Annakanna för vattenfiltrering

Efter att det framkommit att

1. vårt svenska kranvatten i största allmänhet innehåller rester från mediciner, bekämpningsmedel och andra gifter,
2. ledningen för staden och styrelsen för vattenverket vägrar att filtrera bort allt detta, trots att tekniken finns,
   
3. ledningen för staden och styrelsen för vattenverket vägrar att renovera det gamla vattenledningssystemet utan lappar bara ihop det på de ställen det är akut sönder vilket ger sämre kvalitet på vattnet,
4. klorerat vatten är skadligt för hälsan,

så har jag faktiskt hållit mig till ramlösa och annat källvatten.

Problemet är bara att det är dyrt, det är tungt att släpa hem och det är inte lika miljövänligt som att tappa vattnet ur kranen. Lösningen på dilemmat blev att köpa en Annakanna som kolfiltrerar vattnet. Detta hjälper mot klor, tungmetaller och bekämpningsmedel, men om det också tar hand om läkemedelsresterna förtäljer icke texten på förpackningen.


Maken arrangerade ett blindtest i helgen. Han hällde upp glas med Ramlösa utan kolsyra, vanligt kranvatten och filtrerat kranvatten och så fick jag agera avsmakare utan att veta vilket glas som innehöll vad. Efter en klunk av varje glas identifierade jag raskt kranvattnet som ärligt talat smakade gammalt träsk jämfört med de andra två. Ramlösan vann knappt över filtervattnet, och det var helt klart att filterkannan förbättrade smaken på kranvattnet avsevärt. Dock tycker jag att vattnet får en liten bismak av filtret? Jag kommer dock att ge Annakannan en chans, eftersom jag gärna vill spara både pengar och miljö.

Min utmaning för juli: Skafferitömning

Sedan jag började bokföra varenda öre i min kassabok på Buxfer har jag drabbats av vissa ögonöppnare. Som att vår matbudget för juni blev fullkomligt skyskrapehög. Därför har maken och jag nu kommit överens om att i juli försöker vi begränsa fågel- och fiskintaget till helgerna (vi äter sällan nöt- och griskött). Vardagarna får bli mer vegetariska. Det bör spara en del pengar.

Det får bli minimala matinköp i juli.

Dessutom är skafferi och kylskåp fyllda av mat som behöver ätas upp, så i budgetutmaningen ingår att försöka utnyttja så mycket som möjligt av den mat vi redan köpt. Här är några exempel: Bönor, krossade tomater och lök kan bli en god gryta eller sås som vi kan äta till ris eller pasta. Mango chutney och konserverad ananas passar bra att hälla i grönsakswoken. Balsamvinäger och färska salladsgrönsaker är gott och smalt. Blåbärssylt och havregrynsgröt med färsk frukt är ju en supergod och nyttig frukost! Köper vi hem lite billig naturell yoghurt så kan vi äta upp muslin och på så sätt variera frukosten. Vi har en hel låda ekologiska äpplen som behöver ätas upp. Ett äpple och en handfull nötter är ju ett perfekt mellanmål. Makrill i tomatsås på knäckebröd är mer stabilt, till exempel efter träningen. Just nu har vi även ett stort vitkålshuvud samt ett par kålrötter i kylen. Frukt och grönsaker samt färskt bröd fylls på en gång i veckan med leveranser från Ekolådan, så där får vi ordentlig variation.

På det här sättet hoppas vi, kunna äta en smal, nyttig, billig och nästan uteslutande ekologisk kost under kommande veckor. Det som vi har i förråden just nu bör räcka minst en vecka. Även om vi behöver göra nyinköp senare i juli så är ju mat som krossade tomater och bönor väldigt billigt. Det ska bli riktigt intressant att se hur många procent vi kan minska vår matbudget på en månad. Och ifall midjemåtten också minskar någon procent?

Existensminimum del 6: Slutsatser

Här kommer sista delen i min granskning av idealbudgeten som banken planerat, och som på 500 kronor när ligger på existensminimum.

Till bankens basbudget kan man addera sådant som sparande, semester, studielån, nöjen, etc. Det kan man nog inte till existensminimum. Lever man så fattigt är det ju förstås inte meningen att man ska spara, ha semester eller ha roligt på något annat vis. Att man inte heller ska kunna betala sina studielån är förstås lite allvarligare, men jag förmodar att fattiga inte anses behöva någon utbildning? Och har man ändå gått på universitetet med studielån innan man blir fattig så är man ju dels van vid att leva under existensminimum redan under studietiden (eftersom studielånen inte hängt med i prisutvecklingen) och dels kan man säkert få nedsättning av återbetalningsbeloppet om man har tur.


