Anledningen till att jag aldrig haft en stabil ekonomi är ganska enkel. Fel attityd! Egentligen gillar jag att spara och jag gillar att kolla in olika sparformer, så det är ju underligt att jag aldrig lyckats behålla något sparkapital någon längre tid. Jag har tyvärr fått med mig lite konstiga föreställningar om pengar hemifrån. Det här har jag fått lära mig:
1) Man måste vara rik för att ha råd att spara.
Men om jag är rik så behöver jag ju inte direkt spara? Det är väl när jag är fattig och har taskiga inkomster som jag verkligen behöver lägga undan en buffert till en regnig dag?! Har man låga marginaler i sin privatekonomi så kan minsta bakslag ruinera hela livet. Arbetslöshet eller sjukdom - boom! så kan du inte betala hyran. Det känns faktiskt inte så bra att vara så beroende av ödet. Det känns däremot mycket bättre om du har någon månadslön på banken så att du är säker på att klara dig även om något oförutsett händer.
Min nya vuxna slutsats blir alltså: Ju mindre med pengar du har, desto viktigare är det att du verkligen sätter undan en del till sparande.
2) Människor med pengar på banken är onda, giriga, egoistiska och otrevliga.
Jag har förvissor träffat en del folk vars enda och stora intresse i livet är de egna pengarna. Sådana som hellre har en fet summa pengar än goda sociala relationer. Ååååå andra sidan så har jag faktiskt vänner och bekanta som sparat regelbundet hela livet och som är hur genomtrevliga som helst.
Min nya vuxna slutsats blir: Människor har olika personligheter. En del trivs jag med och andra inte. Det har inte ett smack att göra med pengar. De otrevliga sparsamma människorna skulle vara exakt lika otrevliga utan pengar och de trevliga hade varit lika snälla och glada oavsett summan på sparandet.
3) Det ordnar sig alltid med pengar.
Det här är en attityd jag faktiskt gillar. För tänk att det ordnar sig alltid med pengar. Får man helt överraskande en stor utgift så brukar det fixa sig ändå.
Min slutsats: Tillit är bra och utmärkt. Vilket faktiskt inte hindrar att man lägger undan lite buffert i alla fall. Även om just mina föräldrar råkar tycka att det inte är någon sport om man sparar. Mitt eget mål med sparandet är att kunna känna ökad trygghet. Jag är inte så mycket för spänning i tillvaron, om man säger så.
När jag nu kommit till insikt om allt detta i mitt nya vuxna alldeles egna liv, så inser jag hur viktigt det är för mig att spara för att jag ska kunna vara trygg. Tidigare, när jag var yngre, litade jag på att min familj, alltså mina föräldrar och kanske också syskon, skulle finnas där för mig och idka någon form av skadekontroll ifall det strulade till sig i mitt liv. Plötsligt inser jag att de inte alltid kommer att finnas där. Jag måste själv vara mitt eget stöd. I det stödet ingår en sund ekonomi och en buffert att luta sig mot när det blåser.
Så jag sparar! Och det är roligt! Jag började januari 2007 med att lägga undan 2000 kronor varje månad i aktiesparande, men kom av mig helt framåt våren när jag råkade nämna för min mamma att jag börjat spara. Det tyckte hon inte om alls, hon blev rentav lite sur. Hon antydde att vi inte hade råd att spara och vips kändes det som om vi inte hade råd. Jag slutade därför att sätta in mer pengar i sparandet. Det var ju synd, men jag tog i alla fall inte ut sparkapitalet som jag alltid gjort förut, utan lät det stå kvar. Det var åtminstone ett steg i rätt riktning. Istället tog jag helt enkelt nya tag med vårt sparandet vid det här årsskiftet. Och den här gången talar jag inte om något för mamma, haha.
Jag har gått med i Aktiespararna, och det kan jag verkligen rekommendera alla gröngölingar på aktiesparande. Man får massor av stöd och tips. Genom Aktiespararna har jag depå i Aktieinvest där medlemmar kan månadsspara utan att behöva betala depåavgift och dessutom får man rabatt på andra avgifter.
Det bästa med Aktieinvest är att det är enda stället, mig veterligen, där man kan månadsspara småsummor i aktier. De håller ett lager av börsposter i olika aktier och som småsparare kan man alltså köpa små andelar av deras lager. Supersmart! Annars är jag ganska missnöjd med deras webbplats som bara funkar i Internet Explorer och som ofta har små buggar och fel. Inte så förtroendeingivande precis. Hade det inte varit för det avgiftsfria månadssparandet och småhandlandet i aktier så hade jag helt säkert bytt nätmäklare vid det här laget.
Utöver aktiesparandet så lägger vi även undan pengar på ett enkelt e-sparkonto på Swedbank. Det är hyfsad ränta på kontot (just nu 3.60%), men pengarna är ändå direkt tillgängliga som buffert. Aktierna vill jag nämligen inte röra om jag inte är absolut tvungen, så det gäller att ha likvida medel för det där oförutsedda. Aktiesparandet betraktar jag som någon slags svart hål, alltså som ett pensionssparande egentligen. För den dag som vi yngre generationer går i pension räknar jag nämligen inte med någon av oss får en enda krona från staten. Förutom PPM-sparandet då, som faktiskt är personligt och påverkbart.
Min man lägger sig inte i det direkta sparandet utan låter mig sköta businessen åt oss båda. Men han låter meddela att hans placeringstips är att vi köper guld och åkermark samt en mindre arsenal av vapen ifall jorden går under och medeltiden kommer tillbaka. Han är alltså liiite mer pessimistiskt lagd än vad jag är.... ehrm. Vi får väl hoppas att undergången inte är riktigt så nära.
Guld och åkermark har annars rusat som raketer i pris under 2000-talet, så hans investeringstips är inte alls dumt. Spannmålspriserna är så höga nu att bönderna letar med ljus och lykta efter mer odlingsbar jord - äntligen lönar det sig att vara jordbrukare! Men med priser på över 200 000 kronor per hektar (fattar ni så dyrt!) i bördiga områden så är svensk åkermark ingenting som den här familjen kommer att köpa i brådrasket. Och skulle vi någon gång köpa jord så är nog det smartaste att arrendera ut den. Så slipper vi ju sitta där personligen och vakta morötterna med bössa när medeltiden kommer. Mycket mer praktiskt.
Guld är däremot en mer rimlig investering. Särskilt som priserna tycks vara i ständigt stigande över tid. Det ligger definitivt i min långsiktiga sparplan. Tydligen är svenskarna synnerligen dåliga och ovana på att spara i guld medan det är tradition bland exempelvis kineser. Kan det bero på att vi har haft det så tryggt och lyxigt under så lång tid här i Sverige att vi har en övertro till de politiska och ekonomiska systemen?
Mer om sparande och pengar next time. Nu när jag fått allergimedicin känner jag mig nämligen pigg och energisk nog för ett ordentligt städpass! Jippie!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar