med fem år bakåt. Otur? Dålig förvaltning? Eller är det så att fondsparande helt enkelt inte lönar sig rent generellt?
De två tillväxtfonder som jag nu valt har egentligen en ganska hög risk, även om båda baserar sina investeringar främst på fundamental analys vilket jag tror är bra när man placerar på lång sikt. Trots risken har de inte gått så mycket back utan har till och med en liten positiv utveckling. Jag jämförde också med vanliga indexfonder och då var det ingen tvekan - högre risk tycks löna sig fint om man har lite längre placeringshorisont. Så fick det bli.
Jag hoppas nu att det här sparandet lönar sig på några års sikt. Jag tror knappast att BRIC-länderna sett slutet på sin ekonomiska tillväxt ännu, så vi håller tummarna att detta kan ge lite pengar i kassan till mig och maken.
Vinnare blev Skagen Kon-Tiki och East Capital Rysslandsfonden. Bara för att dessa gått "minst sämst" av det tiotal fonder jag spanade på. Jag blev egentligen ganska paff när jag började jämföra olika tillväxtfonder och såg att flera fonder som ofta omnämns som välskötta och framgångsrika har gått rejält back. Inte bara i år eller under förra året, vilket ju är fullt förståeligt, utan även om man tittar tre år bakåt. Ibland till och med fem år bakåt. Otur? Dålig förvaltning? Eller är det så att fondsparande helt enkelt inte lönar sig rent generellt?
De två tillväxtfonder som jag nu valt har egentligen en ganska hög risk, även om båda baserar sina investeringar främst på fundamental analys vilket jag tror är bra när man placerar på lång sikt. Trots risken har de inte gått så mycket back utan har till och med en liten positiv utveckling. Jag jämförde också med vanliga indexfonder och då var det ingen tvekan - högre risk tycks löna sig fint om man har lite längre placeringshorisont. Så fick det bli.
Jag hoppas nu att det här sparandet lönar sig på några års sikt. Jag tror knappast att BRIC-länderna sett slutet på sin ekonomiska tillväxt ännu, så vi håller tummarna att detta kan ge lite pengar i kassan till mig och maken.
fredag 13 juni 2008
Bye Bye Dubai? Hello Africa?
Franska Société Générale lanserar nu Mellanösternfonder i Sverige och går därför ut i pressen och tror att Mellanöstern kommer att bli en fin tillväxtzon framöver. Detta är förstås oavsett oljepriset, eftersom oljebolagen inte är noterade på börserna där. Personligen tycker jag ändå att oljepriset har med saken att göra eftersom det påverkar dessa ekonomier så pass mycket?
Själv är jag alltså inte lika övertygad om Mellanösterns framgångspotential på sikt. Afrika känns faktiskt betydligt mer på gång än Mellanöstern. Intressant nog verkar de där Mellanösternfonderna gå bättre ju närmare Afrika de investerar, enligt listan i DIs artikel. De som inkluderar Nordafrika i fonderna har gått hyfsat medan Turkietfonderna har gått katastrofalt dåligt. Någon som tror på Mellanösternfonderna där ute? Hör gärna av er med argument för och emot!
Själv är jag alltså inte lika övertygad om Mellanösterns framgångspotential på sikt. Afrika känns faktiskt betydligt mer på gång än Mellanöstern. Intressant nog verkar de där Mellanösternfonderna gå bättre ju närmare Afrika de investerar, enligt listan i DIs artikel. De som inkluderar Nordafrika i fonderna har gått hyfsat medan Turkietfonderna har gått katastrofalt dåligt. Någon som tror på Mellanösternfonderna där ute? Hör gärna av er med argument för och emot!
Inte precis lättklädd
Liksom många kvinnliga aktieägare har jag en portfölj som är tung i H&M-aktier. Jag har även en liten yttepyttedel av Björn Borg. Då förstår ni att mitt innehav inte ser så positivt ut just nu. Klädaktier har sjunkit rejält i år. H&M har klarat sig jämförelsevis fint med -15% i år medan Björn Borg rasat rejält och ligger på hela -49% för året. (Här finns en lista med siffror för klädbolagen.) Frågan är vad man ska göra? H&M är jag inte ett dugg orolig för på lite sikt. Där är det sannerligen sommarrea på aktien, och de flesta analytiker rekommenderar att köpa. Men vad händer med Björn Borg-aktierna i framtiden? Mitt eget BB-innehav har visserligen "bara" backat 23% efter som jag köpt pytteposter över lång tid, men ändå.
I helgen ska jag arbeta vidare på min strategi och handlingsplan, och därmed försöka bestämma mig för vilka aktier i min månadsspararportfölj som jag ska fortsätta köpa, vilka jag ska behålla och vilka jag ska sälja av. Det blir ett tufft jobb för en osäker nybörjare, men jag börjar komma överens med datorprogrammet Hitta Kursvinnare och jag läser böcker med goda råd så fort jag bara hinner samt försöker hänga med i all information från finanstidningar, ekonomibloggare, etc. Jag kommer främst att basera besluten på fundamental analys eftersom det känns tryggast att bygga beslut på en substantiell verklighet, men man kan ju ändå inte helt bortse från teknisk analys och marknadsrörelser? Det är ungefär så långt jag kommit i mina funderingar. Stressig period på jobbet hindrar mig tyvärr från att lägga så mycket tid som jag skulle behöva för att lära mig mer om aktiemarknaden. Oerhört frustrerande. Men jag ska försöka att inte ställa så höga krav på mig själv utan måste få tid på mig att ta ett steg i taget. Här och Nu.
Klädaktier väger lätt i år.
I helgen ska jag arbeta vidare på min strategi och handlingsplan, och därmed försöka bestämma mig för vilka aktier i min månadsspararportfölj som jag ska fortsätta köpa, vilka jag ska behålla och vilka jag ska sälja av. Det blir ett tufft jobb för en osäker nybörjare, men jag börjar komma överens med datorprogrammet Hitta Kursvinnare och jag läser böcker med goda råd så fort jag bara hinner samt försöker hänga med i all information från finanstidningar, ekonomibloggare, etc. Jag kommer främst att basera besluten på fundamental analys eftersom det känns tryggast att bygga beslut på en substantiell verklighet, men man kan ju ändå inte helt bortse från teknisk analys och marknadsrörelser? Det är ungefär så långt jag kommit i mina funderingar. Stressig period på jobbet hindrar mig tyvärr från att lägga så mycket tid som jag skulle behöva för att lära mig mer om aktiemarknaden. Oerhört frustrerande. Men jag ska försöka att inte ställa så höga krav på mig själv utan måste få tid på mig att ta ett steg i taget. Här och Nu.
onsdag 11 juni 2008
Aktieindexobligationer istället för sparkonto?