Säg att vi skulle ge oss tusan på att leva på existensminimum. Det skulle kräva följande åtgärder. Maken skulle få lida svårt både av medhavd lunchlåda och enformig kost. Husmodern, som till skillnad från maken gärna står ut med samma mat dag ut och dag in samt matlåda, tänker sig ekologisk vitkål som basföda samt nolltolerans för kött och ost - ja i princip en vegankost, faktiskt. Helt okej för mig.

Kläder och skor bytes enbart när de är utom lagning och räddning, och inhandlas företrädesvis på Myrorna. Jodå, man kan skaffa sig en hypertrendig elegant stil i secondhandlådorna genom att leta upp gamla hippa 60-talskläder, särskilt om man är mager och det lär man ju bli av vitkålsdieten, vetja!). Klippning och schampo? Bah! Varför inte löpa linan ut och skaffa dreads på naturlig väg?

Husmodern skulle få hålla i glasögonen under löprundorna (kontaktlinser är för dyrt) och glasögonen bytes enbart när man verkligen inte ser något längre. Utgifterna för huvudvärkstabletterna torde förmodligen stiga i det fallet, men ändå. Gymet är förstås onödigt, även om det är billigast i landet. Vi kan träna gratis utomhus. Dessvärre verkar det som om vi måste behålla kostnaden för tandläkarbesöken. Låter man bli att gå till tandläkaren sparar man visserligen pengar på kort sikt, men på längre sikt kan utgifterna bli fullkomligt gigantiska. Bättre att betala några tusenlappar om året nu än hundratusentals kronor om tio år, eller hur?

Ingen tv, ingen fast telefon. Det skulle kunna gå i nödfall. Försäkringarna däremot, de släpper jag ogärna. Precis som med tandläkarbesöken finns det gränser för hur dumsnål man kan tillåta sig att vara. Studielånen lär väl inte gå att komma undan och det månatliga sparbeloppet hade säkert tredubblats vilket i och för sig låter trevligt, men å andra sidan blev det ingen semester och inga nöjen alls för vår del.

Som ni märker blir jag gnällig bara av tanken. Det hade varit för trist att bara spara och aldrig kosta på sig något kul. Jag tror inte det är meningen att mitt liv ska se ut på det viset. Däremot har de som inte har något val, utan tvingas leva så snålt, min fulla och djupa sympati! Att leva så knapert under en längre tid måste vara nedbrytande mentalt, i alla fall för de flesta.

Även om jag skulle ha svårt att helt frivilligt leva på existensminimum/bankbudget, så innebär det förstås inte att jag inte kan bättra mig alls. Det finns visst områden i våra utgifter som lätt skulle kunna vara snävare. Jag har dock svårt att motivera totalt köpstopp eller att jaga minsta lilla öre. För vissa personer kan säkert själva utgiftsjakten eller köpstoppet fungera som en sporre i sig, lite som en sport. Själv fungerar jag inte på det viset, men jag förespråkar förstås inte heller vettlös shopping av helt onödiga saker till helt onödigt dyra priser. Lagom är nog helt enkelt bäst för min del.

Existensminimum del 5: Somliga går i trasiga skor?

Kläder och skor ska enligt bankens idealbudget kosta 6000 kronor per person och år. Maken och jag har en nästan dubbelt så stor budget och då shoppar vi ändå mestadels på H&M, Skopunkten och andra lågpriskedjor. Det är inte direkt några Manolo Blahniks som husmodern sticker ner fossingarna i när hon ska till jobbet. Å andra sidan kan även billigare skor se propra ut med rätt skötsel. Träningsskor, promenadskor och underkläder är de enda områden där vi kostar på oss dyrare märken och bättre kvalitet, därav den högre totalsumman i klädbudgeten.

Dessa skodon duger icke på jobbet!

Min ömma moder har inpräntat att det inte går för sig att dyka upp på jobbet och se ut hur som helst. Det behöver inte vara dyrt, men det måste vara helt, rent, välborstat och av så god kvalitet som går att uppbringa för en ringa summa.

Även den som lever på existensminimum kan med benäget bistånd från dagens lågprisbutiker eller second hand-butiker se proper ut även om man kanske inte har möjlighet att köpa lika många ombyten som den som är stadd vid bättre kassa. Man får väl tvätta oftare, helt enkelt. Ingen behöver gå i trasiga kläder och skor - de går att laga! Framför allt finns det ingen anledning att gå omkring i smutsiga och dammiga skor. En liten tub eller svamp med skoputs kostar inte många kronor.

