Veckopeng

Jag har tidigare skrivit om nyttan med spargris även för vuxna. Den senaste månaden har jag och maken provat att återinföra veckopengen - för oss själva! Det visade sig vara ett ursmart drag. Förut kunde jag köpa kläder och småprylar till hemmet utan att tänka så värst mycket på saken. Fanns pengar på kontot och jag bedömde att inköpet låg inom budget så var det bara att slå till på impuls och försöka rättfärdiga inköpet för den andra äkta hälften vid hemkomsten. Å andra sidan kunde jag tycka att maken var lite väl slösig när han föredrog att gå ut och äta lunch istället för att, som jag själv, ta med matlåda. Våra olika prioriteringar med pengarna har aldrig lett till någon konflikt eftersom vi lyckligtvis aldrig gjort några inköp som vi inte haft råd med, men det har ändå känts som om pengar kan rinna iväg utan koll. Veckopengen har löst problemet!



Varje fredag tar vi alltså ut vår respektive veckopeng kontant. Vi har valt en femhundring vardera i veckan. Maken föredrar som sagt att äta lunch ute flera dagar i veckan och lägger en hel del av fickpengarna på detta. Är han ensam hemma någon kväll blir det gärna hämtpizza också. Själv lägger jag alltså pengar på kläder och småsaker till hemmet, men märker att jag blivit betydligt snålare och sparsammare när jag har en begränsad veckopeng än förut när jag kunde handla mer obegränsat. Häromdagen köpte vi presenter (Mors dag och annat) och då delade vi på kostnaden från våra respektive veckopengar. Samma sak när vi köpte några öl och en flaska fransk cider på systemet inför helgen. En femtilapp var.

Detta med att lägga ihop till inköp är något helt nytt för oss som haft en sammanblandad ekonomi från start. Vi resonerar som så att vi är en familj, en enhet, och då är alla inkomster gemensamma, oavsett vem av oss som dragit in pengarna. Det är skönt, tycker jag, för då slipper man hamna i sitsen att den som har högst lön alltid har mest pengar kvar när räkningarna är betalda. Det blir lätt så att den högavlönade har råd att resa, festa, shoppa kläder och till och med spara, medan den som har mindre pengar att röra sig med ständigt får kämpa för att budgeten ska gå ihop och kanske till och med får avstå från semestern. Jag har en lågavlönad bekant som är "skyldig" sin högavlönade sambo uppåt hundratusen kronor, bara för att hon skulle ha "råd" att följa med på gemensamma semestrar och göra andra saker gemensamt med sin sambo. Jag kan inte tycka att det är schysst. Sådant där måste obönhörligen tära på relationen i längden, och så slutar det med skilsmässa där ena parten har en stor skuld till den andra för gemensamma utgifter under förhållandet. Nä, fy. Med gemensam ekonomi slipper man åtminstone gräla om pengar.

Men den här veckopengen är en annan sak. Den ger oss nämligen en fast budget för alla sådana där utgifter som inte är helt nödvändiga. Äta ute, gå på pub eller bio med polarna, kläder och skor, heminredning, presenter, alkohol, godis, dvd-filmer, musik, dataspel, med mera. Istället för att låta dessa utgifter bara rinna iväg helt okontrollerat under månadens gång så har vi numera en fast summa avsatt för detta, vilket dessutom ger mer pengar över av lönen som vi kan använda för vårt sparande. Blir det händelsevis något över av själva den kontanta veckopengen så deponeras detta i spargrisen. Och det blir ofta en slant över, eftersom vi blivit så mycket snålare med fickpengarna och tänker efter noga innan vi köper något.