Jag har ju lagt upp en likvid och lättåtkomlig buffert åt familjen. Just nu står den på ett e-sparkonto som ger 3.60% ränta. Inte dåligt, men inte så jättebra avkastning heller, förstås. Målet med sparandet är att på kortare sikt få ihop tre månadslöner och på längre sikt en hel årslön netto. Det vill säga minsta möjliga summa pengar som vi nödvändigtvis måste ha för att betala räkningarna och därefter leva på havregrynsgröt. En minimilön, alltså.
Det skulle vara en trygghet för oss ifall någon blir arbetslös eller långtidssjuk och inte får ut full ersättning för lönen eller tvingas bråka med Försäkringskassa/A-kassa som håller inne med ersättning. Situationer som är ganska vanliga nuförtiden, och som vi själva och flera av våra vänner har personliga erfarenheter av.
En buffert handlar ju om relativt kortsiktiga pengar, eftersom de ska finnas tillgängliga för oförutsedda utgifter. Därför kommer mer långsiktiga placeringar som aktier och fonder absolut inte på fråga eftersom man riskerar att göra trista förluster bara för att man måste sälja snabbt. Aktiesparandet ser jag mer som pensionssparande. Jag har ändå funderat på alternativ till bankboken. Det är ju så att när kontantbufferten har växt, säg till en månadslön, så känns det ju lite korkat att låta så mycket pengar bara stå stilla på sparkontot. Allt utöver den här månadslönen kan man tänka sig att binda upp på lite längre tid. Jag funderade först på premieobligationer, men för att vara garanterad en minimiränta/vinst måste man sätta in minst 50 000 kronor och det har jag inte just nu. Då dök alternativet aktieindexobligationer upp. Där räcker det oftast med en minsta insats på 5 000 kronor, man binder pengarna 1-5 år och man är garanterad mot förlust. Pengarna är alltså säkra, men man har chans till god avkastning.
En annan kul sak med aktieindexobligationer är att man kan investera i lite mer spännande marknader och branscher där man kanske inte skulle våga satsa på en enskild aktie. Så på det hela taget tycker jag att sparformen verkar vara attraktiv. Jag har googlat och läst en del och har väl inte direkt sett några negativa tongångar. Visst blir avkastningen förmodligen högre om man satsar lite långsiktigare i aktier och fonder, men nu var det ju precis det jag ville undvika. Och visst är det så att instituten som ställer ut dessa obligationer tjänar en slant på modellen, och avgifterna kostar lite grann, men här handlar det ju ändå om våra buffertpengar som jag inte vill riskera!
Här har jag exempelvis hittat en bra magisteruppsats om aktieindexobligationer, skriven av två studenter vid Stockholms Universitet år 2005. Ur sammanfattningen: "Är man beredd att betala för den begränsande förlustrisken kan aktieindexobligationer vara ett bra investeringsalternativ, i synnerhet för investerare som inte aktivt följer marknaden. Vid en jämförelse mellan fem utestående aktieindexobligationer och direkta investeringar i index, visade studien att aktieindexobligationerna korrelerade väl med index och i förhållande till dess risk gav en rimlig avkastning. Aktieindexobligationer kan således fungera väl som komplement i en väldiversifierad portfölj."
Jamen, det låter väl ändå som ett hyfsat alternativ till sparkontot? Eller vad tycker ni?
Det skulle vara en trygghet för oss ifall någon blir arbetslös eller långtidssjuk och inte får ut full ersättning för lönen eller tvingas bråka med Försäkringskassa/A-kassa som håller inne med ersättning. Situationer som är ganska vanliga nuförtiden, och som vi själva och flera av våra vänner har personliga erfarenheter av.
En buffert handlar ju om relativt kortsiktiga pengar, eftersom de ska finnas tillgängliga för oförutsedda utgifter. Därför kommer mer långsiktiga placeringar som aktier och fonder absolut inte på fråga eftersom man riskerar att göra trista förluster bara för att man måste sälja snabbt. Aktiesparandet ser jag mer som pensionssparande. Jag har ändå funderat på alternativ till bankboken. Det är ju så att när kontantbufferten har växt, säg till en månadslön, så känns det ju lite korkat att låta så mycket pengar bara stå stilla på sparkontot. Allt utöver den här månadslönen kan man tänka sig att binda upp på lite längre tid. Jag funderade först på premieobligationer, men för att vara garanterad en minimiränta/vinst måste man sätta in minst 50 000 kronor och det har jag inte just nu. Då dök alternativet aktieindexobligationer upp. Där räcker det oftast med en minsta insats på 5 000 kronor, man binder pengarna 1-5 år och man är garanterad mot förlust. Pengarna är alltså säkra, men man har chans till god avkastning.
En annan kul sak med aktieindexobligationer är att man kan investera i lite mer spännande marknader och branscher där man kanske inte skulle våga satsa på en enskild aktie. Så på det hela taget tycker jag att sparformen verkar vara attraktiv. Jag har googlat och läst en del och har väl inte direkt sett några negativa tongångar. Visst blir avkastningen förmodligen högre om man satsar lite långsiktigare i aktier och fonder, men nu var det ju precis det jag ville undvika. Och visst är det så att instituten som ställer ut dessa obligationer tjänar en slant på modellen, och avgifterna kostar lite grann, men här handlar det ju ändå om våra buffertpengar som jag inte vill riskera!
Här har jag exempelvis hittat en bra magisteruppsats om aktieindexobligationer, skriven av två studenter vid Stockholms Universitet år 2005. Ur sammanfattningen: "Är man beredd att betala för den begränsande förlustrisken kan aktieindexobligationer vara ett bra investeringsalternativ, i synnerhet för investerare som inte aktivt följer marknaden. Vid en jämförelse mellan fem utestående aktieindexobligationer och direkta investeringar i index, visade studien att aktieindexobligationerna korrelerade väl med index och i förhållande till dess risk gav en rimlig avkastning. Aktieindexobligationer kan således fungera väl som komplement i en väldiversifierad portfölj."
Jamen, det låter väl ändå som ett hyfsat alternativ till sparkontot? Eller vad tycker ni?
måndag 9 juni 2008
Jag är otrogen
Det har länge gått en reklamfilm på teve där det uppmanas att vänstra mot sin bank. Nu vänstrar jag mot min nätmäklare, och inte lite heller. Jag har nu inte mindre än tre stycken. Aktieinvest, där jag började, och där jag tänker fortsätta med månadssparandet i aktier eftersom det är enda stället där man kan köpa in sig på delar av aktier i Aktieinvests lager. Lysande idé! Dessutom får man Redeyes veckobrev Trends på köpet om man är medlem i Aktiespararna. Också finemang! Men dessa två saker är i princip det enda positiva jag kan komma på med Aktieinvest.
Jag har även öppnat konto på Avanza. Där kommer jag främst att lägga fondsparandet. Anledningen till detta val var att jag gillar deras webbplats bäst av alla, främst att man kan bygga sin egen översiktssida/börsskärm och lägga upp egna bevakningsportföljer, och så hoppas jag förstås på en Avanzadag även nästa år - det lät som en höjdartillställning. Men för mig som gör småaffärer i aktier blir courtaget på Avanza aningen kostsamt så nu har jag slagit till och öppnat depå hos Aktiespar.se, som för övrigt är en bifirma till just Avanza. Där är minimiavgiften för courtage 0 kronor, vilket passar mig bättre när det gäller just aktieaffärerna.
Det är mycket möjligt att jag slår ihop allt på ett konto i framtiden, men just nu känns det bra att prova sig fram och testa lite olika ställen för sparandet.
Jag har även öppnat konto på Avanza. Där kommer jag främst att lägga fondsparandet. Anledningen till detta val var att jag gillar deras webbplats bäst av alla, främst att man kan bygga sin egen översiktssida/börsskärm och lägga upp egna bevakningsportföljer, och så hoppas jag förstås på en Avanzadag även nästa år - det lät som en höjdartillställning. Men för mig som gör småaffärer i aktier blir courtaget på Avanza aningen kostsamt så nu har jag slagit till och öppnat depå hos Aktiespar.se, som för övrigt är en bifirma till just Avanza. Där är minimiavgiften för courtage 0 kronor, vilket passar mig bättre när det gäller just aktieaffärerna.
Det är mycket möjligt att jag slår ihop allt på ett konto i framtiden, men just nu känns det bra att prova sig fram och testa lite olika ställen för sparandet.
söndag 8 juni 2008
En spann kallt vatten
Uff! Min shoppinglusta på börsen fick sig en rejäl avkylning idag, tack vare bloggen Vägen ut ur ekorrhjulet som i helgens inlägg länkade till en artikelserie av Gyllenram/Ugrinas om vikten att upprätta en handlingsplan för sina investeringar. Men vänta nu här, tänkte jag efter att ha läst, har jag den minsta lilla riktning på mitt sparande? Näpp. Har jag en susning om vad jag pysslar med över huvud taget? Nix. Denna insikt hade effekten att det var som om någon kastat en spann med kallt vatten över mig. Ouch! Ska nog låta pengarna stå på sparkontot och ticka 3,60% ränta tills jag får lite mer kompetens att välja vad jag ska investera i. Jag ska genast börja fila på min handlingsplan.
När jag hämtat mig från kylchocken och plockat bort isbitarna ur tröjan såg jag att Markus i Ekorrhjulet även länkade till en webbsida för Avanza-dagen där man kan se och lyssna på de olika talarna. Vilken tur! Det verkar ha varit ett toppenevenemang. Verkligen kul att kunna ta del av alla kloka ord så här i efterhand.
När jag hämtat mig från kylchocken och plockat bort isbitarna ur tröjan såg jag att Markus i Ekorrhjulet även länkade till en webbsida för Avanza-dagen där man kan se och lyssna på de olika talarna. Vilken tur! Det verkar ha varit ett toppenevenemang. Verkligen kul att kunna ta del av alla kloka ord så här i efterhand.
AMF Pensions rapport övertygar inte
Jag har ju tidigare skrivit att jag tycker att pensionssparande är olönsamt jämfört med eget sparande i fonder och aktier, i synnerhet för låginkomsttagare. Skattekonstruktionen, och eventuella framtida politiska beslut gällande skatten, gör att man tar en risk att förlora på avdragsgillt pensionssparande. Idag bygger systemet mycket på att höginkomsttagare får ett högre skatteavdrag men förmodligen kommer att betala lägre skatt som pensionärer. Dessutom binder man ju upp pengarna i en himla massa år, vilket är helt vansinnigt för yngre sparare.
Nu har AMF Pension tydligen gjort en undersökning som säger att det ändå lönar sig att binda pensionspengar och spara avdragsgillt även för låginkomsttagare. Kanske. Förmodligen. På något sätt. Ifall man sparar väldigt lång tid (alltså börjar när man är ung) och tar höga risker. Då kan det möjligen löna sig. Lite grann. I alla fall om man jämför med att sätta pengarna i räntefonder, säger AMF Pension. (?!) Vad som helst kan väl slå räntefonder, trodde då jag?
Rapportens resultat låter alltså inte särskilt imponerande i mina öron även om jag ännu inte hunnit detaljgranska rapporten i sig, det får väl erkännas. Det låter snarare som om AMF Pension är oroliga att förlora sparare och därför lite halvdesperat slänger fram en rapport, som alltså inte lyckas vara särskilt övertygande?
Nu har AMF Pension tydligen gjort en undersökning som säger att det ändå lönar sig att binda pensionspengar och spara avdragsgillt även för låginkomsttagare. Kanske. Förmodligen. På något sätt. Ifall man sparar väldigt lång tid (alltså börjar när man är ung) och tar höga risker. Då kan det möjligen löna sig. Lite grann. I alla fall om man jämför med att sätta pengarna i räntefonder, säger AMF Pension. (?!) Vad som helst kan väl slå räntefonder, trodde då jag?
Rapportens resultat låter alltså inte särskilt imponerande i mina öron även om jag ännu inte hunnit detaljgranska rapporten i sig, det får väl erkännas. Det låter snarare som om AMF Pension är oroliga att förlora sparare och därför lite halvdesperat slänger fram en rapport, som alltså inte lyckas vara särskilt övertygande?
lördag 7 juni 2008
Hamster style!
Den som är lika galen som jag är i små obskyra amerikanska filmer, och därmed har sett Orgazmo av Trey Parker (som senare gjorde South Park), vet vad rubriken refererar till. I denna underbart crazy film om en missionerande mormon som av en ödets nyck blir porrfilmsuperhjälten Orgazmo, nämns "Hamster style" som en kung fu-riktning.
