"Die Geheime Hausfrau" eller Tyska och genusregler

Egentligen hade jag tänkt kalla den här bloggen för Die Geheime Hausfrau. Inte för att jag behärskar tyska (själva det tänkta bloggnamnet kan mycket väl vara fyllt av grava grammatiska fel, who knows - inte jag i alla fall), men hushållsarbete känns så väldigt... tyskt! Och så totalt politiskt inkorrekt. Därav det hemliga smygandet med de husliga sysslorna.

Skälet till varför hushållsarbete associeras med Tyskland beror ju delvis på den berömda myten om den tyska ordningen som man nästan kan misstänka har någon sorts genetisk bakgrund, men har även att göra med den hushållsreklam vi ständigt utsätts för. Marknadsföringen är likadan i hela EU, men den tycks härröra från just tyska reklambyråer.

Vi har alla skådat och kräkts över den förfärliga tyska reklamen som vill få oss att köpa diverse hushållsprodukter. Jag vet inte vilken version som är värst - den där med hemmafrun som med ett enda tjusigt svep torkar bort makens och barnens och hundens leriga spår på det blänkande vita klinkergolvet eller den där med "vetenskapsMannen" som just uppfunnit ett sprillans nytt städredskap som gör alla tüska hemmafrüar så wünderbart lückliga. Uck! helt enkelt. Genusvetenskapliga rön har helt klart inte nått de stora reklambyråer som marknadsför dagligvaror och hygienprodukter. Genusdiskursen har för all del inte nått själva Tyskland heller, för där är det fortfarande straffskatt på kvinnor som har fräckheten att fortsätta yrkesarbeta efter att ha ingått äktenskap. Det landet verkar vara en stor isolerad efterkrigszon när det gäller genusfrågor. Annars inget ont om Tyskland - de tyskar jag träffat har alla varit übertrevliga och vettiga människor.

Den här bloggen handlar visserligen icke om genusfrågor i huvudsak, men man kan ändå inte undgå att notera att det är helt okej för en kille att vara pedant. Ja, inte bara okej, utan rentav positivt! Oh, en så ordentlig och fin karl som städar undan sin egen smuts. För en kvinna är det inte lika klädsamt att gilla hushållsarbete. Det är tvärtom djupt suspekt. En tjej som plockar fram swiffern varje dag ger sin omgivning bekymmersrynkor. Vad är det för fel på henne? Använder hon månne det myckna städandet för att förtrycka negativa känslor och gamla trauman som istället tvingas ligga och sjuda i det undermedvetna? Eller har hon helt enkelt bara internaliserat det patriarkala förtrycket? Det står helt klart att här har vi en kvinna på väg mot sitt eget fördärv. Hon kan aldrig bli något stort i livet utan verkar fördömd till ett underbetalt lågstatusyrke, grå hy, stripigt hår och minst tre tjutande ungar i hasorna.

Det riktigt underliga är att det betraktas som synnerligen skumt om man INTE har städat och i ordning där hemma. Så om man är tjej och singel ska väl städandet ske med hjälp av magi, kan man tänka? Är man tjej och sambo eller gift är det företrädesvis den där idealiske pedantiske maken som ska tillbringa lördagarna med att göra rent hemmet. Självklart! Haha, killar - nu vet ni varför det alltid är ni som får diska! :)

Nå, jag är alltså kvinna och akademiker. Om jag avslöjade på jobbet att jag faktiskt tycker det är riktigt roligt att städa - tja, då skulle nog min status omedelbart sjunka som en sten och min karriär gå åt pipsvängen. Ty kvinnor i karriären skall akta sig väldigt noga för att ens antyda att de håller på med kvinnosysslor, särskilt sådana sysslor som har låg status i största allmänhet. Därför städar jag mitt hem i tysthet, och låter denna blogg bli min ventil där jag skriva av mig mina funderingar om hem och hushåll. Men jag vill vara anonym.

P.S. för er som undrar: Jodå, jag har en make. Han är sådär hyfsat pedantisk (inte överdrivet, utan lagom) men han är definitivt maniskt ordningsam. Han lever alltså upp till det där fina moderna mansidealet ganska bra. Han diskar nästan varje dag, och lagar mat, men städar sällan numera. Det beror på att när han städar så gör han städningen till ett gigantiskt Projekt där alla våra ägodelar tvunget måste vändas upp och ner och gås igenom och sorteras. Vilket tar några veckors tid i anspråk. Det är ganska utmattande eftersom man aldrig ser slutet på Projektet. Till på köpet leder detta Projekt till att han under hela Projekttiden är fullkomligt rasande och ursinnig. Då låter han väldigt mycket, och morrar värre än dammsugaren. Jag står inte ut. JAG städar. Tack. Lugn och ro. Tyst och fint. Lite i taget. My way.