Existensminimum del 4: God och nyttig mat kostar!

Matdelen i idealbudgetarna är det märkligaste av allt. Banken tycker att två personer bör klara sig på cirka 2500 kronor i månaden. Jag gissar att det skulle gå att nå målet om man enbart håller sig till prisdumpad skräpmat och godis? Själva kostar vi på oss ekologisk mat, väl medvetna om att det är en lyx som är få förunnat. Det är en prioritering som vi aktivt valt att göra. Utöver just de ekologiska grönsakerna och frukten så handlar vi billigt på närmaste stormarknad. Priserna där skiljer sig betydligt ifrån de dyrare livsmedelsbutikerna i innerstaden.


Vi äter aldrig gris- eller nötkött, vilket borde sänka våra matkostnader rejält. Å andra sidan äter vi kalkon och fisk, så det kanske inte är någon större prisskillnad? Jag har faktiskt inte jämfört. Summa summarum så går det inte att komma ifrån att vår matbudget är mer än dubbelt så stor som bankens. Även om vi slutade äta ekologiskt har jag svårt att se hur vi skulle kunna komma ner till 2500 kronor per månad i matkostnad.

Matpriserna har nu stigit under en tid och man tror tydligen att prisökningen kommer att bestå. Det gör det förstås ännu mer omöjligt att komma ner till idealmatbudgetens belopp.

Rena rutschkanan på börsen

Börsveckan avslutades med ett jätteras och Dagens Industris svarta rubriker stavar Forntid (vilket i det här fallet betyder år 2005) och Istid. Voj voj, är väl allt man kan säga. Fast för mig som är nybörjare känns även nedgångar intressanta. Vad ska hända nu? Det känns spännande att följa marknadens utveckling. Min coola inställning beror ju antagligen mest på att jag inte hunnit köpa några aktier ännu. Ja, utöver vårt sedvanliga månadssparande förstås, men det är placeringar på så lång sikt att det inte är mycket att oroa sig över. Enligt di.se är jag inte den enda småsparare som reagerar på det sättet.

Hade jag gett efter för mina inköpslustar och investerat sparpengarna i någon aktie så hade jag säkert inte varit lika glad just nu. Men än så länge står pengarna säkert på sparkontot, och själv avvaktar jag, spanar och läser och lär mig så mycket jag bara kan inför framtiden.


Jag vill gärna rekommendera noggrann läsning den finansiella sommarkalender som di.se publicerat. Här finns alla viktiga datum för händelser som kan påverka börsen i sommar och artikeln innehåller även en jättefin översikt av de faktorer som påverkat de finansiella marknaderna. Mycket bra läsning och kunskaper för oss som är nybörjare på placeringar!

iPhonepriserna klara!

Nu har Telia offentliggjort priserna för iPhone. Eftersom Apples iPhone bygger på en revshare-modell ger man en enda operatör rätten att sälja telefonen. För att få köpa telefonen måste man inte bara låsa den till en operatör utan även till ett särskilt abonnemang där intäkterna alltså delas mellan Apple och i det här fallet Telia. En mycket smart affärsmodell för en hårdvaruproducent!


Om man binder sig för 18 månader och väljer den iPhone som har minst minne och det minsta abonnemanget iMini, så kostar telefonen 2495 kronor och själva abonnemanget 299 kronor/månad. Om man väljer den dyrare iPhonen och värstingabonnemanget iMaxi så kostar telefonen 2195 kronor och sedan betalar man 899 kronor per månad. Det går att använda iPhone för andra Teliaabonnemang, men då rekommenderas att man tecknar fastprisavtal för internet via mobilen till en kostnad av 199 kronor/månad. I annat fall kan fakturan för internettrafiken bli en obehaglig överraskning. I de särskilda iPhone-abonnemangen ingår internettrafik för mellan 100 MB och 1000 MB, beroende på vilket abonnemang man väljer. Surfar man något utöver denna gräns så gissar jag att det blir duktigt dyrt.

För den som är sugen på en iPhone går det att teckna sig och registrera sig redan nu på Telias webbplats. Jag kommer själv inte att teckna mig för en iPhone. Jag tycker att det är alldeles för dyrt för en telefon som saknar mms-funktion och som enbart har en gammal dålig kamera i sig. Istället väntar jag på konkurrenternas iPhone-alternativ som lär dyka upp till hösten. Jag gissar att de kommer att hålla bättre kvalitet och dessutom vara betydligt billigare.