Jag känner mig lite som en stolt hamster idag när jag plötsligt insåg att vi har så mycket som en och halv månadslön sparat. Redan. Och då har vi knappt börjat spara än. Visserligen kommer lite av pengarna att gå åt till semestern, men ändå.
Mitt mål är att kortsiktigt få ihop 3 månadslöner och på längre sikt ha 12 månadslöner sparade. Det är förstås inte "riktiga" månadslöner vi pratar om här, utan en sorts "minilön" vars summa ska täcka våra räkningar samt ett synnerligen frugalt leverne med bara det allra nödvändigaste. En "minilön" i vårt fall är cirka 2/3 av vår "riktiga" lön. Om ni förstår.
Jag sparar främst för att känna mig trygg. Om någon av oss blir arbetslös eller sjukskriven vill jag inte behöva oroa mig för att inte kunna betala hyra eller räkningar. I ett sådant läge har man säkert nog med helt andra bekymmer. Det ska finnas ett ekonomiskt backup-system för oss ifall huvudsystemet går ner, för att använda IT-metaforer. Själva sparandet (vägen till målet) betraktar jag som lite av en "sport". Jag har under de senaste månaderna upptäckt att det är kul att se hur mycket man samla till sitt sparande varje månad, och det är jättespännande att se hur fort man sedan kan få kapitalet att växa. Men det stora slutmålet som hägrar där framme är definitivt Trygghet.
Jag undrar om det är drivkraften även för hamsterns samlande av mat? Förmodligen. Så då är jag väl en hamster då. :)
PS! För alla digitala hamsterälskare där ute: The Original Hampsterdance! Minns ni? :)
Kung Fu Hamster In Action!
Jag känner mig lite som en stolt hamster idag när jag plötsligt insåg att vi har så mycket som en och halv månadslön sparat. Redan. Och då har vi knappt börjat spara än. Visserligen kommer lite av pengarna att gå åt till semestern, men ändå.
Mitt mål är att kortsiktigt få ihop 3 månadslöner och på längre sikt ha 12 månadslöner sparade. Det är förstås inte "riktiga" månadslöner vi pratar om här, utan en sorts "minilön" vars summa ska täcka våra räkningar samt ett synnerligen frugalt leverne med bara det allra nödvändigaste. En "minilön" i vårt fall är cirka 2/3 av vår "riktiga" lön. Om ni förstår.
Jag sparar främst för att känna mig trygg. Om någon av oss blir arbetslös eller sjukskriven vill jag inte behöva oroa mig för att inte kunna betala hyra eller räkningar. I ett sådant läge har man säkert nog med helt andra bekymmer. Det ska finnas ett ekonomiskt backup-system för oss ifall huvudsystemet går ner, för att använda IT-metaforer. Själva sparandet (vägen till målet) betraktar jag som lite av en "sport". Jag har under de senaste månaderna upptäckt att det är kul att se hur mycket man samla till sitt sparande varje månad, och det är jättespännande att se hur fort man sedan kan få kapitalet att växa. Men det stora slutmålet som hägrar där framme är definitivt Trygghet.
Jag undrar om det är drivkraften även för hamsterns samlande av mat? Förmodligen. Så då är jag väl en hamster då. :)
PS! För alla digitala hamsterälskare där ute: The Original Hampsterdance! Minns ni? :)
torsdag 5 juni 2008
Jag är köpgalen!
Ååååh, det suger svårt i shoppingtarmen. Men den här gången är det inte kläder eller heminredning som drar, utan aktier! Det är som om jag har flyttat över mitt habegär från galleriorna till börsen. Vårt buffertsparande börjar se välmående ut och en liten del av dessa pengar kan gott flyttas över till det längre sparandet. Jag har funderat på att öka risken lite och köpa en post i något spännande litet bolag. Men vilken bransch? Råvaror? Miljövänlig energi eller olja? Det finns så många att välja på och jag är helt nybörjare på det här. En apa hade förmodligen kunnat göra ett bättre jobb.
Så jag ska försöka lugna mig lite nu, och lära mig mer om de här företagen istället för att bara rusa iväg och impulsköpa aktier som en crazy shopaholic. Warren Buffett, min finansguru, säger att när man köper aktier ska man bete sig som om man skulle köpa hela företaget. Och om jag skulle köpa ett helt bolag så skulle jag ju knappast impulsköpa det, utan noga ta reda på allt jag kan om bolagets ekonomi, ledning, framtidsutsikter, etc. Med andra ord har jag ett styvt jobb framför mig, för sådant där tar sin lilla tid. Under tiden hoppas jag att börsen förblir sval i sommarvärmen så att mina eventuella placeringar hinner bli ännu billigare innan jag tar beslut och slår till.
Och här ser ni min placeringsrådgivare fundera noga över det bästa aktievalet.
Så jag ska försöka lugna mig lite nu, och lära mig mer om de här företagen istället för att bara rusa iväg och impulsköpa aktier som en crazy shopaholic. Warren Buffett, min finansguru, säger att när man köper aktier ska man bete sig som om man skulle köpa hela företaget. Och om jag skulle köpa ett helt bolag så skulle jag ju knappast impulsköpa det, utan noga ta reda på allt jag kan om bolagets ekonomi, ledning, framtidsutsikter, etc. Med andra ord har jag ett styvt jobb framför mig, för sådant där tar sin lilla tid. Under tiden hoppas jag att börsen förblir sval i sommarvärmen så att mina eventuella placeringar hinner bli ännu billigare innan jag tar beslut och slår till.
tisdag 3 juni 2008
Lovad vare Gud! Här kommer skatteåterbäringen!
för att citera Broder Tuck ur Disney's Robin Hood. (Iiiih, jaaaa jag vet - vilken töntig rubrik, haha!) Idag kan man logga in på skattekontot och spana efter sin skatteåterbäring. Får man tillbaka pengar i juni ska de finnas på kontot nu i veckan.
Jag har funderat på att köpa lite mer aktier, så idag var spänningen stor huruvida jag skulle få tillbaka mina tusenlappar redan denna vecka för lite investeringar på börsen. Typiskt nog har min dag varit superstressig och fylld av möten från tidig morgon till sen kväll. Först nu har jag haft tid att sätta mig framför datorn. Döm om min förvåning när jag inte ens hann logga in på skattekontot utan noterade redan på bankkontoutdraget att pengarna var där. Det var ju en skön avslutning på en hektisk dag.
Jag har funderat på att köpa lite mer aktier, så idag var spänningen stor huruvida jag skulle få tillbaka mina tusenlappar redan denna vecka för lite investeringar på börsen. Typiskt nog har min dag varit superstressig och fylld av möten från tidig morgon till sen kväll. Först nu har jag haft tid att sätta mig framför datorn. Döm om min förvåning när jag inte ens hann logga in på skattekontot utan noterade redan på bankkontoutdraget att pengarna var där. Det var ju en skön avslutning på en hektisk dag.
söndag 1 juni 2008
Hjälp mig att välja!
Näää, nu är jag hjärtligt trött på min nätmäklare Aktieinvest. Visst, det är låga avgifter när man är medlem i Aktiespararna, men deras webbplats funkar enbart i Internet Explorer och hur 1990-tal är inte det?! Den är dessutom grymt buggig. Ibland lägger vissa funktioner bara av. Som exempelvis att kunna se sina kontoutdrag. Jag funderar på att köpa aktier i veckan men så läser jag att deras direktbetalningsfunktion är ur funktion för tillfället. Okej, andra mäklare har väl ingen direktbetalningsfunktion alls, men faktum är att det här var en bugg för mycket i min bok. Om man har hand om människors pengar och sparande så ser man väl för tusan till att servicen fungerar? Även i Mozilla Firefox, tack.
Jag gillar att man kan köpa delposter i aktier, så jag kommer säkert att fortsätta månadsspara i Andelsorder hos Aktieinvest, men för andra affärer är jag nu öppen för att möjligen vända mig till en ny aktör. Jag väljer mellan Aktiespar.se, Avanza och Nordnet och lusläser nu deras webbplatser för att få en uppfattning om vad de har att erbjuda.
Aktiespar.se verkar vara billiga (inget minimicourtage vid handel i hela börsposter) men tråkiga och tycks inte erbjuda så mycket över själva tjänsten. Avanza verkar ha supernöjda kunder och jag gillar verkligen deras webbplats, Nordnet verkar ha många bra kurser och seminarier, vilket är oerhört värdefullt för mig som håller på att lära mig den här branschen. Har de andra också det? Samtliga tar 0,15% i courtage vid aktiehandel och de två sistnämnda har minimicourtage på 39 kronor. Detta skall alltså jämföras med Aktieinvests 0,10% men minst 29 kronor, vilket ju är en bra deal. Om nu deras förjämrade webb kunde fungera som den ska...
Nåväl. Vilken av dessa tre kandidater är bäst, snabbast och billigast för en småsparare som jag? Eller ska jag fortsätta att uthärda Aktieinvest bara på grund av det låga priset? Ni som har erfarenheter - hör av er och kommentera!
Jag gillar att man kan köpa delposter i aktier, så jag kommer säkert att fortsätta månadsspara i Andelsorder hos Aktieinvest, men för andra affärer är jag nu öppen för att möjligen vända mig till en ny aktör. Jag väljer mellan Aktiespar.se, Avanza och Nordnet och lusläser nu deras webbplatser för att få en uppfattning om vad de har att erbjuda.
Aktiespar.se verkar vara billiga (inget minimicourtage vid handel i hela börsposter) men tråkiga och tycks inte erbjuda så mycket över själva tjänsten. Avanza verkar ha supernöjda kunder och jag gillar verkligen deras webbplats, Nordnet verkar ha många bra kurser och seminarier, vilket är oerhört värdefullt för mig som håller på att lära mig den här branschen. Har de andra också det? Samtliga tar 0,15% i courtage vid aktiehandel och de två sistnämnda har minimicourtage på 39 kronor. Detta skall alltså jämföras med Aktieinvests 0,10% men minst 29 kronor, vilket ju är en bra deal. Om nu deras förjämrade webb kunde fungera som den ska...
Nåväl. Vilken av dessa tre kandidater är bäst, snabbast och billigast för en småsparare som jag? Eller ska jag fortsätta att uthärda Aktieinvest bara på grund av det låga priset? Ni som har erfarenheter - hör av er och kommentera!
lördag 31 maj 2008
Märklig folkhemslogik straffar PPM-sparare
Här kommer en uppföljare apropå PPM-sparandet som jag skrev om i förrgår, där jag berättade hur man kan få fondråd billigt eller helt gratis: Vi som är aktiva förvaltare av våra PPM-pengar har fått långt bättre avkastning än soffliggarna. Ju fler fondbyten man gjort, desto mer har kapitalet växt. Den som inte gjort något alls har i genomsnitt fått en värdeökning på 5,2% på sitt PPM-konto medan vi som bytt mer än 11 gånger sedan starten i genomsnitt har fått 7,8% avkastning på pensionskontot. Det visar en undersökning som redovisas i Dagens industri. Undersökningen är gjord av PPM och här är en länk till det pdf-dokument som innehåller hela rapporten.
Det här sticker förstås i ögonen i jantelagens land, eftersom de aktiva PPM-spararnas byten även kostar mer än soffliggarnas. Här ska ju allt vara så "rättvist" som möjligt, och om alla inte ids byta fonder och ha det lika bra och tjäna lika mycket pengar så ska alla istället ha det lika dåligt och tjäna lika lite pengar. Med denna förtjusande folkhemslogik har det således lagts ett politiskt förslag att fondbyten inom PPM ska kosta 20 kronor/gång, men "generöst" nog får man åtminstone 4 fria byten per år. Förslaget ska upp i riksdagen i höst.
Vi som byter fonder ofta är förvisso väldigt få av det totala antalet PPM-sparande. Det är i själva verket inte mer än 14% av alla PPM-sparare som byter fond en gång eller flera gånger per år. Jag har därför svårt att se att de indirekta kostnaderna (påverkan på de fonder de aktiva spararna lämnar, PPMs administration, etc.) skulle vara en sådan gigantisk belastning för soffliggarna. I själva verket belastas de aktiva fondbytarna av större avgifter än soffliggarna eftersom de som byter ofta föredrar att i större utsträckning köpa högriskfonder på tillväxtmarknader som ofta tar ut högre avgifter än de tryggare lågriskfonderna. Trots detta går alltså de aktiva fondbytarnas PPM-konton bättre än soffliggarnas!
Courtagekostnaden är ju förvisso en direkt kostnad som för all del skulle kunna belastas bytena, men förslaget är istället att man ska betala en fast kostnad istället för den lilla courtageprocent (PPM är en gigantisk aktör på marknaden och bör ha en duktigt bra deal på courtagen) som bytet faktiskt kostar. Det innebär ju i så fall också en orättvisa eftersom den som bara flyttar en liten summa får betala samma kostnad som den med mycket pengar på PPM-kontot. Eller?
Det som är mest häpnadsväckande är, åter igen, det underliggande resonemanget. Istället för att tycka att det är positivt att de sparare som bytt ofta tjänat så mycket mer pengar än soffliggarna så vill man införa en avgift som gör att de aktiva spararna inte får lika mycket avkastning på sina pengar och därmed närmar sig soffliggarnas lägre avkastning. Att vara en god förvaltare av sin egen pension anses alltså negativt!
Den rätta andan skulle väl istället vara att sparka slöfockarna ur soffan! "Kolla här vad mycket pengar du missar bara för att du är helt passiv i ditt PPM-sparande. Sätt igång och tjäna pengar till pensionen. Nu!" Det är väl detta budskap man borde föra fram? Staten skulle tjäna så väldigt mycket på en sådan inställning eftersom man får rikare pensionärer i framtiden, vilket ger mindre tryck på framtidens stats- och kommunkassor. Win-win. Ta och fundera på det, alla politiker och myndigheter och lata avundsjuka soffliggare.
Det här sticker förstås i ögonen i jantelagens land, eftersom de aktiva PPM-spararnas byten även kostar mer än soffliggarnas. Här ska ju allt vara så "rättvist" som möjligt, och om alla inte ids byta fonder och ha det lika bra och tjäna lika mycket pengar så ska alla istället ha det lika dåligt och tjäna lika lite pengar. Med denna förtjusande folkhemslogik har det således lagts ett politiskt förslag att fondbyten inom PPM ska kosta 20 kronor/gång, men "generöst" nog får man åtminstone 4 fria byten per år. Förslaget ska upp i riksdagen i höst.
Vi som byter fonder ofta är förvisso väldigt få av det totala antalet PPM-sparande. Det är i själva verket inte mer än 14% av alla PPM-sparare som byter fond en gång eller flera gånger per år. Jag har därför svårt att se att de indirekta kostnaderna (påverkan på de fonder de aktiva spararna lämnar, PPMs administration, etc.) skulle vara en sådan gigantisk belastning för soffliggarna. I själva verket belastas de aktiva fondbytarna av större avgifter än soffliggarna eftersom de som byter ofta föredrar att i större utsträckning köpa högriskfonder på tillväxtmarknader som ofta tar ut högre avgifter än de tryggare lågriskfonderna. Trots detta går alltså de aktiva fondbytarnas PPM-konton bättre än soffliggarnas!
Courtagekostnaden är ju förvisso en direkt kostnad som för all del skulle kunna belastas bytena, men förslaget är istället att man ska betala en fast kostnad istället för den lilla courtageprocent (PPM är en gigantisk aktör på marknaden och bör ha en duktigt bra deal på courtagen) som bytet faktiskt kostar. Det innebär ju i så fall också en orättvisa eftersom den som bara flyttar en liten summa får betala samma kostnad som den med mycket pengar på PPM-kontot. Eller?
Det som är mest häpnadsväckande är, åter igen, det underliggande resonemanget. Istället för att tycka att det är positivt att de sparare som bytt ofta tjänat så mycket mer pengar än soffliggarna så vill man införa en avgift som gör att de aktiva spararna inte får lika mycket avkastning på sina pengar och därmed närmar sig soffliggarnas lägre avkastning. Att vara en god förvaltare av sin egen pension anses alltså negativt!
Den rätta andan skulle väl istället vara att sparka slöfockarna ur soffan! "Kolla här vad mycket pengar du missar bara för att du är helt passiv i ditt PPM-sparande. Sätt igång och tjäna pengar till pensionen. Nu!" Det är väl detta budskap man borde föra fram? Staten skulle tjäna så väldigt mycket på en sådan inställning eftersom man får rikare pensionärer i framtiden, vilket ger mindre tryck på framtidens stats- och kommunkassor. Win-win. Ta och fundera på det, alla politiker och myndigheter och lata avundsjuka soffliggare.
torsdag 29 maj 2008
Lej ut ditt PPM-val till en som vet mer
Många fasar för det där mystiska PPM-sparandet vars fondplaceringar man förväntas ta hand om själv. Faktum är att jag hört människor som varit helt emot att själva ta ansvar för den här lilla delen av pensionsavgifterna. För att "det är ju så jobbigt att välja". Personligen älskar jag valmöjligheter och eget ansvar, så därför skulle jag gärna lägga vantarna på samtliga mina pensionsavgifter så att jag fick total kontroll över pengarna själv.
Nå, nu undrar ni förstås varför just lilla moi är så hejjans haj på att välja fonder till mitt premiepensionssparande. Det är jag inte! Jag lejer ut jobbet! För en årlig spottstyver betalar jag en vänlig och vis man som en gång varje månad mailar och talar om för mig vilka fonder jag ska köpa och när det är dags att placera om. Jag loggar själv in på mitt PPM-konto och fixar hela bytet på en minut. Häpp! Och jag kan meddela att avkastningen på mitt lilla PPM-sparande vida överstiger kostnaden för placeringstipsen. Och detta i ett riktigt trist placeringläge med slokande börs och kriser här och där.
Min PPM-guru heter Magnus Kölgran och hans företag heter FondSmart, men jag vet att det finns flera liknande tjänster där ute. Jag tjuvkikar nämligen även på PPM-doktorn som inte kostar något alls att prenumerera på. Och som dessutom ligger i topp när det gäller avkastning under de två senaste åren enligt en jämförelse som Dagens Nyheter gjort. Fondsmart ligger trea, vilket förmodligen beror på att Kölgran inte kastar sig handlöst över riskerna. Jag brukar därför lita mer på tvåor och treor i sådana jämförelser. Min erfarenhet är att de tuffar på bättre över lång tid, som ju ett pensionssparande är. PPM-doktorns ingenjörer erkänner också att de går emot traditionella råd och satsar på lite högre risk, vilket alltså även ger chansen till högre avkastning. Själv är jag inte så mycket för att ta risker, vilket ni kanske redan listat ut. ;-)
Jag får väl erkänna att jag snyltar på Fondsmart-tipsen när jag ska välja fonder till mitt vanliga fondsparande också. Inte bara till PPM-pengarna, alltså. "Elitfonderna", som man får tips om en gång i halvåret, är riktigt fina och välskötta fonder där man med förtroende kan placera sina sparpengar.
