Det som avgjorde köpbeslutet var för det första att man ta loss mittendelen och få en bordsdammsugare, vilket jag önskat mig väldigt länge nu, och för det andra att den är så otroligt snygg och färgglad. Min har färgen tangerine som går fint ihop med väggfärgen i de flesta rum här hemma. Priset var också överkomligt. Jag betalade 1395 kronor, men hade jag orkat springa lite längre bort på stan hade jag kunnat köpa den för ett par hundralappar billigare.
Nu var jag som sagt på lite dåligt humör och brydde mig därför inte om att vara småsnål. Istället sprang jag in i närmsta butik som visade sig vara en sån där Hemma-butik. Jag hade aldrig varit i en sådan förut. De hade massor av roliga hushållsapparater och jag var nära att komma ut med en ny govldammsugare och en riskokare också, men lyckades hejda mig i sista stund. Riktigt så stor budget har jag nämligen inte att röra mig med.
Butiken kändes väldigt hemtrevlig på ett sätt men servicen var minst sagt slö. Konstigt, med tanke på att Hemma-butikerna inte direkt hör till lågprisskiktet. På OnOff förväntar man sig liksom att bli ignorerad, men när jag betalar någon hundring extra så vill jag nog faktiskt ha lite uppmärksamhet! Nåväl, till slut kom hjälpen.
När jag monterat Ergorapidon och satt den på laddning upptäckte jag att laddningsstället hade blå lysande ufo-ljus på sidorna, vilket fick maskinen att kännas ännu mer som familjen Jetssons husrobot. Enligt uppgift på produktbladet ska 15-20 timmars laddning ge 20 minuters gångtid. Hade jag vetat det före inköpet hade jag förmodligen inte köpt någon. Va? 20 minuter! Det låter ju störtlöjligt lite. Men å andra sidan visar det sig att den där dryga kvarten räcker gott och väl. Ergorapido är ju ingen huvuddammsugare, utan mer en grej man greppar när det ska dammsugas upp en och annan liten råtta eller lite smulor från bordet och det tar ju faktiskt inte många sekunder i taget. Jag har svårt att tänka mig att jag skulle behöva köra den så länge som 20 minuter. Häromdagen när jag fick kort förvarning om gäster så använde jag min nya maskin över hela lägenheten för att ta upp synliga dammråttor och det tog då inte mer än på sin höjd 6-7 minuters användningstid för att gå igenom nästan 90 kvadrat.
Okej, hur funkar den då? Eftersom maskinen var ett impulsköp hade jag inte varit min vana trogen och läst på fakta först. Alltså var det först när jag kom hem som jag började leta recensioner. De var minst sagt motsägelsefulla. En person sa att det var den bästa dammsugare han haft. En annan sa att det var den sämsta och att den bara skjuter smutsen framför sig och enbart dög att slänga på skroten. En recensent sa att den var helt värdelös att suga upp kattsand med, medan en annan påstod att den var en hejare på att suga upp kattsand. Återstod alltså bara för mig att tålmodigt vänta på att den första 24-timmarsuppladdningen skulle bli klar så att jag kunde prova själv. Det var hemskt nervöst, ska jag säga. Tänk om de negativa recensionerna hade rätt och jag hade köpt en värdelös dammsugare? För en massa pengar. *gulp*
Min käre make "tjuvstartade" efter bara 15 timmar med att suga upp ett par dammråttor och lite ludd. Han påstod att det gick fint. Jag testade några timmar senare med att ta mig an ytterligare dammråttor (de förökar sig misstänkt fort i just vårt hem, tror jag) och kunde häpet konstatera att jag bara behövde hålla Ergorapidon på sådär en decimeters avstånd från råtteländet för att den utan nåd skulle dras till sugmunstycket och försvinna upp i dammbehållaren! Den var ju bra ju!
Nästa dag råkade jag lyfta på ett hörn av mattan under matsalsbordet och trampade i en hel hög med små smulor. Snabbt dit med nya maskinen och suga runt lite. Smulfritt! Häpp!
Jag tog loss bordsmaskindelen och testade att dammsuga bort katthår från gardinerna. Nä, funkade inte ett dugg. Det gick bättre när jag satte på det lilla borstmunstycket men då var det ärligt talat själva borsten som gjorde rent och inte dammsugaren. Jag kunde konstatera att bästa medlet mot djurhår fortfarande är en duktigt klistrig roller.
Jag smulade ner bordsduken med flit för att testa bordsdammsugaren och det fungerade som en dröm. Jag testade även bordsdelen på soffan och den sög upp damm och smulor men inte katthåren. Där måste jag fortfarande ta till vår vanliga dammsugare (en gammal halvbra Electrolux Clario Z1910) med möbelmunstycket för att få rent, vilket jag brukar göra en gång i veckan. Där emellan är det roller som gäller.
