Du är aldrig för gammal för en spargris

När jag var barn fick man ibland en spargris vid föräldrarnas bankbesök, där man kunde spara sin surt förvärvade veckopeng. Idag har jag hört ryktas att bankerna inte tillhandahåller spargrisar längre. Det finns måhända helt enkelt ingen efterfrågan? Får dagens kids allt de pekar på direkt och lär sig inte spara? Skaffar föräldrarna ytterligare ett kreditkort för att kunna tillgodose barnens omättliga behov av märkeskläder och prylar istället för att spara? Nä, det ska vi väl inte tro.

Faktum är (enligt gårdagens DN som citerar en sparundersökning från SBAB) att sparandet tydligen har ökat sedan vi fick borgelig regering, särskilt bland unga. Oh, här försöker jag intensivt undvika att tänka på hur mycket sparat jag skulle haft vid det här laget om jag varit en klok ung dam redan när jag flyttade hemifrån istället för en hopplös slarvmaja fram tills nu. Som Carrie i Sex and the City, som konstaterar att hon har passerat 35 och allt hon har är en hög Manola Blahnik-skor medan hennes kompisar har sparkapital och pensionsförsäkringar. Precis så känner jag mig.

Buffertsparandet har tydligen ökat särskilt mycket. Tro det ja, när de skattefinansierade försäkringarna är på utfasning. Även om regeringen oftast hummar och mumlar i skägget så har vi alla fått meddelandet loud and clear: Om det händer dig något måste du själv betala. De enda som inte fattat, utan fortfarande shoppar järnet, är tydligen 45-59-åringarna. De skulle behöva en spargris!


För faktum är att alla, oavsett ålder, har nytta av en spargris eller två därhemma. Hur tung är din plånbok just nu? Hur mycket skrot ligger och skräpar i handväskan, jackfickorna, på köksbänken och andra ställen? Ta för vana att lägga alla småmynt du får i spargrisen. Det har jag och min man gjort i flera år, och inte nog med att det blir mindre skräpigt på bord, bänkar och i fickor och handväskor - rätt vad det är har man en försvarlig extra slant. Vi brukar tömma spargrisarna sisådär en gång om året. Det är egentligen alldeles för sällan. Sist hade vi skramlat ihop till över 3 000 kronor! Istället för att göra av med pengarna satte vi denna gång in dem på e-sparkontot och vårt buffertsparande. Det var så oerhört trevligt att se pengarna växa på sparkontot så nu har jag bestämt mig för att tömma spargrisen oftare. Det ger liksom mer ränta på det viset.

Idén till detta myntsparande fick jag från Oprah för en rad år sedan. En man som gästade programmet berättade hur han alltid lade alla växelpengar i en burk, och de hade sedan blivit grundplåten i sparandet för dotterns college-utbildning. Varje gång de frågade efter växel i butiken sa han: "Nähädu! De där mynten är mitt sparande!" Jag har börjat med samma taktik, så när expediten frågar: "Har du en krona?" så korsar jag fingrarna bakom ryggen och säger "Nej du, tyvärr..." med en beklagande och högst oskyldig min. Vips får jag en hel drös småpengar i handen och de går direkt i spargrisen när jag kommer hem.

Sorgligt nog har jag förstått att allt färre banker tar emot mynt för räkning och insättning på kontot. Jag skulle kunna säga mycket om bankernas galopperande avgifter som tycks korrelera med deras ständigt sjunkande servicegrad, men... Det har ni säkert redan hört till leda. Själv är jag lyckligt lottad som har ett Swedbank-kontor alldeles i närheten, där det finns en fiffig maskin där man kan sätta in såväl mynt som sedlar.

Iväg med er och skaffa spargrisar nu! Era växelpengar behöver ett hem. :)