Vill du bli riktigt deprimerad kan du logga in på Minpension.se (du använder samma kod som du har till PPM) och skåda hur fnuttigt ynklig din pension kommer att bli i verkligheten. Det är sannerligen motivation nog att lägga undan någon tusenlapp i månaden inför ålderdomen och att försöka krama ur så mycket man bara kan ur de stackars PPM-pengarna. När jag själv loggade in där kunde jag konstatera att jag och min käre make kommer att få en pension som räcker precis till räkningarna men vi kommer inte att ha råd att köpa så mycket som en bit gårdagens bröd ens en gång. Så sparar vi inte nu så får vi svälta.
Nå, nu undrar ni förstås varför just lilla moi är så hejjans haj på att välja fonder till mitt premiepensionssparande. Det är jag inte! Jag lejer ut jobbet! För en årlig spottstyver betalar jag en vänlig och vis man som en gång varje månad mailar och talar om för mig vilka fonder jag ska köpa och när det är dags att placera om. Jag loggar själv in på mitt PPM-konto och fixar hela bytet på en minut. Häpp! Och jag kan meddela att avkastningen på mitt lilla PPM-sparande vida överstiger kostnaden för placeringstipsen. Och detta i ett riktigt trist placeringläge med slokande börs och kriser här och där.
Min PPM-guru heter Magnus Kölgran och hans företag heter FondSmart, men jag vet att det finns flera liknande tjänster där ute. Jag tjuvkikar nämligen även på PPM-doktorn som inte kostar något alls att prenumerera på. Och som dessutom ligger i topp när det gäller avkastning under de två senaste åren enligt en jämförelse som Dagens Nyheter gjort. Fondsmart ligger trea, vilket förmodligen beror på att Kölgran inte kastar sig handlöst över riskerna. Jag brukar därför lita mer på tvåor och treor i sådana jämförelser. Min erfarenhet är att de tuffar på bättre över lång tid, som ju ett pensionssparande är. PPM-doktorns ingenjörer erkänner också att de går emot traditionella råd och satsar på lite högre risk, vilket alltså även ger chansen till högre avkastning. Själv är jag inte så mycket för att ta risker, vilket ni kanske redan listat ut. ;-)
Jag får väl erkänna att jag snyltar på Fondsmart-tipsen när jag ska välja fonder till mitt vanliga fondsparande också. Inte bara till PPM-pengarna, alltså. "Elitfonderna", som man får tips om en gång i halvåret, är riktigt fina och välskötta fonder där man med förtroende kan placera sina sparpengar.
Vill du bli riktigt deprimerad kan du logga in på Minpension.se (du använder samma kod som du har till PPM) och skåda hur fnuttigt ynklig din pension kommer att bli i verkligheten. Det är sannerligen motivation nog att lägga undan någon tusenlapp i månaden inför ålderdomen och att försöka krama ur så mycket man bara kan ur de stackars PPM-pengarna. När jag själv loggade in där kunde jag konstatera att jag och min käre make kommer att få en pension som räcker precis till räkningarna men vi kommer inte att ha råd att köpa så mycket som en bit gårdagens bröd ens en gång. Så sparar vi inte nu så får vi svälta.
onsdag 28 maj 2008
Hurra! Jag har ingen pensionsförsäkring!
En av fördelarna med mitt tidigare och betydligt slarvigare jag är att jag undkom de privata pensionsförsäkringarna. För 10-20 år sedan krängdes det pensionsförsäkringar så det stod härliga till. Alla försäkringsbolag limmade på en som små nyutspottade tuggummin under en skosula, och ville till varje pris sälja en sån där försäkring. Många av mina, mer ordningssamma, vänner köpte sig privata pensionsförsäkringar vid den här tiden. Det var ju så bra för man fick dra av en himla massa premiepengar och då kostade inte premien så mycket. Att dessa stackars små ynkliga avdrag verkligen inte stod i någon som helst proportion till de enorma inkomstskatter man en gång i en avlägsen framtid skulle bli tvungen att betala för att få ta ut pengarna igen - nähämen, det var det minsann ingen som påpekade. Det var heller ingen kompis som klagade över att få sina sparpengar inlåsta i sisådär 40 år framåt utan möjlighet till omplacering eller påverkan av placeringarna (den möjligheten kom visserligen senare). Och de stackare som började pensionsspara strax före kraschen som följde på IT-boomen fick se de utlovade gröna skogarna blåsa omkull som i en Gudrun-storm och satt där i chock med sina kantstötta försäkringar.
Som tårta på moset har nuvarande regering dessutom i princip tagit bort premierabatten, och de enda som möjligtvis kanske eventuellt till äventyrs skulle kunna ha nytta av att köpa en privat pensionsförsäkring i dagsläget är det fåtal människor som tjänar en jämrans massa pengar och därmed måste betala statlig skatt, men det lönar sig ändå enbart under förutsättning att man betalar minst lika hög skatt när man blir pensionär och det är det ju faktiskt inte så många som gör. Summa summarum är pensionsförsäkringar rena förlustaffären. Ja, utom för bolagen som tjänar på förvaltningen och staten som alltså över en livstid får nöjet att dra in extra extra mycket skatt från den stackars medborgarens sparslantar.
Ni förstår att jag är hemskt belåten med min situation och tackar min tidigare inre slarvmaja för att hon aldrig hoppade på det där pensionsförsäkringståget. Istället sparar jag nu till min pension för egen maskin. I aktier och fonder. Med skattade pengar. Och har jag en rackarns tur så är kapitalvinstskatten borttagen den dag jag blir pensionär och ska ta ut pengarna.
Som tårta på moset har nuvarande regering dessutom i princip tagit bort premierabatten, och de enda som möjligtvis kanske eventuellt till äventyrs skulle kunna ha nytta av att köpa en privat pensionsförsäkring i dagsläget är det fåtal människor som tjänar en jämrans massa pengar och därmed måste betala statlig skatt, men det lönar sig ändå enbart under förutsättning att man betalar minst lika hög skatt när man blir pensionär och det är det ju faktiskt inte så många som gör. Summa summarum är pensionsförsäkringar rena förlustaffären. Ja, utom för bolagen som tjänar på förvaltningen och staten som alltså över en livstid får nöjet att dra in extra extra mycket skatt från den stackars medborgarens sparslantar.
Ni förstår att jag är hemskt belåten med min situation och tackar min tidigare inre slarvmaja för att hon aldrig hoppade på det där pensionsförsäkringståget. Istället sparar jag nu till min pension för egen maskin. I aktier och fonder. Med skattade pengar. Och har jag en rackarns tur så är kapitalvinstskatten borttagen den dag jag blir pensionär och ska ta ut pengarna.
måndag 26 maj 2008
Veckopeng
Jag har tidigare skrivit om nyttan med spargris även för vuxna. Den senaste månaden har jag och maken provat att återinföra veckopengen - för oss själva! Det visade sig vara ett ursmart drag. Förut kunde jag köpa kläder och småprylar till hemmet utan att tänka så värst mycket på saken. Fanns pengar på kontot och jag bedömde att inköpet låg inom budget så var det bara att slå till på impuls och försöka rättfärdiga inköpet för den andra äkta hälften vid hemkomsten. Å andra sidan kunde jag tycka att maken var lite väl slösig när han föredrog att gå ut och äta lunch istället för att, som jag själv, ta med matlåda. Våra olika prioriteringar med pengarna har aldrig lett till någon konflikt eftersom vi lyckligtvis aldrig gjort några inköp som vi inte haft råd med, men det har ändå känts som om pengar kan rinna iväg utan koll. Veckopengen har löst problemet!
Varje fredag tar vi alltså ut vår respektive veckopeng kontant. Vi har valt en femhundring vardera i veckan. Maken föredrar som sagt att äta lunch ute flera dagar i veckan och lägger en hel del av fickpengarna på detta. Är han ensam hemma någon kväll blir det gärna hämtpizza också. Själv lägger jag alltså pengar på kläder och småsaker till hemmet, men märker att jag blivit betydligt snålare och sparsammare när jag har en begränsad veckopeng än förut när jag kunde handla mer obegränsat. Häromdagen köpte vi presenter (Mors dag och annat) och då delade vi på kostnaden från våra respektive veckopengar. Samma sak när vi köpte några öl och en flaska fransk cider på systemet inför helgen. En femtilapp var.
Detta med att lägga ihop till inköp är något helt nytt för oss som haft en sammanblandad ekonomi från start. Vi resonerar som så att vi är en familj, en enhet, och då är alla inkomster gemensamma, oavsett vem av oss som dragit in pengarna. Det är skönt, tycker jag, för då slipper man hamna i sitsen att den som har högst lön alltid har mest pengar kvar när räkningarna är betalda. Det blir lätt så att den högavlönade har råd att resa, festa, shoppa kläder och till och med spara, medan den som har mindre pengar att röra sig med ständigt får kämpa för att budgeten ska gå ihop och kanske till och med får avstå från semestern. Jag har en lågavlönad bekant som är "skyldig" sin högavlönade sambo uppåt hundratusen kronor, bara för att hon skulle ha "råd" att följa med på gemensamma semestrar och göra andra saker gemensamt med sin sambo. Jag kan inte tycka att det är schysst. Sådant där måste obönhörligen tära på relationen i längden, och så slutar det med skilsmässa där ena parten har en stor skuld till den andra för gemensamma utgifter under förhållandet. Nä, fy. Med gemensam ekonomi slipper man åtminstone gräla om pengar.
Men den här veckopengen är en annan sak. Den ger oss nämligen en fast budget för alla sådana där utgifter som inte är helt nödvändiga. Äta ute, gå på pub eller bio med polarna, kläder och skor, heminredning, presenter, alkohol, godis, dvd-filmer, musik, dataspel, med mera. Istället för att låta dessa utgifter bara rinna iväg helt okontrollerat under månadens gång så har vi numera en fast summa avsatt för detta, vilket dessutom ger mer pengar över av lönen som vi kan använda för vårt sparande. Blir det händelsevis något över av själva den kontanta veckopengen så deponeras detta i spargrisen. Och det blir ofta en slant över, eftersom vi blivit så mycket snålare med fickpengarna och tänker efter noga innan vi köper något.
Varje fredag tar vi alltså ut vår respektive veckopeng kontant. Vi har valt en femhundring vardera i veckan. Maken föredrar som sagt att äta lunch ute flera dagar i veckan och lägger en hel del av fickpengarna på detta. Är han ensam hemma någon kväll blir det gärna hämtpizza också. Själv lägger jag alltså pengar på kläder och småsaker till hemmet, men märker att jag blivit betydligt snålare och sparsammare när jag har en begränsad veckopeng än förut när jag kunde handla mer obegränsat. Häromdagen köpte vi presenter (Mors dag och annat) och då delade vi på kostnaden från våra respektive veckopengar. Samma sak när vi köpte några öl och en flaska fransk cider på systemet inför helgen. En femtilapp var.
Detta med att lägga ihop till inköp är något helt nytt för oss som haft en sammanblandad ekonomi från start. Vi resonerar som så att vi är en familj, en enhet, och då är alla inkomster gemensamma, oavsett vem av oss som dragit in pengarna. Det är skönt, tycker jag, för då slipper man hamna i sitsen att den som har högst lön alltid har mest pengar kvar när räkningarna är betalda. Det blir lätt så att den högavlönade har råd att resa, festa, shoppa kläder och till och med spara, medan den som har mindre pengar att röra sig med ständigt får kämpa för att budgeten ska gå ihop och kanske till och med får avstå från semestern. Jag har en lågavlönad bekant som är "skyldig" sin högavlönade sambo uppåt hundratusen kronor, bara för att hon skulle ha "råd" att följa med på gemensamma semestrar och göra andra saker gemensamt med sin sambo. Jag kan inte tycka att det är schysst. Sådant där måste obönhörligen tära på relationen i längden, och så slutar det med skilsmässa där ena parten har en stor skuld till den andra för gemensamma utgifter under förhållandet. Nä, fy. Med gemensam ekonomi slipper man åtminstone gräla om pengar.
Men den här veckopengen är en annan sak. Den ger oss nämligen en fast budget för alla sådana där utgifter som inte är helt nödvändiga. Äta ute, gå på pub eller bio med polarna, kläder och skor, heminredning, presenter, alkohol, godis, dvd-filmer, musik, dataspel, med mera. Istället för att låta dessa utgifter bara rinna iväg helt okontrollerat under månadens gång så har vi numera en fast summa avsatt för detta, vilket dessutom ger mer pengar över av lönen som vi kan använda för vårt sparande. Blir det händelsevis något över av själva den kontanta veckopengen så deponeras detta i spargrisen. Och det blir ofta en slant över, eftersom vi blivit så mycket snålare med fickpengarna och tänker efter noga innan vi köper något.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