Slutsatsen blir att Ergorapidon är superbekväm när det gäller att fånga dammråttor och ta upp smulor. Den är ändå enbart ett komplement, man ska nog inte ha den som huvuddammsugare. Man ska nog heller inte ha alltför smutsigt och tro att den här maskinen gör samma jobb som en "riktig" dammsugare. Jag kan tänka mig att den som skrev att Ergorapido skjuter smutsen framför sig inte hade dammsugit med en rejäl dammsugare på bra ett tag dessförinnan?
Det bästa är att förut tänkte man bara "Jag borde dammsuga upp det där", men det är mer omständligt att ta fram stora dammsugaren ur garderoben, dra ur sladden ur vindan, plugga in kontakten och släpa dammsugaråbäket fram till den lilla plätt där smulorna eller råttorna befinner sig. Nu är det bara att greppa den trådlösa dammsugarbetjänten och slå på. Vips är problemet fixat och det tar bara några sekunder.
Däremot är Ergorapidon komplett värdelös på djurhår, vilket ju är en stor nackdel för oss djurägare. Kattsand har jag inte ens testat, för i och med att maskinen är påslös (och sprillans ny!) så tycker jag det är lite väl äckligt och kladdigt att ge sig på spillet kring kattlådan. Främst använder jag ett dedikerat vanligt hederligt sopborste-set för den uppgiften och torkar efter med Viledas stora våtservetter för golvrengöring med mopp.
Påslösa maskiner är generellt sett jobbiga att tömma eftersom man riskerar att alla smulor och allt damm trillar ut igen när man försöker tömma dem i sophinken. Ergorapidon har en liten lucka framför ett hål där man kan sätta huvuddammsugarens slang och alltså dammsuga ur skräpbehållaren. Det funkade inte helt bra, den gång jag försökte. Det var svårt att få ut alla smulor och dammtussar den vägen. Så det bästa är nog att försiktigt tömma skräpet i soppåsen ändå.
En annan nackdel är borstvalsen som sitter i golvmunstycket. Vem kom på den idiotiska idén? Kommer man för nära mattfransarna eller något annat snöre eller garn så fastnar de såklart i den där roterande borstvalsen. Tack och lov går borstvalsen att lyfta ur munstycket om man inte vill ha det där. Jag kan inte tänka mig att de där roterande borsten gör någon som helst nytta.
Slutbetyget blir alltså att Ergorapido är mycket bekväm för snabb hjälp med smulor och damm mellan de ordinarie huvuddammsugningarna med riktig dammsugare, men förvänta dig inga underverk. Och fastna inte i mattfransarna! Har man goda inkomster kan det helt klart vara värt att lägga en dryg tusenlapp på att slippa sladdar och otympliga åbäken så fort det blir lite smuligt på golvet.
En skojig sidoeffekt som jag upptäckte häromnatten var att de där starkt lysande blå ufo-ljusen i laddstationen ger mig ledljus på toa när jag behöver göra ett besök nattetid! Placeringen av Ergorapidon en bit utanför toan ger alltså lyse om man låter bli att stänga dörren. Kul! Och lite skrämmande på samma gång, haha.
Jag börjar också bli lite sugen på att byta ut golvdammsugaren (Clarion) mot en ny, men då vill jag helst ha en lyxig Nilfisk Extreme och de är ingenting man köper på impuls direkt. En sådan maskin kostar åtskilliga tusenlappar. Det är en investering som kan jämföras med den mina föräldrar gjorde i slutet av 60-talet när de köpte en rackarns fin ljusgrön Electrolux-dammsugare som på den tiden var någon slags state-of-the-art-maskin för hushållet. Även om jag var väldigt liten då så har jag ett svagt minne av själva inköpet. Jag kommer ihåg den lätta nervositet som ett så viktigt och stort inköp förde med sig och hur dammsugaren högtidligen bars till bilen för hemtransporten. Den höll vad den lovade i uppåt 20 års tid faktiskt. Jämförbar med min mormors gamla Volta-dammsugare som tjänstgjorde i åtminstone 30 år, om inte längre. Mitt eget hushåll har redan sett en hel rad av billiga golvdammsugare passera i revy, så just därför lutar jag åt en dyrare och mer rejäl variant nästa gång. Om det är någon med erfarenhet av Nilfisks dammsugare så hör gärna av er. Vi har aldrig haft det dammsugarmärket i familjen så jag har ingen egen erfarenhet.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar